“Jag brinner för dessa frågor” utbrast Göran Persson i kvällens Duellen när klimatfrågan diskuterades. Det visar med tydlighet att Göran Persson hycklar när han pratar om att begränsa växthuseffekten. Göran Persson är fossil och om han brinner är det ett utsläpp av växthusgaser, på samma sätt som alla andra fossila bränslen emitterar sådana gaser. Förhoppningsvis brinner han slut om en vecka.

I övrigt verkar den socialdemokratiska studiopubliken vara väldigt överförfriskad eftersom de klappar händerna så länge Göran Persson stöter ut ljud… även om ljuden inte är sammanhängande (som vanligt när han pratar).

Först skriker han (Gustav Fridolin) på att en politiker inte skall sitta för länge på ett förtroendeuppdrag och att det inte är nyttigt att vara politiker länge. Därför ställer han inte upp till omval iår. Men när han blir erbjuden en ministerpost är det andra tongångar. Det är tydligen inte han det är fel på, det är alla andra politiker som inte skall vara involverade i politiken för länge. Det summerar också Miljöpartiets totalflummande filosofi att kräva och säga en sak men göra något helt annat (exempelvis ljuga väljarna rakt upp i ansiktet om kravet på ministerposter valet 2002). Miljöpartiet är nog det mest opålitliga partiet vi har i Riksdagen. Vänsterpartiet, Kristdemokraterna och Centerpartiet har iallafall en grundläggande vision att sträva efter och byter, i likhet med Fp och M, bara fot när det verkligen är fog för det. Har jag glömt något parti? Nej, jag tror inte det.

Media fortsätter blåsa upp intrånget i SAPnet. Sossarna med Göran Persson och Thomas Bodström i spetsen går ut och säger att om de borgerliga vinner valet beror det på intrånget i SAPnet. Men då borde rimligtvis även det omvända gälla eftersom media driver på så extremt mycket och inte låter sakfrågorna komma fram. Om sossarna och dess två stödpartier vinner valet så beror det också på intrånget i SAPnet. Punkt. Valet verkar i nuläget iallafall inte vinnas av sakfrågor och riktig politik.

Håhå jaja… som om det var oväntat med en ny “skandal” efter Reinfeldts utfrågning. Nu flyttas fokus från Reinfeldt och Moderaterna till ett intrång hos sossarna, eller rättare sagt, deras BBS SAPnet (likt Folkpartiets NUBBS eller Moderaternas BBS-Moderat). Det är förkastligt att någon använder andras lösenord för att logga in, oavsett vilket parti det gäller. Det är också förkastligt att en SSU:are frivilligt gav iväg inloggningsuppgifterna. MEN, detta är ytterligare ett bevis på att man skall rösta på den borgerliga alliansen, eller åtminstone inte på Socialdemokraterna. Anledningen till det är att “skandaler” som dessa utnyttjas i valet och blåses upp bortom alla rimliga proportioner och det är Socialdemokraterna som är “experter” på det. Nu skall vi inte vara naiva, det förekommer med största tänkbara sannolikhet även spioneri från socialdemokratiskt håll på borgerliga partier, eller hos stödpartierna. Spioneri hör liksom till verksamheten, om än ingen vill kännas vid den officiellt.

Hur kommer det sig att sossarna väljer att kalla till presskonferens kl 2330 på en söndagkväll för att informera om intråget, som hände senast för 5 månader sedan? Kunde de inte väntat åtminstone till kl 0900 på morgonen, då alla vaknat och sovit ut istället? Det hade ju inte spelat någon roll i förhållande till hur länge sedan det hela inträffade. Och varför väljer man samma dag som moderaternas partiledare frågas ut? Nå, det verkar ganska uppenbart att det är strategiskt valt. Iallafall, eftersom sossarna gör allt vad de kan för att blåsa upp alla skandaler som finns (eftersom de tror de kan vinna röster på det, men jag tror gemene man fullkomligt skiter i det hela och det lära inte ändra röstläggningen avsevärt) samtidigt som de aldrig någonsin pratar om sin egen politik i debatter (nej, de pratar bara om alla andras) så visar det tydligt att man inte skall lägga sin röst på Socialdemokraterna. De har inga visioner och ägnar sig åt allt annat än politik. Att låta dem fortsätta styra landet ytterligare en mandatperiod, utan någon som helst politik, kommer bara leda till fler olyckliga människor på bidrag… Men de är iochförsig sossarnas valtaktik, för då kan de bara köpa röster i nästa val med hjälp av fler bidrag.

