06:17 – ÅNGESTEN ÄR PÅTAGLIG.

Jag är trött. Inte sådär “om jag blundar nu kommer jag falla i koma”-trött, men rejält trött. Kom precis in från en promenad till Statoil. Använde kassörkillen som terapeut, han önskade mig lycka till med vakandet och var allmänt snäll. Stackarn som råkar ut för mig, han lär få sin beskärda del av small talk från främlingar ändå. Tack kassörkillen!

Måste hålla mig vaken nu. Viktiga saker att göra. Viktigt att vrida tillbaks dygnet. Jätteviktigt.

- Sortera tvätt
- Ringa viktiga samtal och skälla ut folk
- Sätta på en tvättmaskin
- Sortera mer tvätt
- Packa ner köksgrejor
- Betala räkningar
- Laga mat, kokos  & curry-kyckling och ris
- Sortera bland datorgrejor
- Duscha
- Fördriva tiden fram till 21:30
- SOVA. Max till 8:00. Heja rättvridet dygn!

Peppa mig nu, folks! Snälla? Kommentera massor och dra igång diskussioner, be mig ordbajsa om något eller vad fan som helst. Jag får inte somna!!1 HILFE! KOMMENTERA! Hatkommentarer är också välkomna för då kan jag ägna min övertrötthets-energi åt att dissa skiten ur dem. Vad som helst som håller mig vaken. C’mon

I går var nattsömnen för mig en flykt från verkligheten. Jag tog min tillflykt till sömnen där jag befrias från saker som bör göras. Denna dag har varit så trevlig att jag lika bra kan hållas vaken en stund till.

(Läs inte rubriken för snabbt! Jag inser att den kan bli lite småvulgär om man läser fel. Vaken, inte naken. Bara för att förtydliga)

_______________________________

uppdaterat:

På begäran kommer här en jämförelse med orginalbilden. (Läs kommentarer..)

(klicka för att se större)

Konspirationsteorier är spännande. De anspelar på människans psykologi på ett sätt som är ganska likt det som används av de abrahamitiska religionerna och deras heliga texter. Källkritiken är urusel – närmast patetisk – och teserna som drivs är svagare än 212-isotopen av polonium (sönderfallande atomtyp med en halveringstid på cirka 299 nanosekunder). Men människan vill ju så gärna tro! Och naturligtvis ska hon få göra det. Det enda som jag har invändningar emot är när man presenterar sin tro som sanning, och när man gör detta i källkritikens namn, trots att man själv besitter den största bristen på kritiskt tänkande. Ett aktuellt exempel på detta är den så kallade Sanningsrörelsen som var kvällens tema i SVT Debatt och som det har skrivits om i bland annat Svenska Dagbladet.

Jag ska inte skriva en lång överläggning om varför de flesta konspirationsteorier är trams för då kommer det bara sluta med en massiv samling av volymer som förmodligen hade gjort självaste August Strindberg grön av avund. Istället hade jag tänkt att lite kort spalta upp ett par funderingar och frågor som gärna konspirationsteoretikerna själva får svara på:

1) Det är spännande att läsa kommentarerna på konspirationsteoriportalen Vaken. Speciellt förtjust är jag i den person som menar att TV4 och dagstidningarna ingår i någon slags maktelitistisk konspiration – jag menar själva tanken att medier som använder Wikipedia som källa och som på grund av värdelös research ständigt felciterar skulle lyckas kunna föra svenska folket bakom ljuset är ju smått komisk. Jag kan inte heller låta bli att le åt att denna person som vill ha sanningen och som ifrågasätter de officiella utredningarna av 9/11 för att man inte helt säkert kan veta att de stämmer har en bild på Platon (den allsmäktiga elitens beskyddare) på sin användarprofil på hemsidan (apropå sanning och fakta; se för övrigt gärna Platons lärare Sokrates som föddes 470 ELLER 469 f.Kr.).

2) Om man nu hittar så bra information på Internet om vad som egentligen hände den 11 september för åtta år sedan, undrar jag hur man vet att inte Internet också är en konspiration. Internet kanske inte ens är kopplat till USA, utan all information kommer från européer. USA kanske inte ens finns. Senast jag var i New York kan jag ha varit på en ö som ligger ungefär mellan Europa och det som antas vara USA, men som mörkats på Google Earth som vatten. Varför inte.  Solen snurrar förmodligen runt jorden och Christer Fuglesangs månlandning filmades i en bunker i Nebraska.

