Igår lördag hölls det traditionsenliga Socialistiskt forum på ABF-huset. Tusentals människor gick vid bokbord och lyssnade på föredrag, paneldebatter och några musikuppträdanden. Det fanns 59 programpunkter (eller snarare något färre då några blev inställda.) och det tag en jävla tid att välja vilka jag skulle gå på.

I år var det dock ovanligt sossigt, alla Maxist-Leninister, Syndikalister, Autonoma m.fl. var utkastade från programmet och istället var den socialdemokratiska interndebatten var högst närvarande, troligen pga av det rödgröna samarbetet och att det är valår inom kort. Ganska tråkigt, då forumet är en plats för intressanta samtal och möten. Men bokbord hade de flesta dock, så diskussionerna flyttade dit istället. Ung Vänster bokbord var förövrigt ett av de tråkigaste, för det såldes inga böcker, Red Planet hade nämligen ett eget bok tvärs emot. Och just böcker funderade jag på att köpa, Håll med eller håll käft, 22 sömnlösa nätter och Trondheimsmodellen var några titlar som dock inte blev inköpta. Inte heller den palestinaska olivoljan som verkade som ett självklart köp blev av. Dock köpte jag dokumentären om Lagenaarbetarna, Fackklubb 717, den 40 minuter långa filmen hade visserligen brister i ljudet men var helt klart värt pengarna.

Men så var det ju föredragen, först fick jag på “Hur utklassar vi högern?” som anordnades av Unga S-kvinnor Rebella  och handlade om klassbegreppet som skulle diskuteras av en panel bestående av Kajsa Borgnäs, S-studenter, Elisabeth Biström, Ung Vänster samt Maria Ferm, Grön Ungdom, den sistnämnda var dock sjuk. och även hon inte var det hade det nog inte funkat, GU har väl aldrig kunnat använda ordet “klass”? I det hela var det ganska tråkigt, hade man bjudit in någon vänsterut hade det nog varit mycket intressantare. Dessutom var detta den enda punkten där Ung Vänster på något sätt deltog. (nej, jag räknar inte det feministiska självförsvaret, det handlade ju inte om socialism.)

Elisabeth Biström och Kajsa Borgnäs.

Sen gick jag på debattduellen mellan Daniel Ankarloo och Johan Norberg. Utan Norberg. Han hade blivit farsa och kunde därför inte komma, så Ankarloo höll ett föredrag om det debatten skulle handla om, nämligen globalisering. Mycket intressant.

Daniel Ankarloo föreläser.

Sen var det “Ungdomars situation på arbetsmarknaden”, en grej om ungdomsarbetslösheten med en panel på flera ombudsmän från olika LO-fack, vilket först verkade intressant men efter ett tag visade det sig att de bara höll med varandra och kunde lika gärna varit Ung Vänster kampanjledning för “Ge oss jobb Reinfeldt”…

Panelen med ombudsmän.

Sista blev det “Kulturskolan – en del av välfärdens kärna”, kort och gott om kulturskolan. Lite tråkigt, men lärorikt då jag inte visste något om kulturskolan innan.

Samtalsledarna från Vänsterpartiet Storstockholms kulturutskott, Ann Mari Engel och Jonas Lundgren.

Och som tidigare år var det många kändisar på plats. Göran Greider, Robert Nyberg, Jonas Sjöstedt, Johan Ehrenberg och många fler.

Jonas Sjöstedt vid bokbord.

Ja, det var allt från detta årets upplaga av Socilaistiskt forum. Till nästa år hoppas jag på ett större blandning bland programpunkterna och att det ligger på två dagar istället för en.

“Antingen finna sig i att bli uppsagda ”på grund av arbetsbrist” eller säga upp sig och istället arbeta för det bemanningsföretag som i fortsättningen ska tillhandahålla arbetskraft till butiken i Stockholm.”
Sådana fasoner ska ingen acceptera, och det är gött att se att jobbarna på Urban Outfitters står upp för sina intressen. Tidigare i år var det arbetarna på Lagena som tog fajten. Vi länkar våra blogg-kamrater för er som vill läsa mer:

Arbetarperspektiv, Trotten, Svensson,
Andrea Doria, Kilden&Åsman, Kaj Raving

Vänsterpartiet säger det  bra:
Förbjud arbetsgivare att ersätta personal med bemanningsföretag

Skriv under namninsamlingen till stöd!

SvD SvD2 SvD3 SDS DN AB

  Peter “cykelhjulet” Bowin  (v)

I dagens BLT gör allas vår käre Bowin sitt bästa med att åter ägna sig åt sina fula påhopp ( en ovana han tycks ligga inne med ) denna gången tycks jag vara den utvalda. Nej Peter någon debatt får ni inte med mig detta då vi alla som var med i Eringsboda minns på vilken låg nivå debattklimatet hamnade på.Verbal mundiarre sprutade över Eringsboda folkets hus från samtliga partier utom KDs Ulla när denna en utav våra motioner skulle behandlas.Någon måtta får det vara och rena dumheter bemöter man inte.

Sedan till punkten förtal  Bowin  skulle jag vilja att du utvecklar denna , vem har jag förtala Bowin ?  Sanningar brukar svida 

Sen avslutningsvis så undrar jag vad vår käre Bowin menar med väljarförakt , ta en titt på bilden ovan  (en bild säger mer än tusen ord)  kära bloggläsare så ser ni mannen som gav väljarföraktet ett ansikte. Givetvis ska man även ifrågasätta denna vänsterpartists inkomst som måste sticka ordentligt i ögonen på de han förträder ,  30 januari 2007 hade sydöstran en artikel inne där man redovisade länets politikers inkomster och där Peter Bowin  hade en inkomst på 372 800 :- år enligt skatteverket och Ronny Pettersson  545 700 :- år vad de har idag får ni själva kolla med skatteverket. Jag tycker dessa inkomstnivåer är skamliga för personer som företräder vänstern , lika skamligt som när Måna Muslim beskrev Göran Perssons herrgård som “ett litet vackert rött hus.” Sen när det gäller kaxighet ja Peter Bowin jag erkänner där är du en vinnare,  för ingen i hela Ronneby kommer att slå dig där , det är en bedrift att sätta skräck i snälla damer från Röda Korset.

 ” Tala inte med en dåre om en sten, om du inte vill ha den i huvudet.”

 PS. att lägga en motion om att riva  ” Hjorten “  och bygga upp ett trevligare bostadsområde ser jag som meningslöst , detta då Ronnebyhus själva håller på att montera ned stället med hjälp utav en av Bowins partivänner Ronnebyhus ordförande Ronny Pettersson (v) som misslyckats ganska så rejält i sitt uppdrag att se till så man minskar andelen outhyrda lgh. Varför ?  ett torde väl vara att man inte uppdaterar Ronnebyhus hemsida om lediga lägenheter eller kan det vara pizzabjudningarna för nysvenskar som spelar fotboll och stör folk som avskräcker . Nej vi får hoppas detta är en början till att Hjorthöjden rivs så man kan bygga upp ett  nytt trevligt bostadsområde på denna så vackra plats.

Insändare i Ulricehamns tidning den 28 november. Gå med i fackeltåget för ett öppet Ulricehamn på måndag klockan 17.30. Start vid Grodparken. Vi finns även på Facebook genom gruppen För ett öppet Ulricehamn.

Ulricehamns kommun är på många sätt en bra kommun som vi är stolta över. Samtidigt konstaterar vi att det finns en rad utmaningar i kommunen. Den finansiella krisen har förstärkt dessa utmaningar men på sikt ser vi en rad möjligheter för kommunen. Det är det som driver oss i vårt politiska arbete. Genom våra partier har vi olika lösningar på hur vi ska lösa utmaningarna och utveckla möjligheterna.

Samtidigt finns frågor som förenar våra partier. Ett tydligt exempel är vår känsla för medmänsklighet som sträcker sig långt utanför kommungränsen. Ulricehamn har under många år bedrivit en generös flyktingpolitik. Det ska vi vara stolta över. Vi ger människor som tvingats fly sitt land på grund av krig och förtryck möjlighet att starta ett nytt liv – en andra chans.

