I dag såg jag en underbar film, The women, en film som inspirerade mig. Filmen fick mig inse hur viktigt det är att uppskatta sina vänner och framför allt, alltid finnas där för varandra. Det finns inget finare än att ha sanna vänner.
I dag  insåg jag att min bästa väninna har alltid funnits vid min sida, i både ont och gott. Hon har alltid varit den där extra hjulet som har saknats i mitt liv. Jag älskar våra samtal om killar, shopping och problem.
Just nu befinner hon sig i England. Hon ska jobba med hästar hos en, vad jag har hört, väldigt rik familj. Fadern i huset är tydligen en väldigt känd fotbolls spelare som är bästa kompis med Henke Larsson. Wow, det låter häftigt.  Min väninnas uppgift är att träna barnen att rida samt ta hand om deras hästar. Kan inte fatta att den “lilla tösen” har lämnat mig. Vem ska jag gå ut med och ta en drink? Och ha våra roliga samtal? Jag har en lösning, jag kommer och hälsar på dig.  England here I come!

Idag har jag träffat en väninna, som jag inte sett på över 1 år, det var väldigt trevligt. Vi snackade om jobb och killar, mest om killar (haha)… Hon har sambo, så hon har sitt på det torra… Jag själv har ingen, vill vara singel ett tag till, men är väldigt attraherad av en karl som jag ser nästan varje dag. Hans ögon förtrollar mig! Han är redan upptagen, så honom kan jag glömma. Han vet inget om mina känslor, kanske lika bra det, han skulle väl bli alldeles förskräckt. Han är kanske inte min typ ändå, det är något som jag förmodligen aldrig kommer att få veta.

Denna myslördag har jag, bortsett från att ha träffat väninnan, kollat några avsnitt ur åttonde och sista säsongen av “McLeod’s Daughters” (McLeods döttrar) plus sett “The Proposal” med Sandra Bullock. McLeod’s Daughters och The Proposal släpptes på DVD i veckan, 28 oktober. Särskilt McLeods döttrar har jag väntat länge på, bokade den redan i maj. Har kommit lite mer än halvvägs in i säsongen, och än så länge är den bra. The Proposal överträffade mina förväntningar, jag trodde den skulle vara kass, men den var rätt härlig och en del fniss blev det

Nu sitter jag vid datorn och surfar, medans jag njuter av den trevliga doften av vit mysk från aromalampan, som föreställer tre egyptiska faraoner som håller i stor skål, och i den skålen har myskoljan blandats med vatten och värms upp av värmeljuset under skålen. Nu ska jag snart gå och lägga mig med en bok och mysa vidare…

För kvinnor finns det två olika sorters män: potentiella pojkvänner och ”bara vänner”. Om du väl har fallit i ”bara vänner”-kategorin, är det svårt att nästla sig ur. Jag är ledsen över att behöva avslöja det här men du är troligen fast för livet. Jag kallar det för kompisfällan.

Du kanske känner igen dig i följande påståenden: Du tillhörde en av de duktigare eleverna i skolan och pluggade hårt för att komma in på en bra utbildning. Detta ansågs vara knepet för att landa ett bra jobb och sätta guldkant på tillvaron. Helt enkelt fixa ett försprång i livet.
Men istället ansågs du vara lite av en tönt och fick aldrig dansa med någon på klassfesterna. Samtidigt var det någon som var lika dum som tåget, som fick alla godingarna.

Denna sorgliga bakgrund till trots, tycker du idag att du gör precis allting rätt bland damerna – men blir ändå dumpad hela tiden! Vad är det som har gått snett? Hur kommer det sig egentligen att det är just du som fortfarande är singel och skolans knölar har stadgat sig för länge sedan? Vad är tricket? Varför är vissa män så nedrans framgångsrika bland kvinnor och andra, tja, hmm, kanske inte riktigt lika mycket så? För att sammanfatta: Varför är kvinnor attraherade av ”knölar” och inte av ”trevliga killar”? Men eftersom du var tillräckligt smart för att trycka in en massa kunskap i huvudet, är du troligen tillräckligt smart för att lära dig hur du ska få damerna.

Personligen tror jag att det är genetiskt. Vår empati; känslor och sådant, utvecklades inte igår, utan för tusentals år sedan. Om du funderar en stund över hur det var under stenåldern, är det lätt att tänka sig att det för kvinnor var en överlevnadsinstinkt, att bli intresserade av machomän. Stenålderskvinnorna sökte sig helt enkelt till sådana som fysiskt och psykiskt kunde försvara dem och deras barn. Samma gener finns fortfarande kvar idag. Kvinnor vill fortfarande ha en man som, om det skulle behövas, kan beskydda henne. Om du då istället går och uppför dig som en vekling, kommer hon känna sig oskyddad.

De grundläggande drag som kvinnor definitivt finner attraktiva hos män, har inte ändrats nämnvärt sedan stenåldern. De flesta kvinnor vill fortfarande att hennes partner uppför sig som en man, inte som bästa väninnan. Det är uppenbart att alltför många svenska män har missuppfattat det här och någon gång längs med vägen fått för sig, att de måste uppföra sig som kvinnor för att få en! Det är ett problem. Vi kvinnor vill inte ha mesar. Vi vill inte ha män som uppför sig som kvinnor. Vi vill ha män som uppför sig som män! (Jag är förvånad över att inte fler män sitter ner och pinkar).

Hur plågsamt det än är att läsa, måste jag ge dig resten av sanningsmedicinen. Men om du bara lyfter upp huvudet ur sanden och tar en objektiv titt på fakta, kommer du förhoppningsvis att förstå vad jag pratar om. Eller så kan du lyssna på en grupp attraktiva singelkvinnor – efter en stund brukar ämnet oftast handla om män. Om hur svårt det är att hitta intressanta, vettiga karlar att dejta…

Om du någonsin hör en kvinna yttra orden ”Han är trevlig” kan jag slå vad om tusen chokladmynt, att hon i-n-t-e är attraherad av killen hon pratar om. Hur spännande är ”trevlig”? Hur mycket av utmaning är någon som är ”trevlig”? Hur mycket gnista finns det i ”trevlig”? Exakt. Inte mycket. Om hon säger att ”Du är trevlig” är det kvinn-ska för ”Inte ens om du var den sista mannen på jorden skulle jag…”

Trevliga killar är helt enkelt t-r-å-k-i-g-a och f-ö-r-u-t-s-ä-g-b-a-r-a. Två saker som är avtändande för kvinnor. Om du är så snäll att du blir tråkig, kommer hon bli ointresserad på en gång. Och du kan aldrig tråka ut en kvinna till att bli attraherad av dig. Kom ihåg grabben, ingen gillar en dörrmatta – erbjud dig inte frivilligt att bli ett offer.

