Jaha go’vänner

Då har man utsatt sig för jobbets årliga julbord, denna gång på hotell Scandic Europa. Mina förhoppningar kan väl inte betecknas som överdrivet höga. Jag ville verkligen tro att det skulle bli en rolig upplevelse men föregående års hemskheter spökade till det lite. Scandic Crown på Polhemsplatsen var nog ganska exklusivt men karibiskt julbord är bara roligt en gång, det finns helt klart en gräns för hur mycket tropisk frukt man kan acceptera i mat. Mina egna regler för frukt i mat är mycket strikta och toleransnivån är hälsosamt låg. Ett år köpte företaget in julbordet på f.d. restaurang Åtta glas, d.v.s. båten som ligger i kanalen vid Kungsportsbron… Jag kan tyvärr inte kommentera vidare om denna händelse eftersom mina älskade smaklökar fortfarande darrar av rädsla och avsmak vid minnet.

Med detta i bagaget var det med blandade känslor jag tog plats vid bordet igår. Tack o lov var sällskapet av allra yppersta kvalitet, mina bordsgrannar var bland dom trevligare på företaget och min dubbeldate förgyllde kvällen. Dessutom hann vi åka hem innan verkstadskillarna från Majorna slutgiltligt gick in i dimman.
Nu till det viktiga, maten!
Jag hade i år föresatt mig att prova alla dom där sakerna som jag annars ratat av politiska eller andra skäl. Detta innebar att jag gick loss i första hand på saker jag inte smakat förr. Denna taktik visade sig helt riktig eftersom maten på detta julbord överträffade alla mina förväntningar. Dagens absoluta nerköp var de olika patéerna! På grund av en bok som kom ut nån gång på åttiotalet betitlad “Riktiga karlar äter inte paté” har jag, som skydd för min manlighet, hållit mig ifrån denna anrättning.
Nerköpet i fråga går helt ut på att jag missat denna underbara smak i alla dessa år, nu äntligen har smakintresset vunnit över min machismo och jag testade skaldjurs- och lantpaté.

Det stora problemet med julbord är stressen. Man ilar runt och lägger upp arton olika skinkor, korvar, sillar och allt annat och tror naivt att man skall komma ihåg vad man lagt upp när man väl kommer till bordet. Givetvis kommer man, en bra dag, ihåg en av fem saker. Men jag vill nämna några få höjdare som verkligen står ut från mängden. På första tallriken en svart vinbärs-sill, ovan nämnda skaldjurs-paté samt ägghalvor med en väldigt god laxröra. Andra tallrikens stora överraskningar var en underbart god Lantpaté, rökt renhjärta samt en samling korvar med italiensk inspiration som gav mig glädjetårar… Det var en tredje tallrik också men på på grund av det sammelsurium som är julbord har jag inga minnen av den.

Slutsatsen är helt enkelt att julbord är ett mäktigt kaos av smaker som kan var lite roligt en gång om året. Men för mig som foodie känns det väldigt stressande att försöka sätta mig in i alla smaker, men det är ju mitt problem:)

//Mats

Nu äntligen kommer de utlovade bilderna.

Här startade vi våra dagar med en god frukostbuffé.

Här sitter jag och Ronja och mumsar på frallor...

... och här mumsar Elias och Johanna på sina frukostar.

Hos Karlsson på taket var det roligt att åka i de olika rutchkanorna. (Det fanns fler än de 2 som syns på bilden.)

Här sitter Elias på Karlssons tak.

En av många teaterföreställninfar mes Emil.

I väntan på Bröderna Lejonhjärta så står Ronja och Elias på bron och kollar utsikten i Körsbärsdalen.

Föreställningen i full gång.

Här smyger Johanna, Ronja och Elias genom en hemlig utgång från Törnrosdalen så katlavakterna inte ska upptäcka dem.

Svårt att nå till handtaget till Nils Karlsson pysslings hus.

Elias hämtar en bok till Ronja.

Trädgårdsmöblerna var en aning stora.

