Eco-trenden. Den är inne och är här för att stanna. T.o.m. Hollywood hakar på den gröna trenden. Därmed är vi på proQure stolta över att ha en leverantör som tillverkar ECO-mattor och de är först i Sverige! Följ denna länk.

Vad är Eco-mattor? Dessa mattor har ytskikt av 100% återvunna PET-flaskor och undersidan innehåller återvunna bildäck.

Du får en matta med hög kvalité. Dessutom är den är snygg och miljövänlig!

Local weather conditions: Cloudy, 1-2°C Sunrise: 0820 Sunset: 1454

On Sunday I travelled with Doug and his friend Sona to Uppsala, a small town an hours drive north from Stockholm. Sona was moving there in order to be closer to the university, where she hopes to study Psychology next semester. Uppsala University, by the way, is the oldest university in Scandinavia, and apparently it is a very prestigious school.

The town itself is also very old, and is a perfect little medieval town; I really couldn’t have imagined something better. we went on a very foggy day, and the towers from the cathedral were barely visible through the mist, creating a very eerie image. The cobblestoned streets were full of people as they made their way through the shops and stalls. It was very beautiful.

I got some great pictures as we walked through the town. The cathedral was also very impressive, and I assume is only the first of many ancient church I’ll visit during my trip through Europe. We walked through a park (very creepy with the low visibility), saw a boring old castle on a hill, and went into the town library.

The library itself was closed, but we were able to check out their museum. Some of the more interesting things in there included; a 500 year old map of Scandinavia (the accuracy of which was heavily criticized by Doug); the Silver Bible (one of the oldest bibles in the world and referred to as Sweden’s most precious book), and one of the first editions of Isaac Newtons book, Philosophae Naturalis Principia Mathematica. I know most of you don’t care, but Principa is one of the most important books in the history of science, and it was very cool to be able to see a physical copy. This is the book that contains the definitions of Newtons laws of motion; pretty exciting stuff I know.

Uppsala is a beautiful town, and I think I’ll be visiting again after the first snowfalls. And with the temperature today reaching a maximum of 2 degrees, that won’t be far off.

View Full Album

Det finns en myt om att generaldirektör Bror Rexed (1914-2002) förstörde det svenska samhället genom den av honom initierade du-reformen i slutet av 1960-talet. Enligt mytbildningen skulle bruket att säga “du” till alla och envar ha berett vägen för en ohämmad respektlöshet vilken verkat samhällsupplösande. När jag började engagera mig politiskt i början på 1970-talet var det en utbredd åsikt bland konservativa, och såvitt jag förstår har den fortfarande sina förespråkare.

 Bror Rexed röjde upp i titeldjungeln.

Jag hyste själv denna åsikt ända tills jag för första gången blev niad av en banktjänsteman i slutet av 1980-talet. Det har hänt att man tilltalat mig med “ni” också efter denna tidpunkt, främst (av någon anledning) då jag uträttat bankärenden men även när jag någon gång umgåtts i kretsen runt den punschdoftande Föreningen Heimdal i Uppsala. I denna förening, av Carl Bildt en gång kallad “den något obskyra Föreningen Heimdal”, odlas nämligen en typ av konservatism som jag skulle vilja kalla för nördkonservatism vilken kan yttra sig i överdrivet ålderdomligt språkbruk, användande av fluga i stället för slips och skepsis gentemot det “vulgära” USA - och så då bruket av “ni” som tilltal.

Bland det obskyra klientel som brukar befolka källarvåningen i Uppsala (förlåt, Upsala) sjungs det dessutom snapsvisor som får Sverigedemokraternas repertoar ombord på Tallinn-färjorna att framstå som fromma läsarsånger.

“Den något obskyra Föreningen Heimdal”.

Det fåtal personer som drygt 40 år efter Bror Rexeds du-initiativ 1967 på Medicinalstyrelsen i Stockholm, där han nyligen tillträtt som generaldirektör (han blev året därpå generaldirektör för den nya Socialstyrelsen), använder “ni” som tilltal gör väl sannolikt så därför att de tror att det låter artigare, alternativt att de hört något förklenande om Rexed (även kallad “Durex” med hänsyftning på preventivmedlet med samma namn). Personligen tycker jag inte alls det är artigare att kalla någon “ni”, snarare tvärtom – att använda “ni” när alla andra säger “du” är tvärtom förklenande och avståndstagande, en veritabel kalldusch för den som råkar ut för det; i alla fall är det så jag upplevt det, och jag är säker på att jag inte är ensam.

Därför vill jag tacka Bror Rexed för att han tog initiativet till denna på sin tid oerhört omtalade reform, tidigare var det bara i det  oförvägna Dalarna man duade alla. Innan du-reformen infördes rådde faktiskt kaos inom titulaturområdet. “Du” sade man i princip bara till nära anförvanter och individer med status som var jämbördig med ens egen. I äldre tid hörde det dessutom till etiketten att man inte ens duade sina föräldrar, utan tilltalade dessa i tredje person singular – pappa/far respektive mamma/mor. Så har jag hört var brukligt i min farfars familj. Andra kunde man nia eller kalla han/hon, medan överhetspersoner skulle tilltalas med titel:  medicinalrådet, godsägaren, kandidaten (vilket jag blivit kallad någon enstaka gång), redaktören, direktören, doktorn och så vidare.