I stora delar har vårt arbete varit framgångsrikt. Av de flyktingar som gått kommunens introduktionsprogram var nio av tio självförsörjande vid senaste årsskiftet. Men det är inte tillräckligt. Det kan bli bättre. Men vi får inte förledas att tro att vi löser problemen genom att isolera vår medmänsklighet innanför kommungränsen. Istället krävs att vi tillsammans förbättrar möjligheterna för alla människor att snabbt bli en del av Ulricehamns kommun.

Vi vill tydligt deklarera att vi är för ett öppet samhälle. Vi bjuder in alla som delar vår gemensamma värdering till ett fackeltåg på måndag kväll. Det startar vid Grodparken och avslutas vid Stadshuset.

Tillsammans för medmänsklighet. Tillsammans för ett öppet Ulricehamn.

Mattias Josefsson, oppositionsråd (S)

Roland Karlsson, kommunalråd (C)

Gulli Håkansson, gruppledare (FP)

Jan-Olof Sundh, gruppledare (V)

Carljohan Molander, gruppledare (M)

Ingegerd Borg- Saviharju, gruppledare (MP)

Allan Olsson, gruppledare (KD)

Då mitt förra inlägg blev attackerat av ilskna piratpartister vill jag förklara varför jag tycker att det var fel av dem att rösta ja till telekompaketet.

* En av de första löftena de gav var att rösta nej till telekompaketet.
* Telekompaketet gör det möjligt för EU, staten eller din inernetleverantör att välja att bara ge dig vissa sidor, men inte andra. Alltså ungefär som att stänga av stora delar av internet till vissa personer, alternativt att man måste betala extra för vissa sidor. The Pirate Bay lär vara bland de första sidor som ryker för en stor del av oss alla.
* Piratpartiet började redan från början med en väldigt dålig kompromiss. Vänstern krävde en bättre kompromiss. Genom att rösta nej kunde man ha tvingat EU till att föreslå en bättre kompromiss som garanterar rättssäkerhet istället för att säga att man kanske ska ha det.

Den kanske hetaste nyheten för tillfället är problemet med att hitta någon som vill äga Saab (se 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17, 18, 19). Själv är jag inte jätteintresserad av denna fråga, utan noterar mest hur ständiga motsägelser dyker upp i debatten. Vattenfall borde staten sälja. Saab Automobile borde staten äga, i alla fall enligt Mona Sahlin.

Att Vattenfall har gått som tåget de senaste åren och vill rena kolkraftverk i Tyskland och bygga klimatvänlig kärnkraft i Storbritannien – det är dåligt. Däremot verkar somliga tycka att det är helt naturligt att staten går in och räddar ett biltillverkningsföretag som ingen annan vill ha.

Personligen har jag alltid haft svårt för att se varför en liten politisk elit skulle sköta ett företag bättre än de som engagerar sig fullhjärtat och tar personliga risker för att driva en verksamhet. Sälj Vattenfall och köp inte Saab är min linje. Ganska enkelt och inte speciellt märkvärdigt.

Vad som däremot är intressant i sammanhanget är att försöka se hur det egentligen står till med Centerpartiet, som varit ytterst ansvariga för hanteringen av Vattenfall såväl som Saab. Hur mår centerpartisterna?

Jag vill inte överdriva situationen, men jag tror knappast det är kontroversiellt att påstå att centern har problem (se 1, 2, 3, 4, 5). Man har tappat liberaler till Piratpartiet, och förmodligen har även en del gått till Folkpartiet. Och sedan kärnkraftsuppgörelsen i våras har den lugna strömmen av centerpartister som vandrat över blockgränsen till i synnerhet Miljöpartiet mer eller mindre utvecklats till en strid ström. Får man tro en del opinionsundersökningar har Centerpartiet tappat nästan halva väljarstödet sedan detta förra riksdagsvalet.

Dagens problem för Centerpartiet ser ut att bero mycket på att man är just ett mittenparti. De två största kärnkraftsmotståndarna – Vänsterpartiet och Miljöpartiet – finns på den andra sidan av blockgränsen, samtidigt som man sitter i regering tillsammans med kanske de största kärnenergivännerna i Sverige, Folkpartiet. Detta klyver partiet – som fortfarande har synliga ärr sedan folkomröstningen 1980 – mitt itu. Samma sak gäller FRA-debatten då unga liberala företrädare som Fredrick Federley och Annie Johansson stod på oppositionens sida om att inte signalspana i kabel, medan partitoppar och tunga moderater piskade på för att hålla ihop den borgerliga alliansen.

Centerpartiet har dessutom kanske fler väljare som känner sig svikna än något annat av de andra borgerliga allianspartierna. Man gick till val på att förbättra situationen för småföretagarna. Och visst har är de fyra jobbskatteavdragen varit välkomna åtgärder för att ge enskilda näringsidkare mer pengar kvar i plånboken. Men 3:12-reglerna orsakar fortfarande krångligheter. Den övergripande byråkratin som plågar expanderande småföretag är värre än i många andra länder. Och den svenska arbetsmarknaden fortsätter vara bland de mest stela i hela världen.

I Sverige är det inte särskilt jobbigt att starta företag, men att vara småföretagare och anställa – det är jobbigt och svårt – och det har inte blivit mycket särskilt mycket bättre sedan de borgerliga partierna vann valet för tre år sedan.

På sitt sätt liknar faktiskt Centerpartiets problem det som Kristdemokraterna lider av. Man har svårt att profilera sig utåt i en moderatdominerad regering. Partiet står inför ett liknande val som det Göran Persson hade när han tillträdde som statsminister 1996: “Vad ska jag välja för fråga som är min /…/ och som inte går på kollisionskurs med fackministrar?” Skillnaden nu för centern är att hitta en fråga som inte går på kollisionskurs med den borgerliga alliansen.

Förmodligen kommer inga avgångar eller så kallade re-shuffles ske förrän efter valet. Det vore nämligen detsamma som att erkänna att man har inte har skött sig om man bytte partisekreterare eller liknande. Dock sjunker förtroendet för Centerpartiets ledarskap kraftigt till följd av att man framstått som lama och passiva vad gäller Vattenfall och Saab. Dålig kommunikation utåt har också varit en starkt bidragande faktor; människor har inte känt att de förstått hur man egentligen har hanterat dessa frågor från regeringens sida. Det man hört har mest varit bortförklaringar och skuldbeläggning av han, hon, den och det.

Ska Centerpartiet göra ett bra val nästa år bör man ena partiet kring en gemensam fråga snarast. Det får gärna vara någonting man är emot; gemensamma hot enar som få andra ting. Man behöver hur som helst ta patent på frågan och driva den stenhårt utåt. Och det är viktigt att det är en fråga där man faktiskt kan lova väljarna resultat om man får förnyat förtroende.

Simon Hedlin Larsson

Kritik mot en mitten-högerpolitik ska komma från vänster. Därför har vänstern en unik roll i att kunna vara kritisk mot allt i från borgarna till S, men också ett politiskt fält som inte ger några radikala alternativ.

Lärdomen? Vänsterpartiets positionering har bidragit till att SD framstått som det enda partiet som slåss mot det gråbleka politiska etablissemanget. Detta trots att vänstern fortfarande är bärare av potentialen till konkreta handlingar mot orättvisor och politikerförakt.

Men kapaciteten att locka missnöjesröster har förlorats för denna gång – och tyvärr bidragit till att få ett högerextremt problem på halsen. Där har vänstern delvis sig själv att skylla.

Läs hela “för övrigt”-texten i Flamman.

Ett halvår innan Ockupationsfestivalen hölls det första - direkt demokratiska - planeringsmötet (bilden)

Vi fick in en kommentar från en av våra läsare och tyckte texten var så bra och intressant att den förtjänade läggas upp som ett eget blogginlägg.

