NetRoots(Socialdemokratiska bloggarnätverket där jag ingår) bjuda framstående socialdemokrater till intervjutillfällen så ofta som möjligt för att få svar på heta frågor som rör olika politiska områden. Ganska nyligen var det dags för intervju med Carin Jämtin, om både Stockholm och vissa rikstäckande frågor som hon har förknippats med den senaste tiden.

I och med att många av de frågor som ställdes är fortfarande under förhandlingar och handling var det svårt att få några tydliga besked och klargöranden kring dem. En sådan fråga var den riksomfattande och omdebatterade frågan, inställningen till vinst i välfärden. Välfärden ska debatteras på lördag och det är avsatt hela 5,5 timmar för diskussionen vilket betyder att det förväntas bli långa och heta debatter mellan de som vill begränsa vinstuttag i den skattefinansierade välfärden och de som tycker att vinst inte är något problem och det är i företagens natur att vinst ska tas ut. Carin Jämtin har länge varit en av de ledande figurerna av de som förespråkar en  begränsning av vinstuttag och som tycker att välfärden ska drivas offentligt och att skattemedlen inte får gå till privatpersoner som vinster. Gällande den frågan svarade hon att hon är optimistisk och hoppas på en bra gemensam linje efter kongressen, något som hon beskrev som “vi är på rätt väg i frågan”.

Jag ställde frågan om hur man ska jobba för att mobilisera arbetarklassväljarna i inte bara storstäder utan överallt där de finns och som har väldigt låga valdeltaganden på olika val. Carin Jämtin betonade det som Jens Stoltenbergs(norska socialdemokratiska statsministern) tal handlade om igår: att socialdemokratin bör vara där i områden med låga valdeltaganden och prata politik, knacka dörr, dela ut flygblad och försöka ha folket informerat om vad som händer runt omkring. Det organisatoriska är viktigt, tyckte hon. Jag tyckte att hennes svar var bra men frågan är om de är tillräckliga. På min kommentar om att det viktiga bör vara att politiken utgår ifrån människornas vardag svarade hon att problemet är att det är ett borgerligt styre, annars skulle det varit självklart att politiken skulle vara för folket.

Gällande en annan viktig fråga, som är mycket viktig för Stockholm med hundratusentals människor i kö för att få flytta in till staden, d.v.s bostadspolitiken tog hon upp “egna hemsrörelsen” och att det kommer att byggas nya hyresrätter i centrala områden i Stockholm om socialdemokratin vinner valet.

VALRÖRELSE: Trots omfattande informations- och reklaminsatser från Svenska kyrkans sida lyckades man inte ens höja valdeltagandet jämfört med 2005.

I år blev valdeltagandet cirka 11, 8 procent vilket är strax under de 12 procent man uppnådde i förra valet. Det är uppenbart att valet inte ens lyckas engagera de egna medlemmarna trots att media i år var mer än vanligt intresserade av att rapportera kring valet.

Vad kan man då göra för att höja valdeltagandet?

1. Bort med partierna. Vissa partier till och med kampanjade på temat att de politiska partierna skall klippa banden till Svenska kyrkan. Det finns ingen anledning varför en kyrkan skall vara politiskt styrd av partier som bara är intresserade av kyrkopolitik när det är dags för val.

2. Se till att synas. Så länge som partierna (eller nomineringsgrupperna som de kallas) fortfarande är en dela av kyrkan borde man ta ansvar för att synas även mellan valen. Man kan inte bara gå från val till val utan att någon gång under mandatperioden också möta sina väljare. Partierna måste börja kommunicera med sina medlemmar även mellan valen.

3. Skillnader engagerar. Partier borde ta ansvar för att utarbeta politiska program som visar på skillnader mellan partierna.

Som det är idag är partierna – åtminstone riksdagspartiernas nomineringsgrupper inom kyrkan – bara varandras trista kopior. Politisk korrekthet och meningslösa plattityder har blivit legio.

Ett annat “trick” som används av dessa partier är att helt enkelt bara kopiera sina egna riksdagspartiers program. Men att bara klistra in ”kyrka” och “religion” lite varstans i de kyrkopolitiska programmen kommer inte att kunna engagera eller höja valdeltagandet.

4. Bryt upp “samlingsregeringen”. Idag spelar valresultatet ingen som helst roll för den politik som kommer att drivas i Svenska kyrkan.

Jan-Anders Ekelund är ordförande för det parti - Frimodig kyrka – som blev valets stora segrare eftersom man nästan fördubblade antalet mandat från sju till tretton.

Trots detta tror inte Ekelund att valresultatet kommer att förändra någonting: ”Nej, det förändrar ju inte majoriteten. De stora partierna, både till höger och vänster, tycker likadant i många frågor och vi har i praktiken en ’samlingsregering’.”

Det finns möjligheter för partierna att göra sin existens relevant för medlemmarna i Svenska kyrkan om man så skulle vilja. Men vi kommer troligtvis inte att få se några av dessa förändringar under kommande mandatperiod. Och därmed kommer inte heller valdeltagandet att öka nästa val.

För de etablerade partierna är det alldeles för bekvämt som det är idag. Alla de stora partierna tycker nästan det samma i de stora frågorna. Varför skulle man då riskera att förlora sin makt genom att bryta upp det rådande systemet där dessa partier sitter inne med både makten och pengarna?

REKLAM: Inför kyrkovalet kommer Svenska kyrkan att annonsera i tidningen Kalle Anka. Annonsen kommer naturligtvis att vara utformad som en pratbubbla.

Torgny Lindén, stiftsinformatör i Karlstad, säger i en intervju att tidningen har 60 000 läsare mellan 16 och 19 år och över en halv miljon övriga läsare. 

I kyrkovalet har alla medlemmar i Svenska kyrka rösträtt från 16-års ålder.

Vi ville göra något annorlunda. En kollega i Lund föreslog att vi skulle annonsera i Kalle Anka och vi och fyra andra stift nappade direkt på idén. Det är roligt att finnas med i ett lite ovanligt och udda sammanhang och så hoppas jag förstås att det ger kyrkovalet lite extra uppmärksamhet.

Inför detta val har Svenska kyrkan också lanserat en bönewebb. “Vi är den första kyrkan i välden med en egen bönesajt”, säger Marianne Ejdersten Lauunikari på kyrkokansliets informationsavdelning. Det går att sms:a eller länka till webbplatsen från sin Facebook-sida. Bönen får vara maximalt 340 tecken.

Svenska kyrkans informationskampanj inför valet den 20 september kostar 10 miljoner kronor. I kampanjen ingår reklamfilmer i TV4 och på biografer.

Trots satsningen kan man nog inte förvänta sig alltför stora förändringar i valdeltagandet. I senaste kyrkovalet röstade bara 12 (!) procent av 5,8 miljoner röstberättigade medlemmar i Svenska kyrkan.

Detta tycker Magnus Edin, chef på valkansliet, inte är speciellt anmärkningsvärt.

Det går inte att jämföra kyrkovalet med valet till riksdagen. Det är mer rättvist att jämföra med ett val inom en förening. Då hade kyrkan ändå 700 000 personer som röstade senast, vilket är betydligt fler än de flesta föreningar har som medlemmar.

