Nedskräpningen i vår gemensamma natur har ökat lavinartat i takt med vår konsumtion. I dagens Sverige eldas det direkt på bergshällar. Plastpåsar, ölburkar och engångsmaterial i form av bestick, grillar mm slängs direkt i vår natur. Det starka informationsbruset överallt innebär ett informationsproblem som måste lösas med permanenta utbildningsinsatser i vårt samhälle från vaggan till graven.

Nya komplexa kemiska ämnen som “bromerade flamskyddsmedel” konsumeras, dessa ämnen måste minskas. Vi skall inte fastna i nya “kemiska substansfällor”.

En satsning på alternativa drivmedel som el, metanol, biogas samt vätgas till hela vår fordonspark är den enda hållbara lösningen på våra miljöproblem. Etanol kan ersättas med metanol, vi har skog så det räcker.

Genom att omvandla EU:s jordbruksstöd till effektiv rökgasrening i äldre förbrännings- och energianläggningar i Europa kan utsläppen minskas kraftigt, därefter kan jordbruksstödet avvecklas helt och hållet.

Vårt stora problem i vår värld är egentligen överkonsumtionen. Om man försöker minska denna så kommer detta leda till kraftigt ökad massarbetslöshet, politisk instabilitet och garanterat krig. Den sura sanningen innebär att vi måste fortsätta denna “galna väg”,
annars leder detta till katastrof och ändå kommer vi att få uppleva denna katastrof, människan lär sig aldrig.

C-G Boström
Civilingenjör energi
Provvalskandidat nr: 0981
Kandidat till Riksdagen
Nya Moderaterna (M)
Stockholms stad

Miljön kan endast räddas med en långsiktig politik, där målet är fastställt och kristallklart vad som gäller både lokalt i Sverige och globalt i EU.

Nedskräpning:

Nedskräpningen i vår gemensamma natur har ökat lavinartat i takt med vår konsumtion. I dagens Sverige eldas det direkt på bergshällar. Plastpåsar, ölburkar och engångsmaterial i form av bestick, grillar mm slängs efter festandet direkt i vår natur och det är bara att konstatera:

- ER MAMMA JOBBAR INTE UTE I NATUREN !!!

Det är ingen brist på information om detta i vårt samhälle, men det starka informationsbruset från alla håll och kanter innebär att detta informationsproblem MÅSTE hanteras från vaggan till graven med en garanterad permanent information på ett nytt sätt, från grundskolan till universitetsnivå, när det gäller hur vi skall hantera djur och natur.

Komplexa kemiska ämnen:

Nya komplexa kemiska ämnen som “bromerade flamskyddsmedel” produceras och konsumeras med hög hastighet i vårt samhälle, dessa nya ämnen måste analyseras grundligt vad detta leder till. En minskning av dessa komplexa substanser som nu ökar lavinartat är en självklarhet, vi skall inte sitta i nya “kemiska substansfällor”.

Nya drivmedel:

En satsning på alternativa drivmedel som el, metanol, biogas samt vätgas till hela vår fordonspark är den enda hållbara lösningen på miljöproblemen. Det är viktigt att poängtera att de nya drivmedlen SKALL produceras inom landet för ekonomins och miljöns skull. OBS etanol konkurrerar med produktion av mat och vi har skog så det räcker för metanolproduktion.

Uranbrytning:

Några ord om uranbrytning i Sverige, detta bidrar alltid till stora mängder radioaktivt slagg och de miljömässiga problemen är mycket stora, vid denna typ av brytning. Radioaktivitet som blir kvar i slagghögarna avger radongas. Om detta skall ske i vårt land behövs mycket strikta krav på denna hantering, annars bör vi avstå detta.

Effektiv rökgasrening via EU:

Användning av EU:s jordbruksstöd till rökgasrening av äldre förbrännings- och energianläggningar i Europa är troligtvis den enda möjligheten att minska utsläppen. Detta ger då en minskning av stödet successivt till bönderna. Genom rätt användning av detta stöd under en 20 års period, så avvänjs bönderna och man tillför en permanent effektiv rökgasrening i hela EU.

Utsläppsrätter i hela EU:

Handel med utsläppsrätter måste kopplas till skärpta lokala krav, där man gemensamt förhandlar sig till kvoterade utsläpp utöver handel med utsläppsrätter, så att inte miljöbovar lokalt kan skita ned och låta andra ta smällen.

Allemansrätt i hela EU:

Naturligtvis är detta en global fråga och där anser jag att man kan starta med att införa en “allemansrätt i EU”, så att kraven från medborgarna kan växa inifrån Europas länder och folk. Detta måste vara ett framtida mål i EU.

Överkonsumtion:

Vårt stora problem i vår värld är egentligen överkonsumtionen. Denna kommer sannolikt att leda till att hela vår värld går under inom en snar framtid eftersom ingen vill göra något åt detta. Om man försöker minska denna så kommer detta leda till kraftigt ökad massarbetslöshet, politisk instabilitet och garanterat krig. Den sura sanningen innebär att vi måste fortsätta denna “galna väg”, annars leder detta till katastrof och ändå kommer vi att få uppleva denna katastrof, människan lär sig aldrig.

C-G Boström
Civilingenjör energi
Provvalskandidat till Riksdagen
Nya Moderaterna (M)
Stockholms stad

Fredrik Reinfeldt har rest till Washington DC för att träffa USA:s president Barack Obama och diskutera klimatet och miljöförstörelserna med honom inför den stundande stora och livsviktiga klimatkonferensen i Köpenhamn om lite över en månad. Dagens Nyheter är inte så dåliga på att lovprisa statsministern och försöka utropa honom till en miljökämpe när hans parti i undersökningar visar sitt rätta ansikte och blir det sämsta partiet för miljön. Hade inte miljöfrågan varit en sådan stor och viktig fråga som alla försöker känna sig vid skulle många moderater säkerligen nekat all klimatförändringar och de mänskliga påverkningarna. Men trycket är så hårt att ett konservativt parti som moderaterna inte kan motstå och bör därför, åtminstone retoriskt förhålla sig till dagordningen och prata om miljö. Sedan att de i praktiken visar sig vara usla på det områden, likväl i de flesta andra politikområden, uppdagas till deras frustration i olika undersökningar.

Fredrik Reinfeldt, har i egenskap av EU-ordförande stora möjligheter att sätta den mycket lyckade svenska miljöpolitiken i första rummet vid olika förhandlingar och diskussioner och fritt skryta med något som egentligen byggts upp av socialdemokraterna med stöd av miljöpartiet och vänsterpartiet, skryta gör han säkert men frågan är hur bra är han själv på att komma med egna förslag för förbättring av miljön istället för att leva på gamla socialdemokratiska meriter. Jag är övertygad om att han hellre önskar ta upp de ekonomiska aspekterna, främst för de rika, än att i första hand bry sig om miljön och de utmaningar som står framför.

