Host.

Host. Host. Host. Hosthosthosthosthost!

Sånn går dagene. Og nettene. Og aldri i verden om det skal være godt å røyke lenger. Kroppen protesterer iherdig når jeg forsøker. Så da tenkte jeg det var like greit å slutte med å forsøke. I går begynte jeg uttesting av røykeplaster, et produkt jeg hittil aldri hadde vurdert i det hele tatt. Man klistrer plasteret på ren, tørr hud og setter seg ned og kjenner etter. Det klør litt. Men faktisk, det frister ikke noe særlig med røyk. Bare litt etter måltider, men det går over hvis jeg bare venter litt og tenker på noe annet. Så da gjør jeg det.

Eksempel på røykeplaster.

Egentlig skal plasteret sitte på 24 timer før det byttes ut med et ferskt ett. Det skal settes på annet sted enn det forrige, men stadig på ren og tørr hud. Ettersom plasteret klødde infernalsk i går kveld, valgte jeg å ta det av. Jeg har sjelden røykesug om natta uansett. I dag våknet jeg uanstendig sent, en naturlig følge av å ligge våken halve natta og lese spennende bok. Plastring måtte utsettes til frokost var inntatt og dusj foretatt. Det holdt så vidt, jeg kjente et veldig sug mot å gå ut på balkongen og innånde en sigarett, men jeg klistret febrilsk et plaster på magen og spilte Mafia wars til det sluttet å klø i fingrene.

Vi har muligens hatt svineinfluensaen på ordentlig nå. Kanskje. Ikke vet jeg, men plutselig har de visst oppdatert symptomlista til en perfekt beskrivelse av siste 2 uker her i heimen. I så fall er det jo greit, da håper jeg vi slipper mer uhumskheter i år.

Det siste døgnet steg plutselig formen en del, og humøret også. Å få igjen energien er en fantastisk følelse, nesten euforisk! I går lå jeg ikke som et slakt på sofaen og sov 3 timer i strekk, heller. Jeg sov ikke i det hele tatt, faktisk, men derimot tok jeg oppvaska, dro på butikken og handlet for helga samt hentet stor eske med undulatting. Undulater er veldig små, men plutselig er de tomme for mat likevel. Så langt i sitt liv har Mayra tygget i seg ca. 4 kg undulatfôr. (Egentlig en overdrivelse å si “tygge i seg”, mye av det har hun slengt rundt i buret, ut av buret og noen små mengder har hun matet plastkjæresten med.)

Plastkjæresten er et vanskelig kapittel for tida. Han nekter å prate, selv om Mayra er svært pågående i sine forsøk på å overtale ham til å gi lyd fra seg. Selv etter to plastkjæresteoperasjoner, er han ganske tyst. Dette gjør Mayra svært sørgmodig, så jeg har saumfart nettet for å finne erstatning til henne. På ebay fant jeg faktisk en som solgte disse til en latterlig lav pris, så nå er to nye plastkjærester (forhåpentligvis) på vei hit med posten. De er i hvert fall bestilt og betalt – og bekreftet sendt avgårde fra Engelland. Ny plastkjæreste vil kanskje gjøre fuggærn glad igjen, samt gi stort påfyll på karmaen min. Jeg håper.

Esken vi hentet i går inneholdt ikke plastkjærester, men derimot masse nytt fôr av ymse slag, samt en ny leke og en plastskål hun kan bade i. Med min nyfunne energi, skiftet jeg på buret, byttet ut all gammel mat med ny og hang den fristende, nye leka i buret. Vi fikk til og med ut et par strofer av plastkjæresten som tydeligvis likte all aktiviteten. Men Mayra ble søren ikke fornøyd, nei. Den nye leka skal ikke testes, den skal ikke ses på en gang. Næhei, nye ting er per definisjon kjempeskumle og overses i det lengste. Teite fuggærn.

Ny leke, fullstendig oversett.

Mayra overser meg også.

Hun får bare være snurt. Jeg skal nemlig på kinodate og ha’kke tenkt å sitte her og dille med nye leker eller misfornøyde fugler.

