I och med att jag införskaffade domännamnet johanbrook.com kändes det som att den uppfräschning var på sin plats. Den tidigare designen (som jag råkade skriva över, och därför inte kan visa här) var ljus, ogenomtänkt och saknade kontraster. Koden var lika rörig som en myrstack efter en svensexa och det enda som gick att göra var att göra om allt.

Första iterationen framkallade denna design:

Egentligen ska det vara en ensam orangebrun gitarrform högst upp. Jag utgick från den filen när jag skapade nästa version, och än en gång råkade jag spara över originalfilen. Tänk er alltså en gitarr där istället.

I övrigt ville jag köra lite mer propert med layouten och typografin. Seriftypsnitt och centrerat. Jag arbetade ett tag med ikonnätet där nere. När man hovrar med musen över visas en text, och ikonerna själva hoppar till lite. Fancy. Ni kan kolla live HÄR.

Allt eftersom jag arbetade med sidan kändes det som något var fel. Detta var inte en redesign – det var en evolution. Jag tänkte inte nytt. Därför började jag om igen (det enda att göra). Spånade runt på internet efter inspiration, och hittade sida där designers hade inspirerats av affischer av schweiziska konstnärer från 50- och 60-talet. Det var Helvetica (typsnitt) och spartanskt färgval så det small och blev över. Det var då jag kände klicket; jag ville också göra något liknande.

Nu är ju min version inte alls så komplex och avancerad som vissa andras, men det tog sin tid att skapa den ska ni veta.

Sparsmakat, rent, och Helvetica! Jag använde mig mycket av halvtransparens här. Textfärgerna är inte helt solida, vilket ni ser om ni laddar om sidan. Magi! Bakgrundsfärgen slumpas vid varje besök samt när man klickar på plustecknet under rubriken. Alla plattor är halvtransparenta vilket möjliggör olika toner m.m. Denna design känns mer alright än de förra. Se gärna närmre på gitarren bredvid mitt namn också. Surprise, surprise.

Om jag inte sagt det förut är denna sida skapad för moderna webbläsare. Internet Explorer 6 är alltså borträknad med råge. För bästa effekt, se den med Safari 4, Google Chrome eller Firefox 3.5.

Det var detta kreativa utlopp. Snart tröttnar jag väl på denna layout och gör om allt. Igen.

I går intervjuades vi av en svensk journalist som är här i stan på besök. Och det gick bra, vi åt injera och pratade väldigt mycket och sedan visade vi lite av jobbet.

Och nu har vi fått läsa utkastet till artikeln.

Men det kan vi förstås inte visa här utan ni får “tjå” er en stund tills det kommer i The Norran.

De sista senerna på första boken har legat och snurrat i huvudet snart en vecka men först idag fick jag tid att äntligen sätta dem på papper. Således är utkastet på första boken klar.
Jag satte igång Skunk projektet i slutet av Augusti. Ville försöka skriva en bok snabbt, för att hålla karraktärer levande och historien flytande i mitt huvud samtidigt som jag skriver. Normalt kan det ta flera år innan även den kortaste historien fått sitt slut, då har den legat i bakhuvudet och gnagt och formats om gång på gång.
Jag har hört det från andra skrivande människor och jag har upplevt det själv, att historier behöver mogna. Utan attjag  egentligen vet hur det gick till kan jag en dag plötsligt veta precis hur en novell jag börjat på två år tidigare ska sluta. Alla pusselbitar faller på plats och det är bara att skriva klart.

Med Skunk ville jag prova ett helt annat angreppssätt. Nämligen skriva klart historien så snabbt som möjligt och låta den utvecklas utan att jag stannade upp och tänkte efter allt för mycket.
Det är nämligen så, i alla fall för mig, att det händer något under själva skrivprocessen. Idéer och tankar virvlar runt i kaos och det går inte att få någon ordning i detta kaos förrän jag sätter ihop orden till meningar och meningarna till en handling. Då ser jag mönstret, förstår varför karraktärerna i boken aggerar som de gör, ser var allt är påväg. Därför ville jag skriva Skunk så snabbt som möjligt för att låta detta flöde ske obehindrat.
Samtidigt vill jag alltid veta var jag är påväg. Och det vet jag också, jag har det i bakhuvudet, kan inte ännu helt formulera var hela historien kommer att sluta men jag har en övergripande känsla som kan leda mig genom handlingen. Det är viktigt, annars är det lätt att historien styr fel, breder ut sig och blir ointressant för alla, till och med för mig som skriver den.