När den svenska riksdagen är trots allt, med stöd av några centerpartistiska ledamöter, alert och trycker på regeringen för att få förbättringar i miljöpolitiken är det Reinfeldt och moderaterna som försöker fly undan och tala om transportering eller rättare sagt utförsäljning av problemet till fattigare länder, genom bl.a. utsläppshandel. Han vill dra sig undan ansvar i det området men när det kommer till berömmande av svensk miljöpolitik är han den förste att skryta för att det har gått bra även om moderaterna i de flesta fall varit emot förbättringarna som kostat pengar och kanske begränsat några miljardärers levnadsförhållanden.

Det gör att Obama, som har mycket högre ambitioner och planer för kampen emot klimatförändringar, men som har den amerikanska kongressen emot sig befinner sig i en motsatt situation i förhållande till Reinfeldt. Fredrik Reinfeldt har stödet och trycket från den svenska riksdagen men han själv kör en konservativ tvivelaktig politik och vill transportera problemen bara till ett annat ställe i världen genom att betala lite pengar, något som innebär att det blir ännu tuffare för miljön då de fattiga länderna inte har resurser för förbättring. Barack Obama vill åtgärda mycket på hemmaplan men han saknar stödet från den amerikanska kongressen och det gör allt tufft för honom. Slutsatsen blir att man börjar önska att Sverige hade en som Obama som statsminister så att stödet från riksdagen sammanföll med statsministerns ambitioner och att det därmed skulle bli mycket positiv inverkan och inflytande i miljöfrågan från svenskt håll.

De största koldioxidutsläppen i Sverige kommer från transporter, industri samt el- och värmeproduktion.  Det är inom dessa sektorer som det mest effektivt minska de klimatpåverkande utsläppen.Den höga energianvändningen inom industrin beror på att det handlar om  utvinning, bearbetning och vidareförädlingen av råvaror som exempelvis järnmalm och skog. Det är lönsamt för industrin att effektivisera och utsläppsrättigheterna behövs som ett viktigt styrmedel.  Användning av olja som energikälla har minskat kraftigt sedan 1970. De viktigaste energibärarna för industrin är el och biobränsle som båda har en andel på vardera drygt 30 procent.

Inom transportsektorn sker en snabb utveckling av gasdrivna fordon med förnybar gas.  Scania kommer med en ny gaslastbil till hösten. Etanol-lastbilar finns också men det är ett stort problem med dessa. Ska du använda en etanoldriven lastbil för att transportera gods t ex från Stockholm till Trelleborg så går det bra att köra ner den. Men du kommer inte hem. Det finns nämligen inget tankställe för lastbilsetanol E95 där. Hur svårt kan det vara att bygga några strategiska tankställen längs lastbilsfarvägarna? Det pratas en hel del om att förstatliga företag av och till. Jag har oftast väldigt svårt för den typen av lösningar. Men när det gäller tankställen börjar jag luta åt att det är dags för politikerna att gripa in. Bygg ett par ordentliga tankställen gärna med flera av de olika alternativa bränslesorterna som finns. E 95 och biogas till att börja med. Låt sedan transportföretagen köpa prisvärda tankningsrättigheter till dessa och låt etanol- och gaslastbilarna börja rulla. Sen kan bensinmacksägarna stå där med lång näsa och när den blivit lång nog för att de ska se den så kan de få köpa in sig i anläggningarna och så småningom ta över dem. 

Vi är alla oroade över växthuseffekten. Dels för att vi inte vet när det kommer att gå över styr, dels för att vi inte vet vilka skadeverkningar det kommer att skapa världen över.

Den allmänna uppfattningen har varit att alla ska ta sitt ansvar genom att minska energianvändningen, åka lokaltrafik, sopsortera, duscha mindre m.m.
Men trots allt vi gör dagligen så visar statistiken bara sämre och sämre siffror, hur kommer det sig? 

När man ställer upp en kalkyl så står hushåll endast för en liten del av utsläppen. Ca 7,9 % De stora områdena kommer från industri, transporter, skogsbruk och jordbruk står tillsammans för 63,3 % av världens totala utsläpp där också en stor mängd av energiförsörjningen(25,9 %) går åt till dessa verksamheter. Enligt mig känns det fult av politiker att kräva att varje hushåll ska ta sitt klimatansvar(världens hushåll motsvarar ungefär 8 %) när man så enkelt ser att problemet ligger i vår moderna industri.(Jordbruk och skogsbruk räknas enligt mig också som en industri)
(www.naturvardsverket.se)

När man ställer upp en kalkyl så står hushåll endast för en liten del av utsläppen. Ca 7,9 % De stora områdena kommer från industri, transporter, skogsbruk och jordbruk står tillsammans för 63,3 % av världens totala utsläpp där också en stor mängd av energiförsörjningen(25,9 %) går åt till dessa verksamheter. Enligt mig känns det fult av politiker att kräva att varje hushåll ska ta sitt klimatansvar(världens hushåll motsvarar ungefär 8 %) när man så enkelt ser att problemet ligger i vår moderna industri.(Jordbruk och skogsbruk räknas enligt mig också som en industri)
(www.naturvardsverket.se)  

Problemet går ganska långt bakåt i tiden och är kopplad till det som vi kallar ”Borgerlig Liberal marknadspolitik.”
Industrins födelse och utveckling skedde av rika borgerliga investerare som hade skaffat sig förmögenheter genom handel i främst Asien och Amerika. Dessa personer såg möjligheterna att skapa jobb och välstånd genom att kunna fritt kunna få marknadsföra sina produkter och exportera dem fritt utan tullskydd. Detta blev den Liberala Marknadsekonomin. Industrierna utvecklades i hög hastighet inom sina länder men hade svaga möjligheter att nå en marknad utomlands då världsordningen präglades av hög nationalism.

Efter andra världskrigets slut så skapades ett avtal som kallades ”GATT” General Agreement on Tariffs and Trade. Detta avtal fungerade i praktiken som en organisation vars mål var att stimulera handeln och minska tullarna mellan medlemsländerna. År 1995 utvecklades avtalet till att bli ”WTO” World Trade Organisation.

(Annika Elmqvist, Anika Agebjörn sid 105)

WTO har även som uppgift att skydda upphovsrätt och att fungera som en domstol om någon av medlemsländerna bryter mot avtalen.

När en organisation som WTO går ut och påstår att vi ska lösa världsproblemen genom att frakta runt saker över hela världen så är det svårt att ställa sig upp och påstå att det är miljöfarligt. Miljöskadan gjort av företag som etablerat sig i tredje världen och släppt ut avfall mitt i naturen är inte någonting som beräknas vid årsredovisningen av BNP. 

