Hur coola är egentligen samerna? Hur står sig vår ursprungsbefolkning jämfört med ett par andra ursprungsbefolkningar? Jag tyckte att det var dags att ta itu med den frågan och beslöt mig för att göra en jämförelse.

Tuareger

Ett nomadfolk bosatta i norra Afrika.

OUTFIT/ACCESOARER - kaftan, turban, sandaler, amuletter. Blått och svart är färger tuaregerrna föredrar.

---

VAPEN – Svärd

..

KÄK – Bröd gjort på hirsh, ost och yoghurt från kamelmjölk, te.

...

TRANSPORT – Kamel

HANTVERK – Svärdsmide, guld- och silversmycken

....

FRITID – Schackliknande brädspel, olika typer av brottning

BOENDE – Tältar i öknen

Inuiter

Bosatta på Grönland och delar av Kanada.

OUTFIT/ACCESOARER – Kläder av sälskinn med snygga pälsdetaljer.

...

VAPEN – Harpun, spikklubba

..

KÄK – Säl, val, valross och fisk.

TRANSPORT – Kajak och hundsläde.

....

HANTVERK – Små skulpturer av ben från val och säl.

..

FRITID – Mest en massa töntigt sagoberättande.

.

BOENDE – Visserligen i coola igloos men i en öken av snö och is.

.

Massajer

Delvis nomadiserande folkslag boendes i gränstrakterna mellan Kenya och Tanzania.

OUTFIT/ACCESOARER – Insvepta i röda lakan, piercingar, ansiktsmålningar och pärlhalsband.

...

VAPEN – Spjut

..

KÄK – Getter och gröt

TRANSPORT – Till fots

HANTVERK – Pärlhalsband, piercingar och förlängningar av öronsnibbar.

...

FRITID – Ett jävla hålligång med mycket sång och dans. Dricker en dryck som är bryggd på växt med narkotiska egenskaper.

....

BOENDE – I hyddor på savannen.

.

Samer

Bosatta i norra Sverige, Norge, Finland och Ryssland.

OUTFIT/ACCESOARER – Sjukt fult.

VAPEN – Lasso

KÄK – Renskav, tunnbröd, pulvermos och lingon.

..

TRANSPORT – Skoter

..

HANTVERK – Diverse grejer i renskinn.

FRITID – Joddling

BOENDE – Kåtor i kargt klimat.

Korowai

Bosatta på Nya Guinea.

OUTFIT/ACCESOARER – I stort sett helnaket.

....

VAPEN – Pilbåge

...

KÄK – Sago (palmväxt), larver, vildsvin, viss kannibalism förekommer.

TRANSPORT – Till fots

HANTVERK – Inget förutom halsband av tänder.

.

FRITID - Sega sagor och myter berättas.

.

BOENDE - Träkojor i djungeln.

...

Matsé

Bosatta i amazonas.

OUTFIT/ACCESOARER – Lättklätt, ansiksmålningar, tatueringar, bambupinnar genom näsan, pannband för männen.

....

VAPEN – Pilbåge och blåsrör.

....

KÄK – Tapir, apa, fisk och frukt.

.

TRANSPORT – Kanot

..

HANTVERK – Träfigurer

.

FRITID – Ägnar sig åt att tugga på hallucinogena växter.

....

BOENDE – Hyddor i djungeln.

..

Tabell

Matsé 25

Tuareger 24

Massajer 20

Korowai 19

Inuiter 19

Samer 11

Summering

Matséserna plockar hem en knapp seger före tuaregerna. Framförallt vann man på sin jämnhet, inte en enda 1:a fick man. Det svenska bidraget i tävlingen då? Ja, samerna är rätt pinsamma faktiskt. Förmodligen världens ocoolaste ursprungsbefolkning.

Det är länge sedan jag hade tid att skriva men nu har jag några minuter över….

Först av allt så tänker jag återkomma med nya inlägg om vad som händer och har hänt i Laos den senaste tiden. Med tanke på att Laos snart ska stå som värd för ett av de största idrottsevenemang i Sydostasien så finns det en del underliga saker att berätta.

