Wenn man beginnt, Sprachen zu lernen, öffnet sich der Horizont. Während man eine andere Sprache mitsamt kulturellem Hintergrund kennen lernt, verändert sich zunehmend auch das Verhältnis zur eigenen Sprache. Vieles erscheint durch den neuen Blickwinkel anders, neu oder sogar plötzlich komisch und unverständlich.

Bei mir selbst fiel mir auf, dass ich viel toleranter geworden bin. Ich habe mich mehr und mehr von der normativen Position entfernt, an die der Deutsche aufgrund des vorschreibenden Charakters des Duden – Die deutsche Rechtschreibung und amtlicher Sprachregeln gewöhnt ist. Hinzu kommt die geschürte Angst vor Anglizismen und einer Verfremdung des Deutschen, das angeprangerte Leid mit dem Dativ (Siek und seine Lehrerposition) und stures Festhalten am Alten.

Sprache ist ein Prozess. Sie wird den aktuellen Umständen und dem Lebenskontext angepasst, verändert sich, wird einfacher. Während andere Sprachen ihre Schreibung vorurteilslos anpassen, systematisieren und vereinfachen, tut sich das Englische und – zwar nicht mit vergleichbarer Brisanz – auch das Deutsche und der Deutsche schwer damit.

Dabei ist Sprache vor allem das, was gesprochen, geschrieben und verwendet wird, und wenn etwas Neues von vielen verwendet wird, hat es gute Chancen akzeptiert oder sogar zum Standard zu werden.

Es folgt eine kleine Liste mit Vorschlägen zur Reformierung der Schreibung einiger deutscher Wörter, die meiner Meinung nach, aus meinem Blickwinkel und im internationalen Vergleich mit anderen Sprachen schlau, angebracht und hilfreich für die Zukunft sind.

Eindeutschen 1: Das historische, nutzlose ph und th loswerden

Bei Fantasie, fantastisch, Delfin, Fotograf, Fotografie, Telefon, Fonetik et cetera schon passiert – einen Schritt weiter …

v zu f bei f-Laut

Warum leistet sich das Deutsche zwei Buchstaben für den selben Laut?

Lies auch den Artikel: Fogel, Fater, Finsternis – Ein Gedanke für einen systematischeren Gebrauch des Graphems in der deutschen Sprache

Eindeutschen 2: Integration von Lehn-/Fremdwörtern

(Keine Angst vorm Eindeutschen)

Lehnwörter können leicht an die deutsche Schreibung angepasst werden, wenn wir die jeweiligen Laute haben und Zeichen dafür. Die Verwendung des Lehnwortes in Originalschreibweise natürlich optional.

Schon geschehen bei: Frisör (Friseur), Portmonee (Portemonnaie), Majonäse (Mayonnaise), Jogurt (Joghurt), …

Kommentare, Diskussion und Vorschläge erwünscht!

Det mesta har fått stå tillbaka de senaste dagarna till förmån för tentaplugget. På måndag gäller det! Jag har ingen koll och koncentrationsnivån är löjligt låg. I stället vill jag baka, fika och mysa med en god bok och tända ljus. Jag är alltid så löjligt nervös inför tentor när det värsta som egentligen kan hända är en omtenta. Pluggandet i höst har över lag har varit eländigt planerat från min sida, plus att schemana i de olika kurserna bara krockat mest hela tiden. Straffet för min slöhet i början av terminen är en fulltecknad planering ända fram till jul.

Efter tentan ska jag i alla fall få läsa de sista tre böckerna inom ramen för littermomentet i tyskan:

Franz Kafka – Der Process
Heinrich von Kleist – Michael Kohlhaas
Herta Müller – Der König verneigt sich und tötet (Konungen bugar och dödar)

Mina tidigare erfarenheter säger att Kafka är lättläst men svårförstådd och Kleist både svårläst och svårförstådd. Müller har jag inte läst något av tidigare men jag har ögnat igenom några sidor och tycker att språket verkar flyta på ganska bra. I vilket fall kommer det att vara rena avkopplingen efter allt plugg med arkivterminologi och arkivlag.

