We’ve been getting some delightful new picture books in the library lately.  Alot of picture books just pass you by, but every now and again there are some that stand out, whether that’s because it’s the latest book by a great author and illustrator or from a stand-out publisher.  Here’s just a couple of the latest and greatest.

Your Mother Didn’t Do That is a delightful New Zealand collaboration between author Sharon Holt and Brian Lovelock, the illustrator of the New Zealand Post Book Awards finalist book, Roadworks.  Holly’s dad decides to tell her a bedtime story about the night that she was born so Holly asks if she hatched out of an egg like a chicken.  Dad tells her if she were a new chick, her mum would have fluffed up her feathers and sat on her to keep her warm.  He tells her ‘Your mother wouldn’t do that.’  They go through all the animals they can think of until Holly’s dad finally tells her what her mother did do when she was born.  It’s a perfect bedtime story about the bond between mothers and their babies, and Brian Lovelock’s soft illustrations perfectly match the story.

My first impression of Ulf Nilsson’s When We Were Alone in the World was ‘What the?’  It starts with a boy who is waiting at the front gate of his school for his parents to pick him up.  He has just learnt to tell the time and he knows that he gets picked up at 3 o’clock.  When his Dad doesn’t arrive he walks home.  He gets home to find that the door to his house is locked and his parents are nowhere to be seen.  He comes to the conclusion that they are dead, probably run over by a truck, and so he sits on the steps and cries.  ‘I wasn’t even six years old and I was alone in the world,’ he says.  I thought this was a little strange considering it’s a children’s picture book, and so I had to keep reading to find out how the story ended.  I won’t give the ending away (you’ll just have to read it to find out) but needless to say, it’s positive.  It is actually quite a clever story that is warm and funny, especially at the end when you realise what has happened.  When We Were Alone in the World is another fantastic Gecko Press publication.  If you haven’t already discovered some of their translations of ‘curiously good books from around the world,’ we have a great selection of them in the library.  Also, if you loved Joy Cowley and Gavin Bishop’s Snake and Lizard, look out for Friends: Snake and Lizard, coming in October.

Läste med någon sorts avsmak Ulf Nilsson i Expressen i förmiddags. Inte vrede, ty det är svårt att bli “arg” på en så intetsägande och tom text. Att Ulf Nilsson var skvatt galen, det visste vi redan (han har bland annat förespråkat återkolonisering av tredje världen), men att han får bre ut sig på Expressen med just ingenting är lite uppseendeväckande.

Ulf Nilsson menar att Wanja Lundby-Wedin måste avgå. Ok, det kräver många, och även om Ulf Nilsson inte är medlem i LO och borde bry sig vem som företräder LO-kollektivet men han får väl tycka det då. Inte speciellt fräscht i dessa dagar dock, men ok. Ulf Nilsson värnar något sorts ideal av LO-ledare som han tycks tro att exempelvis Arne Geijer stod för ty han delade minsann ett äpple med Ulf Nilsson och då är han per definition solidarisk. Till och börja med, utan att racka ner på Arne Geijer som inte kan försvara sig (han dog 1979) så efter att ha läst Kjell Östbergs första del i hans lysande biografi över Olof Palme fick ju inte direkt jag någon positiv bild av Arne Geijer (han försvarade bland annat USA:s krigföring i Vietnam). För det andra skulle jag kunna kontra med att Wanja Lundby-Wedin lät mig gå före i kaffekön på LO:s och Socialdemokraternas valupptakt i Örebro 2006 som ett bevis för Wanja Lundby-Wedins folklighet och att hon inte är pamp, men avstår. Var och en får göra sin bedömning.

Men Ulf Nilsson anstränger sig dessutom att åstadkomma tankekullerbyttan att även Mona Sahlin måste avgå. Efter att ha försökt skriva ner Wanja Lundby-Wedin i ett par stycken kommer han med följande underliga slutkläm:

“Allt det jag skrivit om Wanja gäller naturligtvis i samma utsträckning Sahlin. Om Mona nu kräver Wanjas avgång – vad hon gör i dag vet jag ju inte eftersom hon ändrar sig så ofta – så måste vi ha rätt att fråga oss:
Visste Du ingenting? (Ha ha)
Varför sa du ingenting?
Tänkte Du på de miljoner LO rutinmässigt pumpat in i SAP:s kampanjer? Tänkte Du på de tusentals funktionärer, också betalda av LO, som tryggat så många socialdemokratiska valsegrar?
Tänkte Du rentav på Din egen maktställning?
Jag påstår mig inte veta. Men ett vet jag: det förtroendekapital som Mona, liksom Wanja, förfogade över är förbrukat. Vill vänstern vinna nästa val måste man välja nya ledare – och svårt blir det i vilket fall som helst efter Wanja och Mona.”