Det är en allmän sanning att stora branscher anlitar lobbyister som förespråkar deras intressen. Med allt som jag har nämnt så kan man ifrågasätta både moralen och reglerna för dessa företag. Karl Marx konstaterade redan på 1800-talet att företagens drift att ständigt göra vinst kommer att fortsätta tills jordens skogar, olja, kol och övriga naturresurser tar slut.

Detta fenomen har inte fått hålla på obehindrat. När Industrin bildades så bildades även fackföreningar. När man tog bort Avgiften för penga-transaktioner(Förflyttningar) bildades en internationell motståndsrörelse som heter ”Attac”.

Vid WTO:s bildande så demonstrerade en halv miljon bara i Bangalore Indien. Vid WTO:s tredje ministermöte i Seattle så demonstrerade 50 000 personer i en vecka och stängde av hela mötesområdet under en dag. 

 
(Annika Elmqvist, Anika Agebjörn sid 85-89, 122)

Tullar
En dellösning på detta problem skulle kunna vara att bilda tullar. När företag inte längre tjänar pengar på att frakta kött till kina för paketering och sedan frakta tillbaka det istället för att paketera på plats så skulle man både öppna för lokalproducerat. Man skulle även minska transportsträckan och skapa fler jobb eftersom denna paketering skulle behöva ske inom varje land som företaget vill etablera sig i. Till sist så skulle mer pengar stanna i länderna eftersom råvarorna blir köpta i landet och arbetarna arbetar i landet. Ju mer pengar som spenderas i ett land, desto rikare blir landet. Detta går väldigt radikalt mot WTO:s riktlinjer och mål men enligt mig så skulle den enda förlusten i en sådan åtgärd vara hur stor vinst företagen gör. Då innebär det fortfarande att företagen kan göra vinst och expandera och om företagen inte skulle vilja använda sig av lokalproducerade råvaror så för staten pengar genom tullarna som kan användas till invånarna och folket. 

Statliga företag

Jag är en stor försvarare av statliga företag. Fördelarna med statliga företag är enorma. Från grundnivå kan civilingenjörer och uppfinnare få stöd för sina uppfinningar och få en hög position inom företaget vilket garanterar dem bättre vinst än att sälja sin ide till Transnationella multiföretag. Kvalitén skulle vara en prioritet eftersom statliga företag har som syfte att tjäna folket i landet. Begränsningar som måste göras av miljöskäl blir aldrig ett problem eftersom företaget inte ägs av privatpersoner och den vinst som görs används till de arbetande inom företaget eller genom staten för att bekosta välfärden.

Vinstdriften inom den privata sektorn går emot allt det som jag nyss tog upp. De arbetande ses som en del i produktionskostnaden och när det går så drar man ner på det. Kvalitén är inte i prioritet utan fokus ligger på att få så låga priser som möjligt och när företagen gör vinst så betalas det antingen ut till ägarna eller genom aktieutdelning.

Elbilar
Om vi använde elbilar skulle vi kunna dra ner på utsläppen betydligt fast eftersom USA ligger sämst till i utvecklingen och är starkast inom WTO så lär det inte ske på länge, även om tekniken blomstrar. Ett exempel är när Japan tillförde en miljölag som krävde att bilar inte fick släppa ut mer än en bestämd mängd koldioxid. ”Vad bra!” tyckte många. Ett konkret åtagande, men givetvis så höll inte USA:s bilar måttet och USA ställde Japan inför WTO:s domstol. Miljölagen betraktades som ett handelshinder och WTO dömde till fördel för USA trots hotet av växthuseffekten.
(Annika Elmqvist, Anika Agebjörn sid 86-87)

Sista ordet!
Som sista ord vill jag bara säga hur irriterad jag blir på personer som säger att folk inte bryr sig tillräckligt mycket för att någonting ska hända. Historiska exempel som jag har tagit upp visar vilket motstånd det finns mot de som ignorerar växthuseffekten och dess biverkningar. Som jag har förklarat är det ett invecklat problem där företagsägare tvingas att göra ständig vinst för att aktierna inte ska sjunka och detta i sin tur skapar ett motstånd mot s.k. handelshinder. Personer som jag stöter på tar upp saker som att vi duschar för länge och åker för lite lokaltrafik, så jag tänkte använda den här artikeln för att bevisa att den nyliberala politiken genom industri och transport står för över hälften av utsläppen. Anledningen till att det tillåts att fortsätta är för att det handlar om makt och pengar. Pengar är makt och de som tjänar pengarna vill inte förlora sin makt. Genom att ta upp detta känsliga ämne så gör jag mer för miljön än att duscha fem minuter mindre, för makt tar sig även uttryck i form av folkopinion.

Källor:

Huvudkälla:
Annika Elmqvist, Anika Agebjörn: Sänkt Pris Kort Datum(Grundkurs I Globalisering) Leopard Förlag
ISBN 91-7343-059-5
Webbsida:
www.naturvardsverket.se

Iden härliga vårsolens glans står världen inför en katastrof av modell aldrig tidigare skådad och vars görare som straff skulle skaka galler i flera generationer. Men vad händer, ja inte är det tillräckligt i alla fall. För hur kan annars hel och halvskurkiga klimatbovar fortsätta tjäna pengar.

Som om det svenska näringslivet inte hade bekymmer med sin image ändå. Och Maud Olofsson också, för den delen. Men hon ser förstås pengavinster på utsläppsrätter som nått självklart och företagsamt, som en käck variant av lön efter prestation.

Spelet med utsläppsrätter är inget vanligt spel och inte heller alls så populärt som andra lotton, dom flesta köper inga alls. Även om dom säljs också till vanligt folk. Folk som flyger till exempel. Inte alldeles vanligt folk visserligen, men ändå folk. Som, om dom vill, kan köpa sig utsläppsrätt att dra till var dom nu får ut mest och bäst för minsta egna insats. Om inte en tsunami slår till. Eller en pandemi. Och dom med mage stor nog att göra det, kan klimatneutralisera sig genom att kvitta sin skuld för stora bilen genom att köpa in sig i en regnskog.

Trots att handeln med utsläppsrätter redan gått åt skogen. När regeringar hade skänkt ut dom i stället för att sälja dom. När dom blev så billiga att dom var värdelösa. När utsläppsskurkarna köpte sig många fler rättigheter än den skit dom uppgett (för det senare var ju bara smått förstås) och sålde dom vidare.
Med god förtjänst, javisst, och som med det mesta som börjar på marknad och slutar med ekonomi och där resultat ska vara vinst. Alltså pengar.

I det här fallet till dom som släpper ut. Inte till klimatet eller för miljön. Men nån måste förlora? Och det är strunt samma vem eller vad? Och att spelet gäller liv och död på riktigt? Ja tydligen.