3) Det finns en mycket bra bok som heter “The Looming Tower: Al-Qaeda and the Road to 9/11″ som jag rekommendarar alla 9/11-skeptiker att läsa. Bland annat berättar boken om John O’Neill, FBI-agenten som var al-Qaida på spåren. O’Neill hann dock aldrig få gehör för sitt case då interna motsättningar och avgång kom emellan, varför han slutade på byrån i slutet av augusti 2001. Hans nya jobb var… säkerhetschef på World Trade Center, och tre veckor senare var han bland de första offren som identifierades efter flygattackerna. De som tror att Bushadministrationen låg bakom 9/11 får gärna förklara varför man inte lät O’Neill fortsätta knyta samman al-Qaida med diverse terrorattentat då det hade varit en utmärkt täckmantel för statligt planerade attacker på det amerikanska folket.

4) Slutligen vill jag bara passa på att ställa frågan hur i hela världen konspirationsteoretikerna menar att man klarar av administrera och upprätthålla sådana här konspirationer när inte ens Ingvar Carlsson för tretton år sedan lyckades samla den absolut innersta kretsen inom Socialdemokraterna utan att information från deras hemliga möte läckte till media. Sätt då dessa 5-6 toppsossar i proportion till att organisationen TV4 med alla ägare och alla anställda har anklagats för att tillhöra en konspiration som är rädda för sanningen om 9/11.

Nej, större etablerade konspirationer som pågår under en längre tid, just som att judarna skulle ha legat bakom 9/11 eller att människan aldrig har varit på månen, har jag mycket svårt att tro på. Vi människor är helt enkelt för korkade och inkompetenta för att kunna lyckas med något sådant.

Simon Hedlin Larsson

Tryck här för intressanta inlägg om:

Ibland blir jag så rädd. Jag vet att jag har PSTD vilket orsakar mina koncentrationssvårigheter och minnesproblem. Men när jag märker att minnet och koncentrationen blir sämre och sämre så blir jag livrädd. Jag blir helt blockerad och allt jag kan tänka på är: “Hur ska min framtid se ut, hur är minnet då?”, “Har jag fått alzheimers som bara är dold av PSTD:n?”
Jag har väldigt svårt att då förstå att jag är väldigt stressad för stunden eller känner mig trängd/tvingad. Jag kan heller inte tänka bakåt och se att jag haft sådana återkommande perioder av “glömska” som sedan blivit bättre igen.
Något i mig tvivlar hela tiden och är livrädd för att jag ska bli fast i mitt ingenmansland. Där jag tappat tidsbegreppet, minnet och ibland till och med vem jag är.
Många människor är ju livrädd för att drabbas av demens. De ser antingen sina egna föräldrar eller kanske närstående som “försvinner in i dimman” och de blir livrädda för det är okänt.
Kanske har jag blivit en sån? Jag har jobbat mycket inom äldreomsorgen och lärt mig acceptera demensen. Det är ju deras värld och man kan inte göra något åt det. De flesta människorna är rädd för att vara en belastning om de blir dementa och få dåligt samvete när de väl sitter där och är dement. Men det finns faktiskt många som mår riktigt bra i sin demens, som inte ens märker av det.
Jag jobbade med en tant en gång som ständigt sa hur hemskt det var med kvinnan nere på ettan som var dement, vilket jobbigt liv hon måste ha. Hon sa även hur skönt hon tyckte det var att hon iallafall fortfarande var kry och inte höll på att yra i nattmössan som kvinnan där nere.
Det halv roliga i denna historia är att hon var en av de mest dementa på den avdelningen men hon visste inte ens om det. Hon fick leva lyckligt ovetandes och känna sig frisk och nöjd.

Jag har dock tyvärr två värre historier som inte alls är så roliga. Den ena handlar om en tant som var vaken tre dygn och sov i tre dygn. Hela hennes liv hade liksom fastnat i den cykeln. När hon började vakna så mådde hon jättebra. Pratade på och var väldigt social nästan lite för uppåt. Men när det gått ungefär hälften av hennes vakenhet så gick kurvan kraftigt nedåt. Hennes ena barn var försvunnet och hon sprang och letade henne överallt. Hon trodde att hennes man som var borta hade skjutit skallen av sig. Till sist så orkade hon inte mer och då somnade hon om än oroligt men till slut efter ungefär ett halvt dygn så sov hon helt tills det var dags att börja om på cykeln igen. Henne led jag verkligen med eftersom jag såg hur hon gång på gång mådde så fruktansvärt dåligt. Gång på gång upprepades samma historia och det fanns inget varken vi personal eller hon kunde göra åt det här. Det är något jag vill kalla en verkligen dålig och hemsk demens där man fastnar i ett så fruktansvärt tråkigt minne som spolas upp om och om igen.