Självlart lyfter Pippi Lilla-gubben.

 Ja här var några bilder från parken lite sent men äntligen publicerade.

Det blev en rätt rejäl utflykt igår eftermiddag när vi packade in A i vagnen och traskade mot ICA Maxi i rask takt. Vi var inne på barnens hus för att kolla upp vad ett parasoll till resevagnen kostar här hemma. Vore ju så mycket enklare att slippa släpa och få tag på ett i Malaysia. Beroende på vad det kostar då…

Hur kommer det sig att man alltid kommer hem med mer än vad man behöver från Maxi? De här stormarknaderna är verkligen handlingsvänliga. Inte bra för vår ekonomi någonstans!

Så efter 8 kilometers powerwalk i det underbara vädret som Stockholm bjöd på igår var jag på toppenhumör. E var mest bara trött!

Fick för mig att jag skulle baka matpajer och satte igång med det projektet samtidigt som jag fixade palsternackspuré åt damen. Att baka paj tar sin lilla tid, det är verkligen ett stökigt uppdrag. Hela köket ser ju ut som en krigszon innan man är färdig. Att sen simultant hålla på att börja göra barnmat med en stor mixer (jag behöver verkligen fixa en stavmixer) är INTE att rekommendera.

Underhållning på hög nivå

Ida, Niklas och lilla Lykka kommer över och smaskade paj. Det verkade som att de var rätt nöjda, även om jag lyckades med att bränna kanterna! Trevligt med lite sällskap sådär på kvällskvisten. A föregick med gott exempel och somnade ifrån sällskapet vid 21-snåret, medan Lykka tyckte att vi vuxna var så fruktansvärt roliga att hon bara var tvungen att medverka en stund till.

För att trötta ut henne satte vi henne därför i hoppgungan. Denna makapär som enligt Lykka är jordens bästa uppfinning, men som A inte riktigt upptäckt ännu.

Det här är SÅÅÅ roligt

Kan väl säga att det fungerade sådär.

Vi fick iaf sällskap fram till kl 23, sen traskade sällskapet de långa 50 metrarna hemåt, medan vi satte oss och plöjde igenom ytterligare några avsnitt av True Blood. Min nya favvoserie!

Vi blev utbjudna till Bromma på ponnyridning, fajitas, pannkakor, en hel del lek och underbar vårsol denna varma höstdag. Riktigt mysigt.

Ja, jag vet att det bara är lördag. Tänkte bara säga att imorgon blir det utflykt för familjen igen. Favoritsysselsättning! Vart är inte bestämt, men förmiddag gäller. Kanske vagn med, kanske bärstol. Natur, promenad, korvgrillning och lek är iallafall agendan. Härmed en öppen inbjudan – häng jättegärna på om ni känner för det!

Och söndagsångesten gäller något som H nyss påminde mig om. Jag har väldigt noga förträngt att han tar med sig Stella till Småland imorgon kväll. Oh no! Snacka om söndagsångest! Han drar efter hennes sovning imorgon kväll, och kommer tillbaks onsdag. På tisdag spelar jag innebandy, men på måndag måste någon rädda mig från ensamhet på kvällskvisten. SATS och lång bastu efter jobbet någon – snälla?

…grillkorv, och marshmallows!

Utflykt på den Turkiska landsbygden

I torsdags var det en riktigt klar och solig höstdag, när sikten var många mil. Då tog vi bussen till Tepe. Det är en liten bergsby, som bara ligger en 15 minuters resa från Alanya.

Vi klev på bussen vid kommunalhuset i hamnen, den går därifrån klockan 10 varje dag. 5 kronor kostar biljetten, för en tur till en helt annan värld.

Tepe är en liten sömnig by med frisk, sval luft. Rena drömmen för en skogsmänniska, som har lite svårt att vänja sig vid den dåliga stadsluften.

Det finns två fina restauranger precis där bussen vänder, men vi tycker om att ha Picknick, så det blev valet den här gången. Man har gott om tid på sig att gå runt i naturen, bussen tillbaks går halv ett.