En del undrar vad jag ska göra med 90 poäng i tyska, vill jag bli lärare? Nej, jag kan inte motivera mina tyskastudier med annat än att det känns dumt att inte lära sig mer om språket när man redan har kommit så långt på vägen. Jag hade nog kunnat utbilda mig till översättare men det skulle innebära ytterligare 3 års heltidsstudier, känns inte så motiverande just nu. Grammatiken och språkläran är mycket fascinerande men av någon konstig anledning tar den delkursen bara upp en tredjedel så mycket tid som litteraturkursen, trots att poängantalet är detsamma.

Nåja, jag borde kanske fortsätta. Snön har regnat bort idag, men den kommer nog åter.

Jules et Jim,  1962, Frankrike

Regi och manus: François Truffaut (efter Henri-Pierre Rochés bok)

Österrikaren Jules (Oskar Werner) och fransmannen Jim (Henri Serre) är bästa vänner och de delar allt. De förälskar sig till och med i samma kvinna: Catherine (Jeanne Moreau). Jules blir den som gifter sig med henne. Men efter andra världskriget – där de två männen strider på olika sidor – så kommer Jim och flyttar in hos Jules och Catherine. Det gifta paret har nu barn men de verkar inte så lyckliga och Catherine är otrogen med många olika män. Hon försöker även förföra Jim, vilket lyckas. När Jules inser att han håller på att förlora Catherine ber han Jim att gifta sig med henne så att de alla tre kan fortsätta umgås och ha hand om barnet tillsammans. Men Catherine verkar bli mer och mer psykiskt instabil och krävande…

En väldigt intressant polyrelation. Jag skulle inte kalla Jules och Jims relation som homoerotisk på något sätt, men de älskar varandra väldigt mycket och de tävlar inte mot varandra om kvinnan.  Sen är ju inte allt happy happy heller, men det är en klassisk film som man kanske borde se någon gång.

/Johnny

Cabaret, 1972, USA

Regi: Bob Fosse
Manus: Jay Presson Allen

När det kommer till vem som har skrivit den här filmen blir det lite krångligt. Från vad jag tagit reda på är filmen inspirerad av en musikal komponerad av låtskrivarparet Kander och Ebb – och de hade i sin tur baserat sin musikal på en pjäs av John Van Druten, som i sin tur var inspirerad av en bok av Christopher Isherwood. Någonstans har jag också läst att någon Joe Masteroff skrev en pjäs som är inblandad också, men detaljerna skiter jag i. Nu har ni fått era namedroppings.

Storyn är i alla fall att den amerikanska engelskaläraren Brian Roberts (Michael York) kommer till Berlin för att tjäna pengar på språklektioner och samtidigt lära sig lite tyska. Det är 1931 och nazismen växer diskret fram bakom hörnet, men på klubben Cabaret är det frisläppt. Där framträder den karismatiska Sally Bowles (gayikonen Liza Minelli) med sina dans- och sångnummer och när när hon märker att Brian är hennes nya hyresgäst bestämmer hon sig för att förföra honom. Han visar sig dock vara homosexuell, men Sally bestämmer sig för att han bara har haft dålig erfarenhet med kvinnor och fortsätter sina metoder. När hon väl fått honom på kroken träffar hon en mycket rikare man (Helmut Griem) som bjuder in dem båda till lyxliv på landet. Det blir nu osäkert vem som förför vem och ett slags ambivalent polyförhållande växer fram.

Gaydelen i den här filmen känns avslappnad för att vara 1972. Gamla Berlin var känt för att vara öppensinnat och homovänligt och trots att det är en amerikansk film från homofoba 70-talet så känns det som att filmen skulle kunnat vara gjord idag. Jag skulle i och för sig inte haft något emot lite mer passionerad man-on-man action, och det skulle inte heller ska skadat med några fler musikalnummer.

/Johnny

Die Blechtrommel, 1979, Västtyskland/Polen/Frankrike/Jugoslavien

Regi: Volker Schlöndorff
Manus: Jean-Claude Carrière (efter Günter Grass roman)

Vid tre års ålder bestämmer sig Oskar (David Bennent) för att sluta växa och får sin önskan besvarad genom en olycka. Hans favoritleksak är en liten blecktrumma som han ivrigt går och slår på genom hela livet – och får han inte som han vill så skriker han så att glas spricker.