Detta är inte bara en märklig jämförelse. Den är dessutom direkt ologisk. Att man har fler röstande än vad de flesta föreningar har medlemmar är överhuvudtaget inte relevant i sammanhanget.

Det är dessutom tveksamt att jämföra ett politiskt val med val inom en förening. (I så fall skulle man lika väl kunna säga att ett riksdagsval är ett val för alla som är medlemmar i “föreningen Sverige”).

Så länge som kyrkovalet är ett politiskt val där politiska partier deltar får Svenska kyrkan fortsätta att skämmas över det urusla valdeltagandet.

Källa: SKTF-tidningen, nr 14, 2009

Så är då själva röstandet i Afghanistan avklarat, nu återstår rösträkning och eventuell extra valomgång. Även om det varit en hel del attentat mot den demokratiska processen verkar valdeltagandet varit skapligt med lokala mått mätt. Självklart borde fler ha haft möjlighet att rösta men givet alla omständigheter kanske inte det var möjligt.

Demokratin i Afghanistan är både skör och inte särskilt väl förankrad bland folket, även om de flesta verkar tycka det är en bra idé att folket väljer landets ledare. Hemma i Sverige förs nu en debatt där många använder sig av populistisk retorik som “det går inte att bomba fram demokrati” – som om det var det vi gjorde där borta.

Däremot finns det en viktig poäng i resonemanget att demokrati bäst kommer till stånd genom att växa fram underifrån. Men inte heller det sker av sig självt. Jag förstår att det afghanerna mest efterfrågar är jobb och mat på bordet, man kan ju inte äta yttrandefrihet som någon sa. Hemma i Sverige hävdar motståndare till våra militära insatser att det militära skulle stå i motsats till ekonomisk utveckling – men jag tror inte jag behöver dra säkerhetsresonemanget igen. Min poäng är att många debattörer här hemma hävdar att det som bygger landet främst är bistånd – och att det är där hela vårt fokus borde ligga.

Vän av ordningen kan ju då protestera. I och för sig så inser jag att Afghanistan behöver massiva insatser för att få hjälp att bygga vägar, skolor och hälsovård. Men den långsiktiga lösningen kan aldrig vara att utomstående håller ett land under armarna – Afghanistan måste rustas att stå på egna ben. Precis som att vi tränar upp den afghanska armén och polisen måste vi utbilda på vägen till ekonomisk framgång - och den går inte via några utgiftsområden i utländska statsbudgetar, den går via ett fritt inhemskt näringsliv.

Kort sagt behöver Afghanistan göra insatser för att skapa förutsättningar för en fungerande marknadsekonomi – den överlägset bästa modellen att ge välstånd åt stora mängder människor. För detta krävs framförallt två saker: Ett fungerande rättsväsende och skydd av äganderätten.

Afghanerna är ett starkt folk som utstått många plågor, jag har inga som helst tvivel på att de skulle kunna bygga upp ett av centralasiens mest framgångsrika länder. Men det kräver vårt stöd på flera områden av vilket det militära bara är ett – men nog så viktigt.

Jag och Ericson har de senaste 24 (?) timmarna haft en mindre utväxling av olika family guy-klipp. Denna stundtals briljanta tv-serie som på något sätt alltid lyckas ta upp och oftast såga minst 10-15 olika personer och händelser per avsnitt. Då skall man komma ihåg att det inte är mer än 25 minuters running time. I vilket fall som helst skickade Ericson mig ett klipp om “undicided voters”, vilket fick igång mig på detta givna spår och dess närbesläktade kusin; “non-voters”.

Vi har nyss haft val till Europaparlamentet med pinsamt lågt valdeltagande (dryga 43%). Det är riktigt intressant, för nu betyder det att 57% av Sveriges befolkning inte har någon som helst rätt att klaga på någonting Europaparlamentet gör de närmaste 5 åren. Det är nämligen så man ska se det. Jag har skitsvårt att se hur man under en hel dag (eller månader av förtidsröstning) kan vara så upptagen att man inte kan undvara 1 timme för att gå och rösta. Vet man inte röstar man blankt. Alternativt läser på så att man vet. Visst visst, jag vet att det var segt att bilda en uppfattning om Europaparlamentet och ibland kan man ha en legit anledning att man missar en röstdag. Jag är dock helt övertygad om att merparten av dessa 57% bara var för lata och orkeslösa för att masa sig till valstugorna.

Jag hoppas verkligen att det blir bättring på valdeltagandet till riksdagsvalet 2010 i alla fall, för där MÅSTE man tamejtusan ha en åsikt! Det borde vara straffbart att inte gå att rösta, med vissa undantag av hälsoskäl eller annan privat anledning. Om bloggen fortfarande lever in på 2010 kan ni räkna med rejäl koll på valet från våran sida, det törs jag nästan lova.

Ni som nu fortfarande tror att ni inte ska rösta, tillåt mig likvidera ert svenska medborgarskap och flytta till Bulgarien eller någon annan skurkstat där demokrati värderas lika högt som influensa på sommarsemestern.

Gunnvald.

Sista hoppet går nu till de konservativa i England. Om nyval utlyses i Storbritannien innan den irländska folkomröstningen om Lissabonfördraget hålls  i oktober 2009 – så finns ett smalt hopp om att fördraget inte går igenom.

Men, som många förutspår, är toryledaren, David Cameron, i grunden inte kritisk till fördraget, varför det troliga är att något sådant nyval inte egentligen utkrävs, trots att stora delar av den brittiska regeringen avgått, vilket i sin tur leder till att Gordon Brown får sitta kvar tills det nya fördraget är i hamn.

Då finns det stor risk att ja-sidan på Irland vinner och Lissabonfördraget går igenom och blir gällande som grundlag i hela Europa, varpå de högerpartier, som vunnit EU-valet på att vara EU-kritiska, sedan bara kan ‘beklaga’ – det gick inte att stoppa. Det kan man kalla storpolitik och skenfäktning på allra högsta nivå.

Demokratin är därmed avskaffad, varpå extremhögern intar maktpositioner i det nya EU under Lissabonfördraget, på basis av valresultatet den 7 juni.

Det blir alltså fritt spelrum för extremhögern att påverka agendan, då man fått starkt stöd i EU-valet 2009 med ett valresultat, som kommer sig av att endast 43 % av medlemsländernas väljare röstat.  Så går det,  när man ordnar val till församlingar med inbyggt demokratiskt underskott.

En permanent ordförande kommer att utses, militariseringen fortsätter och pelarna borttages - vilket innebär att EU i fortsättningen beslutar även om sådant, som tidigare varit undantaget och förbehållet medlemsländerna själva - ett 40-tal nya kompetensområden, bl a straffrätt  och immigration. Dessutom förlorar Sverige sin vetorätt på 68 områden. Genom den s k passarellen kan ytterligare områden tillkomma.

Medlemsländerna – och därmed demokratin – förlorar all makt som istället går till den högerkonstellation av politiker som nu intar Bryssel, varav många högerextrema.

Som illustration till högervridningen av politiken kan tjäna det brittiska ‘oberoende’partiet UKIP. Det är ett EU-kritiskt parti, som säger sig vara ‘moderat’. Inom ramen för sin påstått moderata hållning kräver de omedelbara deportationer av en miljon olagliga immigranter i Storbritanien. De papperslösa skall alltså skickas tillbaka ’hem’ med hjälp av starkt ökade anslag till tvångsdeportation.