Min sista historia är något som jag förstår skrämmer många människor och det är nog från den här iakttagelsen som människor blir rädda för demens.
När jag började jobba inom äldreomsorgen hamnade jag på en jättebra avdelning med både trevlig personal och trevliga boende. En del dementa och andra var helt klara. Jag fick väldigt bra kontakt med en av de boende på avdelningen och det är honom jag vill berätta om.
Den här mannen var en tvättäckta gentleman och klarade sig i stort sett helt själv där på boende. Förr fanns det något som kallades för servicehus där man bodde som i vanliga lägenheter men med personal bara utanför dörren. Kanske lite som dagens plusboende fast med vården närmare. Han hade bott på detta ställe innan det övergick till att bli ett äldreboende det vill säga flera år. Anledning till att han bodde här överhuvudtaget var att han hade diabetes och lite problem att gå. Jag jobbade under sommaren och allt var frid och fröjd. När jag dock kom tillbaka för att jobba extra några månader senare så var han förändrad. Han var vresig och misstänksam. Något som han aldrig varit förut. Nu pratar vi inte om vanlig vresighet utan han kunde bli riktigt förbannad över småsaker. Sakta såg jag honom förändras från den trevlige mannen jag träffade i somras till någon jag inte alls kände igen längre. Han klagade över att saker försvann, någon hade stulit dem från honom. Mattiderna kom han inte alls ihåg utan kom tillbaka fem, tio minuter efter han ätit och frågade om det inte blev mat snart för han var hungrig och han hade ju väntat hela dagen på att få äta. Han blev argsint mot de andra boende när de var långsamma och upprepande. En av hans vänner som han skaffat sig under tiden han bott där blev han rejält ovän med och de gick knappt att ha i samma rum längre och när de var tillsammans så hittade de på en massa konspirationer som var mot dem. Han kunde inte längre sova om nätterna för han visste inte om det var natt eller dag. Det hjälpte inte att visa honom om det var mörkt eller ljust ute.
Jag levde som i förnekelse att denne trevliga man som jag tyckte så mycket om hade förändrats så totalt. Men en natt fick jag ett bryskt uppvaknade och var verkligen tvungen att inse vad som hade hänt.
Jag gick i vanlig ordning runt på avdelningarna för att kolla att allt var okej men när jag kom till han dörr så fick jag en konstig känsla av att något var fel. VI brukar normalt inte gå in till honom på nätterna men den här natten så fick jag just denna känsla. Jag tog nyckelknippan och började leta efter rätt nyckel. Då hör jag att något rör sig där inne och det låter som om någon flyttar möblerna. Jag var helt övertygad om att han hade ramlat eller liknade och att han försökte påkalla hjälp. Jag satte nyckeln i dörren och då kom ytterligare en känsla över mig att jag borde nog stå bakom dörren. Jag vet än i dag inte vad det var som sa åt mig att bete mig så men troligen så räddade det mig från diverse skador. När jag öppnat dörren så pass att jag skulle till att sticka in huvudet så kom en käpp farandes som att hugga den som kom in. Han hade satt på broddarna på den och för er som inte vet hur de ser ut så kan jag förklara kort att det är som en vass ispigg längst ned på käppen. Det var denna han försökte hugga med. Jag blev alldeles förskräckt och tänkte att nu måste det verkligen ha hänt något allvarligt. Jag öppnade hela dörren och där satt han på sin rullator i full stridsmundering. Han hade kuddar och käppar och jag vet inte allt. Han skrek åt mig att jag inte skulle komma här och bryta mig in. Jag försökte förklara att det var jag. Flickan han lärt känna så väl förra sommaren men han kände inte längre igen mig. Jag var en inbrottstjuv i hans ögon, en inkräktare och spion. Jag blev verkligen ledsen men insåg samtidigt allvaret i denna situation. Jag kallade på hjälp men inte förrän flera timmar senare hade vi lyckats lugna honom att det inte var någon fara och att vi bara var där för att sköta om honom och se till att han mådde bra. Kryckan försvann illa kvickt och alla andra vassa föremål på hans rum. Det här var en hemsk period både för oss och för honom. Mest för honom naturligtvis eftersom han inte förstod vad som föregicks. En dag kunde han vara helt klar och en annan helt borta. De dagar då han var halvklar var värst eftersom han blev plågsamt medveten om vad som hände med honom. Han höll på att försvinna som han själv sa. Flera dagar kunde försvinna för honom och detta plågade honom fruktansvärt.
Detta pågick i ungefär ett år sedan “försvann” han för gott om man ska prata i hans egna termer. Han hade nu nåt slutstadiet, enligt mig, i demensen. Han blev lyckligt ovetandes igen.