Eksempel på glad Mayra:

Og her er Mayra og plastkjæresten fra gladere tider:

Återvände till Idol-träsket ikväll igen, men jag kunde inte koncentrera mig riktigt. Förhoppningsvis håller jag på att tappa intresset. Kunde inte undgå att upptäcka den förkortade sillreklamen som jag postade i föregående inlägg efter programmet. De visade bara mackan och hade klippt bort sextårtan till tevekock. Som en macka utan sill. Typ.

Jag undrar vagt om det är anledningen till att jag plötsligt känner mig nere. Deppig och rastlös. Känner mig isolerad med. Jag har ingen att umgås med på dagarna, så jag får sitta här på övervåningen framför datorn och uggla som en annan idiot. Försöker göra vår undulat tam, på tal om ugglor. Han har varit deprimerad sen hans partner dog, kanske därför jag vill engagera mig i honom. För att han också är ett hopplöst nervvrak. Skulle vara kul att ha lite mänsklig stimulans med även m jag inte vet vad det skulle tjäna till. Det räcker med att läsa min blogg, bättre än att höra mig gnälla live antar jag.

Ska försöka fixa fram en orädd och lite tam undulatfru till den deprimerade skatan jag redan har för att se om det smittar av sig. Så är en av oss kanske better off ett tag framöver.

Måske skal jeg have en fugl til
KUN måske.
Min ene pipsi har været ret evil over for den anden her på det sidste.
Den skubber den anden ned fra gyngen og er totalt drille-agtig
Så synd.. Så det vi vil prøve er at få en 3. fugl, så den der driller (Pelle d: ..) kan få noget andet at lave.
Men det vi er bange for er om der vil komme slåskampe og sådan noget crap-dims, for 3 er et dårligt antalt mht fugle.
Med venlig hilsen fugle-ekspert Marie.
Haha, ej xD Man skal jo lige sætte sig ind i sagerne, ikke? xD

Og min ældste fugl som var SÅ tam engang, virkelig, den troede jeg var dens mor.
Jeg kunne sætte den helt op til min næse og så sad den og “kyssede” mig mens den pludrede og snakkede <3
Årh .. jeg savner det Og den satte sig helt op på min skulder og pillede i mit hår .. (det gør den så stadig, men xD)
Men .. one bad thing. Den skreg og skreg og skreg efter mig hele tiden. Så snart jeg gik ud af rummet begyndte den at pippe.
Og det var VIRKELIG højt og larmende og uudholdeligt ö Så vi fik en ny til den, så den også fik en ven at lege med (:
Og nu er den gamle (Piphans) blevet så sur, den bider og hakker tit efter mig Og den gider ikke snakke med min næse mere D:
Den kravler stadig op på min finger, sidder i mit hår og på min skulder, men det er slet ikke det samme
Hm, ja ..  Den nyeste sidder også i mit hår og hopper op på min finger og sådan noget, men er selvfølgelig mere interesseret i den anden fugl. Sådan er det jo altid hvis man har to. (:

Men vi håber også på at hvis Pelle (den nyeste) og den ‘(måske) nye bliver buddies, så vil Piphans lege med mig igen, hah xD
Men det er mest for at Pelle stopper med at drille Piphans ..
Og så selvfølgelig at jeg om måske et års tid gerne vil have at Pelle og den måske nye dims får unger
Piphans kan ikke. Vi prøvede engang med en af mine veninders undulater (altså en han), men Piphans lagde kun et æg og det var ikke befrugtet..
Og der blev den også så tyk og doven, den pippede aldrig og den sov hele tiden og var næsten aldrig ude af redekassen.
Oh god .. jeg var så bekymret for om den var syg :s
Til sidst blev vi nødt til at fjerne ægget (som jo ikke var befrugtet) for at Piphans ikke skulle blive inde i redekassen resten af livet .. den vidste jo ikke at der aldrig ville komme unger ud af det, så den ville bare blive ved med at ruge og ruge og ruge ..
Og det var så sørgeligt .. virkelig. Jeg begyndte bare at græde agtig, for det var så synd for Piphans .. den kunne slet ikke finde ud af det, den gik ind og ud af redekassen og vidste ikke hvor dens æg var. Sooooo sad, seriøst.
Og et er ikke “bare” en fugl,  it’s not! Man kommer virkelig til at holde af de små dyr. <3
Jeg kan slet ikke klare tanken om at de dør engang :s
Og jeg er også vildt urolig for om de flyver ud af vinduet en dag .. god, det må bare ikke ske!