Men nu måste jag berätta vad som just nu pågår vid bordet bredvid mig på ett hotell i Jakarta, Indonesien där jag är just nu.

Tre herrar, två asiater och en västerlänning, troligen Holländare eller tysk sitter och talar om hur de ska kunna slutföra en affär om en eller två svensktillverkade U-båtar, Kokums har nämts flera gånger liksom Swedish Navy, som just nu finns i en hamn i Singapore. Inte helt klart till vilket land dessa U-båtar ska skeppas, men mycket tyder på att det är ett land som vapenexportkommittén skulle vara intresserade av. Mina öron har nu växt till ”Dumbo storlek” men jag lyckas inte exakt uppfatta vad dom säger mer än att det handlar om penningtransaktioner via olika banker i Europa via Schweiz och en bank i Sverige som jag uppfattade som SEB….
Är jag något stort på spåret eller är det bara en ”Groda”?

Ja, det finns hopp om framtida miljöförbättringar.

Miljövänliga vapen!

Det är alltså inte helt kört med naturen, brittiska BEA har bland annat robotar som skjuts i känsliga maritima miljöer som har minskade utsläpp för att skydda känsligt naturliv.

Detta är inte en så himla färsk nyhet, men den var himla intressant tycker jag.

Jag satt och letade efter “GREEN WASHING”  och hittade annonsen ovan, men visst verkar det sunt att man inte släpper ut så mycket koldioxid när man tex bombar huvudet av nån!

Jag hoppas att vi gör något åt allt det här, och jag hoppas verkligen att svenska staten (och/eller Vattenfall) inte lägger en krona till på kärnkraft, och va då, visst är det rimligt att den som utsätter folk för fara också har det ekonomiska ansvaret. Förstår ni nu vad jag menar med att kärnkraft inte skulle vara ekonomiskt försvarbart om det inte subventionerades.

Jänkarna älskar som bekant ordet krig.

“WAR”

Vi tunar in på San Diegos lokal-TV där det görs glammiga, musikvideoaktiga reportage om “The Drug War” på andra sidan gränsen. Det hela är en smula överdrivet och dramatiserat – allt är ju en show på amerikansk TV.

Men det ligger en verklighet bakom; i Mexiko produceras det droger i massor och -icke att förglömma- i USA finns den stora marknaden.

Så här ser rutinvägkontrollerna mellan Tijuana och hem till oss i Ensenada ut:

– Taget inkognito från bussen.

De stiger ofta upp på bussen för att kolla passagerarna och i vissa fall deras väskor – oss skiter de alltid fullständigt i. Soldaterna kommer från andra, avlägsna delar av Mexiko och byts ut varannan månad för att på så vis försöka undvika korruption.

Men reportagen vi ser på San Diegos lokal -TV skildrar inte USA’s del i problemet.

Det hela är ju en gränslandsfråga, något som rör både USA och Mexiko i allra högsta grad. Obama medgav för några månader sedan, som första amerikanska president, att drogkartellernas stora marknad ligger i landet han styr över. Man kan kritisera Obama för att mycket snack och liten verkstad, men att medge problemet är ett stort steg -enormt om vi jämför honom med föregångaren.

Den amerikanska patriotismen är precis så fantastiskt fanatisk som jag hade väntat mig. Idag paraderade krigsveteraner genom San Diego och de flesta andra amerikanska städer och invånarna stod uppradade för att hylla dem.

“Thank you for our liberty!”

Där paraderade veteraner från Vietnam, Korea, Irak…

En kombination av rysningar av obehag och eufori intog oss.

Svårt att inte smittas.

“God Bless You….”

“…and God Bless The United States of America”

På fredag i samfunnstimen så så vi en film om barnesoldater. Den heter “Wildchild” å handler om en som ble kalt for Jal, som ble sendt til Etiopiaav faren for og bli en soldtat med flere barn som ikke ante hva de skulle ut på. Alle trodde at de skulle få et nytt og bedre liv, sånn ble det ikke. Alle ble trent opp til og bli soldater.