Den här historien har hjälpt mig otroligt mycket i mitt liv. När jag började märka att minnet blev sämre och även dagar försvann för mig så kunde jag i alla fall känna en liten tröst. Det skulle snart vara över. Jag skulle också snart få vara lyckligt ovetandes om mitt tillstånd. Min rädsla var dock att jag skulle hamna i en sån där cykel och må dåligt hela tiden.
Men här sitter jag nu nästan fem år senare och jag lever fortfarande, är fortfarande pinsamt medveten om mitt dåliga minne. Dagar försvinner fortfarande men jag mår i alla fall bra. Mina tankar gick ofta till dem där på äldreboendet när jag tvingades sluta arbeta. Men de hjälpte mig genom att jag fick hopp om att man kan leva bra även om man inte minns.
Många säger att de aldrig vill bli dementa. Jag säger att det märker du inte så ta vara på livet så länge du minns.
Lev nu för det spelar egentligen ingen roll om du minns eller inte. Huvudsaken du mår bra och trivs i det liv du lever.

Två fantastiska filmklipp som bör påminna var och en varför vi kämpar och vad vi borde kämpa för!

De som inte kommer ihåg historien, är dömda att återupprepa den.
- George Santayana

Inatt har jag drömt underliga drömmar. Två stycken av dem faktiskt, och vaknat emellanåt.

1. Sprang runt nere hos mamma med Robin. Han lallade omkring och sa “jag veeeet inte riktigt vad jag käääänner…” och jag var skitdeprimerad och skrek att han var en slyna. Minns inte så mycket mer. Någon bakade och Robin var “oosääker”.

Är helt på det klara med var den här drömmen lär ha kommit ifrån och den har ingenting med Robin att göra, haha.

2. Minns knappt någonting. Var i vad jag tror var vår stuga utanför Kalix. Var någon slags “semesterort”, typ skidort fast ingen åkte skidor. Kan ha varit på nåt slags läger. Konstiga britsliknande sängar. Det gick runt någon mystisk jättelång kille med mörkblont hår och jätteblont skägg och dök upp bakom min axel typ, för att prata med mig eller ge mig en kram och sånt.

Jag fattar ingenting. Analysering tack!

Slutsatsen av den här natten är att jag måste skaka ur min drömfångare. Jag tror den har samlat på sig så många drömmar att den blandar ihop dom och tappar ner lite i taget på mig.

PS. ORDBAJSAREN! JAG ÄR VAKEN! HALLELUJA!

Klockan är nu halv 6 och minstingen och jag har varit vakna i minst en timme pga hennes kräkningar. Det luktade ostbågar om henne så jag misstänker att det är dom som spökar i hennes mage.

Så nu ligger vi i sofforna, hon i den stora och jag i den lilla och ser på tecknat. Som tur är behöver vi inte fara nånstans tidigt nu på morgonen. Men jag måste ner i källaren och tvätta.

Minstingen från ett annat tillfälle då hon var magsjuk.

Jag vill bara lägga mig
Sväva
Sväva
Sväva

Jag är mig själv på spåret nu
Något tassar precis bakom mig

jag vill vakna, se, vara
jag vill vara, kraft, känsla
jag vill vara, vara, vara

Jag lägger mig
Svävar
Svävar
Svävar

jag vaknar, ser, är
jag är, kraft, känsla
jag är, är, är

Jag vaknar sakta till dagen som är
jag ser det jag ser
min kropp är lätt
min själ är ett
jag är ljuset
jag är styrkan
jag är

Kraft
Kraft
Kraft

Klokken er 07.45.. Og som du kanskje gjettet ut fra overskriften er jeg.. våken! Og jeg har sovet i en del timer først, til og med! Det er en stor bragd til å være meg. Nå har jeg faktisk så god tid at jeg kan skrive et morgeninnlegg før jeg kjører til togstasjonen! Har jeg noe spesielt spennende å skrive om? Nei. Så dette blir nok en kort affære. Kanskje jeg skal benytte denne sjansen til å spise det folk kaller frokost? Eller sminke meg FØR jeg sitter på toget? Dette åpner uante muligheter.. Jeg skal i allefall dusje og kle på meg.

Me snakkast

Fan, jag som tänkt sova till tolv-ett typ. :/ Tror jag somnade runt 3 igår faktiskt så rätt nöjd med mig själv ändå. Vaknade för övrigt upp och kände mig inte så förkyld som när jag gick å la mig igår! Positivt tänkande – jag säger ju att det fungerar!

