Det här är den vackraste film jag har sett. Den är vacker, öm och sensuell. Kärleksfull.
Måhända att Eli är en vampyr, men hon är inte skrämmande eller otäck, hon är annorlunda.
Oscars roll är modig, han är stark och vågar. Han är inte rädd.
Den vackraste kärlekshistoria jag har sett.

Detta är en bloggutmaning. Skriv den bästa, finaste eller snyggaste du kommer på i varje kategori….. Fyll på med kategorier och skicka vidare….

Färg - Turkos
Människa – Barnen
Maträtt -  Sushi
Dryck – Vatten 
Plats - KohLanta (kanske ändrar mig när jag rest lite mer)
Musik – Thåströms hela skiva “Kärlek är för dom” (ett mästerverk)
Jag själv – Mina gravida magar, brösten, empatin
Sak – Kameran
Tv – Greys anatomy, csi
Sysselsättning – Kreativt skapande, kramas, älska
Plagg -  Jeans
Blomma – Allt som barnen plockat åt mig

Loggbok tors 30 april

• S 12
• Väderlek
  Halvklart, ca. +14 
• Värkstatus
  6. Molande värk.
• Feber
  Igårkväll: 37, 5
  På morgonen: 37,4
• Humör
  Uppgiven.  
• Trötthet
  Trött. Malande trött. Sover dåligt…  

Ok, den värsta ilskan har gått över, nu är jag mest ledsen igen.

Känner mig ganska uppgiven, faktiskt.
Jag vet att vi har varit här förut och det har ju löst sig i slutändan. Saken är den att den här ggn känns det så på riktigt. Att det ÄR kört. Att han HAR bestämt sig. Han är helt enkelt not that in to me. Det känns hårt. Att förlora sina illusioner svider.
Åh, vad jag har skrivit det här förut…. och det visade sig inte heller stämma, för det var han ju. Han kunde inte låta bli då heller.
Men det känns verkligen annorlunda den här ggn. Eller så är de bara jag som hakade upp mig på de där små orden: Jag är inte tillräckligt kär för att hänga upp mig på dig.

Jag vet varken ut eller in, men det vettigaste är väl att sluta tänka och analysera så mkt. Det som sker, det sker.
Frågan är bara vad jag ska göra under tiden jag väntar. Väntar på att det ska sluta göra så förbannat ont. Jag vill inte vara ensam, men jag vill inte umgås med folk heller. Det suger i mig att börja röja runt, festa järnet, supa bort alla minnen, all ångest. Men det vill jag inte heller, det är bara såå destruktivt och får mig att må ännu sämre i slutändan. Så den fällan tänker jag inte hamna i. Inte orkar jag heller.
Nej, bättre är att få fatt i myskänslan istället och pyssla. Vara hemma och njuta. Göra fint och somrigt.

Pyntade lite räkningar idag. Fan, det kostar på att vara sjuk. Så lite pengar jag fick den här månaden har jag aldrig haft. Måste kolla det där lite bättre, för det känns som om jag fick alldeles för lite. Men dumt nog har jag inte fått några papper från FK, bara pengarna. *muttrar*

Äsch, dags att sätta fart. Ska på möte i dotterns skola. Sen ska jag köra dom till Örebro för handling.

…. vad i helvete det är med mig? Varför har jag all denna ångest och alla hjärnspöken?

Jag tror att det kan vara min gamla relationfobi som sticker upp huvudet och väser i örat på mig. Jag går omkring och letar tecken på att jag ska bli dumpad. Varje litet ord, varje liten skiftning i röst, ansiktsuttryck, rörelse analyseras automatiskt utan att jag kan hjälpa det. Jag går och väntar på att han ska visa sig vara som alla andra och inte den speciella person jag fastnade för.

Jag måste få det här ur systemet innan jag förstör allt det fina vi byggt upp.

Jisses och hjälp.
Skulle kanske behöva ta en diskussion om det här. Ngn dag. Snart. Annars kan det nog sluta illa.

Ibland tycker jag inte om att vara jag.

De underbaraste och vackraste ögonen som finns!!

Oj då, Eva Longoria har visst lagt på sig lite. Det känns så skönt att se att även de mest vackraste människor som har allting kan se lite fulare ut ibland. Antagligen så är det där kortet taget ur en konstig vinkel som gör att hon ser så konstig ut. Eller också så kanske det är lite barn på gång. Det hoppas jag. Hon är så vacker och hennes man är ju också snygg så de skulle verkligen få små söta barn. Det måste vara så jobbigt att vara känd och hela tiden få kommentarer om vad man säger och gör, och även hur man ser ut. Jag skulle nog aldrig klara av det psykiskt. Tänk att så fort du råkar lägga på dig ett par kilon så är det i ett mittenuppslag i en världskänd tidning och de skriver om att du är ful. Nä jag skulle bli så ledsen att jag bara skulle äta ännu mer för att trösta mig och sen skulle jag vara för stor för att ens vara med på ett mittenuppslag. Det skulle bli en utvikbar poster som följde med tidningen om de skulle försöka ta med en bild på mig då. Men jag tycker att Eva Longoria verkar ha en så söt personlighet så därför tycker jag så synd om henne, men om det gällde någon annan som jag inte tycker om så mycket så skulle jag nog känna lite mer skadeglädje eller vad man kallar det. Det är konstigt att jag kan må antingen bra eller dåligt över att läsa om personer som jag inte känner. Personer som jag aldrig har träffat och antagligen heller aldrig kommer att göra. Men ibland är det skönt att gotta sig i andras olycka. Speciellt den där Spears-familjen. Det var inte så intelligenta barn de avlade fram. Brittan är ju ändå värst, men jag kan ändå inte tycka synd om henne.