Att dua sin lärare eller kalla honom/henne vid förnamn var vidare otänkbart under min uppväxt: “fröken” eller “magistern” skulle det vara. Det rådde kort sagt titelsjuka. En illustration till detta kan man beskåda på äldre gravstenar. På min farfars minnesvård står “trädgårdsmästaren” före namnet.

Jag tycker helt enkelt det är befriande att vi numera kan säga “du” till alla – från statsministern ner till lodaren på parkbänken. Det finns dock ett väsentligt undantag. Medlemmar av kungahuset duar man under inga som helst omständigheter (möjligen kan man i Dalarna alltjämt gå i land med detta). Därför var det ett klumpigt etikettsbrott när TV-reportern Peter Jihde i samband med ett olympiskt spel (jag tror det var 2004) dristade sig säga “du” till Hans Majestät Konungen. Kungen hade gjort sig besväret att ta sig till TV-studion för att kommentera en svensk framgång, bara för att få detta “du” kastat i ansiktet av en osnuten TV-pratare.

 Inte ens den folklige prins Bertil kunde man titulera hur som helst.

Förmodligen var det Jihdes tanke att bryta en lans för en utökad du-reform. Detta slog emellertid slint – jag har inte hört någon som vare sig förr eller senare duat kung Carl XVI Gustaf. Detta tyder på att det inte finns någon efterfrågan för en sådan reform. Det finns en allmänt spridd känsla av att det inte passar sig att vara alltför familjär med Sveriges statschef och, bör det tilläggas, dennes familj. Inte ens den gamängaktige prins Bertil, hertigen av Halland, kunde man tilltala hur som helst. Det vet jag av egen erfarenhet, eftersom han var ordförande i Frivilliga skytterörelsen (FSR) under min tid på tidskriften Svenskt Skytte. “Prinsen” var det vanliga tilltalet, i alla fall för dem som samarbetade nära med honom inom FSR. Annars var det “Ers Kungliga Höghet” som gällde.

Det är likadant med kung Carl Gustaf. Endast nära vänner tillåts säga “kungen” till kungen. Om personer såsom Carl Adam “Noppe” Lewenhapupt och därmed jämställda – det vill säga kungens jet-set-vänner och jaktkompisar – någon gång duar majestätet vet jag inte. Troligen sker duandet bara inom familj och släkt.

Du-reformen torde vara unik för Sverige. Vare sig i Frankrike eller Tyskland, för att ta ett par exempel, förekommer något utbrett duande. I sistnämnda land, som jag känner till bäst av dessa båda, görs strikt åtskillnad mellan “Sie” (ni) och “Du”, där det senare reserveras för goda vänner och familj. Hitler duade inte en enda av sina nära medbrottslingar förutom, tror jag, gamle vapendragaren Ernst Röhm (som han senare lät mörda!). Att kalla dagens förbundskansler för “Du” är väl snarast att betrakta som majestätsbrott. Helst skall det, där så är lämpligt, heta “Herr Doktor”, “Herr Professor” och liknande.

Man kan förledas tro att det existerar ett allmänt du-bruk i engelsktalande länder, eftersom ordet “you” används för hög som låg i andra person i både singular och plural. Så är det emellertid icke. I engelskan används i stället titlar för att skilja på folk och folk. Alltför ofta ser man i engelskspråkiga TV-serier att översättaren tolkar “you” som “du” när exempelvis en underordnad polis tilltalar en överordnad. Helt fel.  Här skall det vara “ni”. En Detective Sergeant säger inte “du” till sin Detective Inspector. Och ve den “uniform” som duar en överordnad i kostym och slips (eller dräkt med textil halsprydnad)! Tilltalsord i sådana fall är “Sir” eller “Maam”.

När Sergeant Lewis (till vänster) tilltalar Inspector Morse säger han “Sir”.

I engelska språket har man vidare fortfarande kvar artigheten att säga “Mister” (herr) till alla och envar. Från presidenten (i USA) ner till slusken i fyllecellen. Sista bastionen för att använda “herr” i Sverige i artighetssyfte var riksdagen – jag kommer från min barndoms TV-tittande väl i håg bondeförbundaren herr (Nils G.) Hansson i Skegrie. Numera torde “herr” användas av debattörer endast i halvt förolämpande syfte.

Generaldirektör Bror Rexed rensade ut i titeldjungeln och det med besked. För det har han förtjänat hela nationens tacksamhet.