Nå, positive tanker!
Nu tænker vi lige lidt over det med den nye fugl .. hm hm
Men sød er den i hvert fald!

Veckans lördags tema på NatureFootsteps är denna vecka fågel. Eftersom jag är lite partisk vad det gäller fåglar! (jag har två egna undulater hemma) så får det bli ett bidrag med undulater men inte mina egna denna gång.

Undulater utomhus

Denna bild är ingen höjdar bild Men klicka på nästa bild får ni se var ovanstående bur är placerad

Här kan man prata om fåglar uppe i luften!!!!

Jag antar att buren är väl förankrad, annars hade man nog aldrig vågat ställe ut den så.

Stakkars Ludde har fått for lite plass i bloggen her, så da er det på tide med en liten video. Han sitter bare på fingeren og lager knirkelyder, men ellers pleier han å snakke, og sier dype ting som Luddegutt, mammagutt, komma her, casper, osv. (med trøndersk tonefall faktisk)¨

Dårlig kvalitet, var sent på kvelden etter at villdyret hadde lagt seg, og det var fritt frem for blå flygende tennisballer.

Undulater

Helgen tema är fågel. Jag tar det i plural Klicka på länken så hittar du fler bidrag. Eftersom jag har två fåglar hemma – två undulater Nicke och Chiquita, vilka får representera mitt bidrag denna vecka. Hoppas ni haft en go helg!

Om du vill se bilden i större format så klicka på den.

Fikk ikke så mye bær da, men nok til å ha på pannekakene vi lagde Her er bilder av Casper fra turen. (de andre får ikke være med i bloggen nei )

Foran en gammel sykkel som var stilt opp utenfor hytten vi hadde pause ved

Lummert

Sjer a?

Finner du no bær da?

Noen hjerte-øyebilder til Erta-Berta

Hvile seg litt (tvangshviling )

Mens vi ventet på bilen. Kjekke gutten

Noen bilder fra uken:

Også må jeg jo ikke glemme Ludde da, han har fått alt for lite oppmerksomhet i bloggen! Men han har det bra, og er en lykkelig liten pipp

Undulater 200kr/par – 150kr/par

Vi säljer vårt underbara grön/gula undulatpar, hane och hona. De är 2 år gamla och mycket häckningsvilliga.
De är tyvärr inte tama, men det är nog inte så svårt om man lägger ner lite tid på dem. Vi säljer dem endast ihop, då undulater är flockdjur och inte skall sitta utan artfränder.

Intresserad? Maila mig på andreasolsson_86[snabel-a]hotmail.com så skall vi se vad vi kan komma fram till. Skriv Undulater i rubriken.

Putte

Med Putte och

Pelle

Pelle

Och vi ska inte glömma

Blåbäret

Som inte alls tyckte om min mobil men flög dock fram & satt sig på pinnen ovanför

Vita vackra Snöflinga

Var inte alls speciellt imponerad av min mobil flög helst ur vägen om hon fick.

Snöflinga aka Snowflake

Så långt bort från kameran man kan komma. Nästan in i fågelbadet men det förstår man ju.

& så lilla pillerjonken hade givetvis tagit ut en av dom mindre fåglarna och höll den nästan i huvudet och nu precis när jag skriver detta så hade han släppt ut bägge småfåglarna Putte & Pelle och båda hade fått sig ett ofrivilligt bad + att en av dom satt uppe på gardinstången.

Hänglås

Vad gör man då JO man har et hänglås i beredskap som jag hade. Så nu kommer han inte in den vägen i alla fall.

Ja det var min morgon Inte sååå trött nu med tanke på min sena nattning

Puss

och på återseende eller kanske man ska skriva återskrivning?

Et enkelt billede af den nye pip og Uno, den nye hedder Peppi, for den er ihvert fald ikke nogen Ludo, som jeg egentlig først havde tænkt den skulle hedde.

Lige pt. bor Uno dog ude ved mine forældre (min søster passer ham), for han lærte alle sine unoder til den nye, og det gider jeg ikke have… og så vil jeg egentlig gerne have den lille lidt for sig selv, så den kan blive en tam kæle-fis.