Bara att använda ordet ‘deportation’ ger en signal om vilken främlingsfientlighet som ligger bakom. Ändå profilerar sig UKIP som stående till vänster om det uttalat rasistiska partiet BNP – British National Party, som gick framåt med stormsteg och fick två mandat i EU-valet. Det partiet tillåter t ex endast ‘vita’ att bli medlemmar.

I Frankrike driver dessutom Sarokozy , som vann valet med stor majoritet, delar av extremhögerns agenda, och i Italien vann Berlusconi valet, trots att han nybildat parti tillsammans med fascisterna – Popolo della Liberta, vilka kommer att sitta i samma partigrupp som moderater och kristdemokrater;  EPP-ED.

Om man då drar ut konsekvensen att se partigrupperna i Europaparlamentet som de europeiska partier som valen i fortsättningen kommer att handla om - då de nationella parlamentens makt de facto flyttats till Bryssel med Lissabonfördraget, ja, då är det från och med nu och fem år framåt fascister som sitter vid makten och är med och bestämmer över oss.

Tvångsupprepningen av 30-talets totalitära historia kan sedan fortsätta. Vem blir Europas nya Hitler, Franco, Mussolini? Och vem blir NeoStalin?

Skillnaden mot den gången är att det nya totalitära ledarskapet inte bara kommer att styra över ett lands befolkning, utan över alla europeiska länders befolkningar. Återstår att se vilka länder militariseringen sen kommer att riktas mot, anschluss har som sagt redan ägt rum genom att Lissabonfördraget går igenom. Att militarisering kommer att ske, det vet vi också redan, då Lissabonfördraget ålägger medlemsländerna att upprusta.

Med lagar som europeisk arresteringsorder, hemlig buggning, kameraövervakning, förslag enligt polismetodutredningen, FRA,    datalagringsdirektivet, IPRED I och II, ACTA och Q617,  Inspire m fl, kan befolkningarna sedan hållas i ett järngrepp och all opposition effektivt tystas.

Sourze: Lissabonfördraget – Slutet för vår självständighet

Varför är människor inte skräckslagna för att historien skall upprepa sig? Vill vi bli folkmördare en gång till? Likgiltigheten verkar i det närmaste total. 

Se tidigare bloggpost: Moderater med kärnvapen för fred – till höger om neutraliteten, Valet mellan pest, kolera och andra dystopiska folksjukdomar, Svensk ekonomi i kraftig gungning, Tänk analogt, En papegoja som imiterar så gott han har förstånd, Harmonisering – sedativ – valium, Del II – Den sovande regeringen ZZ

Rekommenderad läsning: Jonathan Littell – “De välvilliga”

Läs: DN – Sverige står inte passivt om ett land i EU angrips,   Newsmill – Viktigt att svensk militär övar med NATO,    SVD – Norska säkerhetspolisen bevakar kungahus och regeringskansli,   Scaber Nestor – ACTA, lobbyism och regeringens (påstådda) ovetskap,  DN – Unga muslimer: Säpo kränker oss,   SVD – Unga män bakom ökat valdeltagande,    Newsmill – Underskatta inte piraternas kraft i valet 2010,   SVD – Ingen datalagring före sommaren,   SVT – Amerikanska lobbyister full insyn i ACTA,   DN – Experter: Säpos metod problematisk,    Sydsvenskan – Medborgargarde har samlats i Västra hamnen,   Polis drog vapen mot lekande pojkar – Malmö, DN – Johan Croneman: Många förundras över särskilt mäns intresse för andra världskriget,   Andrea Doria – “Civilkurage” Västra-hamnen-style,   Leo Erlandsson – Piraternas politiska följder,     annarkia – Piratpartiet mästare i politisk kommunikation,   Sydsvenskan – Hon hoppas på stol 19 och Lissabonfördraget,     Sagor från livbåten – Manipulerar Sydsvenskan Twingly?,   Aftonbladet – Sverige knyts närmare NATO,  SVD – Arrogant jubileum för Reinfeldt,   SVD – Reinfeldt kan få problem med brittiska partivänner,  Sydsvenskan – Flera hinder grusar Sveriges EU-planer,   Kvällsposten – Karin Johansson: Vännerna kan bli fiender när Reinfeldt ska styra Europa,   DN – Skandalen kan ändra valsystemet,   DN – Unga män bakom ökat valdeltagande, Vårdval Stockholm – Allvarligt sjuka är en dålig affär för vården,   Expressen – Isobel Hadley-Kamptz: Unga ratar bakåtblickande M och S, satmaran – Hänt i veckan, DN – Piratpartisterna tar plats i EU, AB – Här är valets stora vinnare,   Sagor från livbåten,    eu-kritik.se: Valanalys av Gösta Torstensson: Överge inte kravet om att Sverige ska lämna EU, Staffan Danielsson, Greenpeace – De europeiska fiskefartygen är de värsta piraterna,  eu-kritik.se, AB – Wibe & Dahl: De lurar väljarna,   Newsmill – Henrik S Järrel: Många och starka skäl att säga nej till Lissabonfördraget, ITU – Question 6/17 – Security aspects of ubiquitous telecommunication services, Scaber Nestor – Gör ACTA-handlingarna offentliga, NU!,   SVD – Brännpunkt – Josefsson, Laakso, Sigfrid, Hultin: Förslaget om ACTA måste ut på remiss, SVD – Brott mot svensk grundlag?,  Sveriges Kristna Råd - “Vittnesmål från EU:s gräns“, Sydsvenskan – Humanism utan prislapp,   DN – 76 fackligt aktiva dödades 2008,   SVD – Oro för attentat mot Ungerns romer,   unt.se – Allt fler kvinnor bland högerextrema,    DN – Judar och romer nekas politiska topposter,   SVD – Romer flyttar i oro för sina barns liv,   RFSL – Prideparad i Rom förbjuds av polisen,    Expo – ND backade i valet, SD kommer inte in i EU-parlamentet, Blogg – Slaget om svenskheten, SVD – Italien får hård kritik för hanteringen av flyktingar, CNET News: U.N. agency eyes curbs on Internet anonymity

Rubrikerna talar sitt tydliga språk - ändå gör regeringen INGENTING. Annat än att försäkra oss om att de tänker  veckla ut en gigantisk bankfallskärm när Baltikum rasar. Än så länge betalar befolkningarna där priset för luftslottsspekulationen (som SEB och Swedbank i stor utsträckning stått för) - i form av massarbetslöshet, sänkta eller uteblivna löner, övergång till byteshandel osv. 

Men när lånekarusellen – nu även involverande IMF -  inte längre håller – utan realfaktorn gör sig påmind – då tänker den svenska regeringen rädda bankerna och strunta i oss. Dvs rädde sig den som kan. Då blir det vi som får börja med byteshandel. Är denna passivitet planerad? I syfte att när kronan rasar passa på att tvångsansluta oss till Euron? (som också kan rasa och det med besked - ute i Europa är nämligen massarbetslösheten ett faktum - i Spanien t ex 18 %!).  Man undrar verkligen, för regeringens passivitet är fullständigt obegriplig.