Med detta sagt så har det fungerat mycket bra att skriva på. Jag har legat på runt 3000 ord om dagen, ofta mer än så. Och allt eftersom jag skrivit har jag kunnat hitta trådarna som leder frammåt in i den historia som jag vill berätta. Skunk är första delen, exakt hur många böcker det blir vet jag inte. Men jag har följande mål med serien:

- Varje bok ska vara rellativt kort, max 200 boksidor. Förhoppningsvis skall detta leda till snabbare och mer fokuserad text än då jag har obegränsat utrymme.

- Böckerna ska hålla ihop, det är en övergripande handling som löper genom alla böcker.

- Böckerna ska vara tydligt avgränsade, när man läst en bok ska man vilja veta fortsättningen MEN man ska samtidigt känna sig tillfredställd och att historien som berättades i just den delen är avslutad. Det ska inte kännas som en lång historia som bara är avklippt i kortare stycken.

- I mitt skrivande ska det inte ta allt för lång tid från start till stop på varje bok.

Hur det ska gå att uppfylla allt detta återstår att se. Men nu är utkastet på första boken klart och ännu så länge fungerar det.

Kollade runt i MSN historyn och på filinformationen för att se när det var jag började skrivandet. Och av allt att dömma hade jag börjat skriva den 19 augusti klockan 23.  Det var alltså mindre än en månad sedan. Utkastet är på 95 sidor (om jag inte minns fel) det kan resultera i ca 150 sidor lång bok. Så ännu så länge ligger jag innom de mål jag satt upp för projektet.

Nu påbörjas nästa fas, redigeringen. Mycket jobb, men mer om det senare.
Funderar på att ta en helt Skunkbrefiad dag i morgon. Det kan behövas.

På morgonen den 19 augusti visste jag att jag ville börja på ett nytt bokprojekt men jag hade ingen aning om vad jag skulle skriva.
Nu vet jag vad det blev, första delen i en serie som jag döpt till Skunk (ska förklara namnet mer i senare inlägg).

Det är en ganska märklig känsla… För en månad sedan fanns inte karraktärerna i boken, ingen handling, inga platser.

Men nu… en levande värld befolkad av människor jag lärt känna innan och utan. Och jag kan knappt vänta på att få veta hur det ska gå för dem!

1. Från torsdag vecka 37 tills idag tisdag vecka 38, har jag som jag delvis nämnde i mitt förra inlägg “del 2″ fått del 2 av min släking och bearbetat den texten samt översatt den till svenska så att den skall vara förstårlig.

2. Börjat skissa hur mitt upplägg på uppsatsen skall se ut, eller så att jag i alla fall har en vis mall som jag skall hålla mig till, så att jag inte utesluter något eller bortglömmer det.

3. Även skissat på ett utkast till planeringen, som skall inlämnas till dig, Lise Lott tisdag vecka 40.

Denna vecka, har gått lite trögt för mig, har inte hållt på så mycket som jag tänkte ha gjort fram tills idag. Men jag känner ändå mig nöjd var jag ligger. Det känns som att jag kommer hinna med det jag ska och att min planering håller hittils.

Jag saknar hoppet. Att ha det där lilla extra att hoppas på. Förr kunde det vara en lättnad att ge upp. Förpassa det till den stora högen misslyckanden och olyckor, bredvid den lilla högen framgångar och lycka. Just i detta ögonblick känns det som om jag aldrig kommer att hoppas på något igen. Stiltjen har lagt sig som en blöt filt över min framtid och jag vet inte hur jag skall få den att försvinna.

Eller ens om jag vill det. Om det tjänar något till. Om det inte bara blir samma visa om och om igen. Jag har inte så många chanser under min livstid.