Han var i krig i en veldig god stund før han ble reddet av ei dame som smuglet han til Kenya, å videre i filmen får vi se at han ble en musiker, flyttet til Storbritannia og ble kjent som en rapper.

Jeg anbefaler dere til og se den! Kjempe bra film mener nå jeg

Mens jeg satt og så på denne filmen så kom det flere tanker i hodet mitt, hvor fælt de har det der nede. Jal ante ikke engang hvor gammel han var i en voksen alder. Han tippa ca 25, men ante ikke helt. Søsteren hans hadde blitt voldtatt 3 ganger, moren døde under krig der alle de kom i fra og vi fikk ikke vite så mye av resten av familien hans.

Men fy faen, hvor forferdelig de må hatt det. Jeg har ei i klassen som har opplevd mye vondt innenfor krig, å jeg klarer ikke å sette meg inn i hennes situasjon og minner, det står i respekt av hvor godt hun klarer seg.

Jeg blir rasende når jeg tenker på at unger på 10 år løper rundt med et våpen som om det skulle vært leketøy, når det er våpen som dreper andre. Galskap sier jeg bare. Kunne jeg reist ned dit og stoppet det hele, så skulle jeg gjort det! Men når det er mange vasklige konflikter der nede så er det ikke bare bare for og si det slik.

Etter jeg startet på St.Olav vgs så har jeg blitt veldig interessert i U-landene som sliter med fattigdom, sult, krig og mye kriminalitet. Jeg vil jobbe som støttekontakt, jeg vil reise rundt å hjelpe andre. Kanskje det skjer en dag? Håper på det!

Hva er din mening?

När mörkret sänkts känns det…

…lite farligare.

Folk  är allvarligare, fler och alla tycks de vara mexikaner.

Turisten rör sig under solen.

I USA er retten til å bære våpen et viktig prinsipp for flere av landets innbyggere. I Norge bør man heller snakke om kvinners rett til å bære våpen.

VG skriver at norske soldater nå skal gå til innkjøp av elektrtosjokkvåpen for å ha et alternativ til de mer dødelige sakene. Elektrosjokkvåpen er disse man ser på film der helten gjerne er i en litt beklemt situasjon og trekker frem taser’en sin som siste utvei. Han avfyrer ofte en morsom og gjerne ironisk replikk når de blå strålene treffer kjeltringen, mens kjeltringen mest er opptatt av å skrike i krampetrekninger på gulvet.

Les artikkelen her

En sånn en vil jeg ha. En sånn skal jeg ha. Og det skal ikke du, om du er mann.

På absolutt alle andre punkter er jeg for full likestilling. Jeg er til og med for menn som føder gjennom rumpen eller andre steder de må finne mer behagelig. Men på dette punktet har man muligheten til å oppnå likestilling ved å forskjellsbehandle.

Det er menn som slår ned folk på byen. Det er menn man er redd for å treffe inne i smuget man må gå gjennom for å komme seg til ytterdøren sin, og det er også stort sett menn som ikke kan ta et nei når klokken nærmer seg nachspieltid. Det er mulig kvinner også voldtar, men det er for det meste ikke sin fysiske overlegenhet de benytter seg av da, og den lille promilleandelen dette gjelder velger jeg å se bort i fra.

Den mer feminine delen av befolkningen bør ha rett til å bære ikke-dødelige våpen. For la oss innse det – norsk politi og rettssystem har feilet. Den svært lille andelen av voldtetkter som faktisk blir anmeldt, fører sjelden til dom. Enten på grunn av begredelig politiarbeid, eller fordi man fremdeles sliter med en juryordning som grunngir løslatelsen sin med at ”han var jo slik en kjekk ung mann”. Og bare for å ha det helt klart. Om du roper på hjelp mens du blir holdt nede en kveld på vei hjem fra byen, er det ikke politiet du tror skal komme deg til unnsetning.