Marie Hagberg

Citera gärna men ange källan: http://dejtingkonsulten.wordpress.com

Min underbara och goa vän Shalini fyller år idag!!

Hoppas din dag blir alldeles helt fantastiskt underbar!!
Sådär fantastisk underbar som du är
som mamma till dina underbara barn
och som vän.
Det är du värd och lite till! =)

Jag och Hunk- Orlando
kommer över på förmiddagen
Det går väl bra va?? =)
Så håll kaffepannan redo!!

Massor med kramar till dig från oss alla!!

Love You Gumman!! ♥

]]> http://hattagospel.wordpress.com/2009/02/05/min-vaninna-anette-hjarpe-nystrom-och-hennes-nagelverkstad-i-timra/ Thu, 05 Feb 2009 18:56:00 +0000 hattagospel http://hattagospel.wordpress.com/2009/02/05/min-vaninna-anette-hjarpe-nystrom-och-hennes-nagelverkstad-i-timra/

Foto: Anette Hjärpe-Nyström

I natt kunde jag inte somna så klockan var halv 5 sista gången jag tittade på den, mycket irriterande. I och för sig så satt jag och pratade med en väninna jag inte pratat med på länge i telefonen så hon fick mig väl uppspeedad, jag törs knappt tala om hur länge vi surrade men jag kan säg att jag slog personligt rekord i alla fall. I bland hatar jag telefonen, men ibland kan jag sitta ett par timmar. I går var det betydligt längre än så, närmare bestämt 5 timmar och 45 minuter!! Har ni hört nåt värre! Till och med jag var chockad när jag la på, helt vansinningt men det kändes inte så länge.

Här skiner solen och jag tror jag måste slita mig från datorn en stund senare och försöka plocka lite här hemma, det tragiska med solsken är just att all dynga syns så väl. Sonen sover än, men han är tonåring så det är väl normalt. Förresten så ringde sambon för ett tag sedan så då passade jag på att läxa upp honom för gårdagen, för jag glömde bort det igår när han ringde. Och han lovade att skämmas som en hund, och Eva Grödén hade han totalt missat så han skyllde på att han måste varit i något märkligt tillstånd när han flirtade med henne, för han minns henne inte ens…….

Hanna gumman har varit sjuk i ett par dagar.
Varit och varit.. hon är det lite fortfarande.
Feber, snor och ögoninflamation…
Gumman min har varit hemma från skolan sen igår.
Hon blir hemma i morgon med
Men på Fredag så har jag planerat att det blir fritte.
Det är avslutning i morgon kväll på Hannas skola.
På Fredag så är hon helt ledig.

Ja i morgon är det då dags att få bli glugglös, JIHOOO!!
Det ska bli så attans skönt att få bryggan ju
Ja ni anar inte *ler*
Har haft lite mardrömmar om att den inte passar.. haha
Fy.. tänk om den inte gör det..Huahuahua…
Tänk om jag har bitit ihop snett när avtrycket skulle tas.
Snart så får vi se om jag gjorde det eller inte..
Håll tummarna för bövelen nu!!

Jag skrev ju lite om döden i förra inlägget.
Har haft lite “motstånd” att skriva om just rädsla och döden.
Fast är ju en stor del av av våra liv..och viktig att förstå.
Förra gången jag skev om just döden och mina tankar om en händelse.
Så fick jag ett telefonsamtal mitt i detta inlägg
(som jag fö skrev tidigare än Mars 2007)
om att min fina, goa underbara väninna Raija, hade dött.
Vi träffades så gott som varenda dag..
Har ju alltid haft just den händelsen i tanken
när jag skriver någonting om döden.
Givetvis så har det inget samband..
Typiskt är ju att man ska alltid “hitta samband” som inte finns.
Ja ungefär som så här då:
“Om jag skriver personliga reflektioner om döden nu..
kommer någon att ringa mig om att någon har dött?
Så hände det sist ju”
Jo jag vet.. helnipprigt ju.. haha

Givetvis så tror jag inte på sådana sammankopplingar på riktigt
Utan det är bara ett känslominne kopplat till det som skedde
just då jag fick samtalet om att Raija hade dött.
Jag kunde likaväl ha lagat mat
och säkerligen skulle jag länge komma ihåg
vad det var för mat jag lagade just då när jag fick samtalet.
Ja ja.. ni förstår säkert vad jag svamlar om.. haha

Ja i alla fall så skrev jag då om döden och jag fick ett meddelande
Men denna gång var det chockartat underbart meddelande
Det var om någonting som jag (vi) hade väntat på i tio år.. nästan.
Det är mycket känslor nu här….
Nu väljer jag att minnas just detta när jag skriver någonting om döden.
Tur är ju att man har val och kan välja själv vissa saker.

Jag håller på att göra ett avslut på 2008 års bloggliv.
Jag vet inte om jag ska fortsätta att blogga..
Det står liksom lite stilla nu.. det blir varken hackat eller malet.
Jag söker efter förändringar och håller på att försöka skapa dom.
För dom kommer nog inte av sig själv bara så där..
Jo ibland så gör det ju det..
Men menar just med bloggandet..
där kan nog bara jag själv göra förändringar.
Om jag ska fortsätta och gör jag det.. så i vilken form isf..
Nuvarande eller om jag ska ändra stil helt?
Kanske en modeblog.. haha
Nädå.. det var bara skoj… hör ni det!! S k o j ohoj!!

Jag har skrivit 985 inlägg på denna blogg just nu..
Kanske 1000 vore ett bra stopp eller avslut här?
Då har jag 15 inlägg kvar..
Men jag vet inte.. jag gillar ju att svamla trots allt.
Men jag känner att någon förändring måste ske snart..
Utmaningar.. mål… ja ni vet.
Kanske skulle det räcka med en paus bara
Hade ju en sådan tidigare på några månader..
Sen var det kul att skiva igen..
Ja det kanske är dags nu då.
Det var ju nog 1½ år sen jag hade pausen.
Man måste ju ha semester när man jobbar.
Nu är ju inte bloggen mitt jobb..
Men jag sitter ju här varenda dag nästan ju *ler*
Så det är nog en bra liknelse..