“Att bevista ett sammanträde i Lunds Kommun från åhörarläktaren är ett bra sätt att bättra på sitt politikerförakt. ”Medborgarförslag” heter det när någon av oss som egentligen borde bestämma här i Lund, vi som är vanliga invånare, högst tillfälligtvis får komma till tals. Då kan yrkespolitikerna tala obegränsat länge om hur illa dom tycker om detta medborgarens förslag, eller om själva idén med medborgarförslag, eller personen som skrivit förslaget, utan att medborgaren själv får kommentera. Det känns tryggt för politikerna. I synnerhet rasisterna i Sverigedemokraterna tycker säkert det är tryggt att ha denna påstådda demokrati att gömma sig bakom.

I mitt fall, skrivelsen ”Öppna Romano Trajo igen!” skickade man förslaget vidare ner i hierarkin till de tjänstemän som stängde Romano Trajo. Vilket var ungefär vad jag förväntat mig. Då kan man förstås fråga sig: varför alls bry sig om att komma med medborgarförslag? Hittills har inget gått igenom, i stället har skendemokratin fått nya utklädningskläder. Men nu hade jag inga som helst illusioner om ”inflytande”. Jag ville bara påminna yrkespolitikerna om att vi och dom inte är överens. Och att vi aldrig kommer att bli det. Och så fick jag ju bättra på mitt politikerförakt — det var åtminstone gratis.

Mats Olssons (v) förslag om en stor antinazistisk demonstration med deltagande av alla politiska partier i Lund den 29 november blir inte av. Moderaterna och Sverigedemokraterna är särskilt negativa till att demonstrera mot nazismen, vilket knappast förvånar någon. Och manifestationen skulle naturligtvis ha planerats till den 30:e, inte den 29:e(!) november. Som vanligt överlåter man nu kampen mot nynazismen åt den utomparlamentariska vänstern, de enda som vågar stå fast och inte ger efter. Men kom sen inte och klaga efteråt!”

Gästskribent: Staffan Jacobson

SDS SDS2 SKD

De globala koncernernas allmakt kallar ju vanliga människor ‘globalisering’. Men i den akademiska världen skiljer man mellan ‘globalism’, ‘globalismer’ och ‘globalisering’.

Med ‘globalism’ menar man då den neoliberala marknadsreligionens anspråk på världsherravälde, medan man med ‘globalismer’ menar tanken att det kan finnas flera konkurrerande föreställningar om vilken världsordning som skall råda. Med ‘globalisering’ menas då slutligen det faktum att världen i och med den kommunikationsteknologiska utvecklingen krympt till en ‘global by’, i synnerhet sedan Internet uppfanns.

En av världens mest framstående forskare om dessa fenomen, Manfred Steger, konstaterar:

“that the globalist neoliberal project is in essence one ideology of many in the constellation of globalization. The neoliberals or neoconservatives have merely harnessed a sophisticated public relations machine – propaganda, in Noam Chomsky’s analyses – to convince a naïve public that laissez-faire liberal capitalist ideology is actually nothing less than an end point of history, a culmination of natural scientific process and evolution. The mistake, Steger would argue, is to confuse a political economic ideology with some kind of inevitable evolutionary process interpreted through a lens of scientific method.”

(citerad i Standlea, David M. Oil, Globalization and the War for the Arctic Refuge. 2006. Albany: State University of New York Press. Chapter 1 – “Globalism, Oil, and the Power Elites”, p. 7. )

Inom ‘globalismen’ – dvs den neoliberala marknadsreligionsutövningen och dess anspråk att göra sig gällande som allenarådande världsreligion - verkar makteliten.

Redan 1956 skrev C. Wright Mills en bok om den: The Power Elite. Den beskrevs då som tredelad; bestående dels av koncernernas, dels av militärens, dels av politikens elit. Mellan dessa tre maktsfärer fanns svängdörrar genom vilka samma elitmänniskor passerade in och ut för att iklä sig olika maktpositioner.

Så tidigt som 1956 visade det sig emellertid, enligt denne Mills, att balansen sinsemellan de tre förskjutits. Medan allt mer makt koncentrerades till de två första sfärerna dränerades den politiska allt mer på inflytande, vilket ledde till att koncernerna och det militärindustriella komplexet blev styrande för politiken. Så istället för att politikerna ritade upp riktlinjerna som de förra hade att hålla sig till så blev det mer och mer tvärtom:

“ As noted by Mills, the political domain has diminished in power relative to the corporate and military sectors: ‘Insofar as the structural clue to the power elite today lies in the political order, that clue is the decline of politics as genuine and public debate of alternative decisions.’“ 

(Standlea, David M. Oil, Globalization and the War for the Arctic Refuge. 2006. Albany: State University of New York Press. Chapter 1 – “Globalism, Oil, and the Power Elites”, p. 9)

I ljuset av detta skulle man som jämförelse kunna beakta vad som just nu sägs om det som timar och sker i Ryssland.

Där påstås nämligen att oligarkernas makt gått fullständigt överstyr på grund av att ränderna från tsarismen aldrig gått ur själva samhällskostymen.  Efter kommunismens fall 1989 togs makten över av koncernledningar - personerna i dem hade då förpassat sig dit genom svängdörren från den politiska maktsfären till den ekonomiska – ett korrekt steg i karriären om man beaktar vad Mills och Steger säger.

Det speciella med den ryska situationen är då att man gått över från den politiska maktsfären i ett diktatoriskt styre till den ekonomiska sfären i en neoliberalt globaliserad marknadsekonomi, vilken enligt ovanstående alltså numera  är den maktsfär som, tillsammans med den militära, styr den politiska. Frågan är då om något egentligt regimskifte skett.

Farhågan bekräftas av de underliga och makabra händelser som ägt rum i det ryska riket.

Och tänker man då på vad som skrivs om detta kan man även slås av farhågor beträffande den politisk-ekonomiska maktfördelningen i Väst. Anledningarna till att den politiska makten återigen blivit korrupt i Ryssland sägs nämligen vara bristen på konkurrerande alternativ, att oppositionen inte tillåts fungera såsom den ska i en demokrati.  Som Mikhail Krasnov; “Doctor of Law, the chair at the constitutional and municipal law department at the Higher School of Economics” den 14:e mars 2008 i Novaja Gazeta säger:

 A prominent political thinker of the 20th century, Carl Popper, formulated that criterion: democracy is such a form of state structure where bloodless change of power is possible through election. What does it mean? First, it means political competition where people themselves define the course of the national policy using the election system. Second, this is about the lack of monopoly for power. In economics, the victory in a competitive struggle never means the winner will stay alone in the market. The same must apply to the politics. With a democracy no one can be thrown away from the domestic politics. This applies not only to the parliament, but also to the president. Whatever broad powers he were invested in, he still must stay under control.  And how can people control the president, government and the new political force in power? First of all, this is possible to be done through opposition, i.e. parties that failed to become winners at this stage.  And how can they exercise the control, in their turn? They can do it through parliamentary enquiries, participating in making the state budget, exercising control over public spending and so forth.”

För eftersom tendensen är densamma här – att det blivit de ekonomiska och militära maktsfärerna som styr den politiska istället för tvärtom - så riskerar den demokratiska kontrollen att gå förlorad. Särskilt efter att Lissabonfördraget implementerats. För då välter hela skutan över till förmån för den exekutiva makten (som i sin tur styrs av lobbyism och militarism enligt ovan nämnda analytiker).

De nationella parlamenten förlorar kontrollen över den exekutiva (eller verkställande) makten (= ministerrådet, Europeiska rådet, EU-kommissionen, Presidenten och den Höga Representanten för gemensam utrikes- och säkerhetspolitik) och Europaparlamentet har knappast samma styrförmåga.

Och det allra allvarligaste är att lagstiftningsmakten delegeras till regeringarna utom räckhåll för demokratisk kontroll. Inte minst saknas också offentlighetsprincip och remissförfarande och därmed även möjlighet till offentlig debatt, vilket strider mot vår grundlag som säger att den fria opinionsbildningen är en hörnsten i den demokratiska samhällsbyggnaden .