I torsdags var det så dags för en ölprovning med ölsällskapet Gambrinus igen. Min tredje ordinarie provning med föreningen var enligt rutinerade medlemmar den största hittills, sett till antalet medverkande. Hela 32 stycken öltörstiga ölvänner var närvarande. Upplägget på provningen var som tidigare, dvs blindprovning av fyra öl valda under ett, av provningsansvariga påhittat, tema. Temat och ölen förblir hemliga tills efter poäng och omdömen är satta. Poängen är ett till fyra där det öl man tycker är bäst får fyra poäng. Högst poäng vid sammanräkningen är alltså vinnare av provningen. För det mer jämförande och nyanserade omdömet använder sig Gambrinus av en sexgradig skala där noll är odrickbart, tre godkänt och sex fulländat. Ett öl kan alltså vinna även om det skulle visa sig ha ett lågt omdöme om provningens öl inte faller medlemmarna i smaken. Mina betyg (MB) baserar jag som vanligt på min ett till fem skala med plus och minus.

Ölprovningsuppställningen

Vi fick in tre gyllene och ett mörkare brunt öl. Det såg ut att vara fyra lager vid första anblick vilket för de tre ljusa konfirmerades av doft och smak medan den mörkare ölen inte var helt självklar. Provningen var således igång och det doftades, smakades samt diskuterades. Förslag på lite olika teman dök upp varav de flesta var ganska smala, så som ett visst bryggeri, provhållarnas favoriter m m. Tillslut efter viss diskussion och tips droppades det rätta temat som för denna provning visade sig vara Tyskland. Själv var jag lite inne på att det kanske kunde vara ett bryggeritema med öl av lite olika alkoholhalt någonstans från centrala Europa.

Överlag tyckte jag ölen kändes lite lätta och ganska smakfattiga. Kände inte så mycket dofter heller men det kan ju delvis bero på att jag är lite lätt förkyld sen ett par dagar tillbaka. Alla utom det sista ölet kändes ganska blaskiga och inte alltför alkoholstarka. Det sista och fjärde ölet som var ett av de tre ljusa ölen kändes dock rejält alkoholstarkt jämfört med övriga. De två andra ljusa ölen kändes som ganska vanliga dussinlager, kanske något torrare och den mörka ölen fanns det lite mer karaktär på om även om den kändes ganska blaskig. Nåväl vilka var ölen då och vad tyckte jag samt resten av sällskapet? Här kommer en kort resumé:

1. Bitburger Brauerei: Bitburger Premium, 4.8%: Ljusgul, med klent skum. Doften tunn, svagt brödig, vattnig. Smaken brödig, ok klassisk pilsnerbeska finns men inte mycket mer, liten fyllighet, kort varaktighet, lättdrucken. Mitt Betyg (MB): 2+, total poäng (TP): 65 och medelomdöme (MO): 2.72

2. Spaten-Franziskaner-Bräu: Spaten München, 5.2%: Ljusgul, ska ha skummat rejält vid upphållningen, lite rester finns kvar. Doften mycket tunn, svagt brödig. Smaken brödig, liten liten släng av humle, ganska liten beska och fyllighet, lättdrucken. MB: 2+/3-, TP: 57 och MO: 2.84

3. Brauerei Schlösser: Schlösser Alt, 4.8%: mörkt brun, fint luftigt ganska storbubbligt skum. Doften maltig, rostad, lite mörkt bröd. Aningen bränd smak och svagt svagt karamellig, liten beska, ganska blaskig. MB: 3-, TP: 99 och MO: 3.47

4. Einbecker Brauhaus: Einbecker Ur-Bock Hell, 6.5%: Gyllengul färg. Skummade vid upphållningen men försvann någorlunda kvickt med lite smårester kvar. Doften störst av de fyra testade, sötaktig, brödig, maltig och svagt apelsin. Smaken brödig, pralinsöt, lite metallisk, alkohol-vibbar. Eftersmaken ganska mjuk med en snäll men ändå närvarande beska. MB: 3-, TP: 109 och MO: 3.72

Vinnare av provningen och även högst omdöme fick således öl nummer fyra, Einbecker Ur-Bock Hell även om det var hyfsat jämt med öl nummer 3, Schlösser Alt.

Alltså endast tyska öl av lite skiftande karaktär, tre lager och en alt. Tysk lager dricker jag faktiskt inte så ofta av anledningen att jag tycker att det finns godare. Har ju dock blivit lite oktoberfestöl men där är ju ölen av en lite annan typ.  Bitburger och Spaten München var det väldigt länge sen jag testade och båda kändes aningen karaktärslösa nu. Dessa två kunde jag inte klura ut även när temat var avslöjat. Schlösser Alt  och Einbecker Ur-Bock har jag ganska nyligen testat och när väl temat fanns där dök de faktiskt upp som starka kandidater till öl tre och fyra.

Hur som helst var det hela återigen en trevlig och kul provning. Resultaten av provningen kan som vanligt hittas på Gambrinus ölprovningssida.

Idag stack jag, Cecilia & Zandra till Uppsala efter skolan. Zandra handlade massa julklappar, sen kikade vi lite snabbt i några butiker och jag suktade efter en grön skjorta och ett par svarta jeans. På vägen hem svängde vi förbi Max, som fick bli dagens middag : )

Satt och latjade lite här hemma då plötsligt Emilia ringer och säger åt mig att titta på en film. Emilia blev visad filmen av en klasskompis vars ex hade gjort filmen, för att visa gatan hon bodde på förut. Det var då Emilia reagerade och ringde mig. Titta på filmen. Jag säger bara en sak, random som fan. Det bästa är att filmen bara legat uppe i fyra dagar och bara fått 41 visningar än. Detta är helt sjukt.