Det är en mycket fascinerande och fantasifull historia om gränsen mellan barndom och vuxenliv och hela tiden i bakgrunden pågår andra världskriget som om det vore vilken vardag som helst. Men det är förstås ett problem för Oskar eftersom han bor i den omstridda tysk-polska staden Danzig (Gdańsk) och hans familj består av tre separata folkslag. Nu kommer den queera delen in: I en scen tidigt i filmen får man se Jan Bronski (Daniel Olbrychski) och Alfred Matzerath (Mario Adorf) stå och prata flirtigt med varandra. Alfred säger “Vi kasjuber, polacker och tyskar måste hålla ihop” och sen kommer Oskars mamma Agnes (Angela Winkler) och tar dem båda i handen och de vandrar bort tillsammans medan Oskars barnsliga berättarröst säger “Dessa båda olika, men i fråga om mamma samstämmiga herrar, fattade tycka för varandra och i denna treenighet satte de mig, Oskar, till världen.” Jan är Agnes kusin och detta tabu är en del i att hon gifte sig med den tyska Alfred, men det är ingen rivalitet mellan de två männen som det vanligtvis brukar vara i poly-konstellationer på film – det är snarare så att det är Alfred och Agnes som bråkar med varandra och kusinen Jan försöker få dem att hålla sams. En söt scen är när Jan äter från en sked som Alfred håller i, vilket visar på att de inte bara har ett socialpolitisk överenskommelse utan, som sagt, också  “tycke för varanda”.  En annan queer parantes är att det nämns att en karaktär som heter Greff (Heinz Bennent) “tycker om ungdomen; tycker om pojkar bättre än flickor.” Detta är inget man får se utan det är bara ett konstaterande.

/Johnny

Die Dissertation gibt es in mehrere Universitäts- und Hochschulebibliotheken.

Im Libris Websök können Sie sehen in welcher Bibliothek sie vorhanden ist  http://libris.kb.se/bib/9896536 .  Die Dissertation gibt es zum Beispiel in der Universität von Lund, Växjö, Örebro. Sie können es auch in der Kungliga Biblioteket (die Nationalbibliothek von Schweden) finden.

Wenden Sie sich bitte direkt an einer von den Bibliotheken. Sie können dort bestimmt per Fehrnleie bestellen.

Am besten wenden Sie sich an der Hochschule von Borås und fragen Sie wegen den Abendkursen. Die Regeln der Universitäten und Hochschulen ändern sich. Früher war es so dass man sich als Student der Hochschule anmelde  muss aber es ist kein Problem nur an einem Abendkurs teilzunehmen. Die Kurse sind, jedenfalls für schwedische   Studenten umsonst.

Auf der Webbseite von Högskolan i Borås suchen Sie nach Studievägledare  http://www.hb.se/wps/portal
Dort können Sie auch nach Kurse in Scwedisch fragen. Vielleicht können Sie auch auf diesem Webbplats etwas Information finden, http://www.inschweden.se/ Es gibt dort viel Information von Studium/Weiterbildung und auch Sprachkurse.

Utveckla skolbiblioteket
Barn, kultur & medier i bibliotekskontext
Kulturpolitik
Barnbibliotekets roll i samhället
Skolans bibliotek
Bok- och bibliotekshistoria
Arkivvetenskap
Bibilioteks- och informationsvetenskap

Franska: Förberedande kurs I
Franska, Nybörjarkurs
Franska steg 3
Tyska steg 1

I ett bibliotek. Det är fullt av människor men jag är ensam och instängd. I hörlurarna ekar applåderna efter att den gamle komikerna dragit sitt årliga skämt i ny tappning. Den nye ständige sekreteraren stegar ut framför hopen av reportrar och in i radiolyssnarnas öron. Därefter – En tyska.

Jag beger mig hemåt efter en studiedag vars fokus stördes av prisutdelningen. Den och dessutom en aning om en huvudvärk som aldrig blommade ut. Den borde ha infunnit sig, men istället fick jag bara koncentrationssvårigheterna som brukar vara en följd av värken. Som rök utan eld. Blod utan sår, vår utan vinter.

