Veksø

Den danske stiftelsen Realdania lanserte i 2007 ide-konkurransen Fremtidens landbrugsbyggeri, og nå er de første vinnerprosjektene allerede i gang med å bli realisert (se video fra åpning)

I alt seks forskjellige prosjekter er under utarbeidelse og forventet realisert.
Les mer på prosjektets hjemmeside her

Inne i byen så vi knapt fjorden, selv om den var nok så nær. Nå derimot er den synlig fra alle vinduer og jeg er forelsket i den. Har tatt utallige bilder av den, uansett vær, vinter som vår. Her er en liten samling – så langt… Det blir garantert fler

Fjordutsikt:

Foto @Hip Spaces

Klicka här för att läsa mer och titta på fler bilder

Område: Täby, Stockholm

går så fort att jag hänger inte riktigt med längre   men ioch för sig så är de väl bättre att de är så än att jag tycker tiden går sakta

vanessa sov hos anton så de var bara jag o martina på morgonen o hon var inte lätt att få upp ……. hon var ju vaken igår när jag kom hem o jag kom inte isäng så fort som jag tänkt o jag tror att martina var vaken lika länge som jag ………. men hon kom iväg med 8 bussen som vanligt.

ringde ulrika för att kolla hur hon mår idag o hon kännde sig lite bättre. hon ska till ullared för att se om de finns bikini för hennes utlandsresa ………. o jag erbjöd mig att följa med som chaufför o smakråd, o givetvis tanken att åka till ullared med en vän är ju alltid kul, lite samvaro med en tjejvän är ju bara så kuligt  ………. sagt o gjort ……. vi åkte till ullared. men de var såååå mycke folk o jättetrångt emellan alla kundvagnar inne på ge-kås ……… ulrika hittade väl nåt som hon var ute efter men jag hitta nog desto mer ……… o de är ju bara super  när man är ute o shoppar med någon som är ärlig o säger vad hon tycker o tänker ……… de uppskattar jag

på vägen hem åkte vi hem till hennes dotter för att fika ………. M bor jättefint med en helt underbar utsikt ……….. de gör vilken människa som helst avundsjuk …. skulle hemskt gärna bo som hon gör. o hennes lilla Teddy är ju bara för söt, en lite blandrasvalp (papillon/Chihuahua) på ett par månader ………. tackar för fikastunden o att jag fick följa med o se hur du bor

uruselt foto jag vet …. men visst är han sötis

väl hemma igen så packade jag upp ………. fixade lite mat till mig. kära döttrar hade varit ute o ätit under eftermiddagen så jag åt lite mat framför tv o sen fastnade jag nog där är jag rädd ……….. tittade på tv eller läste i min bok hela kvällen  ……….. en mycke bra dag

Ja nu har vi äntligen flyttat!!

Idag firar Bella och jag 1 vecka på nya stället, och jag börjar sakta men säkert få liiiite ordning på alla kartonger. Lite jobbigt är det, svårt att flytta från stort till mindre, att veta vad man får plats med. Just nu sitter jag i valet och kvalet om jag ska behålla alla vinylskivor eller göra mej av med dom. Har ju inte spelat dom på flera år, så…..och i stort sett alla går ju att få tag på i cd-format idag. Och numera kör jag mest Spotify ändå så…vilken suverän uppfinning!!

Nåja, nya stället då…Bella har funnit sej väl tillrätta, hon är lite gruffig när hon hör nån i trappen, men annars går det bra. Hissen var lite läskig första dan, hon är visserligne van att åka hiss på jobbet, men den här låter lite mer än hon är van vid. Men nu går det fint. Första dagarna var hon lite vilsen här, mest tror jag för att hon inte visste var hon skulle ta vägen. Det var fullt med kartonger överallt, och jag plockade och stökade. Men när jag väl fått så pas ordning att soffan kom på plats, och den inte längre var full av prylar, då verkade hon mer hemma. Vi har ett fantastiskt stort rumsfönster, med härlig utsikt, och just nu sitter fröken i soffan, som jag vänt mot fönstret, och tittar ut på fåglarna…verkar bli en favoritplats…hihi…får nog skaffa en fåtölj och ställa där åt fröken Bella

Idag när hon stod och kollade genom fösntret, så blev det ju lite motljus, och då slog det mej vilka fantastiska muskler hon fått egentligen! I vanliga fall ser man det ju inte så mycket, i alla fall inte jag som är van att se henne varje dag…och jag deffar henne ju inte heller som en del gör….men i  motljuset såg man verkligen vilka fina muskler hon utvecklat…..hon är verkligen  i fin form nu!!