Alltså har sju svenska stora företag med stora utsläpp av koldioxid tjänat stora pengar. Hela 440 miljoner kronor tillsammans förra året,varav SSAB plockade hem 240 av dom oförtjänade miljonerna. På utsläppsrätter dom inte betalat för. På utsläppsrätter som Naturvårdsverket delat ut. På prognoser som dom stora företagen med dom stora utsläppen själva tog fram.

I den härliga vårsolen glans dör isbjörnen ut medan världen snackar runt. Och i december ska det pratas fram ett nytt Kyotoavtal.
Blir inte det bättre är det väl Obama det är fel på. Eller Sahlin, kanske.

“Gör en miljöinsats. Köp utsläppsrätter och minska antalet som finns till försäljning inom EU. Samtidigt stödjer du vårt arbete med att minska växthuseffekten och att driva fram en tuffare klimatpolitik i och med att en del av summan är bidrag till föreningens klimatarbete” skriver Naturskyddsföreningen på sin sida. Naturskyddsföreningens hemsida 

“Svante Axelsson, generalsekreterare för Naturskyddsföreningen (SNF), ser den vidlyftiga handeln med utsläppsrätter som en uppmaning till alla politiker: var tuffare mot näringslivet.

– Det är barockt att tjäna så mycket pengar när man borde betala för att släppa ut, säger han.

Men det finns en ljus sida av saken: – Det glädjande budskapet i denna perversa situation är ju att handeln med utsläppsrätter visar att man kan minska utsläppen.” SvD

Det där med logik och konsekvensanalys saknas. För OM Det varit sant att ‘man kan minska utsläppen’ genom att ha utsläppsrätter, så hade något av följande två premisser behövt vara sanna. Det finns fler premisser, men dessa två är de som krävs vara sanna antingen var och en eller båda för att slutsatsen ‘man kan minska utsläppen genom att ha utsläppsrätter’ skall kunna erhållas OCH vara hållbar:

* Pengar som betalas in vid försäljning av utsläppsrätter går ENBART till att vidta miljöåtgärder.

Som bäst går det i några få länder att visa att en viss summa av inbetald avgift för utsläppsrättigheter går till miljöåtgärder. Som sämst inte ett öre mer än det som eljest skulle betalas ur statskassa, lokala kommun- och företagskassor för miljöåtgärder. Oavsett vilket är premissen här i Sverige bevisad vara falsk.

* De pengar som ett företag som fått eller köpt utsläppsrätter får in vid försäljning av desamma går oavkortat till förbättrad miljövård avseende utsläpp i luft och vatten av företaget i fråga.

Som SvD visar, så är den premissen falsk.

Alltså är det omöjligt att utifrån gällande regler, bakgrundsfakta, för utsläppsrätter nå fram till slutsatsen ‘man kan minska utsläppen genom att ha utsläppsrätter’

Verkligheten är den att INGEN garanti att ens en bråkdel av de pengar som människor som vill ‘kompensera’ för sina resor med flyg eller bil ens går till miljöändamål! OM dessa pengar hade samlats in av ideell organisation, så hade den organisationen INTE fått tillhöra de 90-konton som garanterar att som minst majoriteten av pengarna går dit det är sagt att de skall.

Som Ekonomikommentarer skriver: Ett annat budskap i den “perversa situationen” som också måste vara glädjande för SNF är att även SNF själva tjänar pengar på att sälja utsläppsrätter.”

Fler som skriver om utsläppsrätter:
Aftonbladet
Allehanda<
Krönika SvD
Sydsvenskan

Den walesiska kortfilmen Cheat Neutral av Beth Strathford fick i gårdagens SvT2-tablå heta vänstra-med-ansvar. Alex och Christian bestämmer sig efter en kväll på puben att starta en organisation. Den ska – genom att ta upp en mindre avgift från folk som är otrogna mot sin partner – stödja trogna par. Organisationen ska verka för att den sammanlagda otroheten i samhället inte ökar. Behovet av en sådan organisation är jättestort eftersom “andelen krossade hjärtan i samhället ökat sedan 60-talet”.

Allteftersom vi får följa Alex och Christian i deras arbete för organisationen, framgår parallellen till koldioxidutsläppen och handeln med utsläppsrätter allt tydligare. Vi kan fortsätta som förut, bara vi betalar en liten avgift för att döva samvetet. På så sätt slipper man tänka om eller verkligen ändra sitt beteende.

Den femton minuter långa dokumentären är en helt enkelt lysande satir, som antagligen inte så många såg eftersom Melodifestivalen sändes samtidigt i andra kanalen. Du som missade Cheat Neutral, kan se den här.

Handel med utsläppsrätter, en guldgruva för konsultföretag och ett bekvämt sätt för företag som inte behöver minska koldioxidutsläppen i sin egen verksamhet.
Det har startats hundratals organisationer och företag som handlar med projekt i utvecklingsländer. Idén är mycket enkel. Genom bara några knapptryckningar på en hemsida kan man kompensera för koldioxidutsläpp man gjort som privatperson eller genom sitt företag. Ett exempel är hamburgerkedjan Max som klimatkompenserar genom trädplantering i Afrika. I år ska 90 000 träd planteras vilket motsvarar 29 000 ton koldioxid.

Många företag väljer att investera i skogsprojekt framförallt i Afrika och där är det svårt att beräkna nyttan. Det räknas oftast på att ett träd växer i 150 år och under vilken tidsperiod ska man då spara in de utsläpp som faktiskt sker idag och i år? Och vem kan garantera att träden faktiskt får växa ifred. Det är problematiskt när detta inte sker i samråd med dem som bor på stället och utifrån deras behov. Träd huggs oftast ner för att man behöver ved att elda med och kan man inte lösa energifrågan så fortsätter människor att hugga ner träd för att kunna laga mat. Så varför inte satsa pengarna på att utveckla alternativa energilösningarna, långsiktig hållbar utveckling kan endast byggas på medverkan från de människor som berörs.
Varför plantera man träd i Afrika och bygger vindkraftverk i Kina, med utsläppsrätter som finansiering?
-Carolina-

Hela Europa ska minska sina koldioxidutsläpp och Sverige är ett av de länder som har ett beting på sig från EU att minska utsläppen mest.

Ett sätt att få ned utsläppen är de utsläppsrätter som införts för industrin inom Europa och som enskilda industrier måste köpa för att kunna bedriva sin verksamhet.

Otalig har också informationen varit om hur vi alla ska minska våra egna CO-2-utsläpp och samtidigt spara energi. Märkligt nog har dessa kampanjer om en grönare, skönare värld helt uteslutit hur klimatsmarta vi är på jobbet. Här kan vi alltså köra med tjänstebilar som slukar bensin och släpper ut massor av skadliga ämnen, använda hur mycket el vi vill, strunta i att källsortera, lämna lamporna tända på kontoret och resa miljöovänligt. Listan kan göras lång.