Efter taxiresan med Kitty var det dags att sminka en kille till dragqueen. Detta var sminkningen jag mest fasade för… Jag menar; tänk om sminkningen bara skulle gå fel xD
Att hitta en kille som frivilligt ställer upp att bli sminkad till drag var ju inte det lättaste, kan jag säga. Jag har letat för fullt ända sedan jag började utbildningen och jag hade även satt upp en lapp på Shock. Två dagar innan gick jag och Iram på jakt på Malmös gator, vi behövde båda hitta en. Vi gick in till en frisörsalong och frågade om någon kille ville ställa upp att bli sminkad till drag och vi blev skickade till ett x antal frisörsalonger. Till slut fick jag ett nummer till en kille som heter Omar. Han var pigg på det och han ringde runt för att hitta en extra som var intresserad åt oss, så himla snällt!
Han frågade sin pojkvän som också ville hänga på ^^
Iram sminkade Omar och jag sminkade hans tyske pojkvän, Tim.
Jag förvandlade Tim till Candi Licious ;D

Modell: Tim/Candi Licious
Makeup: Varja

Det var en så himla rolig sminkning!!! Jag blev odrägligt nöjd över sminkningen trots ett par småfel – men helheten blev jag jättenöjd över. Han blev rosa, lite Tokyo inspirerad och jag gav henne namnet Candi Licious ;P
Den rosa peruken fick jag låna på Shock och lösfransarna köpte jag också på Shock. Den lila rosetten tog jag hemifrån
Jag vaxade över brynen och gjorde en ny hud där som jag målade skugga på och en högre globlinje. Jag målade dit helt nya bryn, hans läppar förstorade jag och gav dem en lätt plutform och stackaren fick bära de tunga lösfransarna. Jag använde också mycket glitter – ingen glamourmodell utan mycket fransar och glitter! ;P
Han blev så söt, kunde inte sluta fotografera honom/henne – så fotogenisk ^^
Tim var jättetrevlig och vi pratade mycket om hans vackra hemland, Tyskland. Jag pratade engelska med honom för jag är inte så säker på min tyska ;P
Iram gjorde även ett bra jobb med Omar! De blev så söta tillsammans!

Har visst inte skrivit här på ett tag…hm var ska jag börja…jag har gett blod för ett tag sen, första gången och det gick rätt bra! Ska nog fortsätta göra det, det är en god gärning och besöket tar bara en halvtimme. Plus att man får reda på att allt e bra i artärerna haha:) e för övrigt glad, har fått bättre kontakt med familjen hemma, studier går bra, lever inte i enormt svår ekonomisk kris och har mycket fritid över att pyssla med diverse grejer som att skriva o pilla med min nya espressomaskin. Oj, glömde ju nämna att jag har skaffat en majsorm-Sedna (fast jag brukar kalla honom väsis). Han är född 29:e juni och han är min lilla älskling (fast han vill nog hellre önska sig större så att han kan äta mig haha!)!
Ska snart lägga ut en bild på honom.
Just nu läser jag några kurser på komvux och vill komma in på universitet i vår. Har just gått klart min NTI Tyska 2-kurs och fick högsta betyg på den glad:)! Vill fördjupa mig så jag ska gå Tyska 3 i oktober.
Har skrivit ut en bild till Varja som hon ska använda imorgon till hennes look a like-prov (hon utbildar sig till makeup artist i Malmö). Hon är jätteduktig som går upp 4 varje morgon och ändå alltid är på lika gott humör. Ser framemot att bli sminkad av henne sedan!
Ok ska snart lägga mig är rätt trött ska försöka lova att skriva mer här:)

jag har hittat världens bästa låt. carl-michael herlöfsson – blue skies. men den finns inte att få tag på någonstans.. jag har den gamla vanliga ridningsträningsvärken – i magen, ryggen, insida lår, utsida lår, baksida lår, axlar, armar, vader. idag vaknade jag i god tid. det är så skönt att inte behöva stressa på morgonen. sen åkte jag till skolan och träffade kenneth (min tyskalärare) och ellen (min nya tyskakompis) och så hade vi dubbelpass i tyska. det är ganska säkert att vi kommer åka till berlin nu. det enda som ger mig svårmod är att det kommer bli av i april och vi ska ju åka till stockholm i april och om de två krockar så blir jag MYCKET OLYCKLIG. efter skolan gick jag på staden med elli. fikade. te och kanelbulle. var så himla kallt idag, det var perfekt att sitta på safari och dricka te hittade faktiskt några saker jag ville köpa idag, en stor mörkröd stickad tröja och en blå munkjacka. men får vänta tills studiebidraget kommer. hoppas dom finns kvar då bara. sen åkte jag hem och åt pizza till middag, för tredje dagen i rad. hmm. sen har jag väl mest tagit det lugnt och tittat på tv.