Jag har nog runt 1500 -2000 unika besökare per vecka
Ibland lite mera ibland lite mindre..
Det är underbart att så många vill följa min blogg.
Jag vet ju att jag har många trogna besökare som återkommer.
Det är ni som sporrar en framåt.. ni får mig att vilja
Men ibland så blir det så här bara..

Syftet med min blogg är ju att visa er läsare
hur det är att leva med en tös som har Downs syndrom.
Att det faktiskt inte är så tokigt..
Ja och visa på vilken underbar och värdefull liten tjej hon är.
Det finns ju så mycket rädslor där ute och fördomar
Just mot det som är lite annorlunda för det som inte är “Normalt”
Jag tror nog att jag har lyckats lite i mitt syfte i alla fall..
Någons rädsla och fördomar har nog minskat..

Det är lite just därför det tar emot att sluta blogga helt.
Just för att jag vill ju så gärna visa hela världen
eller iaf för mina ca1500 – 2000 besökare varje vecka *ler*
alla Hannas upptåg och den vardag hon lever i med oss.
Att hon inte är någon naturkatastrof..
Utan en helt underbar, värdefull liten tjej
Med alla förutsättningar för att leva ett bra och givande liv.
Inte någon som ska selkteras bort.

Sen har jag ju fyra vackra värdefulla söner också..
Men det är ingen som är “rädd” för dom
Dom är ju sk “normala” ungar..
Dom finns ju också med i ett sammanhang precis som Hanna

Svävar ju utanför “ämnet” många gånger..
Men det är ju så det är..att livet är ihopsatt av så mycket
och det blir sen till en helhet.. våran helhet..vårat liv.
Vårat liv… där varenda en har sin viktiga plats..
Fattas någon så är inte våran familj hel..

Ibland så funderar jag att sätta ihop bloggen till en bok..
En bok för mina barn i framtiden..
och för er andra som  vill läsa…
Men å andra sidan har jag redan en färdigskriven bok
som jag borde koncentrera mig på att skicka till förläggare..
Ja försöka att få den utgiven i alla fall..
Försöka är gott nog..

Skrev ju den på beställning av en förläggare..
som sen inte fixade med att ge ut den..
Hon tog kontakt med mig, vi träffades
Jag skev boken.. och vart efter jag skrev så
skickade jag in manus som lovordades av henne.
Hon vill ha mera…
Kanske hade hon inte pengar..
Lite står det om detta i fliken  “Det här är jag..”

I början så var det inte ett direkt löfte om utgivning..
Vilket det senare blev..
I början var det “vi kan försöka, kan inte lova”
till senare prat om faktiskt utgivning, passande titel
antal exemplar.. osv..
Hon manade på..
för att få in manuset för korrekturläsning..
för att returnera den sen efter ett antal månader..
Men den klena ursäkten att tiden inte finns..
Eller vad det nu var..
Jag tror nog inte hon kunde “sitt jobb”..
att hon hade tagit sig vatten över huvudet.

Min bok är svår att korrekturläsa
eftersom den är i prosaform hela boken.
Fegt backade hon ur.
Jag hade lagt ut massor med timmar på att skriva den.
Men detta är hennes skam inte min.

Jag får väl försöka få röva ur vagnen
och skicka iväg manuset någonstans…

Nu blir det bingen gott folk!!

Sköt om er och varandra nu..

Love You All!!

NattiNatti

Nu har jag pratat med min extremt trötta väninna. Hon är ensam med 2 barn varav de ena är en kopia av min son i beteendet han hade som liten, en energi som aldrig tar slut, stora kottar i öronen som gjorde att han aldrig hörde vad jag sa, en aldrig sinande ström av ord och ljud, en total oförmåga att göra som man blir tillsagd. Nu är hon så trött så ungen är snart till salu. Jag känner igen det så väl, hur man kommer till en gräns där man känner att nu skiter jag i det, jag orkar inte, jag vet inte vad jag ska göra.

Jag har ju lärt mig av mina misstag som jag gjorde, så något matnyttiga råd ska jag väl kunna ge henne. Det har inte med brist på uppfostran att göra, hennes äldre barn är inte alls så där, utan det har med den lilla damens personlighet och överaktivitet att göra, och på den fronten kan jag i alla fall ett och annat knep. Så nu ska jag sätta mig och pyssla ihop ett litet belöningsschema till den lilla madammen och hoppas att hon tycker det är så pass roligt att hon följer det och ser att allt blir lugnare och skönare om man bara lyssnar lite mer på morsan istället för att hela tiden känna sig tvungen att testa gränser. Det ska bli roligt. Hon är rolig också den lilla, hon ringde mig förut och pratade som om hon vore åtminstone 45 år gammal, som en liten tant

Läs även andra bloggares åsikter om Barn, Trots, Testa gränser, Överaktiv, Personlighet, Väninna

Är bortbjuden i kväll till väninna med hela livet inriktat på hälsa. Hon är dessutom vegetarian, och har hållit i ett par kvällskurser, bland annat en där vi provade vegetariskt julbord. Gissa om det var gott?!!!!

Så nu ska jag bara vänta på varmvatten och sedan snabbduscha, snabbmakeupa och snabbklä mig. Så är det när vi (vilket betyder maken) inte börjat elda pellets ännu, utan måste hiva in pinnar i brasan allt som oftast. Vi (=maken) trodde att det relativt varma vädret skulle hålla sig en vecka till, och att det alltså inte var någon panik med att byta bränsle i vår gamla panna. Nu när jag kom hem halv sex på klvällen är det fortfarande ganska kallt inne, och vattnet som kommer ur kranarna är inte särskilt mer än ljummet.

Ja, jag vet att jag kan leda själv, men när maken kommer hem först så får han börja elda förstås. Det tar den tid det tar. Så jag fryser om händerna vid tangentbordet under väntans tider.

Snart är det dags.

Ha en trevlig kväll, för det ska jag ha!

Jag skriva min svensk bloget nu. Jag ringar till min mamma. Hon titta på TV. Min broder arbetar. Min väninna äta fisk.