Åh, sitter och gör kanske tacksammaste och finaste jobbet man kan tänka sig – snokar rätt på smultronställena i den svenska biograffloran. De är underbart många fler än man skulle kunna tro, de där eldsjälarna som har förstått att det finns andra sätt att locka biobesökare än att bredda sätena och bygga större salonger.

En sak jag stötte på, och som jag tänkte att jag skulle tipsa om här, eftersom det är för sent när tidningen går i tryck, är stumfilmsnatten på Slottsbiografen i Uppsala. Edward von Past (vilket filmnamn!) kör stumfilmsmaraton hela kvällen, med livemusik till. Han lovar även att han ska ta med en gammal stumfilmskamera och visa hur den funkar. Filmnerds of the Stockholm/Uppsalaområde – unite and go to Slottis på fredag! 19-23 pågår kalaset, och biljetten gäller hela kvällen.

12 december blir det stumfilm med hel orkester, och i vinter/vår händer något betydligt mer nischat, naughty och spännande på Slottsbiografen. Men hah! Det får ni läsa om i Cinema istället för här. Slugt va? Håll ögonen öppna efter decembernumret.

hör upp alla manualens läsare! viktig information följer. det har kommit till min kännedom att på lördag, den 28/11 spelar den härligt dansanta trion movits på smålands nation. movits är ett intressant band som blandar hiphop med swing, en blandning som för mig visat sig stämma väldigt väl. nationen öppnar för kvällen redan klockan 21.00 och avslutar sedan kvällen klockan 02.00. av erfarenhet vet jag att klockan 21.00 är lite tidigt, då bandet inte börjar spela förrän lite senare under kvällen. delar av manualen kommer med största sannolikhet befinna sig på plats kring dryga 22.00 tiden eller så. citat från arrangörerna om helheten kring klubben smålands live:

smålands nation nöjer sig inte med att under senaste åren stoltsera med clap to this! utan presenterar stolt sin nya klubb smålands live! vi bjuder på två dansgolv, lounge, 5 barer, grymma liveartister och en stämning som gör att du aldrig kommer vilja lämna stället! vi serverar liveakter och dj:s i världsklass på fat. så det enda du behöver göra är ta ut den där silverskeden du haft i munnen sen födseln, snöra på dig dansskorna och kom till smålands och ta en rejäl tugga av den här fina klubbkakan.

av citatet att döma så är det en angenäm upplevelse smålands har att bjuda på. lyssna på bandet och stanna sen kvar för en helkväll av dans! vill du läsa mer om smålands live? det kan du göra här. mer information om kvällen ifråga kan ni läsa här eller här. under tiden, njut av låten äppelknyckarjazz med en enligt mig mycket trivsam video.

puss/sofie

Då var det åter dags för nya bränder och stenkastning mot polis  i mångkulturens kvarter.

god afton gott folk. som tidigare påpekat och som vi alla märker, går manualens uppdateringar segt. men här kommer iallafall ett tips inför fredagen som komma skall. i väntan på snön, som jag suktar efter dagarna i ända så kan detta förgylla.

alltså, imorgon fredag spelar våra bröder the johnny johnny’s på göteborgs nation som har pubkväll. “billig pizza, guitar hero, sällskapsspel och annat mys i göteborgs nations pub” skriver dom själva om sin tillställning som tar sin början kl 18.00 och stänger 01.00. spelningarna tar vid klockan 21.00 och förutom the johnny johnny’s spelar bandet komposters (som för övrigt också låter mycket bra). delar av manualen kommer finnas på plats. har du kårleg, så kom dit! under tiden, avnjut denna fantastiska låt billy, som den spelades under årets kulturnatt.

puss/sofie

Oj, just ja. Det hade kommit ett brev idag, men jag hann inte öppna det innan jag sprang till terapin. En logga på kuvertet som skvallrade om en framtid: Rekonstruktionscentrum i Östergötland. Landstinget Gävleborg får det sällan att pirra med sina utskick, men brev från Akademiska sjukhuset i Uppsala brukar ge mig ett litet rus varje gång. Den här gången försökte jag att inte gå händelserna i förväg.

“Det är ingen kallelse. Det är en remissbekräftelse” intalade jag mig, och mycket riktigt. Drygt fem veckor efter besöket hos utredaren får jag veta att jag kommer att kallas till kirurgen i Linköping inom två månader. Inte för operation alltså, utan för konsultation. Diskutera vad som är möjligt, vad jag behöver, vad jag vill. Övre och undre operationer: Bröstkorg, kuk och livmoder, äggstockar och äggledare.