Och när man betänker detta ser man också såna saker som t ex Vattenfallsaffären och kammarrättens dom att försäljningen av Tibblegymnasiet var olaglig – i ett annat och mycket obehagligare ljus. Man skärras även än mer över vad Carl Bildt något glättigt skriver på sin blogg “Alla Dessa Dagar” om den återerövrade vänskapen mellan EU och Ryssland i bloggposten “Goda vibrationer”

“Fortfarande lyser den stora röda stjärnan över Spassky-tornet vid Kreml-muren. Dess era är – tack och lov – borta men den tillhör dock bilden av detta Moskva.

En dag med bra diskussioner går mot sitt slut.

Påtagligt var hur goda vibrationerna var efter onsdagens toppmöte i Stockholm.  Det anses här ha varit ett av de bästa av de möten av detta slag man haft med Europeiska Unionen.

Inte så att vi inte diskuterade de frågor där vi har delade meningar – t ex om mänskliga rättigheter eller södra Kaukasus. [. . .]

Men att vi också underströk det gemensamma intresse vi har av att bygga ut förbindelserna.

Moderniseringen av Ryssland är ett mycket påtagligt gemensamt intresse.

Men den är inte möjlig utan en fungerande rättsordning. Den ”legala nihilism” president Medvedev talat om är ett akut hot mot denna modernisering. [. . .]

Och nu väntar middag i Moskvas vimmel.”

För vi vet ju alla vad “modernisering” egentligen betyder nuförtiden. När Fred betyder mer och mer Krig, och “Framsteg för integriteten i Europa” att lag om avstängning från Internet stiftas på torsdag fasar man slutligen inför vad Stockholmsprogramstriptyken “Fred, Säkerhet och Rättvisa” i slutändan kan komma att visa sig innebära efter att de allra sista korten på bordet är lagda. Se EU Newspeak Glossary.

Se även: “The Stockholm Programme – An open and secure Europe serving and protecting the citizen“

Läs: Mark Klamberg – FRA kommer fortsätta lämna över information till SÄPO,  Scaber Nestor,  frendo.se,   Liberal och långsint,   SVD – Ja till EU:s Telekompaket,  Eva-Britt Svensson blogg – Quadrature håller med mig,  La Quadrature du Net: A Missed Opportunity for Citizens’ rights, IpTegrity – Monica Horten: The Queen to announce Internet cut-off law,  Lena Ek – “Ett framsteg för integriteten i Europa“,  Mårtensson – Lars G. Josefsson talar med kluven tunga,  Staffan Danielsson,  AB: Kris för S – får rekordlågt stöd,  SVD2,   DN1,   AB2,   AB3,   trixes tankar,   SVD3,   AB3 ,   DN2,   DN3,    DN4,   BBC News – Russia ‘is now a criminal state’,  says Bill Browder,  The Guardian: ‘Cruel, illegal, immoral’: Human Rights Watch condemns UK’s role in torture, The Telegraph – Barack Obama ‘to announce 30,000 Afghan troop increase next week’

Se tidigare bloggposter: Den socialmoderata (M)enigheten, På väg mot ett enpartisystem, Demokratiutredningen och partifinansiering i omutliga Sverige, Parlamentet blir parlamentet, Vår Gud är oss en väldig Borg, Spöken som finns,  EU – Entropin ökar i maktens centrum, Andreas Carlgren, miljöminister…,   The Quickest Road from Serfdom to Serfdom

Ja, titeln säger väl det mesta. Man bröt sitt enda vallöfte genom den numera ganska kända filosofin att “Vi kommer ju ändå inte få igenom vårt förslag, så det spelar ingen roll hur vi röstar”. Vänsterpartiet valde däremot att visa vårt missnöje öppet och röstade som vi tyckte, dvs. NEJ till nätövervakning.

Piratpartiets starkaste argument är att det här var bättre än det ursprungliga förslaget, men frågan är om det verkligen är det. Att man får stänga av folk från internet hur som helst, eller först efter en “rättslig prövning”, vilken ingen kan svara på hur den skulle se ut, är inte så stor skillnad.

En jämförelse som ligger nära till hands är Reinfeldts löfte om att “inte jaga en hel ungdomsgeneration”, men när han väl gjorde det sa han att ungdomsgenerationen fick skylla sig själva för att de laddade hem. Han jagade ju inte ungdomar, han jagade fildelare, att det nu var samma grupp gjorde inget tyckte han.

Jaja, pp har i alla fall röstat ja till att stänga av fildelare från internet. Vänsterpartiet röstade nej.

Läs om förödelsen på DN, Aftonbladet och Kaj Ravings blogg

OBS! Läs mitt nya inlägg innan ni kommenterar! Tack på förhand!

Är Mona Sahlin en borgarbracka? Den frågan har vi ställt till våra besökare och svaret är entydigt: Japp! Det är hon. Så här fördelade sig rösterna.

Ja, hon har sålt ut sig! 63% (79 votes)
Nä, men på god väg! 12% (15 votes)
Absolut inte, hon är socialist! 25% (31 votes)
Total Votes: 125

En annan mätning har gjorts och publicerades idag i media. Även den visar på svagt stöd för Mona och hennes parti. Röda Lund har sagt det förut, och vi säger det igen: Är någon förvånad? Med tanke på hur detta en gång så starka och stolta parti med arbetarhjältar som August Palm och Hinke Bergegren sakta men säkert sugits upp i det borgerliga samhällsmaskineriet så skulle det vara en jätteskräll om folk inte svek partiet.

Socialdemokraterna är inget parti för arbetare och socialister. Det är ett parti som till 100% sluter upp bakom arbetsgivarna och klassamhället. Ett parti som länge varit betydligt bättre på att administrera kapitalismen än den uttalade högern. Ett parti som totalt passiviserat svensk fackföreningsrörelse, förrått oss hyresgäster, och ger blanka fan i allt som har med utjämningspolitik eller klasskamp att göra. Sossarna är inte ens reformister.

Så vilka alternativ finns? Miljöpartiet? Ett parti som visserligen har en ofta bra miljöpolitik, men som i övrigt är ett borgerligt parti utan kopplingar till svensk arbetarrörelse. Vänsterpartiet? Ett parti som är nedlusat med medelklassens snällism och tafatthet och som aldrig skulle få för sig att göra något annat än att slicka röven på sossarna. Ett parti som i sin valplattform inte ens når upp till att återställa de tidigare högerregeringarnas nedskärningar och försämringar. Som ser val och valfläsk som viktigare än en rejäl offensiv mot hela det kapitalistiska systemet och för ett konkret socialistiskt program för att halshugga överklassens makt. Som gett upp att utmana sossar i kommuner, landsting och fackföreningar. En sekt som smäller dörren i huvet på de försök till kamp som görs – allt för att vara med vid den buffé av makt och begär som sossarna lockar med vid ett regeringsskifte. Det är dags att vakna nu, vänsterpartister! Det är dags att sluta upp med det urusla argumentet att “Vänsterpartiet är den största kraften till vänster om sossarna”. Vem bryr sig om vem som sitter till höger eller vänster vid överklassens bord? Vem tjänar på det om inte överklassen själv som nöjt fnissar åt dessa ynkryggar som inte vågar tala ur skägget.

Ja, det är hårda ord. Och, ja, det finns bra vänsterpartister och sossar där ute. Men hur länge ska ni ta stryk? Hur länge ska ni behöva ljuga och ursäkta fjäsket inför era jobbarkompisar som undrar vad fan ni håller på med? När ska ni börja prata socialism och klasskamp igen? Och inte minst: När ska ni börja engagera er i något annat än tröttsamma valkampanjer och nämndmöten? Vi behöver ju er här ute i verkligheten.  Inte bara på 1 maj, utan alla de andra 364 dagarna. Eller är 1 maj bara ett alibi? En tradition utan mening och innehåll?