Dom flesta av barnen snörvlar och hostar här hemma..
Med dom två som blev sjuka i fredags så är det bättre nu
men nu börjar Elias att bli sjuk..
Han verkar ha feber.. och klagar över ont i kroppen.
Jag misstänker att han blir hemma i morgon.
Johannes och Marcus ska till skolan i morgon i alla fall.
Hanna är den enda som är kry så vitt jag vet, hon är ju på korttis.
Hon åker till skolan direkt därifrån i morgon bitti.

Dom ringde tidigare i kväll från korttis
Hanna hade längtat efter mig hela kvällen
hon hade stått vid fönstret och väntat och väntat…
Hon hade gråtit och varit så ledsen..
Jag pratade med henne, hon hulkade och snyftade fram ett.. “min mamma”
Jag förklarade att hon ska sova en natt till sen kommer hon hem..
“Ja mamma.. bra mamma” säger hon då och jag tror hon förstod fullt ut.
Åhh, det var så sorgligt att höra henne.. det bara skar i hjärtat.
Bestämde med Korttis att om det inte hade lugnat sig inom en halvtimme
så skulle jag hämta hem henne..
Hanna lugnade ner sig efter att hon hade pratat med mig
så hon blev kvar.

Vad jag hatar sådant här…
Jag som har så dåligt samvete sen tidigare över att hon är där..
(hon tycker om korttis jättemycket, det är inte det)
Det här minskade ju inte direkt på det dåliga samvetet…
Jag känner mig så dålig, som mamma, i sådana här situationer.
Korttis är ju bara bra för henne för hennes framtid… vet ju det.
Nu blir det inte Korttis på ett tag…
Älskade gumman min.. i morgon är hon hemma!!

Marcus gubben… han räknar ner dagarna tills han fyller år.
På fredag blir gubben hela 6 år..
På lördag ska vi ha kalas här hemma.
Han vill ju ha Disco men jag har inte fått tag på någon Discokula än (lampa)
sådant är ju livsviktigt när man ska ha Disco jue *ler*
På Brio är dom slut.. jag hoppas det finns att få tag på någon annanstans
I någon lampaffär här i Köping kanske..
Annars får vi väl låna en från Kirsis Sami.
Sen skulle han ha Marcooliomusik.. ett måste ju.
Så det blir till att börja jaga sådant också..
Vart sjutton får man tag på sådant? Billigt måste det också vara.
Vägrar lägga ut ett par hundra på en ny skiva..
Fast han är väl inte så inne längre så det är kanske billigare nu.
Hänger inte riktigt med i dom svängarna..
Har ingen aning om vad som är inne eller ute.
På Fredag efter Fritte så ska Marcus får hål i ett öra.
Det verkar vara inne i alla fall..
Varenda unge verkar ju har hål i örat.. nästan varenda unge då.
Många har i alla fall någonting som glittrar i örat.
Han har ju tjatat om det.. så han får väl det då.
Sen om han vågar göra det är ju en annan sak *ler*

Jag har känt mig så attans trög dom senaste veckorna med allting..
Ja som blogga och så.. det går välan upp å ner med lusten.
Annars så gillar jag ju att sitta här och babbla..
Men nu sitter jag knappt här… inte som tidigare i alla fall.
Det är välan inte en så stor förlust för någon
med mina uteblivna blogginlägg, hehe
så ni står väl ut med det misstänker jag.. *ler*
Jaja… det är som det är!!

Paula din häxa..
nu får du ta och rabbla några orkes och inspirationsformler till mig.
jag får väl komma upp till dig och vila upp mig, hehe
Inte för jag vet riktigt vad jag ska vila upp mig ifrån
Men det lät som ett bra skäl ju, hehe
Fast det riktiga skälet är ju att jag gillar dig.
Fan gumman.. måste ju komma och hälsa på snart.
Nu har vi ju sagt det länge.. så snart måste det bli av.
Det vore ju underbart att ses igen..

Jessica kom över i kväll en stund för att se efter bråkstakarna
så att jag kunde åka till Willys för att handla.
Gulliga rara Shalini skjutsade mig… så jag slapp ta cykeln.
Nu behöver jag inte handla på några dagar..
Annars blir det ju till att man slinker in på Hemköp
efter att ha hämtat ungarna på Fritte..
Nu slipper jag det.. så det blir raka vägen hem med dom små.
Är det fint ute så blir vi kvar ute tills kvällsmaten
Shalini är oftast ute med hennes gullefjun då vi kommer hem
Kan ju koka kaffet klart innan jag hämtar så är det bara att hämta sen.
Roligare att sitta i sandlådan med en kopp kaffe ju..än utan, hehe

Var över till min goa vän Kirsi för en kvällsfika nu i kväll..
Marcus var givetvis med… men Johannes och Elias var kvar hemma.
Det är alltid så rofyllt hemma hos henne.. så lugnt och så tyst.
så det är ett rent nöje för öronen och själen att sitta där..
Ja sen är hon attans trevlig också Kirsi.. en mycket fin och värdefull vän.
Sen kommer man hem och här är det allt annat än rofyllt ju, hehe
Det låter i varenda rum här.. diskmakin i köket
Tvättmaskin i badrummet.. TV apparater i vartenda rum
det är TV spel.. det är DvD skivor som det lyssnas på
Allt är på samtidigt.. åsså fyra tjattrande ungar på allting
och en tjatig morsa att inte förglömma ju..haha
Ja snacka om att mina öron blöder ibland ju *ler*

Funderar på att knalla till skolan i morgon vid lunchrasten
och vara lite med Johannes.. till skolans slut.
Träffa lite av hans klasskompisar..
Han är ju helt ny på den skolan..
så man känner inte till barnen riktigt än
vilka dom är till både namn och utseende.
Några känner man ju till.
Det underlättar ju för dom också att veta vem jag är
Ifall det är någonting.. tänkte på tjafs och så mellan barnen
Sådant brukar ju hända då och då mellan ungar.
Har dom träffat mig så är det lättare för dom att komma och prata.
Jag är ju på skolan och hämtar varenda dag..
och många går ju på fritte och så.
Sen är det ju trevlig att se hur Johannes skolvardag ser ut.