Under tiden fortsätter spekulationen och det är börsrally m m. Den enda realbusiness som verkar gå bra är Systembolaget - där ökar försäljningen. Folk dricker för att glömma problemen. Det är kontinentala EU-dryckesvanor enligt lådvinshögerns problemlösningskoncept.

Och vad gör de svenska fackförbunden Kommunal och IF Metall? Jo, de fortsätter spekulera med medlemmarnas pengar! I Baltikum! Ni hörde rätt.

Varuexporten är på väg spikrakt ner i botten. Om devalvering i Lettland ändå blir oundviklig, då slår det stenhårt mot Sverige eftersom det enda regeringen tänker göra är att rädda bankerna som riskspekulerat på marknader som aldrig blivit mer än ‘emerging’. Arbetslösheten ökar hela tiden och krisen fördjupas allt mer.

Om inte vi får utbytta ledningar inom bankerna, facken, fonderna och företagen - genom en regering som för en ansvarig ekonomisk politik och rätar upp problemen i realekonomin på momangen, så rasar Sverige. Lösningen heter skapa jobb i offentlig sektor! Och det nu!

Ett minimum av åtgärder torde vara att se till att öka lärartätheten i skolorna så att eleverna åtminstone får godkända betyg inför en framtida sysselsättningsuppgång.

President Obama säger att Sveriges bankakut kanske var bra – “men inte här”. Så talar en politiker som åtminstone vill försöka få bukt med arbetslösheten. Han har gjort ett kontrakt om att skapa 600 000 nya jobb på några månader genom att sjösätta ett offentligt jobbpaket. He’d better, för annars kanske Kina börjar tröttna på att hysta in lånepengar i det maskineriet. 

Alliansen fortsätter sin dvala – i väntan på en New Age.

Den enda aktivitet vi märker av är smyganslutningen till NATO, som leker krig om energitillgångar i ‘Lapistan’, dvs Norrland.

Högerideologiseringen av den ekonomiska politiken liknar blint vansinne.

Se tidigare bloggpost: Det ockulta högerspöket går igen?

Även: EU-projektet havererat – dyra toppmöten till ingen nytta,  Dagens rekommenderade länk – “Kronan räddar Sverige”

Läs även: E 24 – Stefan Fölster: “Bättre om Lettland devalverar”,  Dagens Industri: Kronans kurs är det centrala,  E 24 – Börsen vänder ned igen,  Privata Affärer – Börsen ned,  Bankaktierna faller på nytt,  SVD – AF: 245 000 jobb ska bort, - AMS nya prognos: Antalet arbetslösa stiger 11,3 procent. Över en halv miljon arbetslösa. SVD – Lettland närmare IMF-lån,  SVD – Vargavinter väntar balterna,  SVD -Inga försök att stoppa utdelningar,  SVD – Lettlands BNP-ras bekräftas, SVD – Socialbidragen ökar,  SVD – Belåning av aktier rusar,  SVD – Hårda åtgärder i krisens Lettland, SVD – kraftigt ras för svensk export, Realtid.se – Baltikum-devalvering inom kort,  SR – Obama planerar gigantiskt jobbpaket, SVD – Antalet arbetslösa stiger nästa år,   DN – Arbetslösheten stiger till 11.3 %,   AB – Här styr Piraterna!,   SVD – Svalt mottagande för Piratpartiet,   AB – Finanskrisen kan vara en välsignelse,  SVD,   DN – Studentboende starkaste fästet för Piratpartiet,   DN1,   DN2,   AB1,   SVD1,   SVD2,   AB2 – Framgång för högerextremister i EU-valet,   SVD3,   SVD4,   AB3,  DN3,

Läs bloggarna: Claes Krantz – Det nya fattigsverige stiger under alliansen – 540 000 arbetslösa 2010, Mitt i steget – Det är dags att gå vidare,  Edvin Ala (m) – Prognoser är prognoser,  Organisk intellektuell, Mona for President – Över en halv miljon utan jobb!,  s-buzz – Noterat: Jobbävningen i bloggosfären fortsätter,  Röda Malmö – Högerpolitiken leder till massarbetslöshet,  Lowdin i Bromma – Arbetslösheten stiger,    Viktor – Sunda statsfinanser – spara på krutet,  Björn Wadström – ettan: Wadströms eftervalsanalys,    Erik Laakso På Uppstuds – Det gnager i mig,

Kuverten är pressade. De placeras i rader om tio kuvert i varje. På en blank röstsedel förs statistik. Varje timme medför olika antal väljare.

De gröna båsen är fyra. Väljarnas ström flyter trögt. Aldrig bildas kö. Aldrig är alla bås upptagna samtidigt.

Vi är sex personer som arbetar i lokalen. Fyra timmars paus totalt på hela dagen känns i ögonlocken. Lokalen stänger klockan 21.00. Med hjälp av fingertuttar räknar vi alla röster, och av 554 stycken är bara en ogiltig.

Valdeltagandet i Sverige låg på 43,8 procent vid sidan av Europas genomsnitt som var 43,09 procent.  Valdeltagandet i Sverige steg sedan förra året med 5,95 procentenheter.

Tidningarna skriver om hur bra det är att valdeltagandet ökar, och det är visserligen sant. Fortfarande kan jag inte förstå varför man framställer läget som så positivt? Att färre än hälften av alla européer gick och röstade - är inte det fruktansvärt dåligt? Rätta mig om jag har fel, men nog känns det lite som att bädda in en amper ost i sockervadd…

Efter en sen natt gläds jag förstås särskilt idag åt Folkpartiets goda valresultat. Stämningen på valvakan igår i Göteborg var hög och steg allteftersom kvällen led. Det är uppenbart att Folkpartiets tydliga politik med klara förslag på vad vi vill göra i Europapolitiken, kombinerat med vår Europavänliga historia och lysande kandidater, lockade väljarna.

Det känns verkligen härligt att vi kan skicka tre liberaler till ALDE-gruppen i Bryssel. Att en EU-positivlinje lönar sig visar valresultatet även i övrigt – de EU-kritiska partierna går kraftigt tillbaka till skillnad från i andra EU-länder. Ett annat område där Sverige skiljer ut sig är att valdeltagandet ökat – med hela 6,7 procent!

Det beror på att partierna denna gång faktiskt har ansträngt sig, att media har varit duktiga på att belysa vad valet handlar om och att det har varit enkelt att rösta med tillgängliga vallokaler runt om i landet. Men jag är också övertygad om att regeringens målmedvetna arbete med att lyfta in EU-frågorna i dagspolitiken spelar roll. I mitt uppdrag ligger blanda annat förankringsfrågorna och jag vill tro att de omfattande resorna, offentliga mötena, samtalen med föreningar, lokala och regionala politiker, faktiskt också givit utslag.

I skrivande stund visar det sig att nationalistiska och främlingsfientliga partier går framåt, samtidigt som att valdeltagandet i EU är lägre än förra valet, strax över 43% enligt preliminära siffror. Just nu står det att i Sverige röstade 35%, också färre än tidigare val enligt EU-valets officiella hemsida (Dock nämner Aftonbladet högre siffror). Borde det inte vara en indikation att allt inte står rätt till i Europas Förenta Stater?