När Fredrik Reinfeldt blev utfrågad i SVTs Utfrågningen fick han frågan från publiken hur familjepolitiken skulle se ut med en borgerlig regering. Artig som Fredrik är började han redogöra… men helt plötsligt blev han avbruten av Marianne Rundström (den kvinnliga utfrågaren) med det snorkiga “Nu slutar du med valtalet, dags för nytt ämne”. Uppenbarligen handlar inte Utfrågningen om valet, det handlar om något annat. Men vad? Uppenbarligen är inte heller familjepolitiken viktig enligt SVT eller att det är viktigt att väljarna får höra sina valkandidater prata till punkt om sina visioner. Jeez…

Gårdagens utfrågning i statstelevisionen var ingen höjdare för Göran Persson. När han fick frågor, som han inte ville prata om, tog han direkt till härskartekniker i olika former. Då Göran blev konfronterad med hur det enligt statistiken ser ut i Sverige ville han inte känna sig vid den bilden. Ynkligt! Nej, jag måste säga att Göran Persson framstod som väldigt tafatt, väldigt svag, väldigt okoncentrerad, väldigt bufflig, väldigt sur, väldigt omotiverad och väldigt illojal mot sina väljare.

Något som han tappar multum med poäng på är hans envishet att inte vilja ge väljarna chans för att kunna bedöma hur en regeringskonstellation, om de borgerliga inte vinner valet, kommer att se ut. Det medför att väljarna inte har en aning om vilken politik som kommer att drivas efter valet. För det är nog inte många som är såpass korkade och tror att det kommer drivas en socialdemokratisk politik om alliansen inte vinner. Skall Lars Ohly få plats i en regering och kräva enorma utgifter för nya statliga jobb? Skall Peter eller Maria få plats i en regering och stoppa all kärnkraft (det mest rimliga är att stoppa förbränningen av gas och olja först innan man beger sig på den renare kärnkraften, vilken inte bidrar till att förstärka växthuseffekten)? Förvirringen och splittringen är total på vänstersidan och den ökar för varje minut. Och för att försökra säkra en socialistiska seger börjar nu regeringen att pytsa ut ännu mer bidrag till det redan bidragsberoende svenska folket.

Lyssnar man på TV4s nyheter säger hon, som på SSU tog emot samtalet från KDU-kvinnan, att hon under samtalets gång sökte KDU-kvinnans mobilnummer på hitta.se och på så sätt direkt såg att hon var kristdemokratiskt ansluten. Lyssnar man på SVTs nyheter verkar det som om det skulle gått väldigt långt och att man först skulle ha kollat upp kvinnans referenser och mobilnummer långt efter samtalet. Det är något som inte riktigt stämmer med dessa två historier eftersom de inte stämmer överens. Inte så konstigt eftersom det kommer från socialdemokratiska läppar… det är inte mycket som stämmer överens när de yttrar sig.

I övrigt kan man inte låta bli att fundera på varför de väljer att “komma ut” med nyheten idag när detta hände för 1-2 veckor sedan (beroende också på om man lyssnar på TV4 eller SVT). Kan det ha något med Göran Hägglunds excellenta framträdande i gårdagens utfrågning i SVT? Förmodligen.

Jag lyssnade lite snabbt igen på Maria Wetterstrands utfrågning i ekot igår. Vill hon att väljarna skall rösta på Miljöpartiet för att de bröt sitt vallöfte sist gång? Ja, det är så hon säger. Maria säger att det är JUST DÄRFÖR att de inte gjorde som de sa som folk skall rösta på dem i detta val. Visst älskling, det ger ju jädrigt respekt att stå och ljuga inför folk och sen inte göra det man kräver innan. Det är bara socialdemokraterna som kommer undan med. Om jag hade röstat på ett parti som sa att de aldrig någonsin kommer stötta en regering så länge partiet inte självt fick minsterposter, men sedan sket i det… ja, då skulle jag iallafall inte rösta på det partiet igen. Oavsett hur Maria vrider och vänder på det kommer hon aldrig ifrån att hon svek det krav hon drev som allra hårdast. Och sådana politiker vill inte jag se i riksdagen.