Hoppas jag hinner i morgon
annars så får jag ta det en annan dag i veckan.
Försöka att ta en heldag i skolan..
Fast i morgon ska jag bort på förmiddagen
Ska till Korttis och Hämta Hannas vagn och packning.
Sen är det Marcus och Hannas tur att får besök.
Det går bli senare i höst.
Jag är inte så säker på att Elias vill ha morsan med i skolan.
Det är lite känsligt det där.. när man går i sjuan ju *ler*

Det gick bra hos tandläkaren i fredags.
Det bidde avgjutningar av över och underkäken.
Inte så mycket mera den gången, ska dit nästa fredag igen.
Och säkerligen får jag springa där rätt så ofta tills det är klart med bryggan.
För dom som inte vet så bet jag av en tand i överkäken för ett tag sedan
Den gick inte att rädda så dom drog ut den
så nu blir det en engluggsbrygga…
Billigt och bra.. 7- 8000:-  Jomenvisst som hittat ju *suck*

Elias kom nyss och bad om en värktablett
Tog tempen på honom och visst har han feber.. älskade gubben min.
Han har ont i halsen och kroppen..
Han är inte snorig men hostar gör han.
Så han blir hemma i morgon.

Nu ska jag ta och plocka fram lite kläder
åt dom som ska till skolan i morgon.
Sen blir det till att leta fram alla vecko och månadsberev
så att det inte är någonting på G i morgon som man bör känna till.
Packa gympapåsar och ryggor.
Ja det är en hel del att göra med fyra skolbarn i huset.

Nu får ni ha ett gott slut på söndagen
och en underbar början på en ny vecka.

Sköt om er själva och varandra.. riktigt, riktigt ordentligt!!

Kram å Natti!!

ytterligare en dag att gå här hemma o driva runt. önskar verkligen att dom skulle ringa o säga………..- nu får du börja jobba………… jaja de kommer det vet jag ju men jisses NÄR………….

var ute o gick innan…………. men de var riktigt kallt idag………. o väldigt dimmigt. gick upp mot bananområdet, de finns ett bra ställe där för vovvar att springa lösa men de gick inte idag. de var en massa arbetare där som gjorde iordning skogsområdet. vågade inte släppa hundarna då, inte för att dom är farliga utan vill ju inte att dom ska råka ut för något o att arbetarna inte blir irriterade

nu ska jag laga middag o sen behöver jag baka något så att jag har nåt att bjuda på i eftermiddag………….

mamma o hennes väninna gunilla var här o fikade. de hade med sig en blomma, en orkideé…….. hoppas nu mina fattigt gröna fingrar klarar av att hålla den vid liv……….. ………. vi fikade och sen tittade gunilla på mina väskor som bara ligger o skräpar. jag är lite av en fantast när de gäller väskor….. o skor hon fick med sig 2 st hem iallafall. glad att någon annan får nytta av dem. synd att alla dessa väskor bara ligger där i källaren.

efter att dom åkt hem var jag ute o promenerade med vovvar en stund. inte så hemskt lång runda. de mörknar fort nu o så fort solen gått ner så blir de betydligt kyligare. nu sitter jag är alternerat med tv:n o väntar på att döttrarna ska komma hem…………..

med skoljogg och insamling till barncancerfonden och idrottsrörelsen i Sverige. Min mellersta kille kan vara lite osäker ibland och idag var en sådan dag. Jag var med i skolan, som förälder (inte vikarie) hela dagen. Vi började med den sk skoljoggen där alla elever från förskolan upp till 5:an skulle springa en runda på ca 500 m så många gånger de orkade på 30 minuter. Vår klass klarade 145 varv. Det du! Dessutom skulle vi samla in lite pengar (det var frivilligt) och vi gav 20:-/barn i vår familj. Det kanske verkar futtigt men det är bättre än ingenting alls. De andra sprang skoljoggen förra veckan.

Därefter var det lunch och ytterligare lektioner fram till kl 13.55. Jag skjutsade hem en elev så att han fick duscha och byta kläder, han hade inte ombyte med sig och jag kan lova att de var jättesvettiga, allihop.

Tack jag mår bra idag, jag tror att jag klarade mig undan en maginfluensa med blotta förskräckelsen…men man ska inte utmana ödet…så håll tummarna att det inte bara “hoppar” på mig i slutet av veckan för det har jag absolut inte tid med.

Nu är vi hemma en liten stund och därefter ska min mellersta och äldsta son åka till Bålsta för att gå på gymnastik, de älskar det….jag är så glad för det är en otroligt bra sport för både motorik, koncentration och smidighet (vilket jag saknar…jag menar smidigheten i första hand…;-D) Igår kväll var vi på luftgevärsskytte, fjärde gången, och den mellersta och den äldsta fick medaljer, Brons och Silver. Den lilla fick sin bronsmedalj förra gången och nu jobbar han för att få silvermedaljen. De andra jagar Guldet.

Jag pratade med en väninna igår kväll och ibland är det svårt att förklara men vi ligger inte alls på samma våglängd. Som du vet skulle jag åka till Edinburg i början av oktober men den resan har Ryan Air ställt in pga strejk bland Boings personal. Hon är jättebesviken och jag förstår och det är jag också MEN…tjejen vi ska åka till ska ha barn och är gången halvtid, de håller på att sälja sin lägenhet för att kunna köpa en större, vilket är jättesvårt där då det är lång väntetid och många som vill ha bostäderna. Hon jobbar dessutom jättemycket och har en sådan tjänst där många är beroende utav henne och hon ska ordna ett projekt som tar mycket tid. Min väninna förstår inte att det inte beror på att Mona inte vill att vi ska komma utan att Mona själv är stressad över situationen. Hon är förstagångsmamma också, kanske ska nämnas i förbifarten. Hon vill att vi kommer när bebisen är född för då kan hon lämna över “bebben” till sin man. Jag tror inte att hon vill eller kommer att amma, det var vad jag kände instinktivt. Hur som helst tycker min väninna att vi ska boka nya biljetter så fort som möjligt och jag har försökt att förklara att “vad som helst kan hända under en graviditet och efter förlossningen” och att jag och Mona tycker att vi ska vänta och avvakta. Jag har inte någon brådska för har jag inte träffat henne på 10 år så kan jag vänta ett halvår till. Värre än så är det inte för mig men där tänker vi olika. Ska sägas att min väninna här i Sverige inte har några egna barn ännu vilket gör att jag kan förstå att hon inte har en aning om vad jag pratar om.