Om ikke tallene spiller meg et puss, så blir ca hver fjerde kvinne i Norge voldtatt, og enda flere grafset på av fulle hankjønn. Det er på tide at politiet kan bruke svidde punghår som bevismateriale etter et voldtetksforsøk. Det er på tide at kvinner får rett til å bære våpen.

Og forsøker du å nærme deg meg når det blir mørkt, kommer jeg til å vente til du har dratt av deg buksene slik at jeg veloverveid kan sikte meg rett inn på ballene dine.

I Stavanger får ikke kvinner ta taxi hjem alene

Geminae är en liten bok som är frukten av ett projektarbete som Antun sund genomförde på sitt gymnasium våren 2009. Tänk dig själv att skriva en bok som sitt specialarbete! Väldigt imponerande och roligt. Sen att boken är något så ovanligt som svensk SF är ännu roligare.

Det har kommit lite svenska böcker som skulle kunna klassas som SF under de senaste åren, men då är vi väldigt vida när det gäller att definera SF. Att Geminae av Anton Sund är SF är det absolut ingen tvekan om!

I boken får vi följa Hikari och Misaki Shirakawa ett tvillinpar med genetiskt manipulerade krafter och andra fräcka förmågor. Imperiet ligger i krig med både kristna fanatiker och Morgonstjärnan, tur då att Imperiet har Änglarna på sin sida. Änglarna är hemliga agenter/ninjor/spioner och agerar som en slags hemlig polis i Imperiet.

Boken inleds med att de kristna påbörjar sitt tolfte korståg för att återta Heliga Terra (jorden) och vi får följa tvillingarna i kamp mot de Kristna. Det är en kort och actionfylld historia med stora svärd och enorma rymdstrider. Bokens knappa 200 sidor är fyllda av en jämn ström av explosioner och flygande kroppsdelar.

Det finns tydlig inspiration från anime, warhammer 40k, Mutant Chronicles och en massa annat fräckt. Det är skoj att läsa och Anton Sund har en tydlig bild av det han vill förmedla och det mesta flyter på bra. Det ända som sticer mig i ögonen är att dialogen ibland verkar vara dubbad på engelska från japanska och sen översatt till svenska. Lite knöligt och stelt ibland med fraser som “DÖ SLYNA!”.

Men jag hurrar för svensk SF och hoppas och vet att det kommer bli förbättring om nu Anton Sund fortsätter att skriva böcker utöver Geminae. Vi behöver lite mer militärisk SF med stora robotar och japanska tvilling ninjor.

/karl

Du trenger forresten ikke svare på det spørsmålet; svaret er for deprimerende, eller?

Hvor langt har overvåkningsstaten kommet når mer enn 1 av 10 er profilert i DNA-databaser i Storbritannia?   Det tilsvarer 5,5 millioner mennesker som er registrert.  Nylige undersøkelser viser også at 8 av 10 briter mener at Storebrorstaten i Storbritannia har endret borgerrettighetene og at regjeringen ikke kan bli stolt på med person-data.

“Oida,” sier en stemme inne i meg. “You didn’t leave a moment to soon! How come you aren’t thinking in Norwegian yet? Shape up!”

Og jeg lukker øynene og husker den gangen det gikk helt fint å være aktivist i England. Den gangen det var herlig å være aktivist i England.  Den gangen du slapp å søke om tillatelse, den gangen du slapp å undre deg over om du egentlig er på rett side av loven når du er på venstre side av gaten istedenfor høyre?  Den gangen demonstranter ble forstått som engasjerte, og stort sett fredelige, mennesker som brydde seg om en sak.

But things have changed, my dear. Hvorfor ellers skulle det være nødvendig for BAE Systems å infiltrere CAAT – Campaign Against Arms Trade?   For å gi et eksempel. Har du f.eks hørt om Spotter Cards? Spotter Cards, for de som ikke trykket på linken, er kort som politiet i Storbritannia bruker for å identifisere potensielle bråkmakere.  Og, bare så det er sagt; det er ikke et krav å ha noe på rullebladet for å bli en av disse, nei, ikke i det hele tatt. Det holder lenge å være en Domestic Extremist – intern/lokal ekstremist.