Vi hittade ett fint ställe med en fantastisk utsikt förra året, så vi gick iväg dit nu med. En promenad på ca 1 km uppför backen, där har vi en fin tall att sitta i skuggan under.

För några år sen var det omöjligt för mig att gå så här långt i backig terräng, så jag är så lycklig att jag blivit så mycket bättre, genom min envetna träning och kostomläggning. Det lönar sig att kämpa på.

Picknickmat

Dagens utflyktsmat var Grillad Kycklingklubba med Gurkmajonnäs. Perfekt mat att ta med i en väska. Den enda kyla som behövdes kom från vattenflaskorna.

Gurkmajonnäs

10 cm Gurka

½ Äpple

1½ dl Majonnäs

½ dl Turkisk Yoghurt

1 tsk grovkornig Fransk Senap

Havssalt och Svartpeppar

Tärna gurka och äpple fint. Rör ihop det övriga och blanda ner det gröna. Jag hade romansallad med, de var bra att hålla kycklingklubban i.

Efteråt var det gott med ett glas med 1 dl kallt Kaffe skakat med 1 dl Grädde, serverat i glas.

För håll med om att det är trevligare med riktiga glas och tallrikar på en Picknick, i stället för pappersvarianten.

Festförberedelser i Tepe

Innan bussen kom tog jag en promenad i byn och hamnade mitt bland en grupp kvinnor som förberedde en fest. De var glada över att det kom en intresserad turist och tittade i grytorna.

Jag fick smaka på deras goda Tomatsoppa med små Frikadeller som puttrade i en stor gryta över öppen eld. I grytan bredvid kokade kycklingar med lök och tomater. Ett stort tält var dukat för fest på gatan genom byn.

Såna möten med det vänliga Turkiska folket gör mig glad.

Oj oj vad pengar man hade kunnat göra i kön. Endast en korvfarbror på plats. Iofs 100 % fler än igår.

Kön var för övrigt mycket civilicerad. Jag är lite besviken. Jag hade mycket höga förväntningar om kostymklädda 45+ som skulle försöka smita före i kön och med hög, mörk och pampig stämma hävda “Jag är en nyckelkompetens!”. Varpå en hel folkmobb skulle mota bort nyckelkompetensen i fråga och känna ett mycket starkt band knytas, gräsrötter emellan. Men icke.

Sonen satt blickstilla i sin vagn två timmar i regnet, piggnade till inne i själva mässhallen och dopades sedan sockerhög (och snäll) på pepparkakor. Vi fattar fortfarande ingenting. De måste ha idkat lugnande små piller på dagis.

En exemplarisk vaccination. Som höll på att äventyras pga knasens ringa ålder, men lite dokumenterad förkylningsastma rådde bot på det orosmomentet. Äntligen fick vi utdelning efter alla sjukhusbesök à la “Doktorn är din vän! Det kan göra lite ont och vara lite läskigt, men snart är det klart!”. Varpå knasen slutade småkrumbukta och lät sig villigt (i princip) stickas.

Nu väntar jag med spänning på alla biverkningar som alla pratar om. Även här blir jag mycket besviken ifall jag inte ens får en ynka febertopp, börjar gå baklänges eller rycka okontrollerat som samtliga House-patienter. Jag kan även tänka mig lite Tourettes.

Nu måste även jag inta kopiösa mängder poststress-pepparkakor. Det här besöket var nog jobbigast för mig. Hehe.

Trots två timmar i kö i regnet var humöret på topp ända in i vaccineringsbåset, där själva sprutan blev något av ett antiklimax; den kändes ju knappt.

En långt pågående trend där hemma har varit att allt fler leksaker har smugit sig ner till vardagsrummet, och eftersom vi spenderar mestadels av tiden där så har vi insett att även Jolie måste få sin egen möbel – någon form av leksaksförvaring.
Därför svängde vi snabbt förbi Ikea, men vi var inte ensamma precis. Då är det skönt att ha en strålande glad dotter som lättar upp stämningen.