Eftersom jag fick vara med på skolan idag har jag inte gjort något av utmaningspaketet….håll ut!

Oj vad det blev mycket men nu ska jag få ihop en middag bestående av köttgryta och ris.

See Ya..!!

Ha en skön kväll

Det blev en trevlig danskväll. Men mest beroende på att väninnan och jag hade så kul. Där var mycket folk och bra musik så det fanns inget att klaga på, och dansa det fick jag

Men vilka öden det finns ute på dansbanorna. Ensamma, svikna, letande och sökande efter honom eller henne med stort H. Människor som så fort man börjar prata berättar om sina liv. Det gör i sin tur att jag själv uppskattar det jag har så mycket mer.

För visst blir jag trött på Guben emellanåt, men det är mest vardagströtthet. När jag sedan kommer ut i bland andra, så ser jag verkligen vad jag har, det gör att när jag väl är hemma igen så kryper jag närmare Guben och är så lycklig Det är tyvärr alldeles för lätt att bli hemmablind.

Läser om Karin 87 år som är en av tusentals gamla som inte får den hjälp de behöver, för att få ett drägligt liv. Det pratas hela tiden om att satsa på vård och omsorg och nu är det dags igen. Tänk om politer kunde ta bort alla ord som var osanna eller tagna ur luften, alla floskler och vallöften. Då skulle debatterna inte innehålla mycket.
I vecka så omplacerades alla på ett boende i Karlskrona för att två av dem uppträtt olämpligt mot de boende. De övriga, alltså de som anmälde det, känner sig orättvist behandlade och straffade för att de klagade.
Livet är märkligt!

Andra bloggar om: äldre, äldrevård, handikapp, dans, man, kvinna, flirt, Black Jack, Kvinnotankar, väninna, samhälle, politik

Skit också..

Men försöker se det positiva med det..
Jag går ner i vikt… jihooo.. blähäää!

I onsdags var jag såpass bra i magen att jag åkte med Hanna till Skansen.
Paula en av mina fina bloggläsare och en framtida väninna (hoppas jag ju)
slog följe med Hanna och mig.
En helhärlig kvinna .. kändes som om jag kände henne sen tidigare..
Jag tog massor med kort.. så gjorde Paula med.
Fullständig redogörelse kommer sen.. kanske i kväll.. i morgon eller så.
Med massor med härliga bilder..

Vi var hemma vid 21 tiden… och på natten satte magen igång igen.
Jag är så matt och är så vansinnigt trött.. har knappt ätit på en vecka..
Sist jag åt var i onsdags..Paulas underbara kycklingsallad på Skansen.
Vattenmelon och Proviva Svartavinbär.. det är min melodi just nu.
Jag har fortfarande inte spytt men mår illa hela tiden
sådär som om man skulle vara på smällen.. vilket jag inte är, hehe
Men allt bara rinner ur mig.. jaja rännskita heter det.. då vet ni!!
Skulle jag äta mat så är det kört ..Ajdå.. och skithuspappret är snart slut.
Och jag går inte och handlar.. just nu.
Jag kanske har fått EHEC Japp, då kanske det är ute med puff..
Ja trevligt att ses kära läsare… tack för att ni läst min blogg.
eller så är det vanlig masjuka.. då får ni står ut med mig ett tag till.

Men det är bättre nu.. än igår…
så i morgon mår jag nog bra eller bättre än idag.

Lite bilder här från Onsdagen…men bara lite.. resten kommer sen..

Här är vi på väg till tåget…

…som skulle gå 9:32.. och gick då med

Hanna fick sin efterlängtade ridtur… (BILD: Paula)

Hanna och Mamma.. Här pausade vi och åt gott. (BILD: Paula)

Skansen (BILD: Paula)

Ja och Grabbsen har kommit hem igår..
Vad jag har längtat efter dom små filurerna *älskar*
Så nu är det full fart här hemma.. som vanligt Mao.

Solfan skiner just nu… Jag vill ha REGN.. idag i alla fall
Regnat har det gjort av och till.. men ihållande regn tack, det vore bra.
Får så dåligt samvete.. orkar inte gå ut just nu med Hanna
Dom andra kan ju gå ut som dom vill…
Har fullt upp med att hålla ihop mig själv..
men i morgon är det säkert bättre.

Det som inte dödar, det härdar… simpelt ju!!

Nä nu orkar jag inte mera…

Tänkte bara ge ett livstecken från mig
så ni inte trodde att jag hade blitt nappad
av en vacker adonis på skansen
och sitter på en lyxyacht farandes mot solnedgången…
Medan Hanna sitter och leker med sin Nanny.
Grabbsen skulle vi givetvis skicka efter så småningom
när vi äntrat hemhamnen i……  *POFF*

Jaja… Vi höres!!

Kram på er!!

Efter en vanlig fredag, sönderjobbad och full, kom jag hem på ett ytterst ovanligt sätt. Det började (eller kanske slutade) med att jag och min väninna skulle hem och sova efter alldeles för mycket rödvin. Efter att ha jagat taxi i några minuter, hoppade en blekfet man in med oss i fordonet. Han ville dela, till Fridhemsplan vrålade han.. Jag och min väninna hade inget emot att han åkte med oss och väl framme vid Fridhemsplan hoppade han av, men han sa inte ett ord och stängde dörren igen utan att betala en ända spänn! Vi blev Irreterade men var alldeles för onyktra för att göra något åt saken. Så vi satt i tystnad tills vi hoppade av vid söder. Då blev det liv. Vi hade glömt portnyckeln och klockan var långt in på natten. Lyckligtvis kom en granne några minuter senare, han var lika full och glad men trött som oss. Oturen hade vänt och vi kunde gladligen gå och lägga oss.

Jag vet att just den här låten är en favorit för en av mina finaste och äldsta vänner. Med henne är jag bara. Vi kan hantera tystnaden i umgänget. Det kan gå en tid utan att vi hör något från varandra, men när vi träffas så är allt bara så som det alltid varit. Äkta och naket ärligt. Kärlek.

Två kvinnor mitt i livet.

Igår skulle vi ha haft en myskväll tillsammans med mat, lite vin och utgång på stans säkraste vattenhål. Nu blev det inte så. Delar av hennes familj fick magsjuka så festen får bli en annan gång med tanke på smittorisken. Det har som gått troll i det. Vi har skjutit upp den nu för andra gången. Men någon gång blir den av, det vet vi. Tills dess Katja – lyssna och njut J

Den här låten är bara din.