Vi socialister i Socialistiska partiet står för en helt ny politik. Den syftar inte till att buga och bocka och tacka så mycket för de små smulor som överheten sopar ner från bordsduken. Vi säger: Inte en chans i helvetet att vi sviker den svenska arbetarklassen! Vi har satt som mål att avskaffa klassamhället och fördela arbetets frukter jämlikt och rättvist. Vi vill göra detta tillsammans med alla dom som tjänar på en sådan utveckling. Ni vänsterpartister och sossar som är intresserade är välkomna i den kampen, men då får ni ta och lyfta häcken.

ps. (v): Var höll ni hus häromdagen? Var var ni när SD försökte piska upp hatet i Vellinge? Ni syntes inte till. Hade ni nått möte att gå på? ds.

Svensson Röda Göinge Kildén&Åsman

Fulmedia: AB AB2 SvD GP Expressen

Som jag konstaterade igår växer sympatierna för Miljöpartiet. De framstår som ett ungt och modernt parti, och deras framfart tros bero till stor del på väljarflykt från Socialdemokraterna – som nu tryggt kan rösta på MP och ändå få samma regering. Troligtvis lär även en del centerpartister vandra till Miljöpartiet nu när det finns risk att Centerpartiet tappar en del av sin miljprofil.

I en opinionsundersökning gjord av Aftonbladet och United Minds får Socialdemokraterna faktiskt under 30 procent (1, 2):

• M: 27,4 % (+0,8)
• FP: 6,8 % (+0,9)
• C: 4,4 % (-0,2)
• KD: 3,7 % (-0,5)
• MP: 10,4 % (+1,8)
• S: 29,7 % (-4,0)
• V: 6,9 % (+1,2)
• SD: 5,7 % (-0,3)
• PP: 2,5 % (+0,4)
• Övriga: 2,5 % (+-0)

Och med Socialdemokraternas mer liberala och miljöintresserade väljare går till Miljöpartiet, verkar det också som om väljarna på andra sidan skalan går till Vänsterpartiet. Nu är detta bara en av många opinionsundersökningar – och är det någonting historien har lärt oss är det att inte lägga för mycket vikt vid opinionsundersökningar – men det är ändå ganska intressant att försöka analysera eventuella förändringar i väljarsympatier.

Dock ska man komma ihåg att ett eventuellt ras för Socialdemokraterna inte betyder lika mycket som det gjorde på minoritetsregeringarnas tid. Nu är en röst på S och en röst på MP båda en röst på Mona Sahlin som statsminister. Samtidigt spelar det en avgörande roll för regeringssammansättningen, och för två partier som man kan säga har varit i ständig opposition, innebär fler röster på V och på MP att Sverige får vad Göran Persson förmodligen skulle kalla “en mycket oerfaren regeringen”.

Simon Hedlin Larsson

Som vanligt försökte Vänsterpartiet med undergrupper förstöra ett demokratiskt möte. Filmen visar slutet på en sekvens där vänster-aktivister (AFA?) fysiskt attackerar Vellingebor som hade fräckheten att med applåder visa att de sympatiserade med de åsikter som  bland annat Erik Almqvist framförde.

Bloggen bevittnade hela händelseförloppet. Åhörarna tog emot flygblad från SD och hade applåderat ett tal. Kommunisterna tålde inte detta och fyra-fem antidemokrater ställde sig provokativ framför dem för att skymma sikten och avkrävde Vellingeborna flygbladen. När inte detta medgavs attackerade killarna i gänget Vellingeborna som trots detta stod kvar.

Vänstertjejen på filmen agerade hysteriskt när polisen gick emellan och lyftes bort av sina egna. Killen som drar undan tjejen deltog i den fysiska konfrontationen men syns bara på filmen dra undan vänstertjejen, detta enbart för att undvika ett polisomhändertagande.

Idag har det beslutas om extra pengar till våra gemensamma utsatta barn i kommunfullmäktige. Det är bra. Den person som har anställts för att samordna detta projekt är också ett förträffligt val. Men det var också i o m mötet med henne för några månader sedan som jag blev alltmer eftertänksam och bekymmersam – och då inte p g a henne. Vad är det som säger att det kommer lyckas den här gången? När styret i sitt nuvarande skick inte lyckats förut. Och ungefär samma procedur har dragits igång tidigare.

Jag drar mig nämligen till minnes när jag var ny inom politiken i Sundbyberg och jag noterade att kommunen blev uthängd i media för att man missat att söka pengar till drogsamordning – pengar som man kunde söka via Länsstyrelsen och som skulle gå till förebyggande arbete för bland annat utsatta barn. Något som man satsade stort på i andra kommuner. Man ursäktade sig då med omorganisering och att en person slutat. När vi nu ser att kommunen satsar extra pengar på våra gemensamma utsatta barn kan jag inte låta bli att fundera vad som egentligen har skett sedan dess? Var inte frågan tillräckligt angelägen? Är beslutet om att satsa på denna grupp ett bevis på att de misslyckats?

Men som sagt det är bra att det satsas, men jag skulle gärna se att det görs med tillägget att vi också satsar på Unga lagöverträdare á la Skärholmsmodellen. Där unga lagöverträdare träffar polis och socialtjänst inom 24 h. Men se det tyckte inte företrädarna från S, V och MP.

En annan sak som de styrande borde rannsaka sina beslut kring är de ständiga omorganiseringarna. Var det inte en dum idé att splittra upp nämnder (helt emot alla rekommendationer från såväl Länsstyrelsen och Socialstyrelsen) och därefter omorganisera och omorganisera igen, eller varför föreslår de nu att samverkan över nämnder/förvaltningar är ett måste för att lyckas med detta projekt?

När jag nu också är inne på detta med att misslyckas och missa, så måste jag också påminna om alla de andra pengar som de missat att söka. Vi pratar bl a om pengar för att jobba mot hedersproblematik och trygghetssatsningar med fokus på jämställdhet. Två satsningar som vi står bakom, d v s att jobba med hedersproblematiken och att öka tryggheten för våra invånare – något som uppenbart inte prioriteras av de nu styrande.

Jag kanske är lite tjatig som tar upp detta med omorganisering och dess konsekvenser. Men jag gör det för att jag står på de svagas sida – de som får betala för dåligt styre. De som inte alltid själva förmår att föra fram sina åsikter. Några av dessa är de hemlösa.

Vi sundbybergare minns säkert alla en notis i tidningen Mitt I Sundbyberg för några månader sedan. Där det stod att Sundbyberg tecknat nytt avtal med Maranata. Eftersom jag var helt övertygad om att ansvaret för våra hemlösa låg under vår nämnd, frågade jag vår förträffliga förvaltningschef om detta avtal. Och fick då förklarat att de inte är vårt ansvar – då de går under tak-över-huvudet-garantin och således ligger under Kompetens och försörjningsnämnden (alltså en annan nämnd). Det innebär att de faller mellan stolarna och det finns ingen som bryr sig om deras väl och ve, ingen som tar ansvar för deras situation. Därtill finns det ingen strategi för hur vi i vår kommun ska jobba med de som är hemlösa, ej heller för att förebygga att fler blir det. Därav har jag motionerat om detta.

Det är katastrof att våra hemlösa inte alls finns med på de styrandes agenda. Det är ett hån mot en grupp som redan ligger ner. Och jag kan inte låta bli att fundera på för vilka de styrande verkar för. De som vill bada i det blivande utomhusbadet? De som vill se på finkonst i våra konsthallar – den befintliga i Betlehemskyrkan och de som just nu projekteras/byggs i Marabouparken? Eller de som vill ha kommunalt kaffe och det tilltänkta kaféet i Vattentornet?

Natti natti, dags att sova efter en lång dags färd mot natt i fullmäktige – debatten pågick nämligen mellan 13-22.30. Notera att det är ovanligt kort för att vara vår kommun – men så var det egentligen bara en tilläggsbudgett. Då de styrande beslutade förra året om att vi skulle ha tvåårig budgett. Men se det funkade inte.