Samtidigt som industrin köper utsläppsrätter i parti och minut. Som bara gäller för just denna koldioxid som bidrar till växthuseffekten, smältande isberg och varmare klimat.

Det tycks inte spela någon roll att Europas industrier varje år släpper ut tonvis med tungmetaller och andra skadliga ämnen både för natur, djur och människor. Samma sak med lastbilar, bussar och personbilar. Och flyg. Här är det fritt att släppa ut litet som man vill, inom vissa regleringar, men inga utsläppsrätter här. I debatten och klimatsmartkampanjerna är det också konstigt tyst om alla dessa andra direkt skadliga ämnen som finns i utsläpp.

Nåväl, man får väl vara glad åt det lilla. En begränsning ger förhoppningsvis fler i framtiden.
Klart är i alla fall att vanliga glödlampor inte får förekomma längre efter 2012, då ska enbart energibesparande, mer miljövänliga lampor finnas i handeln. Också det är positivt, visst, och ett steg i rätt riktning. Men visst kan det upplevas som att sila mygg och svälja kameler.

Nu lanserar trots allt Naturskyddsföreningen köp av utsläppsrätter som årets julklapp. För det är möjligt för privatpersoner att köpa utsläppsrätter och på så sätt på sikt minska utrymmet för industrierna som tvingas välja mellan mer miljövänliga utsläpp eller ökade kostnader. Går man via Naturskyddsföreningen kostar en utsläppsrätt på ett ton koldioxid några hundringar och man bidrar också till föreningens eget arbete för ett bättre klimat.

God Jul, med en förhoppning om också minskade tungmetaller i luften vi andas nästa år.

Energimyndigheten.se – register över svenska industrier och utsläppsrätterna
Naturvardsverket.se – fattar besluten om tilldelning
Naturskyddsforeningen.se

Fredrik Reinfeldt tar nu ett stort ansvar för miljöpolitiken globalt, på europa nivå och nationellt. Det är bra, miljöfrågan är en stor framtidsfråga. På FN-mötet i Poznan idag höll Reinfeldt tal om miljön och om att möta klimathotet. Fredrik förde fram förslag om en internationell handel med utsläppsrätter för koldioxid.

Inför det svenska ordförandeskapet i EU hösten 2009 visar nu Reinfeldt upp ett internationellt ledarskap och han visar att miljöfrågan kommer bli viktig för honom. Det känns som svensk och moderat tryggt.

Reinfeldt tar ansvar för miljön i en mycket större utsträckning än någon annan svenska statsminister gjort.

Industrierna har det redan. Nyligen klubbades det igenom att flyget ska in i det. Snart kommer ni att se och läsa mer om att sjöfarten kanske ska få det också. Det handlar om handeln med utsläppsrätter som blivit ett viktigt EU-instrument för att försöka minska utsläppen av koldioxid.

Sjöfartens andel av den totala mängden utsläpp är omdiskuterad, från någon procent upp till kanske 5 procent. Klart är i alla fall att med teknik går det att få ned utsläppen. På försurning.nu listas till exempel Viking Lines Mariella som en förebild som blev först i världen med att använda HAM-teknik som minskade kväveoxidustläppen med 80-85 procent.

För att skynda på utvecklingen inom sjöfarten, och få näringen att ta fram och prioritera renare bränslen och bättre motorer så är handel med utsläppsrätter ett sätt. Trycket i frågan är stor inför hösten då EU-kommissionen väntas komma med ett lagförslag. Redan i fjol uppmanade Sveriges redareförening  den svenska regeringen att lägga fram förslaget inom EU. Under våren så kom även ministerrådet fram till samma slutsats – att man vill se ett lagförslag från kommissionen. Miljökommissionären Dimas har nu att leverera ännu ett tungt CO2-förslag.

De svenska redarna är också så pass intresserade av förslaget att de vill se Östersjön och Nordsjön som pilotområden. Naturligtvis finns det ett egenintresse, svensk sjöfart har överlag bättre miljöstandard än utflaggade Panamaregistrerade fartyg. Handeln med utsläppsrätter innebär att det blir dyrare för den som är smutsig, och därmed ökar svenskarnas konkurrenskraft.

Europaparlamentarikerna i klimatutskottet tillhör även de skaran förväntansfulla. Lena Ek som är liberalernas (ALDE) talesperson i klimatfrågorna är optimistisk och tror att sjöfarten kan vara med i utsläppsrättshandeln redan inom tre år. Trycket i frågan är så stort att när det väl kommer på bordet lär det bli en för EU:s förhållanden en snabb behandling, och det kan behövas om EU ska klara 20 procentmålet till 2020 .

(PO)

Efter en katastrofal början på 2008 har nu min aktieportfölj hämtat igen sig. Avkastningen på 1år är +16,3 %. Från årets början till idag ligger jag på -1,13 %. På det tre senaste månaderna + 6,82%. Om man jämför med s.k. expertportföljer kan jag känna mig väldigt nöjd.

De aktier som har utvecklats bäst är ABB, Greentech Energy Systems, Renewable Energy Corporation(REC), Lundin Petroleum(LUPE), Sandvik, Seadrill Ltd(SDRL), Volvo, Vostok Gas, Vostok Nafta Investment.

Besvikelser är H&M, Siemens och Tricorona. Då det gäller HM och Tricorona tror jag däremot att det är tillfälliga dippar. Tricorona är för övrigt starkt volativ och flukturerar just nu väldigt mycket. Det är däremot en grön aktie som handlar med utsläppsrätter och gröna projekt och borde gå en strålande framtid till mötes.

se länk enl nedan

http://www.tricoronagreen.com/tricorona/page.php?p=ourcriteria

Singapore….. en och annan funderar säkert på alla dem som reser runt på internationella konferenser påfrestar samvete och ”carbon footprint”.  Det finns flera praktiska råd hur man hanterar detta. Ställ alltid frågan – är det nödvändigt att resa. Hur ser alternativen ut ? IT-verktygen början nu bli allt fler och mer användarvänliga. Givetvis behövs social möten, men socialt nätverks arbete på internet är ett viktigt komplement och som adderar nya möjligheter. En policy på detta område är ett måste. Jag har under de senaste månaderna medverkat i flera större företags diskussioner hur man lägger upp en policy och hur man praktiskt kan stimulera förändrat beteende hos de anställda. Givetvis skall också en ” kvalitets offset ” vara en viktig del då man planerar ett event som det i Singapore. Idag erbjuder Respect de flesta konferensarrangörer en möjlighet att klimatneutralisera.