Idag så var det inte lika mycket folk på Malmön…
så vi vi behövde inte sitta som packade sillar i en sillburk

Många hade nog stuckit till Krillan som var stängd igår.
Det blåste rejält i några timmar och det var ju lite farligt
man kände ju inte riktigt värmen så nu är man grillad
Hanna gumman är helt röd fast jag smörjde in henne ofta, ofta..
Nu blir det vila från allt vad bad och strand heter i ett par dagar..

Elias ville först inte följa med.. så vi åkte utan honom
Igår så stannade han ju hemma… *mutter*
Men jag hade en plan, hehe
Ringde och sa att vi kommer och hämtar honom med bilen.
Jag ville ju inte att han skulle sitta inne framför datorn hela dagen.
“Nej.. jag vill inte” vad han standardssvar
Ja ja… jag kommer i alla fall och hämtar Närverkskabeln, säger jag..
för sitta inne för jämnan och spela dator går jag inte med på… längre!
Efter en stund så kom det ett SMS “KOM OCH HÄMTA MIG DÅ!!” stod det där.
Frågade honom när vi kom hem om det var skönt att bada..
Han sa skrattande “ja mamma och tack för att du tjatade”

… nä nä.. gubbe lelle, det går inte!!

Japp, så ska en slipsten dras, hehe

Christa och jag har funderat på att hyra en campingstuga på Malmön
senare i sommar..
Så får barnen se lite annat än gården…
Ja hennes barn få välan se med farföräldrar och pappan deras..
Men mina barn har inte riktigt någonstans att åka i sommar.
Farmor och Farfar har ju en underbar stuga i Skinskatteberg..
Men jag har inte hört några planer för i sommar
så jag tror inte att mina barn inkluderas i dom planerna i år.
Där har dom det bra.. hade bra i alla fall tidigare somrar *ler*
Min lilla goa pappa är gammal och har så ont i benen
så han kan inte springa efter som små..
Så dit kan ju bara dom två stora åka under några dagar…
Men så finns det ju två kvar som bör se annat än gården i sommar..
Men det ska vi väl kunna ordna på något sätt.
Jag har ju lite planer på att åka till Skåne i sommar med dom små.
Jag ska hälsa på en underbar vän där nere i södern…
Då kan jag passa på att åka medan dom två stora är hos Vaari.. (Morfar )

Kirsi och barnen åker till Kramfors i slutet av veckan
Dom blir nog kvar en månad..
Dom åker till hennes mammas och Pappas sommarstuga..
Dom har åkt i förväg.. fast dom har inte åkt än.. men i mitten av veckan.
Kirsi och barnen kommer efter med tåg.
Hoppas dom får en underbar semester nu!!!

I morgon blir det en städdag här hemma..
Det ser ut som ..hej kom och hjälp mig men ingen kom…
Det är sand överallt.. sen har vi ju varit borta i två dagar på dagarna
Sen så har man inte orkat röja när man har kommit hem
så det ser ut därefter också… skitgöra!!

…tråkgöra!!

Johannes, Marcus och Hanna har somnat för länge sedan..
Dom var ju så slut efter en hel dag i solen.
Elias är inte ett dugg trött så han sitter väl uppe en stund till.
Jag ska hoppa i bingen snart.. med en bok
Men jag lär väl inte orka med mera än en sida
innan jag träder in in drömmarnas skruvade värld
Läser en jättebra bok nu Johannas saga.. av Marianne Sporre – Rekommenderas

I småland så har det tydligen snurrat hej vilt idag..

- Det var precis klar himmel, 29 grader varmt och ingen blåst. Helt plötsligt satte det här igång. En enorm naturkraft, säger ett ögonvittne till TT.

Han satt i en bil parkerad omkring 50 meter från tromben när den därefter fick tag på optimistjollarna som låg upplagda på land.

- Det var ju nästan som att se ett ufo det här när de här små optimistjollarna sögs upp en efter en och bara snurrade i luften, säger han.

Enligt vittnet, som vill vara anonymt, höll tromben jollarna i luften under ungefär en halvminut.

- Folk skrek till varandra att hålla i sig, säger han.

Sedan försvann tromben nästan lika snabbt som den slog till.

Häftigt värre ju!! och tur var det att ingen människa skadades..
ja..då hade det inte varit så häftigt.
Här i Köping var det tydligen ett häftigt åskväder i morse..
attans också att man missade den, sådant gillar jag att kika på!!
Vaknade vid 7:30 tiden och då var det över…

Nä nu kallar bingen…*Gäääsp*

Ha en trevligt fortsättning på eran kväll och natt!!

Söta drömmar sen när ni sover!!

KramKram!!

För ett tag sedan träffade jag en klok och trevlig kvinna. Vi babblade som tusan och trivdes hur bra som helst i varandras sällskap. Däremot hade hon svårt för ordet väninna.

- Det låter så gammalt! Tyckte hon.

Och jag säger väninna. Har det till och med som tag på min blogg, för vänner och väninnor är viktiga för mig.

Den här kloka kvinnan är 68 år och jag (snart) 40. Idag funderar jag på vem av oss som är äldst. I sinnet alltså. 

….är längtan efter snöskotern stark idag. Har hört ljudet av skotrar inatt och sett skotrar idag. Åh, vad jag längtar efter en ridtur med maskinen…

Skarpt ljus (men inget solsken), fågelkvitter och snö föder längtan till frihet och fart, som jag känner när jag placerar min stjärt i hästsadeln, skoterpallen eller bilsätet. Med det fina och behagliga vädret sneglar jag på mina skoterglasögon och tjockjackan. Det får bli stavgång igen…istället för puderkörning. Skotern är ju inte här.

ZZ Top, The Ark och Red Hot Chili Pepper pumpar takten i mp3:n. Blodet pulserar i ådrorna i samma takt som musiken. Svisch säger det, så har jag gått klart min lilla träningsrunda…Rödrosiga kinder och lätt blodsmak i munnen skvallrar att jag hållit ett högt tempo idag, måste vara längtan efter skotern….