På min riksdags-PRAO för Vänsterpartiet – som slutade för ett par veckor sedan – skrev jag som jag berättat om här på bloggen ett dokument om IPRED som respons på Vänsterpartiets IPRED-motion, innehållande argument mot, bakgrundsfakta (lista över svenska fildelningsrättsfall och studier om fildelningens verkan på kulturskapande), samt analys av Socialdemokraternas nyliga kongressbeslut rörande IPRED. Dokumentet fick jag i uppgift att skriva av Mikael von Knorring (informationspolitiskt aktiv vänsterpartist på deras riksdagskansli; regelbunden bloggare; sympatisk människa). Sprid mycket gärna dokumentet; ju mer IPRED-förhandingarna mellan (S) och (V) uppmärksammas, desto mer lär (S) följa medborgarnas åsikt i den (så pusha gärna inlägget med pusha-länken i slutet). Jag skall inte uppehålla mig vid inledningen av detta blogginlägg, utan publicerar nedan helt enkelt dokumentet nedan.

Erik Almqvist intervjuades av SVT.

Som vanligt försökte Vänsterpartiet med undergrupper förstöra ett demokratiskt möte. De fördärvade inte bara för SD utan även för alla de Vellingebor som, trots regnväder,  kommit för att lyssna på Sverigedemokraternas argument.

Vänstern försökte till och med attackera de åhörare som applåderade SD:s tal, bloggen fick upplösningen på film.  Ägg kastades mot talarna. Ännu en sorgens dag för demokratin.

Tänk på att det är dessa antidemokrater som Socialdemokraterna och Mona Sahlin tänker bilda regering med nästa höst.

Yalla, Yalla, Sverige åt alla, skanderades. Undrar hur många som håller med dem?

Bloggen passade på att svänga förbi vandrarhemmet för att se spåren efter det som rubriceras som mordbrand.

Det är under inga som helst omständigheter okej att ge sig på någon med våld över huvud taget. Då är man inte ett dugg bättre än ägg och stenkastarna.

Men titta på bloggens bild. Om elden hade antänts fyra meter närmre huset hade det varit i vandrarhemmets grillplats. Mordbrand?

Mordbrand?

SDS SKD SKD SDS SDS SKD DN SVD SVD GP KB TA YA GP

Det brinner i Vellinge Det brinner i en lövhög en ganska bra bit från vandrarhemmet, där ett 30-tal unga män inakorderats. Man pratar om ungdomar och barnen som kommer ensamma. Det ryktas om att dom är i 25-årsåldern. Vem betalar deras cigaretter om det är barn, är det så, är det langning. Polisen betecknar det inträffade som mordbrand.

Folkpartiet har nu slagit fast på sina landsdagar att partiet inte längre är det alternativ som hela tiden försökt vara mellan socialdemokraterna och moderaterna för att äta upp det som blir kvar både sidor, d.v.s arbetarklassväljare på vänstersidan och borgerliga väljare på högersidan. Den klassiska positionen som liberalismen ofta haft mellan socialismen till vänster och konservatismen till höger har också förändrats i och med att det inte längre förs någon riktigt socialistisk eller konservativ politik av de partier som bekänner sig dessa ideologier. Kriget handlar snarare inom liberalismen, mellan dess två grenar: socialliberalismen och nyliberalismen. Folkpartiet ser nu hur de som för några decennier sedan tydligt angrep varandra för att vara elitistiskt eller orealistiskt kämpar med faktumet att deras likheter hela tiden leder till ett kallare politiskt klimat med medlemsras och förvirring när båda är sugna på att locka till sig den andres väljare med lansering av namn som “det nya arbetarpartiet” från det gamla “lantmannapartiet” och “det nya småföretagarpartiet” från socialdemokratiska arbetarpartiet. Folkpartisterna vet nu att väljarna inte längre behöver ta sig från socialdemokraterna till moderaterna eller vice versa via folkpartiet då partiernas närhet till varandra i retoriken gör en direkt övergång av väljare nästan helt smärtfri. Folkpartiet ses inte längre som det “näst bästa alternativet” av både socialdemokratiska och moderata väljare.

Det problematiska för folkpartiet är att den plats precis till höger om mittlinjen som partiet hade när centerpartiet hade platsen precis till vänster om mittlinjen nuddande linjen idag inte är självklar. Förutom att kristdemokraterna bildades som ett mittenborgerligt parti som skulle ta plats just där folkpartiet befann sig har även miljöpartiet som hade för avsikt att ta plats precis bredvid centerpartiet skapat stort problem för folkpartiet. Inte nog med att den plats runt mittlinjen som innehades av två partier: folkpartiet och centerpartiet, nu är konfliktzon för nästan alla partier så har nyliberalismens våg inneburit att centerpartiet hoppar över mittlinjen till andra sidan för att se att moderaterna också anpassat sin retorik med siktet inställt på den platsen. Med övergivna konservativa värden som kärnfamiljen, försvaret, nationen och traditionerna har moderaterna lagt allt på ekonomin och det har gjort att kristdemokraterna tagit steget till höger för att ta upp just de övergivna värdena. Idag är det just kristdemokraterna som talar om de värdena. Det har gjort att, samtidigt som vänstersidans ordning är intakt med socialdemokraterna innehavande vänsterpartiet till vänster och miljöpartiet till höger om sig, högersidans ordning är förändrad med kristdemokraterna som mest höger gällande konservativa värderingar, följt av moderaterna, centerpartiet och folkpartiet.

Den ovanstående ordningen innebär att centerpartiet har sakta men säkert tagit sig över inte bara mittlinjen utan även passerat folkpartiet för att bli ett klassiskt högerpartiet och därmed göra sitt namn “center-partiet” till ett falskklingande sådant. Samtidigt har moderaterna blivit allt mer medvetna om att de aldrig kan vinna val utan att ge sken av att de kämpar för att föra en “socialdemokratisk politik” pga den starka hegemonin som socialdemokratiska värden präglar det solidariska svenska samhället. Med tanke på hur ganska många moderata ombud på deras landsdagar i Västerås tidigare igår talade gott om arbetsrätten och vikten av kollektivavtal samt att LAS inte ska luckras upp och att miljöfrågan är viktigt att ta tag i ser folkpartiet en stor fara för att den pågående “moderata kannibalismen inom sina egna” blir allt större och angriper även folkpartiet som hittills har klarat sig mycket bättre än kristdemokraterna och centerpartiet vilka nu funderar på sin överlevnad som riksdagspartier.

Denna fara hade även centerpartiet sett när deras kommundagar klubbade igenom en en politik baserad på Maud Olofssons “från sossifiering till liberalisering” med tydlig högervridning av partiet. Kristdemokraterna med Göran Hägglund i spetsen har försökt fastslå att man är det mest högra partiet i riksdagen genom att angripa vänstersidan för att vara kulturelit och förakta verklighetens folk. Det innebär att moderaterna har getts fria händer att få sin retorik som ett parti straxt till höger om mittlinjen trodd och hörd äve om partiets praktiska politik inte behövt ändras märkvärt. Det har gjort att moderaterna ses av folkpartisterna som den största konkurrenten till höger om mittlinjen och Jan Björklunds gäng ser nu ingen nytta i att kämpa för platsen när det mesta folk ser är moderaterna och till och med folkpartiets departement, utbildningsdepartementets politik, ofta betraktas av folk som moderat.

Med tanke på alla dessa övergångar av olika partier ser folkpartiet det som det minst dåliga snarare än det bästa alternativet att söka sig till höger och därmed låta moderaterna få den plats deras retorik skriker efter. Jan Björklunds tydliga angrepp mot de rödgröna, speciellt miljöpartiet, innebär att att partiet önskar varken att sitta i en regering med de rödgröna eller ha miljöpartiet med i en borgerlig regering vid eventuellt SD-inträde i riksdagen. Med de beslut som har tagits på folkpartiets landsdagar är det inte längre önskvärt för socialdemokraterna att ha folkpartiet med i en rödgrön regering. Centerpartiet har ju med tydlig högervridning gjort det ännu mindre önskvärt för de rödgröna att ha dem med för att inte ge SD något inflytande. KD är för det första tveksamt i sin överlevnad och vid överlevnad i riksdagen lär det inte vara möjligt att de ska sitta i en rödgrön regering vilket betyder att, hör och häpna, moderaterna är det minst dåliga alternativet för de rödgröna att ha med i en regering och det lär inte vara så sannolikt att hända.