Jag menar, på fullt allvar – är karln skvatt galen? Att det finns borgare som är arga på att LO stöder Socialdemokraterna därför är känt. Att de inte är arga på att Moderaterna stöds av andra organisationer är också känt. Det är gammal skåpmat. Men att det som pågått i AMF:s styrelse på något sätt skulle minska Mona Sahlins förtroende är ju bara barnsligt? Där sitter även representanter för Svenskt Näringsliv – borde i så fall inte styrelsens agerande minska förtroendet för det parti Svenskt Näringsliv stödjer, nämligen Moderaterna, och därmed också deras partiledare, alltså Fredrik Reinfeldt. Uppenbarligen inte?

Det är inte länge “Mosa Mona” elle “Krossa Wanja” – nu är det att öppna dammluckorna för all idioti som kan få plats i en nation.

Var ute i skidspåret ikväll och vem fick jag se där? Jo, gamle lövenbacken Ulf “Pipen” Nilsson. Han hann även med ett par säsonger i Frölunda. Alltid kul att se dessa lirare som verkligen väcker gamla minnen.

En mycket intressant text om kvalitet och skräp i litteraturen har Ulf Nilsson publicerat i Helsingborgs Dagblad. Hans funderingar är lätt applicerbara på deckare, krim och spänning och borde komma många till del. Läs vad han skriver och fundera sedan över dina egna kriterier över vad som är bra eller dåligt – och varför.

“Från självutnämnda (antar jag) representanter för båda sidor får jag mejl sprakande av hat.

På ena sidan beskylls Israel för att ligga bakom allt ont som inträffat i Mellanöstern sen staten grundades för 60 år sen – och ja, glöm inte att det var “sionisterna” som låg bakom attentatet mot skyskraporna i New York! På den andra sidan vill alla araber, ja, alla muslimer inte bara Israels förintelse utan också USA:s kollaps och islams överhöghet världen runt.

Såvitt jag förstår, av allt som brakar in på min dataskärm, går en hel del svenska män och kvinnor – jag hoppas de inte är alltför många – omkring i nästan okontrollerbart raseri. Med hjälp av mejl sprider de detta raseri omkring sig. För att skrämmas? Antagligen. För att övertyga? Kanske. Vad jag vet är att situationen känns otäck.

En person som utger sig för att vara “överläkare och psykiatriker” anklagar mig för att jag i stället för att heroiskt engagera mig för palestiniernas sak önskar mig “en feg, naturlig, bekväm död som den ynklige journalist du mest alltid varit…”

Jag får också veta att sådana som jag är anledningen till att Israel drar svält och epidemier över småbarn i Gaza medan vi – å andra sidan – önskar att Iran får kärnvapen och åstadkommer en ny förintelse.”

Ulf Nilsson, krönikör

Expressen 2009-01-06

Den gamle räven och journalisten skriver i sin stående krönika i Expressen:

“Rosengård är tyvärr inte unikt. I Landskrona har man allvarliga problem, liksom i lilla Laholm (av alla platser). Göteborg och Stockholm har tungt drabbade områden och i Södertälje har polisen inte på länge vågat rycka ut utan att vara eskorterad av – polis. Samma med den mest påtagligt allmännyttiga institution som finns: brandkåren. Ständigt bråk, ständig stenkastning; utan beskydd ingen släckning!”

“Under många år, alltför många, har vi som rapporterat om massinvandringens problem fått höra att vi är främlingsfientliga, något slags folkhemsnazister (sannolikt med bild på Adolf i plånboken). Vi har beskyllts för att rösta på Sverigedemokraterna, för att vara för diskriminering och – ja, jag vet inte allt…

Sanningen är ju att det vi kritiserat – när vi fått chansen – är vårt, svenskarnas, sätt att sköta invandringen. Det gick bra under de år vi behövde arbetskraft. På 50- och 60-talen kom italienare, greker, juggar och en del andra till bra jobb och alla möjligheter till anpassning. Kanon: det vi kallar integration, att folk av olika slag lever civiliserat tillsammans, inträffade verkligen.

Senare kom nya strömmar av främlingar, ibland på flykt från krig och förföljelse, minst lika ofta av ekonomiska skäl. Vi tog emot alldeles för många under alldeles för kort tid – jag har skrivit det förr och skrev det just igen. Främlingsfientlig, alltså!

NEJ! “

Hela krönikan här

Expressen 2008-12-23, Krönikör Ulf Nilsson: Rosengård är tyvärr inte unikt

Tidigare krönikor av Ulf Nilsson

Varför antar man en idé eller en ideologi? Varför blir man religiös?

–

Är det för att man är rädd eller för att man lider brist på något?

Vill man vända något negativt i något positivt eller något positivt i något annat positivt?

Teorierna är många och de individuella anledningarna otaliga.