gick inte på projektet imorse. jag har inte varit på en enda projekttid på hela terminen. det medför två problem: 1. jag kommer ingenstans med mitt projekt. 2. jag får frånvaro. jag har sammanlagt åtta lektioner i veckan. att vara borta från två av dom ger mig 25% frånvaro. men dom flesta verkar strunta i den lektionen så jag tror och hoppas att jag får närvaro ändå. första lektionen var då religion. tycker inte att det är så himla kul längre. allt känns bara så fånigt. till exempel så ska muslimska män ha kippah på sig när dom ber för att gud inte vill se deras bakhuvuden. varför bryr gud sig om deras bakhuvuden? makes no sense at all. sen hade jag hål. gick och fikade med sanne. te och multigrov baguett med ost och skinka. sen tyska. har inte känt mig i tyskaform sen skolan började, men idag släppte det! jag pratade på om allt möjligt. det var skönt. nu känns det roligt med tyska igen. sen slutade jag så gick hem, eller förbi bibblo och lånade tre böcker först. kom hem, läste, åt middag, åkte och jobbade.  nu ska jag läsa mer och sen sova.

jag har haft stora förväntningar på filmserien som började i fyran idag, kommissarien och havet, som baserar sig på mari jungstedts böcker. jag har förvisso bara läst en av hennes böcker, men den var riktigt bra. dessutom är halva sveriges skådespelarelit med. bland annat mina två favoriter: jonas karlsson och shanti roney!

så, som sagt, mina förväntningar var minst sagt höga.

de rasades ganska snabbt. för något som irriterar mig är dubbning. och när jag tänker efter så stod det ju att det var en svensk-tysk produktion. men det betyder väl inte nödvändigtvis att hälften av skådespelarna är tyska (bara förutsätter jag) och dubbade. jag blir tokig! jag klarar knappt av att se det. menmen. nu har jag sett halva kvällens film och givetvis måste jag ju veta vem som är mördaren

dock har varken shanti eller jonas dykt upp ännu. men att de visades i reklamen är väl från någon av de kommande filmerna kanske.

Man ska vara försiktig med vad man önskar sig! Jag sa åt min sambo, sådär i förbifarten, att det vore trevligt att kunna lite mer om tysk historia. Och vad får jag på födelsedagen av sambons mamma? Jepp. En tysk historiebok. På akademikertyska. Ruggigt svårläst, åtminstone i början innan jag vant mig. Efter ett tag började jag upptäcka diverse humoristiska vändningar i den. Ni vet sådan där torr absurd humor som vanligen förknippas med Storbritannien. Lång och faktaspäckad är den också, Brockhaus, framför allt i slutet. De första tre kapitlen täckte tiden från cirka vår tideräknings början till högmedeltiden (tolvhundra år), de sista tre kapitlen täckte sjuttiotalet till nutid (fyrtio år)! Alldeles för starkt fokus på nittonhundratalet, enligt min åsikt. Men den fyllde mitt syfte alldeles perfekt: skaffa ungefär lika bra koll på Tysklands historia som om jag växt upp där och gått i tysk skola. Det tycker jag att jag har nu.

Bloggen “bajsporr.se” för inlägget “Om detta må ni berätta“. Jag väljer att citera det här nedan.

När jag var liten fanns det inget som skrämde mig så mycket som nazismen. Det var som ett orosmoln som hängde över mig. Då var jag så pass liten att jag, för mitt eget bästa, inte borde fått berättat för mig vem Hitler var. Jag minns när nyheten nådde mig, familjen var på semester på Cypern och min bror hade läst om det i skolan. Jag snappade upp lite detaljer som idag är helt värdelösa eftersom de är helt osanna. Mamma sa att Hitler skulle inte döda pappa för att han var lång och blåögd och stark. När jag denna information når mina femåriga öron tror jag att pappa har träffat Hitler på ett tåg, eftersom Sverige tillät tyskarna att åka igenom.