Eftersom miljöpartiet kommer att försöka anpassa sitt valmanifest efter tanken om en rödgrön regering kommer avståndet till både centerpartiet och folkpartiet att vara stort när de går till val och det kommer att göra att en borgerlig regering med mp inte heller blir så sannolik. Resultatet av alla dessa blir att en blocköverskridande regering efter valet 2010 inte är sannolik.

“ I talarstolen drev han frågor om kvinnors rättigheter.
I går dömdes Vänsterpartiets gruppledare i Halland Sasa Sacipovic, 51, själv till fängelse för upprepat kvinnovåld.
Han nekar till anklagelserna och ska överklaga domen. “

“Landstingspolitikern Sacipovic var dessutom chef för länets rättspsykiatriska avdelning – som bland annat behandlar dömda brottslingar.”

KvP

Lite annat “kul” från samma västkust:

Redan i måndags, fyra dagar före den 20 november, Kick-a-Ginger-Day, kände sig rödhårige “Kalle”, 14, så otrygg på skolan att han gick hem.

Bakom stängda dörrar.

De tre tonåringar som misstänks ligga bakom branden häktades på fredagen.

Två ungdomar överfölls under natten till lördagen i Göteborg.

Flera behandlingshem som anlitats av Göteborgs kommun misstänks ha kopplingar till grov organiserad brottslighet. Hells Angels vill tjäna pengar på vården.

/Fröken Sverige

Jag kunde inte sagt det bättre själv så jag bara citerar Lisa Magnussons krönika.

Jag betraktar mig själv som en frisinnad person. Liberal. Inte i politisk mening eftersom det tydligen är synonymt med att propagera för hårdare tag i skolan, svensktest för invandrare och statlig massövervakning. Men liberal som i att jag tycker att alla i så stor utsträckning som möjligt skall få leva sina liv som de själva vill, utan att någon lägger sig i.

Sen handlar fortsättningen om att föräldraförsäkringen bör delas rakt av och där håller jag visserligen med henne, men eftersom hon inte alls argumenterar för sin sak (och det tänker inte jag heller göra just nu) så citerar jag inte mer. Det var liberal-delen jag ville komma åt.

Det känns som om det enda partiet som är någorlunda socialliberalt är Miljöpartiet (och Maria Wetterstrand har skrivit om att De gröna [är] ett naturligt hem för socialliberaler). Jag trodde faktiskt att Folkpartiet tagit bort liberalerna ur sitt partinamn, men det har de inte. Nåja, Vänsterpartiet var ju sega på att få bort kommunisterna ur sitt partinamn, så det gör ju inget.

Det känns som ideologier är ute, på väg bort. Det är sakfrågor som ska styra. Jag vill ha tillbaka riktiga kommunister, riktiga liberaler, riktiga högermän, istället för den här medeljönsigheten vars mantra skola, vård, omsorg inte säger något alls. Alla håller med, ingen säger emot. Nonsens.

Denna krönika är publicerad i veckans nummer av tidningen Kristdemokraten.

Förra måndagen, den 9 november, var det 20 år sedan gränsen mellan Väst- och Östtyskland öppnades. Berlinmuren började falla sönder, det totalitära DDR likaså och demokratiseringen av Östeuropa tog ytterligare ett steg framåt. Händelsen är av stor symbolisk betydelse och påminner inte enbart om det socialistiska förtryck som i årtionden drabbade den östra delen av vår kontinent, utan också om att friheten och demokratin aldrig får tas för givna.

Som Svenska Dagbladets ledarsida påpekade den 10 november upplevde inte alla Berlinmurens fall som en möjlighet. Till minoriteten av besvikna hörde garanterat Vänsterpartiet kommunisterna som så sent som 1978 hade Moskva-representanter på besök under partiets kongressförhandlingar och som upprätthöll kontakterna med övriga öststaters kommunistpartier en bra bit in på 1980-talet.

Även om ”kommunisterna” ströks ur partinamnet ett år efter murens fall återfinns de fortfarande i medlemsrullorna och i partiets vardag. Partikansliet på Kungsgatan 84 i Stockholm finansierades en gång i tiden, helt eller delvis, med pengar från Sovjet. Byggnaden är i samma ägo sedan 1930-talet, då Vänsterpartiet fortfarande formellt var en lokalavdelning till det sovjetiska kommunistpartiet.

Nuvarande partiledaren Lars Ohly gick år 1978 med i Kommunistisk ungdom och fortsatte kalla sig för kommunist även efter murens fall. Ja, det gjorde han faktiskt över partikongressen 2004, då han valdes till ordförande, och ända fram till hösten året därpå. Att Vänsterpartiet har ett minst sagt unket förflutet står med andra ord klart, samtidigt som företrädarna fortfarande svävar på målet när frågan dyker upp.

Hur står det till med idéerna då? Ja, inte blir gemene man lättare till mods av en snabb blick på exempelvis partiets ekonomiska politik. I 2006 års valrörelse förde Lars Ohly fram ett krav om 200 000 nya offentliga jobb. Modernt och framåtblickande – för det är ju inom den improduktiva offentliga sektorn som den ekonomiska tillväxten skapas. Eller hur är det nu?

När orosmolnen under förra hösten började torna upp sig på den världsekonomiska himlen kom så nästa vansinniga anspråk. Nu skulle det så kallade utgiftstaket, som syftar till att garantera förvaltarskap och ansvarstagande i de offentliga finanserna, inte längre hållas. Regeringen uppmanades istället att låna upp stora summor till högre bidrag och uppköp av problemtyngda bilfabriker. Allt på framtida generationers bekostnad.

Idag är Vänsterpartiet det parti som mest högljutt gormar efter högre skatter, inte minst med hänvisning till att ”de rika” ska sättas dit. Och det gör de i Sverige – det land som efter tre år med borgerligt styre fortfarande har såväl världens näst högsta skattetryck mätt i förhållande till BNP som den högsta marginalskattenivån.

Mona Sahlin – statsministerkandidaten – berörs dock inte av detta. Just nu fördjupar hon nämligen sitt och socialdemokratins samarbete med det forna kommunistpartiet i förhoppning om att vinna nästa års val. Även om jag personligen tror att det är ett bevis på dåligt omdöme som väljarna kommer att genomskåda, så blir konsekvenserna förödande om experimentet lyckas.

Då kommer fokus att flyttas från individerna och det civila samhället till staten, familjernas frihet inskränks ytterligare och de förbättringar som initierats inom skol- och utbildningspolitiken lär avbrytas. Det är illa. Men minst lika förödande är att Lars Ohly och ett antal andra vänsterpartister då tar plats i Sveriges högsta politiska organ. Vill vi verkligen ha Berlinmurare i regeringen? Det är en fråga som alla röstande bör ställa sig den 19 september nästa år.

Aron Modig
Ordförande, Kristdemokratiska studentförbundet
Andre vice förbundsordförande, Kristdemokratiska ungdomsförbundet

  Sasa Sacipovic (v)

Sasa Sacipovic landstingspolitiker i Halland döms till ett halvårs fängelse för grov kvinnofridskränkning av sin sambo. Han ska bland annat ha tagit struptag på kvinnan och hotat henne med kniv. Nu behöver väl inte kommunisten som begått detta vidriga brott vara speciellt oroad då han med all säkerhet slipper undan med fotboja som vår välkände Ronnebymoderat gjorde.

Flera ledande folkpartister pratar om att skapa ett blocköverskridande samarbete med socialdemokraterna om sverigedemokraterna kommer in i riksdagen efter valet 2010. Så långt är det bra, jag har också propagerat för att vi ska samarbeta med fler partier än bara alliansen. Tyvärr är det inte samma sammansättning som dessa folkpartister ser framför sig. Istället ser de ett samarbete med socialdemokraterna.