Däremot finns det vissa egenskaper hos oss människor som kan hjälpa till:

– –

*Har vi vuxit upp i ett svart och vitt tänkande, finns det risk att vi kommer att bli starkt fördömande av dem som inte tillhör det egna sättet att tänka.

*Har vi vuxit upp i en kunskapsfientlig miljö, kommer vi kanske inte att bry oss så mycket om hållfastheten i argument och resonemang.

*Har vi vuxit upp i tron att det finns många faror, kommer vi kanske att fortfara leva i skräck men med en idé som inte gör oss mer modiga.

– — –

När jag läste om den antisemitiska artikeln som publicerats i tidningen Världen i dag, blev jag givetvis upprörd av artikeln i sig, men inte förvånad eftersom den sortens dynga dyker upp titt som tätt, utan jag blev mest upprörd över att så namnkunniga personer och journalister som Ulf Nilsson, Siwert Öholm inte har bidragit till större moralisk resning än att de inte kunnat sätta ett proaktivt stopp för denna sorts artiklar utifrån ett publicistiskt perspektiv. Jag kan inte säga att jag någon sin uppskattat varken Öholm eller Nilsson för deras åsikter och artiklar/tv-program, men någonstans trodde jag att deras mångåra arbetslivserfarenhet av att arbeta med aktualiteter, livsåskådning och politik skulle ha givit dem en större näsa för moralisk estetik om inte annat – sen kanske de själva delar de åsikter som förfäktas i artikeln, och därom kan jag inget göra enligt grundlagen.

Vad dessutom våra lagar – bland annat flera av våra grundlagar, är att man inte får hetsa mot minoriteter – Detta torde dessa kända personer känna till! Man får heller inte hindra människor utifrån religion eller sexuell läggning, detta torde inte heller vara helt okänt.

Vad som alltså vore på plats är åtminstone en offentlig avskedansökan från dessa personer för att de totalt misslyckats som bärare av ett moraliskt ansvar som tidningsmakare. Att det finns tryckfrihet har inte med saken att göra – de har misslyckats på ett moraliskt plan – inte ett juridiskt. Men de skulle säkert kunna ställas inför rätta för hets mot folkgrupp. Skulle de då fällas, är det månne ett brott mot grundlagen, så för säkerhets skull, skulle jag nog inte använda argumenten ”tryckfrihet”, ”publicistisk frihet”, ”åsiktsfrihet” alltför yvigt om jag vore dessa.

– — – –

Problemet är just att de förstör möjligheten att se mänskligheten som en (1) genom att belägga en grupp med onormalitet/skam/skuld. Och missar då också möjligheten till att stå fria som publicister och journalister. De konserverra en paranoid, svart/vit och magisk verklighetsuppfattning under förevändningen av att servera kristen journalistik

–.

Att de i Guds namn för dessa åsikter till torgs, det kan Gud ta hand om senare, utan att varken journalistfacket eller JK kan göra så mycket åt det. (he! he!) Grunderna för Guds ingripande hoppas jag är att problematisera just det som finns på skämtteckningen jag lånat: Att vissa urusla tidningsmakare framställer de kristna och mosaiska religionerna som något de inte är; att de framställer och låter framställa vår gemensamma Abrahams, Isaks och Jakobs Gud som någon denna Gud inte är. Hur gud löser tillrättavisningen är inte min sak, men jag vet att Öholm inte gillar “Allsång på skansen”, och i år ingick t o m ett av dem i Pridefestivalen. kanske kunde SVT med guds hjälp lägga in några extra repriser bara för Siewert.

– — – — –

Det är inte så här jag vill att kristen tro skall behöva uppfattas som på bilden jag redan hänvisat till i ett tidigare citat . knappast önskar tidningen Världen idag det heller, men det är just så de uttrycker sig:

Ulf Nilsson är som vanligt klockren i sina analyser. Läs hans senaste artikel.Länk. Saxar några rader ur artikeln.

“Så jag är för längre fängelsestraff? Javisst – fast ni som tror på tomten får gärna för mig kalla det längre vård. Det viktiga är att en som är våldsbenägen – och Eklund begick våldsbrott gång på gång! – den ska stoppas undan.
Vi som försöker leva hyfsade liv och har anhöriga att skydda, har rätt att kräva det. Vi har överhuvudtaget rätt att kräva att samhället, lika med bland annat polis, domstolar, politiker och – ja! – även media, stramar upp sig . Ett bra exempel är så kallade hatbrott. Om någon rånar en bög eller en flata är det ett hatbrott.
Om samme man eller kvinna rånar mig, så är det ett vanligt rån. Ålderstigna, heterosexuella gubbar är det inget pris på och detsamma gäller “vanliga” äldre kvinnor; patetiskt och fördomsfullt, är allt jag kan säga.”