Nu kanske någon invänder mot att alla andra partier också lovade saker som de sedan inte infriad. Javisst gjorde de det, men de var iallafall ärliga. Vänsterpartiet sa att de gärna ville ha ministerpost, men inte att det var ett krav. De borgerliga förloarde valet 2002 och kunde därmed inte göra annat än att sätta sig i opposition, vilket naturligt innebär att de inte kan få igenom så dundermycket av sin egen politik. Miljöpartiet däremot hade en paradfråga att aldrig någonsin stötta en regering som de själva inte satt med i. Man valde att skita i det kravet trots att man fått stöd för det från väljarna. Av principskäl skall man inte rösta på politiker som inte är ärliga mot sina egna åsikter eller krav.

De fyra borgerliga partierna presenterade idag sitt gemensamma valmanifest. Nu är det väldigt tydligt vilka alternativ väljarna har att rösta om den 17:e september. Å ena sidan ett borgerligt regeringsalternativ med tydlig vikt på att få igång arbetsmarknaden, få bort människor från bidragssystemen till lönande arbete samt tydliga satsningar på forskning och miljöfrågor.  Å andra sidan har vi tre helt olika valmanifest och där alla tre partier sinsemellan bråkar och påpekar att de andras valmanifest inte går att genomföra. Vi har vänsterpartiet som vill få Sverige i ekonomisk konkurs med sina 200 000 jobb i offentlig sektor (de tror fortfarande att ekonomin drivs av offentlig sektor och inte av privata företag). Vi har miljöpartiet som bara är ett enda stort navelludd och pratar mest om miljöfrågor (vilket förvisso är bra, men deras förslag är ofta orealistiska) och inte så mycket annat mer. Socialdemokraterna la fram ett valmanifest att vi skulle köra på precis som vi gör idag och därmed få ännu fler personer på bidrag, fler utslagna och högre arbetslöshet.

Nåja, valet är ganska enkelt och det behövs förändring. Det borgerliga valmanifestet är det klart vinnande och jag hoppas och tror att de flesta röstande svenskar håller med om det.

Update: Maria Wetterstrand tycker till om det borgerliga valmanifestet. Hon är, som vanligt, inte nöjd med de borgerligas miljösatsning, trots att de faktiskt tar upp en del av just det som Wetterstrand påstår att de inte tar upp (exempelvis utsläpp av kväve, fosfor samt hur man skall tackla utfiskningen utan att införa ett direkt fiskestopp). Men om 10% av valmanifestets kostnad utgörs av miljösatsningar tycker jag det är jädrigt bra. Och någonstans måste man börja.

Ekot har haft partiledarutfrågningar under denna och förra veckan. Jag kan konstatera att det var väldigt ojämn kvalité i frågor och bemötande av partiledarna.