Mark Thomas er politisk aktivister og komiker. Og også “Target H” på disse kortene.  Han forklarer her hvordan demonstranter nå klassifiseres som lokale ekstremister, eller (jeg har ikke en solid oversettelse på denne); the new reds under the beds.

(Min Gale Professorvenn advarte meg for en god stund tilbake.
“MI5,” sa han “Har nok en fil på deg, vet du det?”
“Phaah! I should be so lucky,” tror jeg mitt skeptiske svar var).

Vel. Mark Thomas er target H. Skal vi snakke om X? Om Target X? Ja.  For Target X er altså Martin Hogbin som har vært medlem og aktiv i CAAT lenge. Det er naturlig at han skal få sin plass i spotter-kortstokken. Til det viser seg… er du klar…. at han egentlig jobber for våpenselskapet BAE Systems.

Det holder ikke at politiske aktivister skal overvåkes, at informasjonene deres skal samles inn, at bildene deres skal gies til politiet så politiet vet hvem som sannsynligvis lager bråk ved å holde opp plakater på uønskede steder.  I tillegg er de så farlige at infiltrasjon er nødvendig. Det er i allefall denne slutningen jeg drar av å lese britiske aviser, for tiden.

Det er tragisk, det er trist, det vekker en bisarr trang til å reise tilbake dit med alle bannerne jeg kan finne. Jeg spør meg selv hvor langt de kan dra dette. Hvor mye lenger de kan gå? Men jeg tror ikke jeg er rede til å høre svaret.

*sukk*.

Jeg har vondt i  det andre landet mitt.
No kidding.

2006 var jag i Indien.  Detta skrev jag ang. ett möte jag hade på ett tåg under min resa :

A Neutral Country is one that doesn’t take a stand for either side in a war.

Sweden has supposedly not taken a stand since early 19th century (1814) and the end of the Napoleonic Wars.

Some are proud of that.
Others shameful.
Most of us are not so sure.

Which reminds me of the following:

India, 2006.

A train between Mumbai and Thiruvananthapuram (wow, those are 18 letters!) in the very south of the big country.

26 hours ahead of us.

A second class wagon and a cabin shared by four.

We were two europeans, – they were two well dressed, middle aged, indian men. We were all acting politely, speaking our languages in low voices not to disturb eachother. One of the indians almost  immediately climbed up to his bed to sleep the long journey away while the other stayed in front of us reading a book. I recall it being the Bill Clinton autobiography ”My life” of 2004, the english original version. Obviously this man was educated and had a political interest. It was the rain season, -the monsoon-, and the India rushing by outside our window was dressed in all shades of green. We were fascinated by its scenary although the airconditioning and silence made it seem unreal. After a couple of hours we were served  food (and what a delicious, spicy food it was!) The educated man layed down his book to eat and so our polite chit chat began:

He said he was originally from Kerala where we were heading but that he came to Mumbai once in a while in business.

He talked about his beautiful country and then wanted to know where I was from.

- Sweden?, he lowered his face thinking; Sweden, Sweeeden….. Sweden?
Then he smiled at me bigger than ever.

- Ah, Sweden! Of course, how very stupid of me to forget. Bofors!, he said, making a positive thumb up gesture.
- Very good guns! Carl Gustaf! Your weapons helped us alot during the Kashmir Conflict! Do you know about that conflict?
I think I was blushing when I confirmed his question:
Yes, I knew about that conflict.
And then he said it again, smiling as to say we were friends.
Or should I say allies?

- Very good guns indeed!

How do one respond to that?

With a “thank you” or an “I am sorry?”

So much for that neutrality.

Bofors Carl Gustaf AB is a Swedish armaments firm founded back in 1812 as a state arsenal.

“The cold war was very much with us. A poll taken of my class yearbook as we were about to graduate found that 87 percent thought we would be at war with the Soviet Union within five years.”

Rufus Phillips skriver det inledande kapitlet till sin bok Why Vietnam matters. Hans universitet var Harvard och de var USAs elit och året var 1950.