Jag kommer att tänka på Timon Misantropen, ur den grekiska mytologin. En man som hoppades för mycket på sina medmänniskors uppriktighet och blev grundligt lurad och besviken så till den grad att han kom att hata och misstro alla han senare mötte. Han var generös med sina rikedomar, öste guld och gåvor över vännerna, men när han föll i armod vände de honom ryggen.

Hans hopp krossades och till skillnad från mig levde han ut sitt hat istället för att lägga det till bomben jag har inombords som en vacker dag kommer att brisera. Kanske i ett skoningslöst massmord, kanske i ett spektakulärt självmord, kanske bortglömd och förruttnad i en stinkande grotta, kanske i en storslagen roman.

Men hopp om det, det har jag inte.

Här är ett inlägg för just precis 3 år sedan.
Den 5:e Maj 2006

_________________________________

Hon bara driver med folk.

Hmmm!! något lurt i blicken på Hanna

min Hanna *skratt*

Vi var till tandläkaren i morse
visste ju från början att om hon inte var på DET humöret..
så kan tandis glömma allt som har med att Hanna öppnar munnen..

Sen när tiden var slut…DÅ minsan så sätter hon sig i stolen
just när vi skulle gå…och gapar…hehe
men då var det ju försent.

Fick en tid nästa vecka…

Dom här 5 åriga Downis sessorna kan vara en aning bestämda ibland *skratt*
och det är ju egentligen ganska bra
ingen som tvingar henne iaf att göra saker hon INTE VILL
en stor portion integritet har hon som tur är

Ett “vanligt” barn kan man ju övertala och muta ibland
men inte min sessa iaf…det hade ju varit skönt ju att säga
“gapa nu lilla stumpan…så får du en glass sen”..hehe

Näää det funkar inte.

Det går att säga till Hanna att ät upp maten FÖRST
så får du glass EFTER det
Det förstår hon och fogar sig oftast för ordningsföljden
men hon är ju som vilken unge som helst,
så ibland så funkar det inte alls.

I helgen ska jag försöka att lära henne att cykla
hon fixar att göra det med stödhjul, svänga, bromsa
och pysa från morsan med cykeln…hehe
Hanna har en enorm kroppskontroll
hon är ju inte muskelsvag som dom flesta Downisar är
(en bit över 90% är det)

På dagis är hon bland dom bästa i att hoppa studsmatta
om inte faktiskt bäst och har varit det länge…
och då bäst bland “normala” barn
och hon älskar att hoppa hon hoppar överallt där det går att hoppa
..i soffan, sängen och finns inte nått annat så på golvet.

Ja hon är fenomenal min Hanna, en duktig tös *ler*

_____________Slut inlägg____________________

Ja det där med tandläkaren har ju blivit betydligt bättre.
Nu för tiden är hon så så attans duktig min Hanna.
Hon gör det man ska utan krusiduller.
Men sen är hon ju tre år äldre ju.. mognare.

Har setat och läst gamla inlägg på min Aftonbladetblogg.
Jisses vad tösen har utvecklats under dom här åren.
Man blir lite av hemmablind så det var ju tur att dom finns kvar. =)
När jag flyttade hit till WordPress mars -07
så la jag nästan alla inlägg på Aftonbladets blogg i “Utkast” där
Så jag kan tyvärr inte länka till dom inläggen.
Det krävs då att jag gör dom synliga där igen
och det örsk jag int =)

I morgon ska jag ringa till förlaget..
Undrar ju hur långt dom har kommit med min bok ju.
Jag borde ju snart ha boken som en Pdf fil i inboxen.
Ja så man kan få se hur allting ser ut.
Men det borde inte vara länge kvar till D-dagen
Ett par veckor bara…
Hua då… lite jobbigt ju!! Haha
Men jag är inte rädd för att sågas ända ner i fotknölarna
av några enstaka läsare faktiskt.
Jag vet ju att mina texter har gått hem hos flertalet..
Så Sååå förjävligt kan det ju inte vara..haha

Johannes har fortfarande feber man har mår ändå rätt så OK.
Det halsonda verkar ha gått över… skönt ju!!

