Jag börjar mitt inlägg idag med att tala om att jag inte är någon morgonperson. Något av det värsta jag vet är att bli väckt och nu har jag blivit väckt två morgnar i rad. Det bästa jag vet, är när man inte vaknar med hjälp av alarm eller annat oljud. Jag tror att det mest naturliga för kroppen är när man vaknar av sig själv, det var så Gud skapade oss, och det respekterar jag. Nu har jag förmånen att kunna sova så länge jag kan på morgnarna och i vanliga fall brukar det betyda att jag går upp mellan 9-10, men då går jag och lägger mig mellan 01-02, så det är inte så att jag sover extremt mycket. Anledningen till att jag blivit väckt är att arbetarna som var här tidigare i år har återkommit för att avsluta arbetet med att terrorisera oss fredliga hyresgäster. Dom här arbetarna har en förkärlek till massiva borrmaskiner som dom använder frenetiskt för att borra hål i fasaden med. Det första dom gör när dom kommer på morgonen strax efter 07 är att borra några hål i typ en kvart för att sedan va tysta under en halvtimmes tid, ja, tysta och tysta jag tror faktiskt jag kan höra deras ondskefulla skratt. Det är nästan så att man misstänker att dom tänker ” Om vi måste va uppe vid denna tiden så ska minsann ingen annan få ligga och sova nu” Nu är det så att det där borrljudet leds in i väggarna och det låter som en tandläkarborr på anabola steroider. Det spelar ingen roll var i lägenheten man befinner sig, det låter lika mycket överallt. Nu förstår jag att dom måste göra sitt jobb och jag tror att det kommer att bli bra när dom är färdiga. Det kommer i alla fall att bli lugnt och skönt. Nu får man försöka göra det bästa av situationen, jag är trots all tacksam för att jag har fått ytterligare en dag tillsammans med Jesus. Jag älskar Jesus och det liv han gett mig. Han ger mig styrka och kraft att klara av även småproblem som sömnlösa morgnar.

.

Här är en av arbetarna

.

Nu i dag så tänker jag nog gå ut en sväng, det är trots allt lite svårt att tänka i detta oljudet. Vädret är fint så det är helt perfekt. Hoppas att du får och har en härlig dag, jag tänker i alla fall ha det.

.

… att jag somnade igår. På soffan. Men Syskonen. Typ, som när man var 6 år, eller något. Mamma och Frank hade redan gått och lagt sig, så de väckte oss inte. Nej, istället vaknade vi själva vid 1-tiden och lyckades ta oss upp till våra sängar… Rätt kul ändå.

 Nu sitter jag här, precis som igår, men Syskonen och spelar tv-spel. De har något Harry Potter-spel, och det är på engelska. Och de kan inte engelska. Vilket betyder att det är jag som får sitta och översätta allt som står. Men det gör inte så mycket, är ganska roligt. Det är de vuxnas tur att göra frukost idag, för igår var vi jätteduktiga och bakade frallor, gjorde omelett och kokade kaffe till dem. Nu ska jag hjälpa till att översätta igen… Ses!

Ps: Säger det igen, läs Syskonens blogg här!

En liten fleece-hoodie med toppig luva.
Jag funderade en liten stund på om jag skulle väcka Milla och tvångsprova, men jag bestämde mig för att låta bli. Hon får posera imorgon istället.

Min dotter är nog väldigt lik mig, hon skulle kunna sova hur länge som helst på morgonen. Att sova till 10 är inga som helst problem för henne trots att hon kanske lägger sig mellan 20-21. Så när hon ska upp till dagis så får man alltid väcka henne vid 8. Nu när jag arbetstränar och jobbar fm så börjar jag kl.8 och då måste hon vara på dagis till kl.7.30 och fatta vad trött hon är varje gång jag väcker henne vid halv 7!!
Det roliga är att hon blir så sur och irriterad också när man väcker henne (också lik mig)…Inte för så länge sedan när hon sov hos sin farmor och farfar sov ju även den äldre kusinen där och han väckte henne ganska tidigt. Hon vart jättesur, det gick inte att prata med henne. De skojade och hade sig, men hon rörde inte en min där hon låg i sängen Alla barn i hennes ålder är alltid uppe i ottan, men inte hon!

Imorse väckte jag henne vid halv 7 och det var ingen hit! Hon tittade upp på mig med sina stora mörkbruna ögon, gnällde lite också drog hon täcket över huvudet. Jag drog bort täcket och försökte pussa på henne lite och sa att hon skulle upp nu. Men det ville hon ju absolut inte för det var ju så skönt i sängen. Till slut fick jag bära upp henne och jag tror hon gnällde minst 15 min efter jag hade bärt upp henne att hon var så trött och att det var mycket skönare att ligga i sängen och sova! Sedan försökte hon flera gånger gå till sängen för att lägga sig…skitungen!

När jag hade klätt henne så sa hon: Varför ska jag bara ha rosa kläder på mig idag?
Utan att jag tänkte på det så blev det rosa strumpor, rosa byxor och rosa tröja, jag sa till henne att det bara blev så. Då sa hon: Men jag vill inte bli kallad den rosa flickan!
Jag frågade vad hon menade med det?  Då stönade hon bara och sa Jaja också gick hon iväg och satte sig i soffan. Jag var som ett frågetecken och blev också lite full i skratt! Det var nog en alldeles för tidig morgon för den lilla damen.