På Business 4 Climate konferensen träffade jag Doug Miller, President på GlobeScan i London. I deras senaste undersökning, som ännu inte är färdig, har hittills drygt 140 intervjuer genomförts med företagsledare i Nordamerika, Europa, Asien, Afrika, Latinamerika, Australien och Nya Zeeland. Företagsledare pekar tydligt ut att klimatfrågan är den viktigaste miljöfrågan för en framgångsrik affärsverksamhet de kommande tolv månaderna. På frågan vad företagen gör för att implementera klimatfrågan i affärsverksamheten så säger en majoritet att följande sex frågeställningar är viktigast de kommande tolv månaderna:

1. Implementering av miljöledningssystem
2. Aktivt samhällsengagemang genom antagande av policies och uttalanden
3. Engagera anställda och samarbeta med externa intressenter
4. Involvera styrelse i arbetet att adressera klimatfrågan
5. Investering i forskning och utveckling för att identifiera nya produkter och tjänster som kan reducera utsläppen av växthusgaser samt satsning på förnyelsebar energi
6. Mäta utsläpp av växthusgaser och rapportera klimatfrågan i relation tillföretagets finansrapporter

Frågan om vilka hinder som måste tas bort för att företagsledare skall kunna göra mer för att adressera klimatfrågan tas också upp i undersökningen. De tre viktigaste hindren som förs fram är

1. Lagstiftaren saknar eller är dålig på koordination mellan olika reglerade områden
2. Den finansiella sektorn saknar förståelse och har inte i tillräckligt identifierat frågeställningar som hänger samman mellan finansiella och klimat området.
3. Konkurrens mellan olika strategiska prioriteringar inom företaget

Du som vill vet mer om denna undersökning, som skall vara fullt färdig i slutet av maj, kan skriva till mig på kaj.embren@respecteurope.com

Med vänliga hälsningar

Kaj Embren

PS Nästa vecka tänker jag gå i närkamp med den inflammerade Etanol-frågan. Ser redan framemot dina kommenterar.DS

En mig närstående hustru pratar mycket klimat där hemma. Hon blir sällan så glad som när jag väljer att ta tåget istället för bilen när jag ska iväg på någon jobbresa.

Och hon har ju rätt, hur rätt som helst. Til skillnad från en del vänner som tar bilen från Skåne till Stockholm ser jag tåget som självklart.

Problemet är bara att det är så in i helvetes obekvämt att åka tåg. Väljer man X2000 måste man ta Postafen för att i viss mån balansera illamåendet. Att få för sig att skriva hela artiklar eller att läsa från start till mål är bara att glömma.

Det romantiseras därför ofta kring hur bra det var på den tiden vi hade Inter City. Jag kan avslöja att minnet bedrar. Idag åkte jag Inter City mellan Stockholm och Västerås och jag hade fullt sjå att hålla mig kvar i stolen. Trista hålor som Bålsta och Enköping har den pendeltrafik de förtjänar.

Som jag ser det handlar det om att satsa på alternativa drivmedel till det utmärkta transportmedlet bilen och samtidigt se till att klimatberedningens mål att höja järnvägens kapacitet med 50 % till år 2020.

Det är bisarrt att Maud Olofsson, centerledaren och miljövännen, sedan hon blev näringsminister inte visat någon som helst visionär vilja i dessa frågor. Att höja priset på bensin och diesel gynnar bara de som har pengar. Det är ett lika ihåligt och verkningslöst medel, för att skona miljön, som de obegripliga utsläppsrätterna. Precis som det skulle släppas ut mindre flygbränsle bara för att man tvingas betala några hundralappars böter.

Dessutom är ju tanken att utsläppsrätterna ska döva det dåliga samvetet. Åter igen: för dem som har råd.

Som verifierare av utsläppsrapporter i den befintliga utsläppshandeln så är jag en varm anhängare av systemets potential och grundtanke. Sen finns det alltid barnsjukdomar och en del av dem har vi fått leva med den första handelsperioden 2005-2007 som nyss avslutats. En sådan var att man delade ut så mycket utsläppsrätter att de under hela 2007 varit i princip värdelösa, priset har legat på 1-3 kr/ton CO2. En annan att regelverket har varit så strikt med detaljerna på vissa områden att det blivit orimligt, speciellt för mindre anläggningar som bara används som spetslast inom fjärrvärmsektorn. Att räkna snäva osäkerheter (ofta kring 4,5%) på mängder under några hundra lite eldningsolja kan kännas orimligt men skulle göras. Vi verifierare ska intyga att 1. anläggninen följer sina tillstånd för utsläpp av koldioxid enligt Länsstyrelsens beslut, 2. den utsläppssiffra som verkamhetsutövaren presenterar är sann, att vi förstår hur de räknat fram den och 3. verksamheten har ett bra kvalitetssystem kopplat till sifferhanteringen.

Nu har vi från 1 januari en ny handelsperiod som ska pågå till 2012 och förutsättningarna är förändrade. Tilldelningen är minskad med ca 10 % för svensk industri och fjärrvärmesektorn fick ingen tilldelning alls. Detta kommer skapa en ökad efterfrågan och priset ligger idag på Nordpol på 20-25 euro/ton CO2. Det medför en ökad kostnad för eldningsolja med knappt 1 kr/liter. Kanske inte någon dramatisk höjning men tillräcklig för att påverka kalkyler om bränslen och omställningen från olja har kommit långt. Regelverket ger nu även verksamhetsutövaren möjlighet att ansöka om lättnader i kontrollen i form av ett nytt tillstånd där nya föreskrifter får tillämpas. Detta kommer tillämpas av väldigt många små anläggningar, länsstyrelserna jobbar nog hårt med att bemöta dessa för stunden. Vi verifierare har försökt påverka så att man ska ha lättnader för små utsläpp och tänkt oss upp till några m2 olja men EUs gräns för förenklade regler kom att hamna på 25 000 ton CO2 vilket motsvarar knappt 10 000 m3 olja så detär rätt stora anläggningar. Samtligt skärps vissa regler för anläggningar över 500 000 ton CO2 vilket är rimligt. Till exempel får deras mått av “strulfel” i framtiden bara vara 2 % mot tidigare 5 %.

Att nu lägga tid och kraft på att granska små verksamheters utsläpp från 2007 utifrån det gamla petiga regelverket kan kännas omotiverat men alterntiv saknas. Vi vet att 2007 års utsläppshandel var ointressant ur ett ekonomiskt perspektiv. Vi vet även att många anläggningar kommer att få betydligt lättare i framtiden då nya tillstånd beviljas. Nya reglerna ger en möjlighet att utföra granskningen på distans vilket kan vara rimligt i många fall men riskerar att bli snarare regel än undantag eftersom verifieringen är en tjänst som måste köpas in och “alla” tar den billigare utföraren.