Nationalismen som växer sig starkare tyder på att man tröttnat på att det egna landet förlorar sin självständighet. Inte helt sällan har dessa otrevliga partier utträde ur EU på sin agenda. Dessa partier har mer eller mindre en fascistisk nationalism, vilket inte människor ser utan bara att de vill ha sitt eget land, ha en egen identitet. Den dolda agendan är rasismen/främlingsfientligheten som finns med som största punkt. Man får inte glömma att dessa partier tar sitt första steg mot att bli legitima, de kommer att få stöd (pengar) från EU och banar på så sätt väg för att kunna bli stora i nationella val.

Det låga valdeltagandet kan dels ses som en protest mot EU, att man vill gå ur, dels att det inte är intressant att rösta. Hade EU varit något bra, något som människor känner är viktigt, något för dem och deras land, så är jag övertygad om att de hade röstat. När ska politikerna lyssna på folket? När ska de sluta sticka huvudet i sanden och se det som det är – att EU fjärmar sig från verkligheten och människorna. EU sätter marknadens behov före människornas behov.

Apropå Piratpartiets framgångar. Piratpartiets syn på Sveriges medlemskap: “Vad gäller det faktum att Sverige är med i EU har Piratpartiet ingen åsikt” “Men när vi nu är med i EU, då har vi rätt att kräva att det ska vara demokratiskt, transparent och någorlunda vettigt.” Vidare säger man på hemsidan “Vi är motståndare till Lissabonfördraget, eftersom det skulle cementera det demokratiska underskottet som är roten till en stor del av det som är fel med EU.”  När Rickard Falkvinge blev intervjuad i Svt under valvakan var han väldigt noga med att peka ut att de får 2 mandat om Lissabonfördraget går igenom. Han såg väldigt glad och nöjd ut med det uttalandet. Så det är lite bra ändå med Lissabonfördraget. Våra privatliv, patent och upphovsrätten är de frågor Piratpartiet tar upp i sitt principprogram. Men arbeten, vården, miljön, EMU, jordbruket mm – hur är det med det?

Till nästa val funderar jag på att starta “Sverige ut ur EU-partiet”, där alla som vill ut ur EU -oavsett partitillhörighet- kan samlas under en enda fråga. Nämligen att Sverige ska säga upp medlemsskapet i EU.

 Aftonbladet, Aftonbladet, Aftonbladet, DN, DN, DN, SvD, SvD, HD, HD, HD

Nu tänkte jag vara så där vuxet tråkig o. uppmana er att gå o. rösta om ni inte gjort det. Själv kom jag just från vallokalen.

Jag tycker att det är viktigt att man röstar. Röstar man inte så ska man inte gnälla heller, då har man inte gjort något för att förbättra saker o. ting. Slutade alla rösta, så skulle det gå åt helvete.

Det är klart att det känns lite meningslöst att rösta på någon som kanske kommer in o. lyckas han/hon komma in har han/hon en minimal möjlighet att ensam förändra något. Men, många bäckar små, får en att gå över ån efter vatten… Eller hur var det?

Vem ni ska rösta på överlåter jag åt er själva att bestämma. Själv var jag i valet o. kvalet, mellan några bra kandidater länge. Men nummern som står på röstsedeln jag lade känns ändå fetträtt nu i efterhand.

Så, iväg med er o. rösta nu. Ni har två timmar o. tjugofem minuter på er. Själv går jag o. diska.

Gulan Avci gjorde mig sällskap vid valstugan

I dag stod jag ett par timmar i FPs valstuga vid Åhléns City. Det var både kallt och regnigt. Roligt dock att många människor verkar vara intresserade av EU-valet och att Marit uppenbarligen är en mycket välkänd och respekterad kandidat.

Jag hade sällskap av bland andra Gulan Avci som är riksdagsledamot och dessutom en trevlig person.

Igår tittade jag på toppkandidatdebatten på SVT. Det var ruskigt tråkigt. Tänk att politik, som jag ju tycker så så viktigt och intressant, kan vara så tråkigt. Visst finns det en och annan färgstark kandidat, men det blir inte bra när människor pratar i munnen på varandra och beter sig som megafoner, helt utan intressa av att lyssna och resonera med varandra.

Nu hoppas jag på en fin avslutning på valrörelsen och förstås ett högre valdeltagande. 

 Jag tror det går bra för folkpartiet. 13,7 procent gissar jag på. Vad tror du?

SVD/Sifos nya mätning visar absolut inget nytt!

Men de belyser lite mer än bara rena siffror, även om sådana finns i överflöd. Alla lika osäkra och inte statistisk säkerställda! yay!

“Människor känner sig friare att rösta lite som de vill. Men när de svarar på undersökningarna tror vi att de svarar som om det är en vanlig allmän partisympatimätning.” [Mikael Gilljam, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet]

Det är detta som gör EU-valet så spännande! Man vet liksom inte hur det kommer att bli förrän typ sent på kvällen den 7:e juni. Vi får inte glömma att Junilistan hade ganska låga väljarsiffror bara ett par veckor innan valet för att sedan komma ut med ca 14% (om jag inte missminner mig) vid själva valdagen.
Detta är självklart inte ett bra tecken om man är något av de mer etablerade partierna, ty “till exempel väger inte faktorer som klass och partiidentifikation lika tungt på valdagen som i ett riksdagsval.”. Alltså måste de etablerade partierna ta till nya grepp om de vill få mer röster på valdagen, alternativt försöka få igång soffliggarna så pass att de tar sig till vallokalerna den 7:e juni. De ska fås att rösta, men kanske inte direkt reflektera över det val de gör utan få en mer “jag röstar på det parti jag har alltid röstat på”-attityd. Då vinner de etablerade partierna, bara på grund av vanans makt.
Piratpartiet måste också få igång soffliggarna men här är utmaningen så mycket större. Jag har inga empiriska data, men det skulle inte förvåna mig om Piratpartiet framstår som “datanördarnas och ungdomarnas parti”, likt Miljöpartiet sågs för ca 20 år sen (ersätt “datanörd” med “trädkramare”) för de som tvekar att rösta. Piratpartiet har nu ca 2 veckor att få sin kärnvision (ni vet, personlig integritet) ut i alla kanaler och media och på så sätt bli mer attraktiva i alla andra grupper än 18-29-åringar.
Vore jag med i Piratpartiets kampanjledning skulle jag ta mig en titt på Junilistans strategi inför förra valet. Det är inte så att slumpen fick 14% av de röstande att lägga sin röst på Junilistan.
Måhända kampanjledningen känner sig lite mätta eftersom de senaste opinionsundersökningarna har visat en positiv trend för PP? Jag hoppas inte det, ty 66% av befolkningen utgör en j*vligt stor del av den väljarbas som kan mobiliseras till förmån för M, S och alla de andra.

För övrigt, skulle jag sitta i vilken kampanjledning som helst så skulle jag vara supernervös, ty:

“[siffrorna kan] svänga ordentligt de veckor som är kvar fram till valet. Han jämför med Junilistans framgång senaste EU-valet. Då blev partiets valresultat betydligt högre än vad som framgick av opinionsmätningarna.”

Grejen är bara det att för samtliga småpartier så kan detta även betyda att det kan gå sämre än vad opinionsmätningarna har visat!
Förvisso så kan även stora partier leda nederlag, men det är ju inte så att M eller S kan mista alla sina parlamentplatser.