Nu i efterhand vet vi att det närmast USA och Soviet kom en sammandrabbning var misil-krisen 1963. Det skrämmande är hur fel de hade. Det var med det tänkandet som man sedan under framförallt Kennedyåren påbörjade kapprustningen. President Eisenhower var nämligen emot kapprustningen och hans motvilja var en av anledningen till att demokraterna med Kennedy i spetsen vann ett decennium senare.

Med hot är det lätt att vinna över en icke-tänkande befolkning. Problemet blir ännu större när eliten tänker fel, vilket de i ovannämnda exempel gjorde.

Vi lever i en liknande tid nu. Det krigshetsas och polisen går med k-pistar på gatorna i Berlin. Jag ville gå fram till en vaktande polis och fråga om han trodde att man kommer lägga undan k-pisterna snart. Jag kände mig dum och gick vidare. Men jag tror inte vapnen kommer läggas undan. Snarare kommer man att vänja sig och känna sig oskyddad när man ser poliser utan k-pistar.

Sitter och läser in mig på Tijuana, staden en dryg timmes bussfärd härifrån de säger åt oss att undvika till varje pris för att “där riskerar man att bli halshuggen“.

Förra året (2008) mördades dryga 850 personer i staden och den summan har i år redan nåtts. Det är alltså väldigt, väldigt många människor som mördas systematiskt i området. Så pass många att det börjar talas i termer som väpnad konflikt eller t.o.m krig.

Visst är det sant att våldet i nästan samtliga fall är drogmaffiarelaterat och i första hand drabbar de som är i knarksvängen eller människor som sitter på olika maktpositioner i staden  (-polis, politiker…) men det händer att en och annan icke involverad stryker med.

Det händer kanske väldigt sällan och ännu mer sällan turister men det har hänt!

Det är i såna här lägen jag tänker på rädsla och försiktighet. På hur onödigt det är att vara rädd men hur viktigt det är att vara försiktig.

Rädslan kan vara farlig,  likväl avsaknaden av försiktighet.

Som turist utgör du inte en riskgrupp men ett samhälle så vant vid extremt våld skapar ett minst sagt obehagligt och otryggt klimat.

De turister som tar sig över gränsen varje dag gör det ofta för att supa sig fulla på den beryktade Avenida Revolución, köpa mediciner som är receptbelagda hemma (ex. viagra) och kanske också köpa sig rätten till en kvinnas kropp.  Andra kommer för att handla billigt krimskrams, dricka moderata mängder tequila och sola vid Rosaritos stränder strax utanför staden.

Det har hänt att någon turist kidnappats. De kidnappade turisterna har varit män och de har släppts efter att en lösensumma betalats. Sist var det en dansk som släpptes efter att hans familj betalat ut 2000 dollar. De tre eller fyra kidnappningar av turister (enligt olika källor) som alltså skett de senaste fem åren har inte skett på öppen gata utan efter att kidnapparna bekantat sig med sina offer och utgett sig för att vara vänner. Alkohol har varit med i spelet och bland kidnapparna har det funnits kvinnor.

Man kan tänka sig att om man struntar i barerna och i att bekanta sig med främlingar som närmar sig där, kan man stå nästan utan risk att utsättas för dylika brott. Men kan man lita på det?

Rädslan är redan sådd.

Själv håller jag mig  i största möjliga mån ifrån gränsstaden och tar mig bara dit för att just korsa gränsen. Detta av en kombination av de tu; rädsla och försiktighet -AKA sunt förnuft?

Men rent statistiskt lever jag som utlänning faktiskt mycket farligare på stränderna i Californien, Solkusten i Spanien eller t.o.m Ramblan i Barcelona än vad jag gör i Tijuana.

Grannen håller på och borrar eller svetsar non-stop. I vissa perioder under åren har det ibland kommit liknande ljud därifrån i flera dagar, vilket leder till misstanken att det mer eller mindre bedrivs den form av verksamhet som man annars sysslar med på en verkstad. Vilket antagligen gör det hela olagligt.