Jag är rädd, det ska jag erkänna. Men vad jag är rädd för vet jag inte. Kanske är jag rädd för att ha väldigt ont; kanske för att känna frustrationen av att vara drogad och orörlig när jag vaknar. Kanske för att åka på någon otäck infektion eller få komplikationer, och kanske litegrann för den där mikroskopiska risken för det man hör talas om ibland: Att narkosen inte tar, att man känner allt utan att kunna meddela sig med omvärlden. Det jag borde vara rädd för är att resultatet inte blir som jag hade velat, jag vet, men rädslan är inte rationell. Jag är inte rädd en sekund att jag kommer att ångra min könskorrigering som sådan, men det är klart att det finns en risk att man väljer en operationsmetod som kanske inte fungerar så bra. Nu är det hög tid att ta itu med den biten.

Hittills har jag alltid blivit så frustrerad över att det inte är min tur. Jag har tittat på blodiga operationsbilder som borde kunna avskräcka vem som helst, men orsaken till att det knyter sig i magen är inte äckel, utan avundsjuka. Jag vill också. Att jag sedan är ett fjompigt mantimmer ska inte få hindra mig.

Läs även andra bloggares åsikter om könskorrigering, transsexualism, vård, kirurgi, operationer, bilder, oro, komplikationer, avundsjuka, ångest, väntan, längtan, kön, könsidentitet, nervositet, könsorgan, bröst, kuk, livmoder, äggstockar, äggledare

Best of Tonkow är uppe igen, och delar av den är filmat av Moi!

Stiu prea bine că mass-media este cel mai mare motor de producere și întreținere a stereotipurilor, dar tot mă minunez de fiecare dată cînd aud cum, în vreun accident în care a fost implicat un BMW, acesta este imediat transformat într-un „bolid”.  Sînt multe mărci care produc mașini mari și puternice, dar parcă niciun nume nu produce atîta satisfacție în a fi asociat cu acest cuvînt producător de fiori pe șira spinării, ca BMW. Invers, nu e nevoie ca o mașină să fie foarte mare și foarte puternică, de exemplu un BMW seria 3, pentru a fi transformat într-un bolid. E suficient că e BMW .

Zilele trecute s-a petrecut o dramă. Pentru unii. Pentru televiziuni a fost un motor puternic, un bolid, aș putea spune, de produs rating. Pentru unii a fost doar un moment de amuzament (să vezi un BMW cum intră într-o curbă și derapează într-un stîlp după care se rupe în două, poate fi amuzant pentru o minte puerilă). În timp ce pentru alții a fost un moment de eliberare a unor frustrări cauzate de invidie: „uite un bogătan care a pățit-o.. așa-i trebuie!”

Șoferul era prietenul unui prieten, prieten cu unul dintre prietenii mei. Acesta, prietenul meu, se va bucura că îl pomenesc pe blog. Știu că își dorea asta de multă vreme! Cred că merită asta, mai ales astăzi, cînd m-a ajutat să-mi rezerv un bilet pentru Stockholm, pentru 1 ianuarie, cînd sper sa plec la Uppsala. Din păcate, aproape sigur nu mă va ajuta să-l și plătesc, pentru că o să fie în jur de 220 de euro, doar dus. Dar n-am ce face, se pare că doar KLM zboară la Stockholm, iar eu trebuie să plec neapărat pe întîi, pentru că așa spune birocrația. Deocamdată, tot birocrația spune că e posibil să nu plec. Sper că partea aceea care spune că trebuie plec neapărat pe 1.01.10, să cîștige în cele din urmă. Să spun și cum îl cheamă? Mai are nevoie de vreo prezentare? Sigur că are, nu-l știe nimeni: e Puiu! Puiu știe mai bine decît mine ce înseamnă un accident de mașină, pentru că a avut cel puțin două, dintre care unul s-a soldat cu dauna totală a mașinii. Așa au spus cel de la CASCO, pe care noroc că l-a avut. Eu n-am CASCO, așa că dacă bolidul meu intră în vreo daună totală, o să ajung la fel ca Puiu acum, adică fără mașină.

Chiar dacă nu am fost în niciun accident de mașină, mă întreb  dacă pot să-mi imaginez sentimentele asociate cu unul. Asta înseamnă că ispitesc destinul să-mi arate „pe bune” ce înseamnă să ai un accident de mașină? Sper că nu! În primul rînd, mă întreb cum aș reuși să trăiesc, dacă din cauza modului meu stupid de a conduce o mașină, ar muri o persoană sau mai multe. Vorbeam aseară cu un prieten, pe messenger, și el credea că am reuși să trăim cu orice fel de crimă pe conștiință. Pentru că și uciderea din culpă e tot crimă. Poate are dreptate. Sîntem, înainte de orice, niște mașini de supraviețuit, și nu vreau să subestimez puterea acestui angrenaj.

Oare am dreptul să-mi imaginez ultimele clipe ale celor două fete de 23 de ani care și-au pierdut viața joi seara pentru că un puștan teribilist, care nu consumase băutură, cum ziceau cei de la știri, a apăsat prea mult pe pedala bolidului?