• Lars Ohly fick, rättmätigt, ganska hård omgång och alla förstod ganska snart hur han försökte ducka undan frågor om diktaturkramande. Klart står att Lars Ohly är ganska inkompetent att uttala sig om utrikes- och demokratifrågor med tanke på hans förvrängda syn på omvärlden. Han hann dessutom med att propagera för sitt USA-hat samtidigt som han hyllade terroristerna i mellanöstern (speciellt Hizbollah).
• För Fredrik Reinfeldts del var det också tufft, men lite softare än med Ohly. En groda, som fick hela vänstermediasverige att hoppa av lycka, om fastighetsskatten hanns också med under utfrågningen. Olyckligt av Fredrik att tänka högt, men snart insåg man att den idén inte var nåt att ha och skrotades därmed. Han vart snabbt förlåten, för vem kan motså hans hundögon?
• Lars Leijonborgs utfrågning var bland de bästa under hela veckan. Visst kan han verka lite virrig och ofokuserad ibland, men han har DET när det kommer till att prata. Däremot är det en helt annan sak att se honom på tv. Lars fick däremot väldigt mycket frågor om Moderaterna, vilket förvånar en hel del eftersom det är två separata partier. Ytterst tydlig var Leijonborg angående fastighetsskatten, med tanke på Fredriks blunder dagen innan. Extra skoj var citaten i slutet där Lars inte kände igen sin egen bok. Men det är inte så konstigt, jag kommer inte ihåg mina inlägg från i februari här nedan om någon hade läst upp dem för mig.
• Den absolut bästa utfrågningen, konstigt nog, var Göran Hägglund. Jag gillar inte Kristdemokraterna, men trots hårda frågor behöll Göran sitt lugn och var metodisk och pedagogisk när han förklarade sin vision och sina idéer inför ett eventuellt borgerligt valvinnande. Det var väldigt motiverande att lyssna på Hägglunds prat trots att jag inte delar hans ideologi.
• HSB stod senare på tur. Som vanligt var Göran lugn och mysig, men frågorna var inte särskilt tuffa av sig. Kändes mest som om Persson hade tagit med sig lite kaffe och han tillsammans med utfrågarna satt och drack det med lite dopp. De var det vanliga yada yada om hur bra Sverige går (trots att inga nya jobb finns och arbetslösheten är enorm, speciellt hos ungdomarna). Bristen på visioner och tafattheten hos statsministern sken igenom som en lampa i mörker. Inte så konstigt eftersom man veckan innan presenterat ett valmanifest som nog kan betecknas som det mest idélösa någonsin i modern historia.
• Den jobbigaste utfrågningen att lyssna till var Maud Olofssons. Utfrågningen var oerhört aggressiv och Maud försökte försvara sig så gott det gick. Men det är inte lätt när reportrarna drar helt andra slutsatser av vad Maud sa än vad hon faktiskt sa (exempelvis sa hon inte att hon välkomnar låglönekonkurrens). Och det där med a-kassans reformering verkar ha fått reportrarna att gå i taket. De tänkte väldigt socialistiskt eftersom de förutsatte att alla skulle vara långtidsarbetslösa snarare än att få arbete. Bra gjort Maud, men försök vara mer fokuserad och pedagogisk i framtiden!
• Sista utfrågningen med Maria Wetterstrand var, trots allt, en frisk fläkt. Hon utvecklade sin syn på såväl friår som om kvinnliga trafikskyltar. Friåret beskrevs som något himmelskt, trots att det snarare kan betraktas som något fiasko. Däremot var det intressant att höra om hur Maria tänker kring kärnkraft. Synd bara att de inte insett samma sak som Centerpartiet, nämligen att man måste avveckla med ansvar och i samförstånd med energibolagen. Också trist att ett parti, som påstår sig vara blockpolitiskt obundet, ändå inte kan se förbi blockpolitiken.

Så har Berit Andnor kommit på att man skall få mer bidrag om man är hemma med sjukt barn. Om det är bra eller inte vet jag inte, jag har inte barn och tänker inte skaffa mig det heller. Punkt. Berit kommenterar dock att det inte minsann handlar om valet. Vist, det kanske inte handlar om att ge nya löften per se, men det handlar om att infria de gamla.

Enligt socialdepartementet kostar förslaget 300 miljoner kronor om året och enligt Andnor handlar det inte om ett utspel inför valet.
-Det handlar om att fullfölja de vallöften inför 2002 års val, säger hon vidare.

Det är intressanta att sossarna bara anstränger sig om att infria vallöften samma år som det är ett nytt val. På så vis ser det verkligen ut som om sossarna bryr sig om folket samtidigt som de öser ut ännu fler pengar i form av bidrag till folket i nya vallöften (som i sin tur inte blir uppfyllda förren 2010). Ett effektivt illusion som många lätt går på.

Kvällens partiledardebatt i TV4 var stundvis intressant, stundvis ointressant. Det var mycket “ni har fel, vi har rätt” från båda sidor utan att specificera några egna idéer. Jag hoppas det blir tydligare och klarare framåt våren med de olika konstellationernas visioner… eller jag, den borgerliga alliansens förslag, socialdemokraternas business as usual, miljöpartiets surr i en vasstillväxt sjö någonstans i Lappland och vänsterpartiets “vi har inga idéer eller visioner, men vi är bra på att dissa andra”-politik.

De som skötte sig bra idag var framförallt Lars Leijonborg och Göran Persson. Lars höll sig mer strukturerad och har växt lite i debattrollen på senaste, men han är ojämn. Göran var lugn som vanligt, och tog gott om tid på sig för att på ett pedagogiskt sätt förklara hur han tänker. Ibland är det svårt att förstå hur han ens kan ha ett parti som Vänsterpartiet som stödparti. Istället borde man köra över blockpolitiken och ha en regering med partier från båda blocken. Skulle jag själv välja hade jag velat pussla ihop Folkpartiet, Centerpartiet och Socialdemokraterna. Rent teoretiskt är det inte omöjligt, men varken väljare eller blockpolitken (då främst väljarna till vänster inom socialdemokraterna) är redo för det än tror jag.