Vi försöker ändå träna trots flyttbestyr, och vi har varit ute med Rocko och Dennis 2 ggr i veckan. Det går fint, Rocko älskar dw, svansen börjar gå så fort han får se sin sele!! Härligt!! Vi kör våra stadiga 12-15 kg, alldeles lagom verkar det som, hundarna jobbar bra med den vikten. Kanske vi bara fortsätter så….har tills vidare lagt ner tankarna på tävling, utan tänker ha en lite mer avslappnad inställnint till detta, och först och främst köra i motionssyfte. Sen får vi se med tiden. Jag tror fortfarande att Rocko är ett tävlingsämne, men utan bil kan det ju bli svårt att åka runt och tävla. Skulle vara om det är i närheten då, för skoj bara….nåja vi får se. Tänker nog i alla fall åka på sommarcampen i år igen, det var kul och nyttigt. Även om jag inte är med i gruppen längre så kan ju ingen hindra mej att åka på campen…..

Jag trivs verkglein här på Gidde, parken ochomgivningarna är fina bra promenadvägar. Igår var Bella verkligen  jätteduktig. Vi gick en promenad runt bäcken som går här. Det går gångväg runt hela, man kan börja på ena sidan, gå runt och komma tillbaka på andra sidan bäcken. Hela vägen tar ca 1 timme att gå i lagom takt. Vid änden av bäcken har man gjort en damm, där det kryllar av änder. Och igår när vi gick, så  hamnade vi mitt i en stor flock som knatade omkring på gräset och vid gångvägen. Jag trodde det skulle bli jobbigt med Bella, att  hon skulle vilja sätta efter dem. Men nejdå. Hon var superduktig! Gick bara och kikade lite nyfiket på dom. Kanske var dom för många för att hon skulle våga…..??

Har hittat ett nytt favoritgodis också. Kokt grishjärta. Hittade på Ica, och passade på att köpa. Billigt är det och supergott tydligen. Gissa någon som gick runt och sniffade i luften medan det stod på spisen!!

Nu ska vi strax gå en kissvända, sen ska vi till Hovda och träffa Dennis och Rocko för en dw-runda. Ska passa på att ta med mej borrmaskin från Hovda så jagkan få upp lite hyllor. I morron ska jag till Ikea och köpa köksbord, det gamla är på tok för stort för mitt lilla kök.

Funderar förresten på att ansluta mej till en bilpool. Då kan man boka bil när man behöver, och det måste inte ksota så otroligt mycket. Bra om manska ha hem saker…..är man fast medlem betalar man 95:- i månaden, och så kostar det per km man kör såklart. Inga problem med parkering och sånt….bara att ta bilen, och ställa tillbaka den när man är klar. Kan juvara bra just om man vill handla lite eller så och inte vill besvära vänner. Nu har jag visserligen tur som kan låna Caravellen på jobbet, men ibland känns den lite väl stor….nåja, jag ska kolla upp min ekonomi först så får vi se….

Nu ska vi ut en runda Bella och jag!!

På begge sider av Drammenselva står disse polerte stålkulene, et slags moderne installasjonskunstverk. I takt med elvevannets strømninger genereres en slags musikk (?). Når elektronikken virker da. Men de er fine å se på.

Noen ting er for triste til å skrive om. Noen ganger er det nok bare å sitte stille og hvile blikket på horisonten. Høre bølgene slå og se skyene bevege seg sakte over himmelen. Og jeg tar frem utsikten, varmen og roen fra forrige uke og deler den med dere så lenge.

Nu har vi gjort lite nytta, sambon har tvättat bilen och fyrhjulingen på utsidan och jag tog insidan, på bilen alltså. Sen har han skruvat fast sista plåten på taket, sedan tog vi Tony på en tur ner i dungen och stog och förundrades över hackspettens hysteriska hackande, hu orkar dom? Dom måste ju bli helt virrig i skallen av allt hackande! Så jag gick ut igen efter att ha hämtat kameran för jag tänkte föreviga hackspetten på bild, tyvärr så satt han så högt upp så det blev lite otydligt.