Etter at Mayra kom i hus, har jeg forstått at selv sånne små fjærdotter kan ha mye personlighet. Til å ha så utrolig liten hjerne, er hun slett ikke så dum. Eller jo, hun er jo rimelig teit når hun gang på gang prøver å bade i vannglass og jeg må løpe til for å redde henne fra drukningsdøden, men innimellom viser hun tegn på at det faktisk skjer ting inne i det lille hodet hennes.

Hos Hildring leser jeg at fugler (i hvert fall Mocking birds) kan skjelne mellom fremmede og  mennesker de har sett før.  Dersom de ser en person som tidligere har opptrådt truende mot dem, reagerer de hurtig og går til “angrep” – selv flere dager senere. Les mer i denne interessante artikkelen og se på videoen.

på en lille ny beboer.
Jeps… Uno skal have en ven, og han er allerede fundet, vi venter bare på han bliver gammel nok til at flytte hjemmefra.
En lille lysegrøn skyggevinget fyr, som vi ikke lige ved hvad skal hedde endnu, der er et par navne i spil, men vi vil lige se ham, før vi endeligt navngiver ham.

“Fatimaaaaa…Gider du at slå græsset i baghaven?” – med disse ord, begav Fatima sig ud på et nyt eventyr. AS IF! Nææ nej. Jeg løb bare op ad trapperne, tog min iPhone, tog dens høretelefoner, skiftede tøj og gik ud i haven. Det var så smuk en dag med det helt rigtige vejr. Jeg satte høretelefonerne i, tog græsslåmaskinen frem, og begyndte at slå græsset på livet løs. Jeg var så smart, at jeg havde skruet helt vildt højt op for min ipod på min mobil, at jeg næsten ikke kunne høre den hæslige lyd fra græsslåmaskinen. Men det kunne naboen til gengæld. Haha! De flygtede sikkert ind i deres hjem igen. Men hvad filan..De slår jo også selv græs og larmer. Da jeg var færdig med græsset , så jeg en fugl stå på vores havedør. Den havde en orm i munden. Den kiggede på mig. Jeg forstod ikke helt, hvorfor den bare stod der. Idet samme kom min mor og jeg fortalte hende om fuglen, og så sagde hun, at den stakkels fugl bare var bange for mig, og ville fodre sine unger. Til min store overraskelse, opdagede jeg, at fuglene endnu en gang havde bygget en fuglerede i vores have. Det var lidt sødt. Nå, men jeg blev smidt ud af min egen have af en fugl! Hvem skulle have troet, at jeg nogensinde ville have sagt sådan noget!?

Tilbage er der kun at sige, at nyslået græs dufter godt..

Jag tycker så mycket om vår fågel Bozze.  Jag älskar hans uppsyn och hans sätt att visa kärlek. Han härmar våra röster när vi pratar och skrattar tillsammans med oss (även om han givetvis bara härmar oss ljudmässigt). Han är vansinnigt rolig när han alltid bajsar på Pers huvud men nästan aldrig på någon annan i familjen. Bozze älskar köttfärs (trodde undulater var veg..). Nu mer när vi äter köttfärssås måste vi låsa in honom för att han sprang på matbordet och snodde spagetti med köttfärssås på. En gång var hela han röd efter såsen.

När han kom till oss utmärkte han sig direkt genom att fullkomligt älska att visa upp sig för barnen och alla grannbarnen. Han dök i buren – rakt ned – gång på gång och desto mer barnen skrattade – desto mer dök han. Roligast är att resa med både Bozze och Bettan. De har varit med oss överallt och älskar att åka bil och flakmoppe. Vi få en känsla av att så länge de får vara med så är allt roligt.

Sedan gillar han disco vår lille Bozze. Han blir alldeles till sig och diggar gärna. För någon som inte har eller har haft en fågel som Bozze kanske det kan vara svårt att förstå att något så litet kan vara så personligt. Maken trodde det absolut inte – innan.

Våra fåglar har ett bra liv. Vi är många som bryr oss om dem, de är ute och flyger väldigt mycket och även om de inte är ute i rummen så har de en bur som är så stor att båda våra pojkar får plats i den stående.

För er som går i undulatköpartankar vill jag be er att tänka efter innan. En undulat är ett ansvar många år framöver. Fåglar är flockdjur och en ensam undulat har ofta inte så roligt liv. Se till att fågeln kommer att få vara ute och flyga mycket. Undulater är en papegojfågel och tycker att det är roligt att leka.