Riktigt intressant är det dock att följa utvecklingen efter 2012. Vi vet idag i princip ingenting med säkerhet om utsläppshandelns utveckling efter denna handelsperioden. Kyoto tar slut och förhoppningsvis kan mötet i Köpenhamn 2009 ge resultat. Ska vi få full nytta av utsläppshandeln vill det till att industrin upplever att systemet är stabilt och förutsägbart. Tänk själv om du funderar på att bygga en ny stor industri- eller fjärrvärmeanläggning, hur ska man kunna räkna på livscykelkostnad när spelregler efter 2012 saknas på detta området?

Nu pågår i EU en översyn av det direktiv som reglerar handeln. De förändringar som blir resultatet av översynen kommer att påverka hur systemet ska utvecklas efter 2012. EG-kommissionens väntas (enligt energimyndigheten) offentliggöra sina förslag till ändringar i direktivet i januari 2008 . Jag har ännu inte sett dessa men ser fram emot allt som kan bidra till att framtiden blir tydligare för de som påverkas av handeln. Utsläppshandeln är ett kraftfullt verktyg och rätt använt påverkar det verksamheter till en omställning med bibehållen konkurrenskraft. Tyvärr är vi inte där för stunden utan verifieringen av 2007 års utsläpp känns som en parentes som vi verifierare bara ska ta oss igenom. Riktigt spännande är det sen att följa utsläppshandelns utvidgning till flyg 2011, sjöfart därefter och på sikt alla transportslag. Där finns den riktiga utmaningen i att komma bort från oljeberoende men det återkommer jag till en annan dag…

/Annika Balgård

Har precis kommit hem från en resa till Maldiverna. Och nej, inte heller jag lever som jag borde. Resan ökade mitt “Carbon footprint” med 50% det här året vilket inte är ett hållbart sätt att resa. Att jag försöker kompensera mina emissioner genom att köpa utsläppsrätter väger till viss del upp min påverkan men frågan är om just semesterresor är ett prioriterat område att ”slösa” koldioxid på. Men nu är den gjord och jag fick se mina mantor på några meters håll.

Det jag skulle vilja debattera eller i alla fall få tips på är miljö- och rättvisemärkta resmål. Daniel skrev nyligen om solceller i Senegal. På den ö som jag besökte fanns inga solceller, bara dieselaggregat och dessutom användes avsaltat vatten till duschar etc. För att inte tala om alla koldioxidkrävande transporter av all mat och andra förnödenheter som måste transporteras med båt eller flyg till ön. Man blir riktigt kallsvettig när man tänker efter. Mitt eget bidrag var väl att inte använda luftkonditioneringen.

En annan sak som slog mig var att jag inte hade en aning om under vilka villkor som alla de människor som servade oss under semestern arbetade under. “Vår” servitör fanns på plats på frukosten, lunchen och middagen och hade därmed en arbetsdag mellan 07.30 -22.00 sju dagar i veckan. Vi blev också uppmanade att ge dricks eftersom serviceavgift inte ingick i priset. Och då undrar man ju om personalen har någon grundlön utöver dricksen. Har de rätt att organisera sig? Jag vet inte men jag skulle vilja veta och kunna välja resmål/resort med någorlunda gott samvete. Som det var nu fick semestern en ganska besk eftersmak.

Jag vill kunna resa i framtiden också, kanske inte så ofta men då jag väl ger mig iväg vill jag kunna klimatkompensera och eventuellt genom att leva klimatsmart “spara” ihop till flygresan. Jag vill också ha möjlighet besöka hotell och resmål som dels har en miljöprofil men också har okej arbetsvillkor för sina anställda. I framtiden vill jag kunna njuta av vackra naturupplevelser utan besk eftersmak både då det gäller miljö och rättvisa. Jag efterlyser därför miljö- och rättvisemärka hotell och resorter och jag tror att fler än jag skulle vara intresserade och beredda att betala för att kunna resa med lite bättre samvete.

/Maria Nilsson Öhman

Det är december och mörkret och dimman har invaderat Lund. Det är nu om någonsin man längtar sig långt, långt bort till varmare och ljusare breddgrader. Vem vill inte bada i ljummet vatten och ”släcka törsten” med en Piña Colada under skuggande palmblad som rasslar lätt i kvällsbrisen från havet. Mmmm. Många gör också verklighet av dessa resedrömmar speciellt nu i tider av högkonjunktur.

Men som någorlunda miljömedveten medborgare så bör varje tanke på en sådan resa ge ordentligt dåligt samvete. Tyvärr är det inte så, eller så leder det i alla fall inte till att speciellt många avstår från sina resor. Och jag måste här erkänna att jag är en i denna mängd av folk som förtränger det dåliga samvetet och reser i alla fall.

Faktum är att jag faktiskt flög till Sydamerika härom året i rent rekreationssyfte. Väl på marken där kan man nog beteckna det hela som ekoturism, men börjar man titta på flygresornas klimatpåverkan så kan man nästan se det som en personlig miljökatastrof. Suck. Tänker jag då efter denna bikt krypa till miljökorset och lova att aldrig mer flyga så långt? Tyvärr måste jag svara nej på den frågan. Jag vill helt enkelt inte avstå.

Varför är det då så här? Jag vet ju hur dåligt det är. Vill jag inte rädda jorden från den annalkande klimatkatastrofen? Jo, det vill jag väl egentligen. Fast varför ska just jag offra mig på klimatproblemens altare?

Fick en intressant analys av detta beteende i en artikel av Anna Asker i SvD. De flesta vill inte vara en av de få som i praktiken tar ansvar för miljön. Den som avstår från sin resa drabbas av de andras klimatförstöring samtidigt som de själva får sitta hemma. Den situationen vill ingen hamna i. Inom forskningen talar man om ”the sucker effect”.

När det gäller många miljöval fördröjs de negativa konsekvenserna av våra handlingar. Och därför blir det så lätt att blunda för dem. Psykologerna brukar tala om en social fälla. Så när du åker på din solsemester får du en härlig belöning direkt medan de negativa konsekvenserna med dina koldioxidutsläpp kommer långt senare och aldrig kan kopplas direkt till dig.

Nu finns det naturligtvis bevis på motsatsen dvs. människor som verkligen lever klimatsmart rakt igenom och gör medvetna val. Men de representerar ett fåtal. Känner själv en hel hop av miljömedvetna människor som duktigt köper Kravmärkt och kör sina bilar på förnyelsebart bränsle, men när det kommer till semesterresor görs inga kompromisser. Det flygs vida omkring.

Ja, men det finns ju utsläppsrätter man kan köpa för att kompensera säger ni då. Javisst, det är en möjlig väg. Och kanske kommer det att fungera bättre i denna handelsperioden, dvs. att den mängd koldioxid man köper faktiskt försvinner från marknaden. Hörde någon siffra på att det skulle kosta ca 1300 kr för att kompensera en resa till t.ex. Thailand och det låter rimligare än den siffra på 250 kr som jag hörde för något år sedan.

Nu är det tydligen inte så jättepopulärt att betala extra för klimatets skull. Och jag tror att det krävs mer för att styra upp vårt beteende på klimatområdet.