Nu ligger jag i sängen och målar naglarna, kollar på Bodyguard (love it!) och ska strax se om jag kan hitta nån frukost. Alltid när jag kollat på den så blir jag sugen på att lyssna på Whitney Houston hela dagarna ^^, Fick för övrigt ett märkligt återfall till Good Charlotte igår. Hörde nån låt på en reklam och blev helt såld på dom igen

Ska ju jobba idag också, 21.45-05.30 Ser fram emot det som faan! Träffa lite folk, spana på snygga killar, spela lite mm. Hörs lite senare!

Ok, dette er ikke morsomt en gang. Ikke bare litt morsomt. Ikke sjarmerende, ikke det minste lille grann fint/koselig/stemningsfullt/[insert positive adjective here]. Det er rett og slett jævlig irriterende.

Klokka nærmer seg faretruende halv tre, den tikker, tid er en forbannelse tenker jeg her jeg sitter i stolen min med fullstendig og total lakenskrekk. Morsomt ord, egentlig – lakenskrekk. Men kjære hjernen min, KJÆRE HEIDIS HJERNE. Kan du være så snill å ikke tenke alle de millionene av tanker du har sendt gjennom nervetrådene dine i løpet av de siste seks kvarterene? Kan du slappe av? Chille’n, slække’n, ta det kuli? Can you, rett og slett, give me a break? For det her orker jeg bare ikke altså, kjære hjerne. Egentlig burde jeg sløyfe “kjære” – jeg er jo sint på deg.

Jeg prøvde å skrive det av meg. Prøvde å skrive ned alle tankene som krølla seg sammen og kleba seg fast, alle bekymringene, alle jeg-burde-ha-gjort’ene, alt jeg har glemt som jeg ikke må glemme mer, alt jeg skal i morra, og til helga, og neste uke, og etter eksamen, og-og-og..! Prøvde å snakke til hjernen via blekket mot arket, jeg skreiv det ned, alt sammen. Oppgitt som fy. Men det hjalp ikke. Og jeg gjesper, jeg er jo trøtt, men det hjelper lite når tenkeboksen går på høygir.

Så nå, som du kanskje ser, prøver jeg å blogge det av meg. Mon tro om det har en effekt, men det er jo verdt et forsøk.

S.O.S.

ZZZzzzZZZ…ah, va skönt det var att sova. Slocknade direkt när jag la mig…nästan…efter fyra minuter var jag saknad, av sonen…men jag försökte ignorera ropet på “MAMMA”…efter elva minuter hittade han på mig och undrade “Vad gör du?” och jag kan ju tycka att det var uppenbart när jag låg nerbäddad i en säng men svarade snällt “Vilar”, han nöjde sig med det och drog igen dörren, och seeen somnade jag direkt. Nu börjar jag känna mig lite levande oxå, man brukar vara lite off när man har sovit så här när det egentligen inte är sovtid, men nu ska jag nog kunna hålla mig vaken framför TV:n

PÖSS

Det här skulle kunna vara jag.. Tyvärr är det inte det. Men jag skulle gärna ligga med honom.
Idag har jag faktiskt lyckats gå igenom alla mina lådor med kökssaker och valt ut det absolut nödvändigaste som jag inte klarar mig utan. Orkar inte flytt flytta igen utan nu ska jag enbart ta med mig så lite som det bara går! Blir ändå ganska mycket grejer trotts att jag prioriterar och tar bort mer än vad jag vill. Den dagen då jag ska flytta till ett riktigt hem med allt hemifrån kommer inte bli rolig. Bara till köket har jag 8 lådor med glas av alla dess slag, tallrikar, grytor i olika sorter och ja.. rubbet. Jag gillar husgeråd. Man kan liksom inte få för mycket! Vet inte hur många olika uppsättningar med kaffekoppar jag har. Känns i alla fall skönt att ha kommit så långt med flytten, även om mycket återstår! Usch börjar faktiskt bli lite skräckslagen över den här flytten nu. Vad fan har jag gett mig in på? Jag är inte gjord för att bo i Stockholm.. Ahhhh.