Fredrik Reinfelt och Maud Olofsson var coola och höll sig balanserade. Jag saknade Maud en del mot slutet, vet inte varför hon försvann samtidigt som Göran fick munkavel… Hon hann i vart fall göra klart för alla att man måste satsa på småföretagen. Göran Hägglund däremot var ett totalt neutrum. Honom kan man inte säga så mycket om, men honom har jag aldrig gillat heller. Peter Eriksson var sansad i en del frågor och hans förslag om miljöteknikjobb är något som verkligen skall tänkas på.

Sist, men också minst; Lars Ohly. Har han några som helst idéer??? Han kom som gubben i lådan emellanåt och rasslade ut lika många vettiga saker som påven om homosexuella, alltså inga vettigheter – bara fientligheter. Varenda stavelse han utstötte var snarare att jämföra med ett valrossgruff. Det kanske gör dem som tänker likadant som Ohly upphetsade, men för alla andra är det bara ett helt oförståeligt grymtande.

Centerpartiet och Socialdemokraterna catfightar lite i frågan om ungdomsarbetslösheten. Två opinionsmätningar har gjorts av Temo och resultaten blev lite olika beroende på hur man ställer frågan (nähä?). Ställer man centerpartifrågan om det är okej att minska ner på anställningstryggheten under de första två åren för att ungdomar lättare skall få jobb håller 54% av svenskarna med. Sossefrågar man istället om det är bra att öka anställningstryggheten för ungdomar om det leder till fler jobb håller 69% med. Marita Ulvskog kommenterar:

Vi upplever att otryggheten redan är för stor för de unga på arbetsmarknaden, där många tvingas gå som timvikarier.

Det som är uppenbart att det tydligen anses bättre i sosseland att vara arbetslös än att ha något som helst jobb, oavsett om det är en timanställning eller vikariat. Hellre fulltidsjobb och fast anställning än timvikariat, självklart. Men fan så mycket hellre timvikariat än inget jobb alls! Personligen tycker jag det är intressant att det är så få som håller med sossefrågan. Med tanke på hur svenska folket dygnet runt i nästan 70 år har blivit hjärntvättad av socialdemokratisk propaganda borde antalet istället vara skyhögt. Nu är det åtminstone 31% som inte höll med frågan! Och bär centerpartiet ställde sin fråga var det 54% som höll med om att minskad anställningstrygghet under två år kan vara en bra idé om det leder till fler jobb. Vilken fråga är mest kontroversiell och spetsig; en klassisk fråga baserad utifrån nuvarande förhållanden (sossefrågan) eller en fråga baserat på djärvt nytänkande som svenskarna tidigare ej sett (centerpartifrågan)? Ser man det så är det rätt intressant att centerpartiets fråga fick så hög svarsfrekvens. Alltså är svenska folket ändå berett att tänka nytt. Och det behövs – nytänkande är inget som socialdemokraterna, eller deras samarbetspartier, är särskilt duktiga på.

Jag betraktar mig som liberal, därför blev jag intresserad när jag hörde talas om att ett nytt parti grundats; Liberala Partiet. Efter att ha principprogrammet kan jag konstatera att jag inte tänker lägga en röst på det partiet utan håller mig till något av Folkpartiet Liberalerna eller Centerpartiet (mer om det nedanför).

Själva princippogrammet är det kanske inget fel på i sig, det tar upp många bra punkter. Jag välkomnar initiativ där staten skall begränsas och att individen skall ta mer ansvar själv (och därmed uppnå högre frihet). Däremot anser jag inte att sexköp och droganvändning skall legaliseras. Jag hade kunnat förstå tanken om det vore för att man lättare skulle kunna kontrollera och hjälpa folk bort från dessa missbruk, men det verkar inte vara syftet. Däremot stödjer jag idén att dela ut gratis rena kanyler till missbrukare, men om det säger principprogrammet inget. Att vapen skall vara lagliga och ej behöva registreras anser jag också vara något förkastligt. Dessutom diskuteras det en hel del på Liberal Debatt hur partiet skall ställa sig till EU och FN. Som det verkar är de flesta debatörer där väldigt negativa till EU, något jag inte delar. Vidare har det framförts krav på att gå ur FN. Jag är av motsatt åsikt och anser att dessa organisationer är i sak bra, men har stora brister. Att vara medlem är enda sättet att vidareutveckla och forma organisationerna åt det håll man vill. Jag anser inte medlemskap i EU och FN hör hemma i en ideologisk debatt. Det märks inte minst på hur de svenska partierna ställer sig i EU-frågorna jämfört med sina syster- och broderpartier runt om i Europa. Vänstern och Miljöpartiet i Sverige är emot medlemskap, vänstern och de gröna i Europa är generellt för. Borgerligheten och Socialdemokraterna i Sverige är för EU-medlemskap, de konservativa i Europa är oftast emot ett medlemskap, medan de liberala och socialdemokratiska partierna är för.