Ettan följde med som vanligt, ibland ställer hon sig och lurar någonstans också flyger hon på Tony när han går förbi

Hon sätter sig på en sten och spanar om det finns något roligt att jaga

Här är utsikten mot sjön när man gått en bit ner i dungen som är nedanför huset, visst ser det mysigt ut?

Vågar man ens tänka på vad den här villan kostar?

Det svenske firmaet Arvesund er både et designkontor, typehusprodusent og konsulentbyrå innen bolig, design og naturturisme. Det startet med den 8 m2 store Eremitens koja (Froskens hytte), et lite hus for én person. Det lille huset er både inspirert av og bygget av gjenbruksmaterialer fra gamle låver. Les mer om Arvesunds idegrunnlag her

Med serien Ladhus (låver) har Arvesund også skapt en rekke fritidsboliger med utgangspunkt i låvens form og uttrykk:

Røros Tweed, ill. fra Monocle

Monocle skriver i sin oktober-utgave om familibedriften Røros Tweed som siden 1939 har levert lokale ull-produkter av høy kvalitet, og i dag – ved siden av å være en norsk folkefavoritt – leverer til eksklusive kunder over hele verden inkludert Christian Dior og det japanske kongehuset. Mens andre bedrifter flyttet produksjonen til lavkostland, ble Røros Tweed værende i Røros, og er nå en av få gjenlevende i en engang stor norsk tekstilindustri. Ullproduksjonen på Røros har røtter tilbake til 1700 da gruvedirektør Peder Hiort testamenterte arven sin til et fond som skulle sørge for gratis garn og opplæring i veving til den fattige delen av lokalbefolkningen. Produksjonen ble kommersialisert i 1939, og dagens eier Arnstein Digernes kjøpte fabrikken i 1968. Han står fortsatt bak driften – nå sammen med sønnen Erling Digernes.

Arnstein Digernes eier også Rauma Ullvarefabrikk som de siste årene blant annet har arbeidet med å knytte ullproduksjon og lokal verdiskapning tettere opp mot driften. Ved siden av fornying av produksjonsprosessen, fornyes også produktene. På Røros har de blant annet samarbeidet med Torbjørn Anderssen og Arne & Carlos om design av nye produkter.

Biri Tapet, Gangar

Liknende historier finnes også andre steder, blant annet ved tradisjonsrike Biri Tapet, som (også de) ved hjelp av Torbjørn Anderssen/Norway Says lanserte serien Gangar sist år og ble belønnet med Merket for god Design. På Biri er det Ingeborg Semb, barnebarn av Klare Schee som i 1938 etablerte driften, som har ansvaret, og som har bidratt til å fornye det tradisjonsrike firmaet. Det finnes i det hele tatt ganske mange av disse type historiene; unge og nytenkende sønner og døtre i lokale og tradsisjonsrike familiebedrifter som ser potensialet i arven fra forfedrene (og mødrene). Bedriftene sitter ofte på spesialkompetanse, og historikken til disse foretakene gir dem nå et potensielt fortrinn i lys av et marked som mer og mer etterspør produkter av høy kvalitet og med lokal forankring. Monocle forteller blant annet i oktober-utgaven også om Sveriges store møbeldesigner Carl Malmsteen (1888-1972), og hans barnebarn Jerk Malmsteen som nå har tatt ansvar for familiearven og kjøpt tilbake rettighetene på produksjon og salg. Han er nå i ferd med å fornye hele driften; godt forankret i arven fra bestefaren. Magasinet har tidligere også skrevet om den norske skiprodusenten Rønning Ski, som har produsert treski uavbrutt siden 1936. Oppslag om ny norsk trearkitektur er også en hyppig gjenganger – i det hele tatt innovasjon og kvalitet med lokal forankring og historisk sus.

Rønning Ski

Redaktør og opphavsmann Tyler Brûlé, mannen som i sin tid startet Wallpaper*, har med Monocle mer enn noen andre kastet lys over en av dette tiårets store trender; produkter og opplevelse med røtter. Trenden kans sees på som en form for post-globalisme, der blant andre økonomen Richard Florida og trendanalytikeren Li Edelkoort, sammen med Brûlé, har vært blant de tydeligste eksponentene. Med hovedoverskrifter som ”What the muck? Why we´re going back to the farm”, ”Small is beautiful” og ”Craft makes a comback” har iallefall ikke Monocle lagt noe imellom på hva de ønsker å formidle. Distriktsutvikling har fått en ny glans.