Ai 23 de ani și parcă niciodată viața n-a fost  mai frumoasă. Mai demult erai prea mic, mai tîrziu o să fii prea mare, o să începi să te temi de boala aia teribilă numită bătrînețe și pentru care nu există leac. Se pare că genetica ne promite leac și pentru ea, ne promite nemurirea, dar deocamdată nemurirea rămîne monopolul lui Dumnezeu. E 2 noaptea. Parcă niciun loc nu e destul de vesel pentru a-ți potoli setea de viață.  Poate ai auzit de teoria relativității și ai înțeles-o într-un mod băbesc. Poate crezi că mergînd cu 200 la oră păcălești moartea, mai cîștigi niște secunde de viață.  Alergi și rîsetele vesle de pe bancheta din spate, ca niște promisiuni, te fac să vrei să alergi și mai repede. Te uiți pe geam fără să știi că e ultima dată cînd mai vezi luminile astea colorate. Fără să știi că nu o să apuci să vezi cum s-a gîndit Primăria să împodobească bulevardul Magheru anul ăsta. Fără să știi că muzica veselă de la radio, care se aude cu fidelitate în difuzoarele bolidului, e marșul tău funebru. În  cei 23 de ani pe care i-ai trăit, ai avut ocazia să înveți cîteva dintre legile după care merge viața, dar ce păcat că nu te-a învățat nimeni acea lege infinit mai sadică decît toate legile lui Murphy la un loc, care spune că vinovatul trebuie să supraviețuiască pentru a purta vinovăția. Dar oare legea aia nu știe că vinovăția e o haină de care unii se pot dezbrăca foarte ușor? Nu e vorba de nicio lege, șoferul pur și simplu reușește întotdeauna să-și salveze pielea, în virtutea aceluiași instinct de supraviețuire  care mai tîrziu îi va permite să se dezbrace de vină.

Dar…mai sînt cîteva secunde. Becurile colorate trec repede, repede, formeaza linii continue, dacă te uiți pe geam. Linia lor e din ce în ce mai neîntreruptă iar tu ești din ce în ce mai mult împinsă în scaun. Și bolidul se apropie de ultima lui curbă. Se aude muzică, dar există oare pe lume vreo melodie suficient de tristă și suficient de absurdă, vreo simfonie suficient de complexă pentru a da socoteală de toate straturile de ființă ce s-au rostogolit joi noaptea în rondul de la Romană și de toate bucățelele de mașină și de carne împrăștiate care au făcut să vibreze și să se împrăștie în bucățele sufletele celor care urmau să afle, probabil la telefon, că ochii tăi, a căror culoare nu o știu, vedeau pentru ultima dată luminile Bucureștiului?

Ultimele secunde. Fizicienii încearcă, prin formule matematice, să rezolve enigma primei secunde a existenței Universului.  Să presupunem că vor reuși și că un premiu Nobel va fi decernat pentru asta. Dar cine va reuși vreodată să rezolve enigma ultimei secunde de viață? Poate că secunda asta se împarte în două, apoi în patru, apoi în opt, și așa la nesfîrșit. Poate că fiecare suflet trăiește o eterniate înainte de a muri, nu după.

Simt că aș putea să mai gravitez în jurul acestei secunde, înaintea ei, înainte să ajungă acolo camerele de filmat la fel de setoase de sînge ca  și mulțimea care s-a adunat din senin acolo. De fapt, înainte de ultima curbă, pentru a zăbovi cu ultimele lumini, cu ultimele gînduri, cu ultimele frînturi de melodie, cu planurile de Revelion și cu vreo dragoste ce tocmai înflorea, cine știe..?

Dar deja unii mă vor considera patetic, alții nesimțit și profitor, la fel ca mass-media, în timp ce eu însumi voi fi nemulțumit de mine însumi că am scris iar prea mult și mi-am speriat toți cititorii. Poate e mai bine așa, de data asta. Poate nu mulți vor fi putut sau vrut să înțeleagă acest imn post-mortem închinat vieții pe care am încercat să îl încropesc din ultimele secunde ale unor vieți încheiate brusc, cu scîrțit de cauciucuri.

Imorgon tisdag den 17:e kommer Wicked Wine med Gonzo på besök till den irländska och hyfsat välsorterade ölpuben O’Connor’s i Uppsala. Antar att det lär bli en hel del öl från Flying Dog både på flaska och fat. Så om du har tid och lust se till att titta förbi. Det tänker jag i alla fall försöka göra.

The row over whether the International Energy Agency has or has not nurdled its oil data to (a) prevent financial market panic or (b) appease the Americans or ‘(c) neither of the above, is interesting but a bit of a sideshow. What’s more interesting is how fast the notion that ‘peak oil’ is imminent has moved from being a contested minority view to being mainstream.

The IEA’s been stung by suggestions that its research lacks independence, and has taken the unusual step of publishing material normally only available to subscribers (opens in pdf) to try to demonstrate it. But the assumptions embedded in its projections tell their own story. By 2030, it suggests, the majority of world production will come from currently undeveloped (or not yet discovered) oilfields, even though the rate of discovery is falling and it takes typically 30 years to move from discovery to peak production. And unconventionals – such as the environmentally disastrous tar sands – grow, a lot.