Men vilken liten vän ni kan få!

- Süna där dockor som har ondulerat hür, menar du?

- Ondulerat? Det ordet tror jag inte nügon i min bekantskapskrets har använt pü över 20 ür.

- Nej, kanske inte.

- Pü italienska heter vüg Onde.

- Och ondulater heter ondelater för de har ett vügit mönster.

- Jaha, vad intressant.

- Det är bara pü svenska som det heter ondelat.

- Det heter undulat..

- Ja, ja men det är bara pü svenska som det heter ondelat. Pü franska, engelska och tyska heter det parakit nügonting.

- Kanske mini-parakit?

- Ja…

- Det är sü här det müste vara att vara gift med Ingemar Unge.

- Ja, bara sü här och inte sü mycket annat.

1. En kokerska
2. En städerska
3. En tvätterska
4. En magisk ande
5. En läserska
6. En ny säng
7. En kompis
8. En elgitarr
9. En undulat

Detta anser Marraj är bra presenter att önska sig och inte allt för svåra att införskaffa. Marraj är mycket nöjd med sin lista och om Marraj igge fåt allt som står på listan ska Marraj skicka listan till kungen och be honom att sända Marraj sina resterande önskningar. Marraj vet med största säkerhet att kungen ger folket vad dom vill ha i presenter men absolut igge om det gäller exempelvis levande rävar och vidsvin. Marraj har önskat sig detta av kungen innan, men resultatet blev förödande. Det hela slutade med att Marraj grät i flera år. Marraj skickade sin önskelista till kungen om en räv som skulle heta Anton och ett vildsvin som skulle få namnet Birgitta den fjärde. När paketet kom till Marraj herrgård (detta var på den tiden Marraj bodde på sin herrgård) så var presenten från kungen det Marraj önskat sig, men vad Marraj glömt att skriva till kungen var att Marraj ville ha djuren levande. Till Marrajs stora förvåning och stora sorg hade kungen skjutit Marrajs små vänner och sen fyllt dem med kuddfjädrar och madrasstoppning. Marraj grät i månader. Marraj gråter även fortfarande när hon minns det. Nu står Anton hemma hos Marrajs nära vän Bibi och Anton kommunicerar genom att hålla en pinne i munnen och peka på saker han vill ha på ett stort papper fyllt av olika saker såna saker som, bananer, grodor, vin, böcker, borste, damm, tandborste, cigaretter och andra förnödenheter. Brigitta den fjärde har Marraj som bokstöd i sitt bibliotek i sin paradvåning. Marraj och Birgitta umgås väldigt mycket och man skulle kunna antaga att Birgitta den fjärde och Marraj är bästa väninnor. Men det är bara ett antagande.   

Nå har jeg opplevd det også! Mayra har blitt tagget og skal altså løse en oppgave her i bloggen. Jeg vurderte å la henne besvare på undulatsk, men fant ut at det ville blitt totalt uinteressant for andre. (Dog er jeg litt usikker på om det egentlig er interessant selv om jeg skriver noe forståelig.)

Anns katter, Salsa og Sheba har sendt en utfordring til Mayra om å fortelle seks (u)interessante ting om seg selv. Here goes, dette kan bli interessant:

1. Oppdretter trodde jeg var gutt, så den første tiden ble jeg omtalt som “han” og “kosegutt”. Det tok litt tid, men de skjønte til slutt at jeg er jente.
2. Da jeg var liten pleide jeg å fly inn i vinduene her jeg bor. Jeg lærte … omsider.
3. Menneskemat er ganske spennende, men merkelig nok får jeg ikke lov å lande i den.
4. En gang landet jeg likevel i en dessertskål med smeltet is. Så fløy jeg. De tørker fortsatt bort størkna isflekker rundt om i stua.
5. Såpeskum i oppvaskkummen egner seg ikke til å lande på.
6. Jeg kan mumle på menneskevis, men ingen skjønner hva jeg mumler.

Jeg vet ikke helt hvem som har fått denne, men er det noen lesere med kjæledyr som føler seg kallet til å blogge denne videre (eventuelt skrive her i kommentarfeltet) så vær så god.