Nåja, det är 17 roliga dagar kvar till valnatten!

För övrigt så konstaterar Mikael Giljam samma sak som jag sade i förrgår, nämligen det att ju mer det snackas om det förmodade låga valdeltagandet i diverse artiklar och ju mer mätningar som görs, desto större intresse blir det runt hela EU-valet. I hans ord.

Det höjer temperaturen. Det blir mer spännande och roligt och vi börjar diskutera politik och sätter oss in i EU-frågor.

Instämmer helt professorn, instämmer helt.

På 60-talet var det rödvinsvänstern som gällde,  nu är det lådvinshögern. Överrepresentationen av nykterister i riksdagen är sedan länge, liksom snart sagt även riksdagen, en obsolet företeelse.

Inför Sveriges omröstning om EU-medlemskap var det många EU-kritiker som var rädda att det skulle leda till ökat drickande, mer alkoholskador och mer våld. Man var också rädd för att Sverige skulle få ett ökat inflöde även av tyngre droger.

-Skrämselpropaganda, svarade den glättiga EU-kramande och ogenerat ja-sägande fyrtiosidiga fyrfärgsbroschyr som dåvarande utrikeshandelsminister Ulf Dinkenspiel ganska självsvåldigt beslöt skulle tryckas upp på skattebetalarnas bekostnad och skickas ut till samtliga hushåll som “information” inför folkomröstningen.

Idag har vi, förutom tv-reklam för sprit, öl och vin på bästa sändningstid, även facit beträffande de ökade alkoholskadorna och våldet - och ett samband däremellan som även om det är komplext ändå anses säkerställt av de flesta experter.

Alkoholkonsumtionen hade 2004 efter EU-inträdet 1995 ökat till över tio liter ren sprit per år och svensk över 15 år. Samhällskostnaderna för alkoholskadorna beräknas uppgå till 160 miljarder per år och de alkoholrelaterade dödsolyckorna hade under samma tid ökat med 50 %. Detta kan jämföras t ex med samhällets kostnader för hälsovård, sjukvård och social omsorg som under 2008 uppgick till 49 miljarder kronor.

Det mysiga kontinentala och mer eller mindre dagliga drickandet som gjort att mjölkpaketen fått konkurrens av lådvinet som måltidsdryck – vilka är det som fått betala priset  i hemmets olugna vrå för dessa drastigt ändrade vanor till följd av lådvinshögerns framgångsrika framfart? Jo där får kvinnorna och barnen ta stryket.

På gatorna är det unga män som invalidiserar andra unga män i fyllan och villan.

Och när spriten blandas med andra droger - som t ex legal narkotika eller anabola - då kan våldet bli riktigt bestialiskt.

Det är ju så viktigt att globala bryggerikoncerner och EU:s vinproducenter får ökad avsättning för sina produkter, sen att folk blir lemlästade både helg och söcken till följd härav, skit i det liksom.

Se tidigare bloggposter: Vintergata,   Den dysfunktionella samhällsfamiljen,  Tänk analogt, Nickedockorna som pratar Newspeak ,  EU – Vad är det, SVT?, Att främja demokratin, Det högerneutrala Piratpartiet,

Läs: SVD – Skop: S störst inför EU-valet,   DN – Vad ska du rösta på i EU-valet?   DN2,   DN – M och S kyler ner valkampanjen,      AB1,   AB2,   Expressen1,   AB3 – Rick Falkvinge, Piratpartiet: “Vi vill mer än gratis musik“,   SVD – Wallström in i internetdebatt,   DN4,   SVD3,   AB4,   SVD – Kritisk moderat lämnar riksdagen ,   DN5, - Riksdagen har blivit maktlös,  SR – Ekot: Statsvetaren Mikael Gilljam – “Ta EU-mätningarna med två nävar salt”

Läs Bloggarna: Svensson,  Schmolitik – Pirater skola styra jorden,  En okuvlig bibliotekarie,  Politikerbloggen,   Newsmill,   HAX – I Riksdagen finns inget utrymme för fritänkare,  HAX – Den svenska demokratin på dekis,  unt.se – Ledarbloggen,   Farmorgun i Norrtälje, Linnander tycker, Alliansupproret, DOOM4, annarkia,    Röda Malmö,    Röda Malmö2,    Robert Noord – (M) tappar och (S) går framåt,      Mullvaden, - Arbetarinitiativets kandidater: Manne Frisk, metallarbetare, Köping,  Newsmill: Helena Palena om Europa: Stöd Declan Ganley och Libertas, Per Altenberg – Ett liberalare Europa: Dawit Isaak och Rick Falkvinge för inte samma kamp,   Henrik S Järrel: Många och starka skäl att säga nej till Lissabonfördraget,  Peter Andersson – Piratpartiet ska ge fan i mina valaffischer!,  

[uppdaterad version]

Då är första dagen av röstandet avklarat!

Igår var första dagen då man kunde poströsta, eller som det heter nu, förtidsrösta.
Enligt SvD har det varit ett högre valdeltagande än vanligt, i vissa fall närapå 4-dubblats! I Nordstan, Göteborg, har 900 pers röstat iår. Förra gången det begav sig var det endast 278 personer som tog tillfället i akt att rösta på första dagen. Ioförsig är det inte wow-siffror men jag tror att många kommer att förtidsrösta då årets nationaldag ligger på en lördag (=fest!) och själva valdagen ligger dagen därpå (och då är man kanske inte på topp ;D ), så vi ska nog inte ropa hej än, men kul är det att folk faktiskt visar intresse för EU:s framtid.
Kul att folk faktiskt bryr sig om något som påverkar oss var dag!

Kan man hoppas på att alla mätningarna som har gjorts har varit felaktiga och att folk faktiskt kommer att rösta i långt större utsträckning än man tidigare trott?  Kan de som har blivit tillfrågade av opinionsinstituteten valt alternativet “förmodligen inte” när man egentligen valt svara “Jag har ingen aning om eu-valet, men jag vill gärna rösta”, men det alternativet inte funnits.
Kan Sverige vara på väg att göra en “Dewey defeats Truman”?

Sen får vi hoppas att de röstade på “rätt” parti. =D

ja, PP.

För dryga två veckor sedan kom resultaten av 2009 års kårval vid Stockholms Universitet. Det parti jag företrädde fick minst röster av alla men graden av deltagande har stärkt de övertygelser jag hade när partiet grundades i Mars 2009. Att endast 7% av studenterna röstade i kårvalet är ett gott tecken på att studenterna inte bryr sig om studentkåren. Det fåtal som är engagerade i kåren rycker kanske lite förskräckt på axlarna, kanske påpekar de att studenterna inte gör sin demokratiska plikt och att detta urholkar studentkåren. Så sant, men det vore vilseledande att kalla själva resultatet för en katastrof eller ett misslyckande, kåren har en lång historia av lågt valdeltagande och bristande legitimitet, snarare bör de långsiktiga orsakerna till valdeltagandet begrundas.