Jag tror att utsläppshandel för flyget globalt sätt är det enda möjliga. Det behövs ekonomiska incitament för att driva fram utveckling och användning av bränslesnålare teknik och bättre bränslen.

Vi måste i slutändan få betala det ”verkliga” priset för våra långväga utflykter för att vi ska överväga att avstå från dem. Och då syftar jag på det monetära priset, inte priset i form av en ökad medeltemperatur på jorden. Det sistnämnda är något jag verkligen hoppas få slippa.

/Marie Pettersson

Det vet jag ingenting om förstås. Vi matas eller rättare sagt hjärntvättas dagligen om att vi har förstört vår planet och närmast får man en domedags känsla. När man lyssnar på alla dessa experter som uttalar sig. Alla ska hjälpa till för att stoppa utvecklingen. Alla ska tänka på jordens framtid, och komma med lösningar som kan stoppa den globala uppvärmningen. Som vi inte ens med SÄKERHET vet att det är verklighet.

Igår visades några gamla filmklipp hämtade ur SF-s filmarkiv om hur det var förr här i Stockholm runt jul. Hur man köade framför Systemet för att fylla spritskåpen hemma, hur man har gått runt på Julmarknaden på Stortorget i Gamla Stan för att kunna lägga presenter under granen, hur man stressade runt i affärerna på Drottninggatan. Det var härliga svart-vita filmsnuttar från 30-40 talet. Med de där speciella ryckiga rörelser som är så specifika för gamla stumfilmer. Några bilder var väl från 60-talet också..

Det var bara en sak jag saknade på de bilderna. En enda liten känsla som inte var med.. Känslan av snö, känslan av vinter. Inte var det snö då heller. Suprise….Bar mark precis som nu.

Det förvånar mig förstås för att det handlade om just att det var snörikare förr. Undrar om dem som valde filmsnuttarna vad dem såg, eller var de bara sönderstressade av sina jobb och missade den lilla biten?

Utsläppsrätter. Vad är det för nåt? Jag får inte riktigt grepp om det? Om jag nu betalar rätten att släppa ut avgaser, är det ok då? På vilket sätt blir det då mindre utsläpp, eller handlar det om att vi betalar för vårt samvete. Och vart tar DE pengarna vägen?

På ena sidan uppmanas vi att inte resa långväga, medan på andra sidan översvämmas vi av reklam som aldrig förr.

På ena sidan upprörs svenskarna hur folk utnyttjas av klädindustrin i Asiens fabriker, men dagen efter handlar man vidare hos H&M. Man är bara glad att kunna köpa nåt billigt, och H&M ökar sin omsättning ytterligare …

På ena sidan ska man inte konsumera så mycket, men på andra sidan lägger ner varje svensk 7000 kr enbart på julpresenter. Varje svensk – 9 och en halvmiljon människor. Hur mycket av de här presenterna behövs det verkligen?

Människorna är bekväma. Jag är bekväm. De flesta är bekväma och är ovilliga att släppa de bekvämligheter man har uppnått.

Människan är också en problemlösare. Det är nog därför vi är här. Att hitta lösningar på de problem som med jämna mellanrum dyker upp i våra liv.

I början av hösten samlades ett antal miljöforskare i Lund för att diskutera olika idéer och en sak som slog mig var att det idag finns så många bra tekniklösningar på många av våra miljöproblem men de kommer inte till användning. Varför? Gänget som samlades den där dagen i Lund var väldigt medvetna om vilka val vi borde göra för att minska vår egen miljöbelastning men när det kom till kritan levde vi tyvärr INTE som vi lärde. Varför? Vi vet vilka tekniska innovationer vi borde använda oss av. Vi vet också att vi bör anpassa vårt beteende och exempelvis åka mer kollektivtrafik, äta mindre kött etc. Varför gör vi då inte som vi borde? I sällskapet som träffades fanns informationen, både kring tekniska lösningar och hur vårt sätt att leva idag påverkar vår miljö. Och lik förbannat tar vi inte vårt ansvar. Jag anser att vi måste lägga ansvaret på individnivå och följer intresserat den utveckling som sker i Storbrittanien kring personliga CO2-konton. Att tilldela varje person en “utsläppsrätt” som man har rätt att förfoga över som man vill och sälja vidare om man inte vill använda den skulle kunna tydliggöra frågan och få oss alla att på individnivå och förhoppningsvis få oss alla att ta vårt ansvar och minska mängden fossilt CO2 i atmosfären. Vi måste börja leva som vi lär. Eller hur?

/Maria Nilsson Öhman

Flygindustrin ska ta ett större ansvar för miljön och koldioxidutsläppen. Det anser Europaparlamentet som idag, tisdag, röstade för förslaget att även flygindustrin ska omfattas av systemet med utsläppsrätter.

Systemet med utsläppsrätter infördes i EU år 2005 och innebär att tunga industrier och kraftverk har ett tak för hur mycket koldioxid de får släppa ut. När de nått taket tvingas de köpa rättigheter från andra industrier som lyckats med att minska utsläppen och har utsläppsrätter över. Målet är att genom ekonomiska incitament –att det blir för dyrt att fortsätta som nu- förmå industrierna att satsa på mer energisnåla och miljövänliga alternativ. Idag omfattas runt 10 000 företag i Europa av systemet, i Sverige runt 600 anläggningar.

Förslaget, som tagits fram av EU-kommissionen, kryddades av parlamentet som bland annat krävde större minskningar av koldioxid än vad kommissionen föreslog.

Till grund för de nya riktlinjerna ligger bland annat att luftfarten ökat sina utsläpp med runt 100 procent sedan 1990. Något som går tvärt emot såväl Kyotoavtalet som EU:s egna direktiv.

EU-kommissionen föreslog att regeringsplan inte skulle beröras i avtalet, något som Europaparlamentet fördömde och i det slutgiltiga förslaget finns inte längre det undantaget med.

Kommissionens förslag är i rätt riktning, men att försöka undanta regerings- och statschefers flygresor, samtidigt som man kräver att medborgarna tar ansvar, är cyniskt, sa Christofer Fjellner (m), i partigruppen Gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater (EPP-ED) i parlamentsdebatten.

Klimatförändringen är ett gränsöverskridande miljöproblem och EU är en viktig aktör i det världsomfattande klimatarbetet. Utsläppen ökar globalt och tiden är knapp, sa Hélène Goudin från junilistan i partigruppen Självständighet/Demokrati (IND/DEM).

Avtalet gäller även flygningar mellan EU och länder utanför unionen. Flygbolagen ska dessutom tvingas köpa 25 procent av resorna på aktion. Förslaget måste förankras bland EU:s transportministrar innan det kan träda i kraft 2011.

Läs hela pressmeddelandet från parlamentet här.