Undulaten vår, Mayra, har blitt en meget selskapssyk og bestemt liten dame. Hun fylte ett år i desember, hu hei som tiden flyr. Hun har hatt ganske stor påvirkning på den lille familien (samt på enkelte utenfor), og vi har tydeligvis påvirket henne også. Vi har funnet fram til et slags fellesspråk, la oss kalle det undulatsk sånn for enkelhets skyld. Det består av en del ulike plystre-, kvitre-, smaske- og krakselyder, samt et slags mumlete radiospråk som ikke er mulig å tyde.

Dersom hun er i humør til det – og du lar henne få lov – vil hun gjerne sitte på hånden din tett opptil munnen din og “prate”. Jeg kan for eksempel lage noen skikkelig smaskelyder og hun svarer med samme lyd, fulgt av en lang remse kvitter. Deretter vil hun gjerne foreta en nærmere undersøkelse av munnen din og kan bli mektig frustrert hvis hun ikke får lov. Er du riktig “heldig” planter hun den ene foten sin (au!) på leppa di og bruker klørne til å holde den fast så du ikke skal slippe unna. Dette virker som et viktig rituale, uten at jeg egentlig har forstått hva det handler om. Men så er jeg ikke undulat heller, da.

Dette med spising er visst riktig interessant. Helst skal hun være med – og selvsagt smake på hva det nå enn er vi spiser. Det kan til tider bli makabert, i hvert fall når jeg spiser eggerøre… eller kylling. Kannibalistiske tendenser slår ikke så bra an her i heimen.

En gang landet hun med begge bena godt plantet i et ostesmørbrød. Det var varmt. Hun fløy vekk mens hun skrek sint og kjeftet på oss som var så dumme å ha varm mat på tallerkenen.

Andre ganger går det litt mer fredsommelig for seg…

Hva skal man med fuglefrø..?

När jag var liten så hade vi en undulat. Vi hade döpt honom till Nutte-Putte-Karl Eriksson-Och Roger. Ja det var ett märkligt namn och jag vet inte riktigt varifrån det kom men förmodligen så var det jag och syrran M som skulle bestämma bägge två vad den lille fågeln skulle heta också blev det så många namn. I alla fall så var Nutte en himla gulig fågel, han tyckte om att sitta på axeln och var väldigt social. Som de flesta husdjur så gick ju även Nutte hädan långt före oss, och förtvivlan var enorm hos mig och min syster M.

Morsan var på jobbet när vi hittade den lilla i buren liggandes på rygg. Vi grät floder och bestämde att Nutte skulle få världens finaste begravning, som en kung. Vi bodde då i ett enormt stort hus där vi bland annat hade som en stor salong. Väldigt flådigt var det med blå sammetstapeter och vinröda sammetsgardiner med guldfransar . Det var metervis med tyg till dom stora fönstren, och morsan som var en hejare på att sy hade suttit i timmar med dessa gardiner. M och jag letade snyftande upp en lagom låda att begrava Nutte i, och hittade en skokartong. Men det kändes ju ovärdigt att lägga Nutte i en pappkartong, nej han skulle få sin sista vila i en mjuk och skön kartong han.

Sagt och gjort, morsans vinröda sammetsgardiner var ju lagomt mjuka och kunga-lika. Vi behövde ju inte en hel gardin så vi tog saxen och klippte ut lagomt stora stycken. Två lager som Nutte skulle ligga på, ett lager att vika till en kudde av, och två lager som täcke så han inte skulle frysa. Guldfransarna som var som små bollar var ju perfekt att använda som guldtackor, så vi tog några sådana också och placerade ut runt Nutte. NU låg han som en kung där i lådan och vi kunde begrava honom med värdighet!

Jag har inget minne av att morsan blev galen på oss, troligen så fick vi oss en mindre åthutning men hon hade nog förståelse för vår stora sorg också. Men jag kommer mycket väl ihåg hur vi klippte i gardinerna där dom hängde, hur vi försökte dra till dom så dom stora hålen inte skulle synas så väl, och hur vi liksom övertygade varandra att det här var minsann jättebra, ingen fågel i hela världen hade fått en så fin begravning, och så var det säkert också. Nutte-Putte-Karl Eriksson-Och Roger fick en begravning värdig hans stora personlighet.