I kårhuset sägs det ofta att medlemmarna vet för lite om kåren, att de inte har tillräckligt med information kring kårens verksamhet, att vi inte “når ut” till studenterna, att det är därför de inte uppskattar studentkåren.  En syn som förvisso kan stämma utan att vara hela sanningen även om jag själv känner mig osäker på dess riktighet. Vad som däremot står klart är att mentaliteten inte lämnar stort utrymme för självkritik. Istället för att se sig om efter verksamhet som är så bra att studenterna självmant berättar för sina klasskamrater pratar vi exempelvis om hur vi kan få tillgång till alla studenters mailadresser. Även om vi hade tillgång till allas kontaktuppgifter behöver vi det som är absolut viktigast när det gäller att kontakta andra människor: någonting relevant att säga. Annars faller det platt och det blir lätt en massa självförhärligande skitsnack.

Ur detta avseende är jag glad att jag ställde upp i kårvalet. I ett par dagar fick jag möjligheten att upplysa folk om hur situationen för deras medlemspengar ser ut. För precis alla jag träffade var detta nyheter, ingen hade någonsin sett budgeten för studentkåren, trots att de varit medlemmar i flera år. Det är konstigt i en organisation som sätter stor vikt vid att hålla medlemmarna informerade, för om det är något som studenter, eller människor i allmänhet, bryr sig om så är det var deras pengar tar vägen. En organisation som vill ge sken av demokrati borde hålla sådana uppgifter tillgängliga, åtminstone som länk på organisationens hemsida, men det är kanske problematiskt då de flesta som bryr sig blir upprörda och uppgivna över nedanstående bild.

Studentkårens budget 08/09

Att hälften går till förvaltningen vittnar om en felande logik. Förvaltningen ska möjliggöra annan verksamhet, inte vara den i särklass största verksamheten. De studenter jag träffade under valkampanjen hade ingen koll på detaljerna, men de var i högsta grad medvetna om helheten: att medlemskapet i kåren är ett slöseri med pengar, till stöd för en haltande verksamhet. Det låga valdeltagandet bör inte tolkas som ett utslag av studenters okunnighet om kårens förträfflighet, snarare bör det ses som yttring för en enkel kunskap som är gällande i breda studentlager: att kåren är oviktig för livet på Stockholms Universitet.

DN redovisar ny statistik från DN/Synovate om det kommande EU-valet.

Det är inga större nyheter egentligen, förutom det faktum att Junilistan totalt har rasat igenom. Från att ha fått 15.5% i förra EU-valet till 1.5% om det vore val idag.

Annars är allt som vanligt; alla småpartier har gått back med ca 1% medan de två stora, S och M, har gått plus flera procent.

Det enda småparti som har gått fram är Piratpartiet (PP), fast då handlar det om endast .3%, från 5.1% till 5.4%, vilket i EU-valsammanhang är en piss i havet.
Jag är förundrad över att Piratpartiet har gått framåt. Efter den senaste tiden (närapå) total tystnad i media, trots flera utomordentliga tillfällen. Senast igår om domarjävet i The Pirate Bay-rättegången och innan dess i fallet om studenterna som hade blivit avstängda från Linköpings och Umeås universitets nätverk för antagen fildelning (ett tillfälle som KD:s förstanamn Ella Bohlin tog i akt och JO-anmälda sagda universitet). Förvisso vore det oklokt av dem att börja skrika i megaluren så fort nåt om internet och särskilt TPB tas upp, men det är ändå flera veckor kvar till valet och om väljarna fortfarande är osäkra på vad eu-valet handlar om, desto större risk är det att väljarna går från PP-sympatisörer till traditions-röstare, vilket betyder att de skulle rösta på de parti som de brukar rösta på, och då förlorar PP starkt.
Man ska inte glömma bort att PP är ett väldigt nytt parti och  som sådant så är det viktigt att de syns i den mediala debatten. Men de måste välja var och när de ska synas, annars är det en stor risk att de blir stämplade av media som ett “datanördsparti”, vilket de i mångt och mycket inte är. Jag tycker att PP borde studera Junilistans tillvägagångsätt i förra valet.

En annan väldigt oroande siffra är att 45% inte VET att det är val!

“(…)intressanta med DN/Synovates mätning är att den visar att varannan väljare, 45 procent, fortfarande inte vet att det är val i juni.

Lite längre ned uttalar sig DN/Synovate om detta:

Valkampanjerna har ju inte kommit i gång än.

Har folk missat hela hallaballot om EU-valet? Ioförsig oftast om att just kampanjerna inte har kommit igång och ironiskt nog om att folk inte bryr sig om EU-valet, men det är ju om något en eye-opener!
Vore intressant att se lite mer statistik om vilka det är som inte vet/inte bryr sig om att det är val. Och hur dessa ställer gentemot EU och emu.

Botkyrka kommun har nu påbörjat ett projekt som handlar just om att öka röstdeltagande, vilket ioförsig är ett bra initiativ, men jag undrar inte om det vore bättre att starta ett eu-utbildningsprojekt. Att verkligen utbilda “folket” om hur EU är uppbyggt och hur beslutsprocessen ser ut. Jag tror att detta är silverkulan som kommer att ta död på det låga EU-valsdeltagandet och den stora passivitet (de som hörs brukar oftast vara ett fåtal med en alldeles för stor megafon) angående EU som finnes.

Med siffror som pekar på runt 50% valdeltagande gör det än viktigare att gå och rösta! Din röst kommer att göra skillnad!

Kollar justnu på partiledardebatten i riksdagen. Inget nytt under den solen, bara det att Fredrik Reinfeldt har börjat tro att “ju högre man skriker, desto mer rätt har man”. Det stämmer inte. Men kul att det börjar bli lite mer dramatiska utspel i riksdagen, även om den kritiske kan lätt tänka sig att detta är endast för att få lite tv-tid i nyheterna.

Ha en bra dag!

Idag resonerar Per Schlingmann, moderaternas partisekreterare, om att man inför valen 2014 ska kunna göra det möjligt att kunna rösta via sms och internet. Det är i grunden ett bra förslag. Alla sätt som kan öka valdeltagandet, öka dialogen mellan valda och väljare ska användas. Engemangat som finns på internet kommer bara att öka. i DN idag kan man läsa att få läser bloggar dagligen. Säkert är det så. Dock fram gick att andelen som läser bloggar ökar. Jag tror vi bara sätt början på den möjlighet internet kan ha för det demokratiska engagemanget och samtalet.

Jag tror man ska akta sig för att underskatt kraften på internet. Man kan givetvis inte låta bli att i den delen ändå konstatera att Piratpartiets enorma medlemstillströmmning de senaste dagarna ändå står för något. I sig är det bra att människor engagerar sig politiskt, även om de gör det för idéer som inte jag tror på.

Internet är bra och ska användas. En sak jag dock funderat på är det höga och ibland hätska tonläget som rådet. Jag är van med att debattera med politiska motståndare och gjort det i många år. Jag är tyvärr därmed lite besviken över den hårda ton som kommer fram på nätet och bloggarna. Det för inte det demokratiska samtalet framåt. Mycket av låsningarna kring Piratpartiet och oviljan att lyssna till dem beror ju på att de “skriker” åt oss och kallar alla oss som inte håller med dem för idioter. Just det sättet att argumenter kan tvärtom skrämma bort folk från politiska bloggar och politiska samtal på nätet. Låt oss se till att det inte blir så, var och en av oss bär i den delen ett ansvar.