Det har regnat av och till hela dagen idag..
På Söndag så ska det visst vara fint igen… trevligt ju!!
Regn alla dagar innan Söndag alltså…
Hallejullia!! Man kommer att bli en blekfis igen ju.
Den lilla rodnaden på kinderna och näsan
kommer att hinna blekna bort ju… Skit också!!
Prognosen kan ju ändra sig i morgon till det bättre
eller till det sämre. Det kanske blir snöstorm på Söndag =)
Jaja.. det återstår att se hur det blir.

Nu blir det till att börja kocka lite kvällsmat!
(EDIT: trodde att det här inlägget blev publicerad vid 18 tiden.
Men det misslyckades tydligen. Nu gör jag ett nytt försök  kl är nu 21:23
Och jooo ungarna har ätit den normala tiden… haha )
Vi höres senare!!

Ha en go kväll alla!

Sköt om er och Kram!

Hej Augustin och Kalle!

Just nu håller jag på att lägga in de sista ändringarna på manuset. Det kräver tid. Det måste bli ordentligt gjort, det är sista chansen och jag hinner egentligen inte blogga just nu.

Men ikväll ville jag ta en liten paus och skriva lite om det här med papper. Om skrivblock. Om pennor och artiklar som rivits ur tidningen. Jag skulle tro att jag just nu är inne på Numera negerkungs femtonde redigering, kanske tjugonde. Sist jag jobbade med den var i juni. Nu har jag gått tillbaka och kollat upp vissa formuleringar i det allra första utkastet, som skrevs i en röd skrivbok som min lillebror gav mig. Jag har förstått att de allra flesta numera föredrar att skriva direkt på datorn, men inte jag. Vissa kallar mig för Amish, andra säger, “You’re a Luddite, man!” (Kitt, man, det betyder likt teknologi-fientlig). Men mitt manus är min dagbok, mitt konstverk, mitt snuttefilt.

I den röda skrivboken hittar jag dagboksanteckningr som jag skrev för två år sedan på planet hem från Ohio. Jag hittar blyertsskisser, tidningsartiklar, lustigheter som barnen sagt som jag skrivit ner i marginalerna, idéanteckningar för andra romaner, pappret från en tepåse, ett kvitto från Goodwill Thrift Store, gloslistor som jag samlat ihop under skrivandets gång. Samt alla mina första överstrykningar. Ja du, ordbehandlingsprogram i all ära, men jag vill inte bara behandla mina ord. Jag vill skriva. Samla. Teckna och antecka. I min skrivbok.

I fredags väckte en kvinna mig på pendeltåget: “Det är slutstation!”

Jag höll den nya skrivboken i famnen som ett gosedjur. Det blir aldrig samma känsla med en dator, inte för mig.

Förlåt, men jag gillar papper.

Förundras över att SvD:s läsare inte tror att Kina är att räkna med i OS-fotbollen. Trots att de är favoriter så tror endast 0% av SvD:s läsare att det är Kina som tar hem guldet. Åtminstone om man drar lite förhastade slutsatser utifrån deras undersökning.

dump

Redan långt innan SVT hade den ohyggligt goda smaken att köra en Ernst-Hugo-revival under jul/nyår/mellandagarna så fanns det i min hjärna en idé om att göra någon form utav grafiskt projekt som relaterar/refererar till denne fascinerande och genialiske man. Tanken finns fortfarande där, och planen är att sätta igång med det mer konkret framöver. I serieform är det tänkt att bli, men resten låter jag vara osagt innan jag har något mer exakt att komma med. Tills dess får dessa lösa konceptbilder, lite lätt ryckta ur sitt sammanhang, duga:

Ja, vem är han egentligen, den mystiske doktorn?

"Gode gud, säger jag bara... Monstret... Var levande..."

Ribbefettet mitt er på vei bort, hva med ditt? Vil du ha noen av mine råd? Ikke at jeg tror det er allverdens av goder, men etter en hardenes trening i går, har jeg ikke noe fett igjen..I hvertfall nesten! <3 Alt fra ingenting, er i grunn kjempe bra. Jeg er fornøyd!!