Läs även andra bloggares åsikter om Nutte, Undulat, Begravning, Sammetsgardiner, Sammetstapet, Sorg

jeg er en liten.

det var en gang en genser som skulle lages. genseren hadde store forhåpninger å leve opp til; den skulle bli lang, formsydd (til en flatterende figur, selvfølgelig), med V-hals og ringenes herre-ermer. men så innså utøveren, la oss kalle henne Den allmektige strikkelure, at det viktigste er å få hull til hode på riktig side av genseren, for/etterfulgt av (helst) to armhull og en slags justering av hvor skuldrene på dette vidunderet skal være. Strikkelura syntes det var en trist erkjennelse, men innså til slutt at det ikke er spesielt morsomt å oppnå målet med drømmegenseren på sin første kreasjon. hun har jo så mange å se frem til. hvorfor ta gleden ut av et mål før den egentlig helt har kommet i gang?

dah boyfriend er på vei til bestemoren sin. jeg håper han kjører forsiktig, han hadde et traumatisk møte med et par elger sist han kjørte opp i mørket, så jeg synes han skal ta sikte på å kjøre om dagen snart. det er om natta elgene overtar veien. når skal de lage en splatterfilm om elgenes hemmelige nattseanser? når vi har kommet langt nok til å få en norsk zombiefilm med utedosex å skilte med (takk til dagbladet for observant reportasje), ser jeg ikke hvorfor elgens kamp mot o store stålmonster skal være noe mindre fristende å lage film av. i see great potential. så lenge de holder seg unna kjæresten min.

i morgen skal jeg til psykologen min. i dagens time presterte han å få meg til å snakke høylytt i fistel, en relativt ubehagelig opplevelse. jeg håper, som alltid, at jeg ikke har noe å krydre mine tre kvarter psykotid med. that’s progress?

undulat er et veldig merkelig ord når man ser lenge på det Oo

Det er mye mer å si. Jeg gir ikke opp. Det er ikke over. Begynnelsen.

Det finnes ikke et bedre tidspunkt å starte på nytt. Utvilsomt, og det betyr alt. Det renner en elv gjennom taket, trefibrene og den nitrogenholdige luften, selv om vi befinner oss på andre siden. Livet har begynt. Vil du være med? Jeg skal fortelle deg litt om hva du begir deg ut på. Mine tanker om det som ikke er. Din imbesille jævel, hvem tror du at du er? Verden er ikke mer enn et fnugg. Vi sitter ikke på det. Blåst bort i intet.

I det åpne rommet er alt hvitt, men jeg føler meg ikke veldig lys. En sammenkomst med en sammensetning av mennesker hvis hoder har blitt hugget av for lenge siden. I sofaen sitter to brødre. Ved deres side deres respektive kvinnemennesker. Åpenbart er det den feminine utstrålingen som fungerer som lyskilder og blender resten av deltakerne av ansamlingen. Hvem disse er kan ingen, ikke engang jeg, svare på. Ansiktsløse, tomme uttrykk for min fortid jeg ikke helt klarer å slippe taket på. De kler av seg og onanerer. I sengen min ligger mennesker jeg ikke har sett på lenge. I sofaen – incest.

Ved en tilfeldighet observerte jeg nede i veien noe jeg kunne vært foruten. Hytten er tilholdssted for de lokale funksjonshemmede. Struktur er hva de trenger, men jeg ommøblerer mens jeg vasker. Alt er ikke lenger hvitt. Det er tilskygget av mine hensikter. Noen ganger mener jeg å kunne fremkalle virkelige fenomener ut fra enkel tankeaktivitet. Hvorvidt disse lykkes betyr meget for hvitveisens preeksistensielle tilstand. En lenge etterlengtet trøndertone kimer i daler og synger i elver. Ikke kødd med undulatene.

I snøfokken mellom de mørke fjelltoppene krabber vi oppover mot åpningen i fjellet. Innenfor leder en lang tunnel innover i steinmassene. Den går nedover i en rett linje, men jeg klarer ikke å svinge. Vi går en ny vei, og den går innover. En jente og hennes mørkhudede venn er med meg. Evigheten er ikke lenger målet – vi skal lenger. Friksjonen mellom berget og hendene og føttene mine fører til en varmeutvikling. I en vanvittig fart glir jeg på baderinger nedover den innvendige, iskledte fjellsiden, men jeg er ikke redd for å treffe bunnen, for jeg er varm.

Jeg er varm, for faen. VARM!