Läs gärna MinaModerataKarameller som belyser på ett bra sätt hur twitter och bloggar i allra högsta grad är en del av det politiska samtalet. Även Sagor från livbåten skriver bra om vårt gemensamma ansvar för att få en bra debatt.

…är ju inte EU-valet, utan det pågående indiska valet. 714 miljoner röstberättigade ska välja 543 ledamöter i Lok Sabha, det indiska underhuset. I EU-valet röstar 375 miljoner människor till ett parlament med 736 ledamöter. En europés röst väger alltså tyngre i Bryssel än en indiers i New Delhi. Ändå var valdeltagandet i Indien 2004 högre än det i EU samma år, så att “min röst betyder så litet” känns inte riktigt som ett hållbart argument för att strunta i EU-valet.

Riksdagsledamoten Ameer Sachet (s) skriver om den indiska valkampanjen på sin blogg: Indien världens största demokrati

Vilka är förresten, de bästa argumentet för att inte gå och rösta i EU-valet? Kunde också vara intressant att höra.

/Leo

De senaste dagarna har det publicerats en rad undersökningar om valdeltagandet till Europaparlamentet. På det stora hela är det förstås oroande läsning. I den senaste sägs att endast 48 procent av svenskarna tänker rösta den 7 juni. Det är på tok för lite! Samtidigt ska man komma ihåg att valdeltagandet 2004 var knappt 38% och att årets kampanj har inte börjat ännu.

Det är paradoxalt att så få bryr sig om EP-valet samtidigt som många uppger att de vill att EU ska ta itu med miljö- och klimatproblem samt jobb och tillväxtfrågor. I alla dessa frågor har Europaparlamentet mycket att säga till om. Parlamentet var pådrivande för att få till stånd klimatpaketet i december.

Den stora stridsfrågan just nu handlar om patientrörlighetsdirektivet, dvs om medborgarna skall kunna söka vård i ett annat EU-land. Socialdemokraterna är emot, liberaler och konservativa är för. Det spelar roll hur man röstar. Och det spelar roll vem som sitter i Bryssel och Strasbourg. En påläst och drivande person kan uträtta mycket.

Europaparlamentet kommer med Lissabonfördraget, om det går igenom, att få mer inflytande än någonsin. De blir då medbeslutande i nästan samtliga frågor som EU beslutar om. Nytt blir jordbrukspolitiken (kanske äntligen en chans att reformera den…), polissamarbete och migrationsfrågor.

Det är oerhört viktigt att vi politiker deltar i EP-valrörelsen. I juni 2004 valde Göran Persson att operera sin höft istället för att driva kampanj. Det ger förstås en tydlig signal om att han inte tyckte valet var så viktigt. “Europavalet är lika spännande som att kyssa sin egen syster” är ett annat bevingat ord från dåvarande statsministern. Ytterligare en signal….

Alliansregeringen har ett helt annat förhållningssätt till Europapolitiken och jag har sedan oktober 2006 ägnat en stor del av arbetstiden åt att resa runt i landet för att berätta om kopplingen mellan vad som händer i kommunen, riksdagen och Bryssel. Jag upplever att det finns en stor nyfikenhet om EU och undersökningar visar att aldrig tidigare har så många svenskar varit positiva till medlemskapet.

Det positiva med debatten om valdeltagandet är att det förhoppningsvis gör fler människor uppmärksamma på att det är val. Sedan är det upp till oss politiker att fylla kampanjen med innehåll och visa på tydliga alternativ. Imorgon gör jag mitt första kampanjstopp i Umeå!

Jag medverkade i radions Studio Ett idag om just detta.

Den 7 juni i år är det val till Europaparlamentet. Redan den 20 maj sätter förtidsröstningen igång runt om i landet. Tyvärr är det inte många som har uppfattat detta. Enligt en undersökning är det bara 33% av svenskarna som ens vet om att det är val i år och det är ännu färre som faktiskt har tänkt sig att rösta. I hela EU är det 34% som säger att de har tänkt att rösta den 7 juni, en minskning med 12 procentenheter mot förra valet 2004.

Det är skrämmande att medborgarna i världens största demokratiprojekt inte bryr sig mer om vilka som sitter i parlamentet. De vanligaste argumenten är att EU ändå inte påverkar just min egen vardag, eller att det inte går att påverka EU. Båda påståendena är felaktiga.

I en genomsnittlig svensk kommun påverkas ca 60% av beslutsärendena av andra beslut som fattats på EU-nivå, enligt statistik från Sveriges kommuner och landsting (SKL). EU beslutar också om direktiv som IPRED och datalagringsdirektivet, saker som givit upphov till bloggstormar och som är ett av de främsta skälen till att Piratpartiet har så starkt stöd. Direktiven påverkar människors vardag direkt och indirekt.

Tittar man på möjligheten att påverka EU var Hadar Cars (FP) den parlamentariker som på sin tid drev igenom att alla kandidatländer skulle ha avskaffat dödsstraffet för att kunna bli medlemmar i EU. Marit Paulsen (FP) har drivit igenom förbättringar inom livsmedelskontroll och djurskydd. Det går alltså att påverka som parlamentariker, bara man har kraft och kunskap.

Jag hoppas verkligen att den stundande valrörelsen kan höja medvetenheten om att det är val i år och att den dessutom får människor att gå och rösta. LO-medlemmarna är de som är sämst informerade och de som sympatiserar med socialdemokraterna kommer väl troligen, med tanke på den senaste tidens händelser i arbetarrörelsen, att vara mindre benägna att resa sig från sofflocket än vanligt. Att ens försöka bibehålla ett valresultat på samma nivå som förra gången (då 38% av svenskarna röstade) kommer att kräva mer arbete än någonsin förr. Förhoppningsvis kavlar alla politiska partier upp ärmarna och gör allt de kan för att ändå hålla valresultatet uppe. Allt annat vore grovt tjänstefel.

Läs även andra bloggares åsikter om demokrati, valdeltagande, eu, europa, 7 juni, hadar cars, marit paulsen, piratpartiet, folkpartiet, folkpartiet liberalerna, fp, liberal, rösta, europaparlamentet, ipred, datalagringsdirektivet

Allt fler från opositionslägret vänder i frågan om kårobligatoriet. Det är gott. Men det är brottom. I tidningen “Fria tidningen” rapporteras hur ung-vänster svänger i frågan om kårobligatoriet. Det är bra och det är gott resonerat. 

Dock återkommer från borgligt håll argumentet om valdeltagandet som är så lågt och som i sig skulle göra studentinflytandet försvagat. Underligt hur lite koll man kan ha på den organisation man kritiserar…. Valdeltagandet i Europavalet har också varit dåligt… hur ska vi resonera nu?

Fredagen tillbringade jag i Stockholm och deltog på valkonferens inför valet 2009. Ja, det är val 2009. Då är det val till EU-parlamentet. Ett val som kanske riskerar att glömmas bort. Vi har som parti ett stort och viktigt ansvar för att få ett högt valdeltagande. Demokrati och öppna val kräver att folk deltar och röstar för att legitimiteten ska vara stark. Därför måste vi få fler att rösta i valet 2009 och därmed stärka Sveriges röst i EU.