En kaffepanna för lite bestämde vi oss för en utefrukost denna murriga novembermorgon. Efter en rejäl frukost väntade spring med diverse småhopp på stan och framåt eftermiddagen bio! Denna gång Nicke Nyfiken II, där Arvid än en gång hade fullt fokus framåt i 1,5 timmar och en imponerande konstant arbetande popcornarm!

Vad lämpar sig bättre en urkenpurken novemberdag som denna än att åka på bilpromenad? Första stopp: Jacobssons Möbler. Samtliga familjemedlemmar föll för snurrstolen – fast av mycket skilda anledningar.

Hej go vänner!

Skrämmande saker händer innanför hemmets väggar! På grund av pepparkaksbak är jag icke önskvärd och dömd att få tillbringa fredag eftermiddag drivandes omkring som en hemlös. Min första tanke var att ge mig ut till Frihamnen med dom andra utstötta, men sen kom jag på att det nog skulle vara trevligare att åka hem till far o mor och lära mig att laga gräddstuvad lever.

Rapport om levern följer!

//Mats

Det ligger två gamla lador en liten bit härifrån som skall rivas inom en snar framtid. Har varit där flera gånger och kikat. Riktigt kusligt ställe faktiskt. Tiden har verkligen stått still där i flera decennier De enda som har varit där är  kajor, en ugglefamilj och grävlingar som har flyttat så mycket jord att man kan tro dom har hyrt en grävmaskin.

Jag tog på mig mina nya boots, utrustade huvudet med en  petzl pannlampa, Nitecore D20 i näven och min D40 runt halsen (kameran). Gick dit för att kolla om där fanns något användbart till kommande byggprojekt. Mycket skrot och gamla maskiner finns där men även massor med brädor och byggvirke som det inte är något fel på finns där, lite jobb att få loss och spikrensa bara men vad gör man inte för att spara pengar och ett besök på byggmax.

En gammal potatisharpa som sett sina bästa dagar. Notera gångarna grävlingarna underhållit sig med, samt den eminenta ljuskäglan från D20n

En gammal spannmålskvarn från Bronäs kvarnfabrik i Vinninga. Det går ett rör direkt ner i tratten från spannmålstorken på övervåningen.

I ett hörn stod denna gamla handvevade apparaten. Ett stort roterande rivjärn som jag antar att man använde till att riva potatis och foderbetor till grisarna. Den gick fortfarande att snurra på och har klarat sig bra genom åren. En möjlig användning (efter lite rekonditionering) av den skulle vara att riva äpplen innan man stoppar ner dom i mustpressen?

Som taget hur en dålig skräckfilm.

Vem vinner? Trädet eller taket?

Hola!

Tillbaka i hemmets lugna vrå efter en väldigt trevlig dag hos föräldrarna. Matlagningen gick över förväntan, såsen blev något av en triumf. Allra roligast var det mot slutet när det drog ihop sig och allt skulle fram på bordet, det kändes som jag förvandlades till en bläckfisk med armar åt alla håll… Extra roligt var det med två brorsbarn som kommer och underhåller med massa prat och frågor, trots detta lyckades jag hålla fokus och inte tappa någon del av uppläggningar och annat. Det känns som om den delen av mina kökskunskaper har utvecklats väldigt positivt!

Nu skall jag välja mat till jobbet i morgon och sedan är det in i jobb-dimman i tre dagar

//Mats

Förmiddagen ägnades åt kattillsyn hos mormor och morfar, där både blomvattning, bowling, ficklampsprovning, chokladprovning samt kattmatsprovning förekom.

…stora vantar (aka monsterhänder).

Maken T och jag drar snart iväg på konsert.
Lars Winnerbäck it is!

Nu ska jag försöka att piffa till mig…på bästa vis.

Innebär naturligtvis att inleda IKEA-besöket med en första klassens korv och färgläggning av tåg!