Min bild av SSSB var låg innan jag fick ta ett rum i desperationens tecken. Är ändå en liten lättnad att faktiskt ha något att komma upp till även om det är en korridor som blir min hemvisit de första månaderna. Det är nästa problem. Vad har jag gett mig in på? Jag kommer aldrig klara av att dela kök med andra personer.. SSSB kan i alla fall ta sig i röven. Då jag inte hade ork att flytta upp alla mina möbler till Stockholm så lät ett möblerat rum som en utmärkt lösning. Möblerat my ass. De mest nödvändigaste möblerna skulle ingå, även säng, vilket för min del var det VIKTIGASTE av allt. Dock så ingick inte madrass fick jag reda på i efterhand.. Ok, men en bäddmadrass kan man väl köpa. Är väl bäst så med tanke på hygien etc. Men det var inte bara bäddmadrassen som fattades utan hela jävla sängen. I mitt möblerade rum står alltså bara en sängstomme. Hur tänker de när de planerar så? Det är en väldig rullians på studenter och visst kan man begära att ha med en egen bäddmadrass, vilket jag hade tyckt räckt om det enbart hänger på hygien, men att fixa en egen säng när man hyr ett möblerat rum? Det suger verkligen.. Vad fan ska jag med den madrassen till i efterhand? Idioti!

Imorgon ska jag försöka börja packa klart min resväska som ska med mig upp på tåget på fredag eller lördag. Gud, jag flyttar om 6 dagar och jag har fortfarande inte bokat biljett.. Kommer bli dyrt.. men jag kan inte bestämma datum. Måste ta tag i mitt liv imorgon. Stor-packning i full fart, vika tvätt, välja ut de kläder som jag använder och packa ihop, se över personliga saker och skriva klart mina motiveringar till stipendieansökningarna. Det var svårare än jag trodde att skriva motivation till ansökningarna. Speciellt när man söker med verk också för det känns som att man måste koppla ihop ens konst med motivationen för att få bästa resultat. Svårt i alla fall så lär väl sitta med det ex antal timmar imorgon, mellan packnings- och stressanfallen.

Idag blev jag väckt. Av grannens hund… Grannens hund och dess mästare skulle gå ut på någon typ av sadistisk uppvisningsparad i kvarteret, då hunden satt fångad i ett koppel. Och självklart måste hundsaten få syn på något roligt, säkert en sten eller något, mitt utanför mitt hus… Och väcka mig, när jag låg och sov vid fönsterbrädan! Nej, fy.

Alfred är arg.

Ja, jag är fortfarande vaken. Mitt mål om att försöka vända tillbaka dygnet till något mer normalt misslyckas hela tiden. Än är hon inte 2 i alla fall och jag ska strax bädda ner mig i min säng och försöka kalla på John Blund och sova!
Stockholm calling, denna gången på allvar. Idag fick jag mitt hyreskontrakt hemskickat och påskrivet. Nu är det bara nycklar och en packad väska som fattas innan jag flyttar upp till Stockholm. Börjar bli lite nervös inför första skoldagen men jag tror det kommer gå utmärkt.. Hoppas jag. Än vet jag ju inte vilka jag kommer gå med. Funderar på att be Konstfack skicka en lista så man kanske man googla några namn och få lite info..? Kanske lite sjukt.. Struntar i det. Jag sysslar inte med sådana saker.
Imorgon vill jag shoppa! Dock finns inte Monki i närheten av där jag bor dvs. i fucking nowhere.. så vet inte hur mycket shopping det kommer bli. Monkis höstkollektion är i alla fall FANTASTISK och jag vill ha allt! Längtar till september då plaggen kommer i butik! Behöver köpa lite nya tuschpennor och så vill jag ha den där underbara symaskinen.. 10 000 kr känns som en ganska stor utgift just nu bara.

Dagen i sig har inte bjudit på så mycket för min del. Planerat lite smått över flytten till Stockholm. Den närmar sig för varje dag och jag börjar bli mer och mer nervös. Borde fundera ut vart jag ska bo de 3 dagarna jag är utan egen bostad och borde nog försöka boka tågbiljetter så priset inte blir över 2000 kr. Det kostar att ligga på topp.
Jag har också börjat jakten på en snygg liten retro kyl med frys. Helst en röd eller en mint-färgad med rundade hörn och kanter. Gud vad snygga de är! Letar också efter en 50-tals skrivmaskin! (Tips uppskattas) Jag som skriver så mycket brev börjar tröttna på min slarviga handstil och med en gammal skrivmaskin hade det blivit så fina brev. Började skriva 3 brev ikväll och de ska fixas klara imorgon innan brevlådorna töms. Måste fixa CSN papperna också.. för det kommer ju ta några veckor innan det blir klart och jag måste få mitt studiemedel. Annars kommer jag aldrig överleva studierna i Stockholm med mat och boende.. Hoppas mitt hyreskontrakt kommer imorgon också så jag kan posta tillbaka det. Har lite att fixa med imorgon men det känns bara bra. Då har jag en anledning att göra något annat än att titta på Queer as Folk. Jag lever lite som en snigel.. Allting går otroligt sakta och jag får ingenting gjort och jag kommer ingenstans! Bitterheten är över mig.
För alla er som har sett Sex and the City filmen så är killen på bilden Samanthas granne i LA. Inte alls så snygg som man minns honom i filmen men hans paket är fantastiskt!