Jag fick även berättat för mig att Hitler sköt sig själv i en bunker. Eftersom jag var fem visste jag inte var en bunker var, men jag visste var en bunke var. I min fantasi skapades därför bilden av att Adolf sköt sig i en tunna som sedan rullade ner för en kullerstensbacke. Femåriga Martina var livrädd att detta skulle hända igen och för kullerstensbackar.

Nåja, detta inlägg ska inte handla om mig och min fantasi utan jag ville bara klargöra vilken otrolig respekt jag hade för nazismens offer och hur högt jag värderade att föra historien vidare , trots många felaktigheter som jag under livets gång korrigerat.

Här om dagen läste jag Aftonbladet, som är en av Sveriges enda större ”röda” tidningar. Och läser man tidningen kommer man att läsa serierna och det är precis vad jag gör denna dag. För ovanlighetens skulle läser jag Kalle och Hobbe, som jag brukar tycka är mesig och lam. Men just denna dagen chockas jag av dess innehåll. Kalles barnvakt, eller mamma, tjatar på att han bara stökar runt och hon tar till med hårdhandskarna. Detta är ett beteende hon inte accepterar.Hon säger åt honom på skarpen. Kalle är en liten satunge, det är vad han är. Vad gör Kalle då?  Han sträcker upp högerhanden i skyn och säger ”Jawohl, mein Fürher!” Hur gammal är barnet? Och är jag den enda som reagerar på att han drar nazistskämt i tidningen i en serie som handlar om en kille som tror att hans tygtiger lever? När jag var i Kalles ålder trodde jag att Hitlers kusin skulle mörda alla i min familj och Kalle kan helt obrytt antyda att kvinnan som tar hand om honom är samma människa som står ansvarig för miljontals människors död. Och autobahn, men främst miljontals människors tragiska öde!

Skämmes ta mig fan Kalle. Skämmes.

/ Martina

Jag tänker inte kommentera och häckla det här inlägget, det är tillräckligt häcklande i sig. Jag har bara en sak att säga dig, Martina; ist ironie etwas fremdes für sie? dumm?

Och för att ge inlägget en poäng, jag vill tipsa om Septemberalliansens demonstration på tisdag, men även Lagena-arbetarnas demonstration innan, gå på båda! Det finns ingen motsättning.

Från Konfliktportalen.se: Anders_S skriver Spekulanterna – 1980-talets fastighets och finanshajar, Jinge skriver Skadeglädjen den enda sanna glädjen, andread0ria skriver Kamrat Jeltsin, förmodar jag?, jesper skriver September är i rörelse

Dagen började med redovisning i referatteknik där min grupp hade om Mount St Helens som ligger i Washington, USA. Det gick helt okej men jag vet att jag kunde gjort snäppet bättre, fick lite brainfreeze där uppe.
Det såg ut att bli en lovande dag men det tänkte vissa i klassen förändra! Nästa vecka ska klassen vara med på Burlöv Center mässan som jag är relativt säker på att Ticket annordnar. Vi fick veta förra veckan att man ska vara där antingen lördag eller söndag och det var ju bara perfekt då jag har DS-möte i Höör hela lördagen. Som sagt, det skulle förändras.
Ticket har nu gett helt annan info än vår lärare om vad som gäller så nu behövs alla i klassen båda dagarna! Pratat med Herr Ordförande så vi har funnit en lösning för mitt dilemma – vi börjar med mötet direkt på lördag så åker jag till mässan så fort vi är klara! Det är någon som ska resa iväg som är planerat sen länge och kan inte medverka men det är självklart ett giltigt skäl, dock tycker jag inte om folk som inte förstår att detta ingår i själva utbildningen, en utbildningen vi själva valt att gå, och gör allt för att slippa göra saker. Det som gör det snäppet värre för mig är att någon använder sin religion som ursäkt, en religion som man tillhör men ej tror på eller utövar, och använder det bara som ursäkt och svika hela klassen!

Ja, nu när jag tänker på så blir jag bara irriterad igen. Men vad hände efter skolan? Söta lilla Anna och Jeanette gav mig och Philip skjuts in till stan så vi inte behövde vänta på bussen 1 timme. Jag begav mig till svävarterminalen för att se om man har lämnat in mina saker till hittegods, men dock inte trots att jag vet att chauffören hade min tröja och allt för 2 dagar sen! Ett samtal till pappa där jag beklagade mig och diskuterade samt fick han att föra över 4 tusen kronor till mitt konto för Amadeus och skolmaterial, bäst att passa på innan han sticker och jobbar i Norge igen nästa vecka.