The IEA’s view is not shared by other recent reviews of energy outcomes. The Oil Crunch, published this time last year and produced by a group which included a cross-section of British businesses, concluded that the problem of declining oil supply could hit Britain as early as 201, with serious consequences for the economy. (News story here, report downloads in pdf here).

Just a month ago the NGO Global Witness produced a report – “Heads in the Sand“, based on official data, which concuded that by 2015 there could be a substantial daily shortfall in oil supplies. It summarises the argument as follows: the size of oil discoveries has been trending fownwards for forty years, and production has exceeded discovery since 1984; 17 of the world’s 20 largest fields are producing at below their historical highest levels; conventional oil production failed to grow between 2005 and 2008, despite high demand and high prices; and the IEA projects a drop in production from existing flelds of almost 50%. To hit its 2030 projection will require new capacity which is six times the current Saudi production levels to be develped and brought onstream. [Update: A thorough but high level analysis of the background data and the implications for the global economy has been posted at The Oil Drum since I wrote this blog post.]

Looking for miracles

It’s perhaps not surprising thatg investment banker Matthew Simmons, an energy sceptic, had this to say about the IEA’s general projections:

What the new IEA leadership is warning is that declines in mature super giant fields will make it necessary to add the equivalent of four new Saudi Arabias over the next two decades just to keep demand flat. They intentionally avoided saying “obviously, this is impossible.”

The IEA was set up in the wake of the 1970s OPEC crisis to provide the leading energy consuming nations with reliable information about oil reserves, production, and consumption, and to advise on policy. Critics have long accused it of being captured by oil industry assumptions, and closed to critiques of these. In turn, its worldview – generally repeating industry prognoses that there would be no pressure on oil supplies until 2030 – has over-influenced policy-makers, especially in the UK, which is one of the reasons why Britain’s energy policy is in poor shape.

The current production forecasts remind me of Pierre Wack’s story of Shell’s ‘preferred’ 1970s oil scenario, the one that most chimed with the company’s worldview. It would, Wack observed, take ‘Three Miracles’ to come about. Miracles will also be required for the IEA’s projections to come about in practice, and indeed much the same mirales – new reserves rapidly found and brought into production, large suppliers willing to produce at high levels, and no problems on the supply side.

The global energy unit at Uppsala University in Sweden last week produced its own 2030 Energy Outlook, in which it reckoned that  global production in 2030 was more likely to be 75 million barrels per day than the IEA’s 105 mpd (thanks to the Real World Economics Review blog for the reference; there’s also a handy couple of charts which show their competing production assumptions). As the Uppsala group says in its conclusion, “All our projections imply that the world oil production by 2030 will be lower than today.” This is one of the reasons why Kjell Aleklett, director of the Global Energy, unit has described the IEA’s report as a “political document”. But policy – certainly not in the medium-to-long-term, is not best-served by politicised research; in futures terms, such behaviour simply creates blindspots.

See also: Challenging Britain’s energy assumptions

Nästa helg besöker Kämpa tillsammans! tre orter med föredrag och promotion för antologin “Tillsammans”.

Först ut är Växjö
När: Kl: 18:00, 20:e november
Var: IOGT, Vattentorget 1, Växjö

På lördagen är det dags i Uppsala och Stockholm:
Lördag 21/11:
Uppsala
Föredraget startar 15.30, kaféet håller öppet mellan 15 – 18. Ungdomens Hus, Svartbäcksgatan 32.
I samband med föredraget kommer boken att finnas till försäljning.

Motståndskaféet

Stockholm:

Föreläsning
Lördag 21 november
19.00 på SAC-huset (Sveavägen 98)

En medlem i gruppen Kämpa Tillsammans! kommer på besök och berättar om deras nya bok ”Tillsammans! – gemenskap och klasskamp på samhällsfabrikens golv”.

Föreläsningen arrangeras av SUF Stockholm, och är helt gratis.

Läs mer:
Läs förordet till boken
Om Kämpa Tillsammans!
Förlaget Pluribus

Om boken:

I ”Tillsammans!” blandas historia och avancerad teoribildning med rövarhistorier från arbetsplatser som mest liknar dårhus. Vi får möta allt ifrån fotbollsspelande bagare och flipperspelande restaurangarbetare till arbetslösa datortekdeltagare, som lär sina arbetsförmedlare ett och annat om hur arbetsmarknaden verkligen ser ut. Med texter som berättar om hur arbetarklassen exploateras, men också om hur ett ansiktslöst motstånd kan ta form, ges ögonblicksbilder av vardagens dolda klasskamp.

Denna bok är skriven för dig som vill få en djupare förståelse för arbetets roll i kapitalismen och möjligheterna till motstånd. Den utgör även en introduktion till den autonoma rörelsen och är ett dokument över den utomparlamentariska vänsterns utveckling från 1990-talets mitt.