Se også bloggposter
Personae vs Arne & Carlos
Er autentisitet autentisk?

Carl Malmsteen, verksted, ill. fra Monocle

Celebration, Florida

Norsk Form viste filmen Celebration – The Town that Disney Built på DogA 21. oktober. Jeg holdt en kort innledning, her er en skriftlig versjon:

Celebration er filmen om byen ved samme navn som Disney-konsernet står bak, og som visstnok Walt Disney selv også hadde en drøm om å bygge. Den ble grunnlagt i 1994 og filmen følger en rekke innbyggere som snakker om livet i Celebration og om hvorfor de valgte å flytte dit – og etter hvert hvorfor noen velger å flytte vekk derfra igjen.

Arkitekter og samfunnsforskere har en tendens til å snakke nedsettende om denne type skreddersydde byer og tendensen til at folk flytter til gated communities, altså lukkede og bevoktede boligområder og byer. Det er likevel en realitet, ikke bare i USA, men over hele verden; flere og flere velger å bo i byer av denne typen. Celebration er ikke et gated community, men minner veldig mye om det i måten det er utformet på. I Celebration må du velge hus utifra en begrenset type-katalog, og her finner du også et eget hagepoliti som ser til at innbyggerne holder eiendommen sin i orden til en hver tid. Liknende kjente og ekstreme eksempler finnes blant annet i Wales, der Prins Charles – kjent for sin avsmak for moderne arkitektur – i 1988 startet prosjektet med å bygge opp Poundbury, det britiske svaret på Celebration.

Det er lett å le av en del av de folkene vi møter i filmen, men de har det til felles at de har et veldig ektefølt ønske om å bo i et trygt nærmiljø som dyrker felleskapet og naboforhold. Disney har levert et produkt – eller en by – som svarer på de ønskene disse menneskene har, og skapelsen av Celebration handler på mange måter om å gjenskape og designe idealbyen. På tross av et islett av noe ekstremt amerikansk, så er det er egentlig ikke så vanskelig å kjenne seg igjen i en del av det innbyggerne i Celebration snakker om, og noen ganger tenker jeg at filmen ikke er så langt unna å handle om en hvilken som helst forstad, villa strøk eller tettsted i Norge. Tross sin ekstremitet, er Celebration et illustrerende eksempel på et allment fenomen vi også ser tendenser til i Norge.

En del av den tankegangen som ligger bak byen Celebration ligger da også ganske tett opp til en retning innen byutvikling som har vokst frem de siste 15 årene, og fått navnet new urbanism. Den er blitt beskrevet som en form for arkitekturens ny-konservatisme, og er blitt ganske retningsgivende spesielt i USA. Den er oppstått som en reaksjon på vår tids utflytende og formløse byer, urban sprawl og mangelen på de menneskelige aspektene ved den moderne byen, og kans sees på som et forsøk på å finne tilbake til den klassiske byen igjen. Bak new urbanism ligger en sterk tro på at man kan designe seg frem til gode byer igjen, eller som man kan lese på newubanism.org ”New urbanism is the revival of our lost art of place-making”

I byen Celebration er det spesielle at denne klassiske småbyfølelsen er så gjennomdesignet, og det er også der konflikt-elementet i filmen ligger.

Se også artikkel og intervju i Dagsavisen

Jeg følte at jeg trengte en liten forandring her inne, men det bli viss en veldig stor forandring istede.

Ellers i dag har jeg filmet Aladin (Øystein) og Harry Potter (Even), ekstremt løye, hvertfall når hatten datt av hele tinden og når de skulle “fly” på teppe og sopekost.Tusen takk for at dere stilte opp for oss (:

Jeg skal snart på shopping med lisa, for dem som ikke har fått det med seg enda så er det salg på cubus, så tenkte vi skulle innom der ein tur.
Ellers så har jeg norsk og media leksene som venter på meg. Og seri selvfølgelig. Er helt hekta.

Meg i Hellas <3