Men så till det där om vilket parti jag skall välja i höst. Valet står mellan Folkpartiet Liberalerna och Centerpartiet. Tidigare har jag alltid vart stark anhängare av Fp. Idag är jag inte lika säker längre. Centerpartiet har ryckt upp sig ordentligt och framstår idag som ett väldigt tilltalande alternativ i takt med att en del konstiga idéer sprutar ut från Fp. Men det skall lite mer till innan jag skulle göra ett sådant steg mellan partierna. Hade det vart val idag hade min röst fortfarande fallit på Fp.

Att tvångsanslutningarna till LO numera är ett minne blott (dock ett väldigt obehagligt sådant) är bra. Jag förstår dock inte varför LO inte tar steget fullt ut och kapar alla band med Socialdemokraterna och gör sig själv till en självständig organisation eftersom det är så många LO-medlemmar som sympatiserar med andra partier (exempelvis är 10% av de LO-anslutna moderater). Så har skett i de flesta andra länder, men inte här. Finns det någon anledning att ha ett politiskt färgat fackförbund? Nej. Se på SACO som lyckas alldeles ypperligt att sköta de fackliga tåtarna utan att blanda sig i blockpolitiken (blockpolitiken i sig är ju för övrigt extremt stendöd utomlands, men inte i lilla Sverige). Att ett socialistiskt färgat fackförbund är de enda som kan sköta frågor för arbetare är bullshit. Jag tycker dagens uttalande från Vanja Lundby-Wedin är rätt “skönt”:

Först ska man göra skillnad mellan de som arbetar och de som inte arbetar. Sedan ska man tala om att för att få ett arbete så ska du tvingas in på arbetsmarknaden till lägre löner, och då kamrater, då har vi fått i hop den moderata politiken. Moderaternas arbetslinje, det är ingenting annat än en låglönelinje och snacka om systemskifte.

Syftet är att beskriva moderaternas arbetspolitik. Det är inte så att jag håller med henne. Aldrig i livet. Men jag tänkte här på första meningen i citatet… att göra skillnad på människor om de arbetar eller ej. Jag förstår inte riktigt vad hon menar. Skall det inte vara någon skillnad på dem som jobbar och dem som är arbetslösa? Nej, just det, i sossarnas värld är det tänkt att man skall kunna vara arbetslös och leva på bidrag restan av sitt liv utan att behöva känna av det. Allvarligt talat förstår jag mig inte på hur de tänker. Det är självklart att man skall känna sig motiverad att söka jobb, vilket som helst, när man är arbetslös. Att man därmed måste sänka sin standard under tiden som arbetslös är rätt självklart. Det skall alltid vara bättre att jobba än att vara arbetslös. Att folk idag sitter och ratar jobb för att de får lika mycket pengar av att vara arbetslösa är ren och skär samhällsbedrägeri! Och det där med låga löner kan man ju fundera på. Åtminstone har ju inte LO lyckats fixa upp lönerna till sina fackanslutna. Se bara på hur kommunal ständigt klagar över sina låga löner (SACO lyckas betydligt bättre med sina förhandligar). Det är lite som att se ett första majtåg. En jädra massa socialister som går i led och klagar över hur förjävligt landet är. Jo men varsågoda, det är ni som har gjort det så. Som man bäddar får man ligga. Grattis!

Det skall i vart fall bli ett spännande valrace iår. Vi får väl se hur mycket pengar sossarna helt plötsligt hittar i stadskassan. Det brukar ju finnas gott om dem under ett valår, för att sedan mysteriskt nog bara försvinna… Vi får se i höst om det blir ytterligare en anledning att flytta utomlands och bli medborgare i ett annat land. Vinner sossarna så är det iallafall ett mycket starkt incitament för det… och jag är inte ensam. Däremot kommer jag inte rösta på moderaterna i höstens val, om det nu var någon som trodde det.