En snabb tur in i mataffären och sedan hem och få ett glädjebesked. Jag fick praktik på Hilton Copenhagen Airport!
Elisabeth mailade mig i eftermiddags och berättade att de anställda tar gärna emot mig igen och ser framemot min ankomst, och hon ska försöka fixa så jag är med konferenstjänarna 1 vecka och konferensreceptionen resterande 3 veckor.
Am I happy or what!

Nu har jag precis ätit middag och jag är så mätt. Smoky honey marinerad kotlett med egen hemmalagad potatisgratäng och barbequesås, mums. Det gick dock inte smärtfritt.
Jag kollade så gallert var i ugnen och förberedde potatisgratängen men när jag skulle sätta i gratängen i ugnen så ville inte luckan öppna sig – barnlåset hade på något vänster gått i sönder! Ett samtal till morfar som med hjälp av en kniv slutligen kunde få upp ugnsluckan och bända loss barnlåset och nu kan man öppna ugnen igen!
Om det skulle skita sig totalt hade jag redan i huvudet gjort en layout till mailet jag skulle ha skickat till intet ont arbetande mamma i Frankrike:  “Här är allt bra, jag fick praktik på Hilton! Hoppas du har det bra i Frankrike. Förresten måste du köpa ny kombinerad ugn/spis när du kommer hem, men det kan vi ta när du är hemma…”
Nja, känns inte så lyckat.

Men nu blir det att plugga tyska som jag vet inte kommer gå bra, håll tummarna!

helt skön dag idag. råkade dock stiga upp för tidigt, snoozade till halv nio då jag fick panik för jag trodde vi började tjugo i tio. skyndade mig upp och gjorde frukost, men insåg efter en kvart att vi började tjugo i elva. fast det var mest skönt, då kunde jag ta det helt lugnt och så. kort skoldag (börjar kännas onödigt att ens poängtera det. alla skoldagar är korta), samhälls och religion. sen hål innan vi skulle på någon slags information. då gick jag och fikade med marika. multigrov baguett med ost och skinka och te. sen informationen. slutade halv fyra så jag hann exakt hem till top model. sen falukorv och makaroner till middag. gud vad gott det är ändå. sen gjorde jag tyska mellan fem och sju. eller. först letade jag undanflykter för att slippa. städade rummet (var i alla fall skönt att få det gjort. men på något sätt så trivs jag mindre när det är städat. det är som inte lika ombonat). skördade i farmville. effektiv tyskatid uppgick nog till max en halvtimme   sen åkte jag och red. flugan. det gick bra, han var fin. sen åt jag fil och banan och müsli när jag kom hem och duschade och fönade håret och nu ska jag somna.

Nej, jag har inte satt den i fel kategori. Jag läste faktiskt den tyska översättningen. Fråga inte mig varför de behöll den engelska titeln. Visst är den dubbeltydig, men inte ordvitsig. “Det är långt ner” eller möjligen “Den långa vägen ner”.

Boken inleds med att fyra människor möts på ett hustak. Det är nyårsafton, och just detta hus råkar vara en favorit bland Londons självmördare, eftersom det är så högt. Det är långt ner till marken… De fyra kunde inte ha varit mer olika. Vi har talkshowledaren Martin, vars liv ligger i ruiner efter att han ertappats i säng med en minderårig. Maureen, devot katolik, hemmafru och ensamstående mor till en gravt handikappad pojke. Jess, självisk och tanklös partypingla på sådär arton år. Och slutligen JJ, en musiker som nyligen förlorat både band och flickvän. Martin vägrar att låta Jess hoppa, det ena leder till det andra, och långsamt, långsamt börjar de fyra att ta sig ner från huset – bildligt talat. Det är långt ner, långt till ett liv som de tycker är värt att leva igen.