Jag ser inte vad vi skulle ha gemensamt med socialdemokratin, som går till val på att höja skatter, speciellt i Stockholms stad men även på riksplanet, och dessutom går allt längre åt vänster trots de krafter i bl.a Stockholms län som försöker hålla emot. Nej, istället önskar jag mig ett blågrönt samarbete, där miljöpartiet lever ut sin liberala ådra och gemensamt med oss andra ser till att genomföra en liberal grön politik. Moderaterna må vara sega att komma igång med miljöfrågorna, vilket hittills varit miljöpartiets anledning till att inte vilja samarbeta med alliansen. Jag tror istället att miljöpartiet skulle vara den avgörande stöten som satte kulan i rullning och på allvar skapade en hållbar utveckling även i allianspolitiken.

Jag hoppas innerligt att de liberala krafterna i MP fortsätter att frodas och driva partiet i en riktning som till slut omöjliggör ett samarbete med vänsterpartiet och därmed gör MP till ett europeiskt miljöparti, som ställer sig utanför eller över blockpolitiken.

Intressant?

Visst. Jag är socialist, men framför allt demokrat. Så om ni värderar ordet demokrati så vill jag att ni ska lyssna nu. Det aer viktigt. Jag accepterar kapitalism i balans med socialism.

MEN korruptionen måste stoppas innan den förstör demokratin, skapar krig och gör oss sjuka med flit!

Det verkar som om läkemedelsmaffian härjar fritt och våra medier verkar helt med på att skrämma skiten ur folk med svininfluensan. Kan det vara bruna kuvert under bordet som är orsaken?

Cows with buckets on their heads being warned about a conspiracy

En annan sak som bekymrar mig är nya rekordsiffror för Sverigedemokraterna igen. Jag tror att de flesta av oss kan känna den bruna lukten av fascism. Det är tyvärr så folk utan politisk kunskap visar sitt missnöje. De fick givetvis inte kunskapen om www.aktivdemokrati.se, partiet med 33% av folkets stöd? Varför inte det? Tragiskt för demokratin.

Var fick Berlusconi, Sarkosy och Sverigedemokraterna sina slantar att driva sin gemensamma agenda? Vill Reinfeldt, som verkar vara kompisar med Sarkosy, nu ha en del av dessa slantar? Reinfeldt har i vart fall inga kommentarer om Vellingemoderaterna än, verkar det. Varför? Det luktar brunt. Hela Alliansen blir ju brun!

Carl Bildt reser runt och pratar med…. Ja, vilka pratar han med egentligen? Vad har han för agenda? Kanske en socialistslyngel vet? Ja, jag vet inte själv, men jag har mina teorier att det hanlar om att tjäna pengar på fred…. eller ska vi kanske kalla det krig och mutor.

Kan det vara ett nytt fascistiskt EU som ska skapas eller en helt fascistisk värld? Inte helt omöjligt. Kolla in dessa långa dokumentärer och ta inte slutsatserna för sanning, tänk själv, men titta på vissa intressanta fakta och citat!

Det finns fler mysko prylar. Folk som dansar utklädda till araber och “dokumenterar” när world trade center rasar OCH sedan friges, JA FIRIGES! I TV-intervju yppar de att de hade till uppgift att dokumentera händelsen. Vem gynnades av 9/11? Hmm… Intressant.

Socialdemokraterna vill in i EU. Ja, inte medlemmarna, som verkar tappa sugen, men politikeradeln. Har demokratin redan kapats? Utesluter politikeradeln i SSU medlemmar med “fel” tankar ur partiet? Vi har kanske inte demokrati längre? Kanske det bara är ett spel för oss genom korrumperad media?

Och hur i helsikee ska man kan kunna föra en socialdemokratisk politik a la Olof Palme i EU? – Det kan man inte. Det har kanske en del av de gamla medlemmarna fattat, men de har nog gett upp eller missnöjesröstar. Lika lite kan man föra en bra miljöpolitik i EU, men det har vare sig Vänsterpartiet eller Miljöpartiet fattat riktigt för då hade de krävt en ny folkomröstning. EU är ett projekt för de rika att bli rikare. Men varför sitter folket och folkliga politiker stilla i båten?

Det är mysko att Berlusconi och Reinfeldt har samma tanke som socialdemokraterna om EU. EU är kuckelimuck, myspys och helballt. Vill inte du vara med i samma gäng som Zarkosi och Berlusconi?

Eller är det jag som helt enkelt har inte fått vaccinering mot att reagera och därför gått med i det direktdemokratiska partiet www.aktivdemokrati.se ?

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om saker som är värda att ges en knuff upp i bloggportalerna!

http://svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3817561.svd

http://www.dn.se/nyheter/valet2010/nya-rekordsiffror-for-sd-1.997324

http://claeskrantz.se/arkivet/4612

http://aftonbladet.se/senastenytt/ttnyheter/inrikes/article6146989.ab

Den 5 november röstade Göteborgs kommunfullmäktige för en privatisering av terminaldriften i Göteborgs hamn, kommunen ska hädanefter endast agera i en roll som hamnmyndighet.

Enligt tidplanen som har satts upp kommer att utförsäljningen ha utförts runt mars 2010 och då kommer terminaldriften av Nordens största hamn skötas av privata entreprenörer. Jag har gått igenom beslutsunderlaget i form av konsultrapporter och utlåtanden från kommuntjänstemännen och även lyssnat på ljudupptagning av debatten i kommunfullmäktige då förslaget antogs.

Jag tänker inte gå in huruvida koncessionen av terminaldriften är bra eller dålig utan jag vill ta upp frågor som dök upp i mitt huvud när jag började titta på ärendet.

Den första tanken som slog mig var att man har fäst en väldigt låg vikt vid vad arbetarna och tjänstemännen i hamnen anser om en utförsäljning. Detta förstärktes när jag lyssnade på debatten och än mer när jag hittade informationen om att facken i hamnen hade tidigare under året anlitat marknadsundersökningsföretaget PFM Research att göra en undersökning om attityderna bland personalen i hamnen.

Enkäten besvarades av 491 personer av de ca.1000 anställda och den konstaterade att:

” 55 % av personalen menar att trivseln på jobbet påverkas om stuveriverksamheten i hamnen bedrivs i offentlig eller privat regi. (…) 3 % vill att stuveriverksamheten vid Göteborgs Hamn bedrivs i privat regi och 78 % tycker inte den skall bedrivas i privat regi.”

Det nämns inget om personalens negativa åsikter om omorganisationen av hamnen eller om de fackliga organisationerna har något inflytande över beslutet. Endast i förbifarten nämns att personalens lönenivåer inte kommer att påverkas.

En annan fråga som väckte min nyfikenhet var den svaga motiveringen i tjänstemannautlåtandet till att man inte gick vidare med att överväga ett av de alternativa förslagen från konsultrapporten som innebar en uppdelning av hamndriften men att terminaldriften skulle skötas av ett separat kommunalt bolag. Den huvudsakliga motiveringen är:

”Uppdelad struktur, förefaller däremot inte långsiktigt vara ett realistiskt alternativ. En uppdelning av bolaget i två legala enheter medför inga väsentliga fördelar eftersom kunder och varuägare kommer att uppfatta bolagen som en gemensam motpart med samma ägare.”

När man går vidare till själva debatten i kommunfullmäktige innan beslutet tog Göran Johansson fd. socialdemokratisk ordförande för Göteborgs kommunstyrelse upp skälen till varför denna uppdelning av kommunalt hamnförvaltning och privat drift var nödvändig. Enligt honom har han under sina år som ordförande alltid fått varningar från de olika transportföretagen att de kommer lämna Göteborgs hamn ifall det inte sker en förändring snart. Vilka företag det var eller vilka personer som kommit med dessa varningar går han inte in på under debatten.

Den stora frågeställningen som har gnagt i mitt huvud är som sagt inte om beslutet är bra eller dåligt för hamnen utan att man låter en terminaldrift som har ökat sina transportvolymer de senaste åren (om man bortser från lågkonjunkturens effekter). Som kommunen har investerat stora summor i under de senaste åren och som har framgångsrikt gjort anpassningar för att göra sin drift mer miljövänlig kan sättas ut på entreprenad av  Socialdemokrater och Miljöpartister.

Har personalens åsikter ingen påverkan i en kommunalt ägd verksamhet?
Eller väger namnlösa företagschefers ord alltid tyngre?