Helgen har förövrigt varit en party-helg (dock i lugnets tecken)…Afterwork med nytt koncept Bang i Luleås fina Kulturens Hus bevistade jag med kollegor och väninnor. Ett nytt koncept där storband, kända artister, lokala förmågor, frågesport och hemliga gäster avlöpte varandra på scen. Nils Johansson gjorde ett bra jobb som ciceron. Folkligt, enkelt, fullsatt och ingen repris – det är något som passar mig.

Sedan har det varit en hel del väninne-surr, lite shopping till hemma-kontoret, lite rödvin och mycket god mat. (Hysteriskt har vi i smyg skrattat åt felstavade menyer där det utlovas “Hysets röda vin”, “Välsteckta grönsacker” och “God Pommfritt”). Rättstavning var tydligen inte restaurangens starka sida, maten var iallafall mycket god.

Kul helg med andra ord.

Inredning av hemmakontoret står på att-göra listan just nu (pust!). Förra veckan dansade jag ut julen, lite sent omsider kan väl en del tycka – men jag hade tänkt att ha kvar tomtarna till påsk. Bara för att testa av omgivningens reaktion. Julen varar ju till påska! Hepp!

Årets WOW:

Efter flera års slit där jag prioriterat andra före mig själv har jag i år lagt min höga ambition, energi och ansvar på att skapa mitt drömliv: Jag har strukit jag måste och ställt mig frågan: Vill jag? Jag vill hitta meningen med livet förutom jobb och familj.

Årets projekt:

Jag har fångat möjligheten att arbeta med ett projekt där genomförandet ligger ca tre år fram i tiden, jag vet inte idag om det ens är genomförbart. Crazy och kul på samma gång.

Årets låt:

Prayer for the weekend med the Ark

Årets skiva:

Laakso som jag fick av min kära pensionerade f.d. arbetskamrat Nisse (åh! vad jag saknar vår underbara tid tillsammans). Den fick jag för att jag inte skulle glömma mitt ursprung. Jöbacks samlingsskiva, som jag fick  av mamma – plåster på såren för tidig avfärd från en fest.

Årets resa:

Alla timmar på de norrbottniska vägarna. Speciellt minns jag sommarens resa med min goda väninna C. Vi åkte genom ett landskap som visade upp sig i sin vackraste sommarskrud.

Årets hurra (eller Årets Hullun hyvä):

Norrlands trevligaste balkong är min!!!! Jag som inte kan något om trädgård…..

Årets slit (eller Årets perkele):

Min förbaskade affärsplan – ett evighetsprojekt. Jag har allt i huvudet, men inser hur svårt det är att få ned det på pränt. Jag förstår nu varför alla företagare himlat med ögonen när jag sagt att de måste ha en affärsplan.

Årets mest använda plagg:

Fleecetröjan (bra att ha plagg när det är kallt på sommaren och varmt på vintern). Årets minst använda plagg är alla bedårande klänningar jag köpt.

Årets läsning:

Mitt liv som Bert, av Bert Karlsson.

Årets köp:

Min egen laptop. Jag som har noll intresse av teknik och datorer…..

Årets lycka:

Att jag glatt skuttat upp ur sängen tidigt på morgnarna, trots att jag inte är någon A-människa. Jag som är mest känd för att se ut som en sömnig Kalle Anka tills jag fått i mig ungefär 3-5 koppar kaffe. Vad har hänt?

Årets sorg:

Att min gammelhäst är sjuk

Årets förändring:

Mer umgänge med mig själv, vänner och familj

Årets film:

Solstorm så klart!

Årets skrämselhicka från omgivningen:

När jag började blogga. Den ständiga frågan har varit – Maja, det här kommer väl inte på bloggen? Uppenbarligen är en del livrädda…..för vad jag ska hitta på

Härmed döper jag mig själv till Maja – numera raket på väg upp till skyarna….För er som är rädda för vad jag kommer att göra med bloggen, var inte rädd! Det blir inget farligt…..förhoppningsvis roligt

Nyårslöfte 2008 

Målet är att jag ska omvandla mig själv till en nyårsraket. Lika färgglad, sprudlande, spontan, full av energi och kraft som en nyårsraket. Precis samma som för 2007. Jag ska fortsätta våga och vara sann mot mig själv!

Häromveckan tillbringade jag delar av eftermiddagen och kvällen med väninnan M.  

Jakten på klappar och presenter skulle avklaras på minimal tid. Effektiva tornedalska kvinnor som gör fem saker samtidigt och med inriktningen att allt ska göras NU! Vi halvsprang efter varandra och mitt dåliga flås gjorde sig gällande…. Cappucinon dracks i ett rasande tempo och svisch så satt vi i frissastolen, för att fixa julfrillan för alla julfesterna.

M tyckte att jag skulle publicera en bild på bloggen hur min frilla ser ut nu. Men det tänker jag inte göra – visst är jag medveten om mitt yttre, men jag vill ju inte verka ytlig och självupptagen– istället ska jag berätta en kort story. Om att vara nojig.   Under de timmar vi tillbringade tillsammans hann M och jag avhandla allt mellan himmel och jord. M;s katastrofsituation är när hon inte vet vad hon gjort av sina bilnycklar. De försvann sammanlagt fyra gånger inom loppet av tre timmar. Jag tröstade henne med att jag har låst-dörr-noja. Varje kväll måste jag ställa mig vid ytterdörren, känna på låset och säga: – Nu är det låst. Annars kan jag inte sova.

Den här låst-dörr-noja kan komma från en tisdag för drygt 20 år sedan då vi bodde i något som kan betraktas som kollektivt boende. Separata lägenheter – men alla som bodde där var som en stor familj. Katja kom flåsandes in genom dörren hos en av tjejerna, där jag satt.

Katja:   – Det står en vilt främmande karl och strippar i din lägenhet!

Hem sprang jag. Ut med karlen och halvnaken stod han där utanför dörren. I kylan….. Efter kom alla hans kläder också – de som han hunnit ta av sig. Sedan dess har jag lärt mig läxan att låsa dörrar, för i Tornedalen placerar man ju bara sopkvasten på dörren om man inte är hemma. Det här hade inte den strippande mannen haja – men då hade han inte mött MajaPiraja!!!! (hehe)

Efter det här förstod vi kollektiv-brudar att det var klink-låst som gällde. Speciellt tisdagar, för det var oftast då dessa glada kärlekskranka män brukade dyka upp. Jag tillämpar klink-låst varje dag fortfarande…..på dörren….på bilen….Traumatiskt….!