Jeg er sikker på at alle treningssentrene i landet nå, får nye medlemmer fordi folk ønsker å bli kvitt ribbefettet en gang for alle. Før det kommer igjen, som er om 12 mnd… Jeg skjønner dere godt. Derfor har jeg allerede satt igang prosessen. Vel, jeg trener fotball igjen. Ferien er over og godt er da det. )

Og med meldeplikt, at jeg med hånden på hjertet si at jeg har ikke stort å gjøre på jobb idag. Det er mer stille enn ellers, siden det er planleggingsdag. Drit kjedelig spør du meg, men for lærerne er det kanskje litt mer artigere. Jeg må serriøst få meg noe annet å gjøre… :/ Jo mer jeg sitter her å sturer, jo mer tafatt får jeg det to ganger i uka. Horribelt.

Idag etter jobb ( ca. 5 timer igjen, jeg teller ned) skal jeg muligens rett ut på salgsshopping sammen med linda annette. Jeg trenger noen nye støvletter, og litt annet smååstæsj. Så shopping idag er ulitmatium. Fikk 250 kroner i gavekort til jul av mine besteforeldre på mams side, fordi jeg ba om det. Det er fint at de kan føye seg litt etter hva man selv har brukt for!! Enstemmig vedtatt.

Jeg for min del skal gjøre litt skolearbeid. Jeg har kun 2 innsendinger igjen, og 1 eksamen ) Jeg gleder meg til å komme i mål… Mål er digg.!

Hur tänkte de egentligen? Om man ska betala en extra fildelningsavgift tillsammans med bredbandet – vad får man för pengarna? Vem står som ansvarig utgivare om jag laddar ner filer? Vem garanterar att filerna håller god ljudkvalite och är fria från malware? Vart vänder jag mig om jag blir missnöjd? Kan jag reklamera tjänsten om den musik jag efterfrågar inte ingår i utbudet?

Förutsatt att det finns någon ansvarig utgivare/motsvarande så finns det två varianter. Antingen i stil med planka.se att bredbandsleverantören inte har någon koppling till musikindustrin men står för eventuella kostnader om man blir en av de utvalda. Troligare är att bredbandsleverantörerna som satsar på sådana här tjänster sammarbetar med dinosaurierna inom musikindustrin och vad du får motsvarar medlemskap till itunes store på samma räkning som bredbandet, om än med fler låtar knutna till butiken. Tanken är god men det är många relevanta frågor kring hur man har tänkt realisera det hela som lämnas obesvarade.

Näe, ärligt talat så håller jag mig till webbradio varierat med ett musikbiblioteket bestående av filer jag rippat från mina skivor och gratis nedladdade filer. En icke oansenlig del av mitt lyssnande sker genom just väl valda radiokanaler från last.fm och det är utan tvekan främst den vägen jag upptäcker nya artister. Jag kan välja vad jag vill lyssna på med större precision och utbud än vanliga radiokanaler, om än inte exakt vilken låt. Filerna sparas inte permanent som filer på min dator men finns alltid tillgängliga gratis genom att starta utvald radiokanal på nytt.

Ur musikindustrins ögon måste jag vara en ytterst tråkig individ. Det blir inte av att jag går på spelningar ens nästan så ofta som jag skulle önska. Utslaget på ett år snittar antalet inköpta skivor närmare en per månad än två st, och då är det mestadels något äldre (läs billigare) skivor. Att köpa musik i digital form har jag inte provat på än. Jag har ändå svårt att välja vad jag ska lyssna på och radiokanaler via last.fm inte bara duger – det går mycket snabbare och enklare än att plocka ut ett urval av mina filer och trycka på random. För att inte tala om billigare. Och det är fullt lagligt. Jag kommer nog helt enkelt aldrig att skaffa mig någon större musiksamling, det verkar så förbannat omständigt.

Gränserna mellan musik enligt annans urval utan kostnad (radio, hissmusik, på stan, etc) och full kontroll (rippa, ladda ner i digital form, etc) som föregås av ett köp håller på att suddas ut. Många mindre kända artister släpper sina ljudfiler fria och tjänar i längden på att det drar folk till deras spelningar.

Hela grejen med fildelningsavgift känns som de gamla katolska botbreven. Känner du dig omoralisk? Köp syndernas förlåtelse! Och så uppstod protestantismen..