Det är egentligen bara Maureen som får en förändring i sina yttre omständigheter. Annars sker det mesta inne i karaktärernas huvuden. Alla fyra är vältecknade och mångfacetterade gestalter, och ingen av dem är överdrivet perfekt. Jess är som sagt totalt självcentrerad, och säger vad som helst utan hänsyn till vare sig sanning eller takt. Maureen är musgrå och tråkig och säger inte mycket alls. JJ har en irriterande tendens att tycka synd om sig själv, och drömma om den ljuva tiden när bandet höll ihop och flickvännen fortfarande tyckte om honom. Jag tyckte Martin verkade mest sympatisk, men efter ett tag börjar man tycka om dem allihop, t o m Jess.

Det är väl ingen blivande klassiker direkt, och heller inte samhällsomdanande. Men den som tycker om psykologiska thrillers kan utmärkt väl läsa den.

Ska se om den hinner uppdatera snabbt

Kan vi få den att fungera nu, och kan jag prenummerera på den?

Hjälp bevara regnskogen på en tysk sajt. Du förstår ändå lätt var du ska klicka. När du går in på sidan börjar den genast räkna hur många kvadratmeter regnskog det är som huggs ner under tiden som du är inne på denna sida. Det är skrämmande vad siffrorna ökar snabbt. Informationen är ganska bra på sidan. Ja, för dem som kan tyska alltså. Det går snabbt att klicka. Arbetet för regnskogen som sponsras med denna sida är bland annat information, samling för kampanjer och lobbying.

Betyg: 8 av 10

Jag kunde inte sova. Släckte, tände, släckte. Tände och läste ur sommarstudiernas kurslitteratur, läste lite Murakami, såg den sista timmen på dålig scifi-film. Släckte. Ingen sömn.

Drog mig till minnes tyskalektionerna i högstadiet och hur Marianne delade in oss elever i tre grupper. En till höger, en till vänster och en i mitten. Sen började vi sjunga. Tyska prepositioner. Det var lite som die Welle det där, det kändes skönt när vi sjöng och vi pratade om det i korridoren utanför lektionstid. De som läste franska och spanska exkluderades. Inbördes blev det också en hackordning.

Längst ner var prepositioner som styrde både dativ och ackusativ: an, auf, hinter, in, neben, über, unter, vor, zwischen.

I mitten stod de som sjöng dativstyrande prepositioner: aus, außer, bei, mit, nach,  seit, von, zu.

Högst i rang och med mörkast ton befann sig de som sjöng prepoistioner som styrde ackusativ: durch, für, gegen, ohne, um, wieder.

De tre melodierna sjöngs samtidigt, resultatet var magnifikt. Inte bara uppfylldes vi av samhörighet och endorfiner, om Marianne hade bett oss att klä upp oss i uniform klädsel hade vi antagligen gjort det.

Sömn.

“De är de slagkraftigaste hjältarna ur Tolkiens ‘Sagan om Ringen’: Dvärgar är små och skäggiga, och att svinga en yxa tycks vara medfött för dem. Men hur lever, tänker och kämpar en dvärg, egentligen?” Jodå, denna fråga från baksidestexten till Heitz’ “Dvärgarna” går utmärkt att besvara, nu när jag läst boken. Dvärgar lever, tänker och kämpar i klichéer! Hela boken är en enda klichésoppa, där både karaktärer, handling, motivationer och rentav fysikens lagar får stå tillbaka för det ädla målet att klämma in minst en plattityd per två meningar. Den är alltså tämligen irriterande att läsa. Ännu mer irriterande blir det, eftersom själva storyn egentligen är ett riktigt schysst fantasyäventyr, med precis lagom mycket överraskningar. Att då tvingas vada genom alla dessa klyschor och banaliteter för att komma till upplösningen – inte kul.

En populärvetenskaplig bok, som avhandlar upptäckten av mörk materia i universum. Hur kan universum vara sådant det är? Vintergatan roterar alldeles för fort, och varför finns det över huvud taget galaxer? Vore stjärnmaterien det enda de innehåller skulle de aldrig ha samlat ihop sig, tydligen. Och alla problem löser sig om vi antar att det finns mer materia därute än den materia vi kan se. Där ser man. Mörk materia var inte enbart ett sätt att få snygga framtidsprognoser. Den har faktiskt observerats. Intressant.

Som vanligt tycker jag att matten är för enkel, men det är ju inget att göra något åt. Objektivt sett håller Trefil en bra nivå på sina resonemang, och boken är i största allmänhet välskriven.