Det börjar bli varmt nu. Datorn som ligger på mina ben framför mig i sängen värmer upp. Genom underlaget den ligger på, genom täcket. Det här går inte, jag måste hitta ett annat sätt.

Jag tycker om svala täcken, svala kuddar. Jag har fönstret öppet i mitt sovrum, dygnet runt, året om. Möjligen låter jag det vara stängt några timmar på dagen när det är som allra kallast på vintern, men det är sällan så kallt. När jag var barn var vintrarna kallare, riktiga vintrar. Även då sov jag med fönstret öppet. Hur kallt det än var.
Det är det där med att sova svalt som gör att jag ibland besväras av att dela sängen med en annan. Hur mycket jag än skulle älska att någon gång få känna någon annans hud mot min är det enda jag kan tänka på nu när datorn värmer upp min säng, hur svettigt det blir. Det är en sak att svettas när man ligger med varandra. Sex ska vara svettigt. Men sen, när man ska sova. Då kan jag inte. Jag drömmer om att ligga sked men minns i nästa ögonblick att jag inte kan sova så. Tätt intill en annan varm kropp. Så många nätter jag legat vaken, lyssnat på någons andetag eller snarkningar, för att jag inte riktigt vågat flytta undan en arm eller ett ben som legat i vägen, för att jag inte velat ta sönder det där tillfälligt ihopflätade.
Så många nätter jag legat vaken med ett litet svettigt barn på var sida om mig, barn som kryper närmare och närmare, vill ligga under samma täcke, nästan på mig, och sova.

Nu finns varken man eller varma barn här. Det är bara jag. Och orden. Nu är det orden som håller mig vaken om nätterna, och en varm dator i min säng.
Men jag var mer ensam med honom här, än jag är med datorn. Det bor så mycket godhet i min laptop. Så många vänner, så mycket kärlek. Det är sådant jag förknippar den med. Kanske är det därför jag inte kan sova. Jag är rädd att bryta magin, rädd att de där människorna jag är ihopflätad med på fantastiska och osannolika sätt ska försvinna om jag stänger ner datorn och lägger mig ner i sängen. Nu är den ändå för varm för att kunna sova. Det är redan ljust ute och jag kommer att tvingas ut på min balkong, ut och svalka ner mig, kanske ta en dusch och vända på alla kuddar och täcken innan jag kan sova. Klockan är 4.56, det är lördag den 8 augusti och jag kan inte sluta skriva. Ändå är det något som hindrar mig från att komma till sak. Något hindrar mig från att berätta det där jag tänkt.

Jag kanske behöver uppvärmning. Som idrottare. De måste värma upp innan de kör för fullt. Jag värmer upp. Snart kommer den. Min berättelse.

Då var denna dagen också över och redan har den övergått till en ny. Idag var jag, mamma och min syster i en smyckebutik i stan och valde ut lite nya grejer. Efter inbrottet förra året, som fortfarande inte är klart, blev vi av med en hel del smycken. Jag valde bara ut en halvlång tunn silverkedja, då jag inte använder så mycket smycken längre. Sitter och ångrar lite att jag bara tog en 60 cm istället för 70.. Det är snyggt med lite längre halsband! Men, man vill väl kunna variera sig, så jag får helt enkelt in och köpa ett till om det skulle vara för kort. Då kan man ju byta lite efter outfit!
Annat nytt idag är att jag har gjort 5 intresseanmälningar på lägenheter. 3 ute vid Konstfack och 2 i ett ghetto med råttor.. Jag vantrivs redan. Men vad ska man göra? Jag tror det kommer gå bra. Jag ger det ett år, sedan får jag leta annat. Ser det lite som att jag börjar på test nu för att se om det verkligen är rätt utbildning och om den håller mina förväntningar. Jag har 1 års prövotid i Stockholm framför mig.
Imorgon ska jag först se hur det går med mina boendealternativ. Om det går bra får jag försöka fixa kontraktskrivningen etc. via fax och dator. Lite svårt att åka upp till Stockholm här ifrån bara sådär.. Sedan ska jag börja formulera mina kommande stipendieansökningar. Det är kul när man är ute och surfar och hittar nya spännande stipendier och fonder. Man förlorar ju ingenting på att försöka! Förhoppningsvis lyckas jag få pengar till kommande hyror och en superduper symaskin! Det hade varit lyx!
På grund av total tristess ikväll tittade jag på Apornas planet.. bara för att lida lite extra liksom. Var är Hannah Montana när man behöver henne. Jag ska nog köpa ett sådant där fräsigt lakansett med Hannah Montana på. Då borde man känna sig lite mindre ensam när man ska sova om man vet att Hannah alltid är där.