”Tillsammans!” är en samling texter skrivna av gruppen Kämpa tillsammans! Med teoretisk skärpa, humor och rå kompromisslöshet analyserar de samhället och sin egen roll som arbetare. Kämpa tillsammans har tidigare gett ut boken ”Vi vill ha allting!”.

Boken kan beställas till exempel via Wapiti, Radikal Distro eller Adlibris.

Från Konfliktportalen.se: Jinge skriver Ideologiernas förtunning, Anders_S skriver Att ge efter för ungdomsligister är fel väg att gå

Läs även andra bloggares åsikter om marxism, arbete, klasskamp, stockholm, växjö, uppsala, litteratur

Idag är det då dags för ägglossningssprutan. Tack för alla kommentarer, tips, råd o peppningar. Det kommer gå superbra att ta den där sprutan. Jag är tack o lov inte så nålrädd så det göra inget att nålen är litelite grövre.

Det jag funderar mkt på nu är vad som händer om jag ägglossar för tidigt. Innan vi kommit till reproduktionscentrum. Kan det hända? Funderingarna kommer eftersom jag känner så mkt aktivitet där inne, eftersom jag vet att ett par blåsor var “mogna” redan i torsdags och eftersom (varning alla känsliga) jag haft så mkt ägglossningsslem redan.

Jag hoppas innerligt att det inte ska hända. Har ni andra varit rädda för det?

The Sebastian Gibson law firm provides International Business and Entertainment representation to businesses, entertainers, artists and celebrities from offices in Southern California. Learn more at http://www.SebastianGibsonLaw.com

English and Welsh-trained and internationally experienced, the Law Firm of American Attorney Sebastian Gibson has been established for over 25 years. Experienced in practicing international law in Europe and around the world from California, Sebastian Gibson is one of those exceptional attorneys.

Specializing in the representation of entertainment and sports celebrities, business and international figures, Sebastian Gibson is that rare European trained international lawyer you need for your international representation.

Today, Uppsala is becoming one of the world’s leading centers for business and entertainment. Sebastian Gibson has had a strong affiliation with Uppsala since the 1980’s when he practiced exclusively in London and represented international figures and multinational companies in their business enterprises worldwide. His representation has included celebrities, royal family members, multinational corporations, insurance companies and even foreign central banks in a wide variety of legal matters.

Working with local Swedish attorneys and lawyers, Sebastian Gibson can assist you with your legal issues and disputes and protect your legal rights in Uppsala and throughout Sweden, Europe and the World.

Some of the areas of law the law firm specializes in include, celebrity, entertainment and sports figure representation, publishing law, invasion of privacy, defamation, misappropriation and misuse of images, music, film and television law, multimedia law, internet and advertising law, modeling law, talent agent and management representation law, intellectual property, trademarks, copyrights and patent law, licensing, gaming, media, marketing, business, real estate and personal injury.

The Law Firm of Sebastian Gibson can assist you in your international legal matters in California as your American law firm and we will coordinate representation of your international legal matters throughout Sweden, Europe and the World, working closely with local attorneys.

U.S. and non-U.S. companies can enlist the assistance of International Attorney Sebastian Gibson in their legal matters by calling Sebastian Gibson internationally or e-mailing us from our website, www.SebastianGibsonLaw.com

In the entertainment and sports representation of celebrities, our experience affords us the ability to handle international contracts, licensing agreements, and to protect celebrity rights in privacy law intrusions, defamation and misuses of their names, likeness and images.

In business matters, the Sebastian Gibson law firm represents individuals as well as U.S. based and non-U.S. based companies with all aspects of their business ventures and enterprises. The law firm’s international business representation includes contract negotiations and drafting of complex international agreements, business fraud representation, intellectual property rights protection, joint ventures, licensing, distribution, agency matters, trade and customs disputes, electronic discovery, and dispute resolution.

Today, Sebastian Gibson represents models, writers, artists, performers, publishing companies and advises a host of celebrities in the entertainment field. Sebastian Gibson has also represented international insurance companies based in London as well as Canadian insurers and as a personal injury attorney today he knows how insurance companies analyze cases for settlement as well as anyone.

As a litigation lawyer, Sebastian Gibson is an accomplished attorney not only in litigation and discovery, but is also experienced in mediation and arbitration. He has obtained millions of dollars in settlements and has a number of seven figure million dollar plus settlements to his name.

Sebastian Gibson is a well-recognized name in U.S. and international legal circles with over 1500 legal articles on the internet and he has recently completed work on a book. Sebastian Gibson is also a former musician who performed full time internationally from the age of 16, and appeared on national television shows alongside other famous entertainers. After working in London for a number of years as an international attorney, he formed his own law firm in California in the early 1980s.

Sebastian Gibson received his B.A. from UCLA, and then obtained two law degrees, the first from Cardiff University in Wales, Great Britain and the second from the University of San Diego School of Law. He graduated cum laude from UCLA and magna cum laude from Cardiff University.

If you need legal international legal representation, call the law firm of R. Sebastian Gibson today, or e-mail him from his website at www.SebastianGibsonLaw.com