Men i så fall, hur kan man inte fatta att grannarna störs av det och att det förr eller senare kommer att komma in tillräckligt med klagomål till värden att man blir utstängd?

Oavsett om det nu finns något att göra åt det så kan man fråga sig varför vissa lägenhetsinvånare verkar ha fullständig brist på respekt eller förståelse för att i en lägenhet så krävs det inte så mycket för att olika former av ljud direkt ska överföras till de andra hyresgästerna.

Och eftersom det är mer regel än undantag (att spela musik på stereo efter midnatt kan aldrig funka oavsett ljudnivån, det är bara hörlruar som gäller) får det mig att fundera på varför jag råkar vara en av de som är otroligt försiktig med ljudnivån.

Kanske beror det på den lägenhet vi bodde i på slutet av 80-talet, i någon Parisförort. Om det finns en fördom om att vi svenskar är väldigt tystlåtna och att många av våra regelöverträdelser knappt skulle märkas på kontinenten, så gäller den sannerligen inte det höghuset. En gubbe från våningen nedanför skrek åt mig en gång för att jag råkade droppa lite vatten på hans ruta när jag sköt med min lilla vattenpistol.

Och så samma sak om jag och min syster, som då var mellan 5-7 år gamla, hoppade omkring lite på grund av allt det som småbarn brukar finnas entusiasm för. Då kom det genast upp någon och knackade på för att gnälla. Kanske var det en och samma gubbe, jag vet inte.

En gång ville mannen göra det klart för min mamma att han minsann ägde ett skjutvapen.

Läs även andra bloggares åsikter om lägenhet, paris, vapen

Shadez 2: Battle for Earth är ett riktigt bra strategispel dom utspelar sig i realtid. I spelet så ska man bygga upp byggnader och trupper som kan slå ut fiendens baser och trupper. Spelet är i 2D vilket är lite ovanligt i den här typen av spel men det fungerar väldigt bra. För att få ihop pengar till byggnader och enheter så gäller det att man tar hand om mineraler som man får pengar för. Detta sker genom att man bygger upp silos med fordon som åker och hämtar mineralerna. När man väl har fått in pengar så finns det många olika byggnader och trupper att bygga. Sedan gäller det att anfall och slå ut fiendens bas. Klara man ett uppdrag så får man lite XP som man kan använda på att uppgradera enheter, trupper och annat.

Shadez 2: Battle for Earth

I Mummy Tombs så befinner man sig av nån anledning nere i en pyramid som kryllar av onda mumier som vill skada dig. Du ska nu se till att skjuta alla som du ser innan de hinner fram till dig. När spelet börjar så har man en pistol som man kan använda. Som tur är så finns det en försäljare ner i pyramiden som säljer nya och bättre vapen. Alla vapen finns inte tillgängliga från början utan man måste gå upp några nivåer innan man klarar av att använda vissa vapen. Spelet är ganska roligt att spela även om det känns lite upprepande ibland. Tycker man att det är lite enkelt så finns det en svårare nivå att prova.

Mummy Tombs

i att vara förvånad!

Han har inte varit president över världens största krigsmakt särskilt länge.

Det er mange ting jeg har lite til overs for. En ting jeg har særdeles lite til overs for, er våpenindustrien. Så, for de uinvidde; BAE Systems er altså det nest største våpenselskapet i verden. Det er ikke et par sjarmerende smågutter det er snakk om her; det er snakk om et selskap med militære kunder i ca 100 land som nå er anklaget for korrupsjon i sin handel med Tsjekkia, Romania, Sør-Afrika og Tanzania – bare for å begynne et sted.  (Du kan forresten finne mer info om anklager presset mot dem her).

Mark Thomas – aktivist og stand-up komiker, har også luftet sine mistanker om BAE-spionasje på aktivistmedlemmer av CAAT – Campaign Against the Arms Trade. Det høres utrolig ut, jeg vet.