Med blodiga händer har dagen varit ganska lugn. Det som skulle kunna vara något religiöst har istället ersatts med vanligt hederligt trädgårdsarbete. Idag klippte jag en överväxt nyponbuske. Plågsamt.
Inte nog med att lite blod fick rinna idag så har jag till och med gråtit en skvett. Jag stressar upp mig så mycket inför flytten till Stockholm så jag måste nog snart besöka en psykolog eller en läkare som kan tala lite vett i mig. Idag kom det nya bostäder på SSSB. Jag blev glad för ett ögonblick men de försvann snabbt ur mina händer. Jag börjar inse att jag kommer ingenstans.. Vad fan ska jag göra? Man känner sig lagom liten och hjälplös i det system som råder. Inte undra på att jag känner mig deprimerad.
Nåja, jag försökte i alla fall lugna mina nerver ikväll med lite ljus och té till en tidsfördrivande film. Jag kunde knappt ligga still i soffan.
Då jag har varit helt uppslukad av tankar har saker som städning fått vänta men ikväll kom jag till någon sorts gräns. Jag har haft min balkongdörr öppen hela dagen och tydligen har det medfört att vissa oinbjudna gäster trott sig vara välkomna. Det kröp en tvestjärt (Det här är till dig Marcella: Forficula auricularia, 10-14 mm) på mitt soffbord. Det är till och med mer än vad jag klarar av. Fy fan vad äcklig jag är.
Trotts denna äckelhet måste jag träffa släkten på onsdag då jag har nyligen blivit ett år närmare döden. Livet är underbart.

I natt håller jag tummarna för sömn! Känns inte så lovande än så länge, då jag fortfarande är ganska pigg med en liten känsla av illamående och hjärtklappning. Gud vad jag är frisk! Illamående, check, hjärtklappning är kanske en liten överdrift men ska man verkligen känna sitt hjärta pulsera i hela kroppen? Ju mer jag tänker på det destå tokigare blir jag. Det här med att vara människa och ha naturliga funktioner är nog inte riktigt min grej. Jag tror att en sysselsättning kommer göra mig gott.
Imorgon ska jag klippa ner en rosenbuske, måla över några fläckar på min ena vägg och börja städa mitt rum. Min mamma ska tydligen ha ett kalas för mig på onsdag då jag fyllt 22 år. Tydligen ska det firas.. Nåja, mormor kommer hit och jag tror inte hon vill se detta bombnedslag till barnbarn. Seriöst, det är svårt att tro att för bara några år sedan var jag en fullbordad pedant! Numera går jag under beteckningen GRIS.
I alla fall, så tror jag på att göra upp lite nya mål för livet. Det brukar alltid pigga upp att ha något att se fram emot. Om inte så har man en lista över framtida nyårslöften, så som: sluta skriva upp massa onödigt skit på papperslappar som du aldrig tittar på men måste spara. Vad fan ska jag med alla dessa papper till?

När du vaknar upp är det en minst sagt omtumlande upplevelse. Man går in i ett slags hypertillstånd, nästan som en nära döden-upplevelse, där pusselbit efter pusselbit trillar på plats i ett rasande tempo och hela det rationella fundamentet rycks bort under fötterna. Jag kallar detta för en nära-livet-upplevelse.

Natten
svanser svinsende rundt
som en stille og rolig orkan

Den når ikke inn
her jeg sitter i øyet
ingen grunn
til sengen å drøye

Men natten den svinser
en merker jo det
For svinsing og svansing
det MÅ man jo se

Så svins litt til høyre
eller svans litt mot venstre
så orkanøyet flytter seg nord

For da kan den nå meg
og svanse meg inn
i søvn og fred og ro

Woho, vaknade tidigare idag än vad jag gjort på hela veckan tror jag? När jag var i Dalarna med Lina så sov vi ju till 15:00-15:30 varje dag!
Och jag sov inte speciellt mycket inatt heller, jag var uppe och pratade med… någon… till klockan 06:00 på morgonen!

Nu är det meningen att jag ska städa på mitt rum och fixa och dona, usch vad tråkigt säger jag bara!
Men det blir desto roligare ikväll då både Lina och Amanda är här! Girlsnight!