Fordi jeg er såpass opphengt i dette temaet, kunne jeg fortsatt å snakke om argumentene som blir brukt for å beskytte dem (“vi trenger jobbene”), for ikke å snakke om hvordan våpenhandel påvirker samfunn rundt omkring i verden – som f.eks at det finnes ca 300 000 barnesoldater i verden, at nesten 1000 mennesker blir drept av små våpen hver dag, at ved siden  av de faktiske våpnene, må vi også huske på produksjonen og salget av torturinstrumenter som går hånd i hånd og kanskje ender opp i bruk på Guantanamo Bay. Det finnes så mange gode grunner til å regulere våpenindustrien, men det var altså ikke det jeg skulle fokusere på –  jeg bare gav en smakebit likevel…

Altså. BAE Systems er ansett som en av verstingene. Og omsider, etter år der det ser ut som de har brukt en strategi som går ut på å forsinke, forsinke og atter en gang forsinket rettsystemet, har  Serious Fraud Office, SFO fått nok og er klare til å dra dem inn i rettsalen.

Vel. Jeg er barnslig oppgiret over dette, men rett skal være rett;  om det er noen som kan skyte sparke fra seg, så er det nok akkurat BAE Systems. Jeg forventer ikke en fair fight. Akkurat nå er jeg fornøyd med at det finnes en fight i det hele tatt! Det er en begynnelse.

Idag läser jag i en artikel att Kristdemokraterna och fackförbundet Metall tillsammans anordnade en debatt om vapenindustin häromdan. Rubriken för dagen löd “Varför behöver Sverige vapenindustin?”. Till min förvåning så läser jag att Alf Svensson (Kd) ställer sig positiv till vapenindustrin. Kristdemokraterna drar sig längre och längre ifrån dom kristna värderingarna, vilket är något som jag också har hört från annat “kyrkligt folk” sedan en tid tillbaks.

Min reaktion på saken är att Jesus vandrade omkring och förändrade världen, helt utan hjälp av eller uppmaning till vapen och våld. Jag tycker att det är fel av ett parti som tydligt kallar sig för kristna att ens uttala ett positivt ord om detta. Vad hände med det femte budordet “Du ska inte dräpa“? För det är precis det som vapen gör – dödar.

Vad säger Bibeln?
“Tag därför på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot på den onda dagen och behålla fältet, sedan ni fullgjort allt. Stå alltså fasta, spänn på er sanningen som bälte kring era höfter och kläd er i rättfärdighetens pansar och sätt som skor på era fötter den beredskap som fridens evangelium ger. Tag dessutom trons sköld. Med den kan ni släcka den ondes alla brinnande pilar. Tag emot frälsningens hjälm och Andens svärd som är Guds ord. Gör detta under ständig åkallan och bön och bed alltid i Anden. Vaka därför och håll ut i bön för alla de heliga. (Ef 6:13-18)”

Nei. Egen pistol øker risikoen for selv å bli skutt.

Artikkelen blir publisert i Amercan Journal of Public Health i november. De som selv har revolver eller pistol har 4,5 hganger så stor risiko for selv å bli skutt som de som ikke har egne våpen. Sjansen for å lykkes med å skyte før man selv ble skutt var svært liten, og forsøk på å bruke egne våpen endte oftest med at overfallsmannen skjøt først, i en studie der 4 av 5 som ble skutt døde av skadene.

Høres fornuftig ut. Har du ikke våpen, tyr du til alternative strategier som normalt fungerer bedre (i utenrikspolitikk kalt diplomati). Man kan selvfølgelig komme ut for situasjoner der dette fungerer dårligere enn å prøve å plaffe ned en overfallsmann, men slike situasjoner er nok ufattelig sjeldne. I hvert fall i Norge.

En annen ting er selvfølgelig at du åker inn i ti år hvis du skyter en raner i Europa.

Det spesielle i USA er at denne type forskning har vært forbudt ved lov fordi det kunne påvirke lovgivningen i de enkelte stater i USA. Forskningen kunne resultere i at det ble restriksjoner på våpentillatelser, slik at kunnskap om dette ikke bare ikke ønskes, men faktisk er forbudt å fremskaffe. Pussige greier for oss utenfor statene.

Genialt opplegg.