Brisingr, es el tercer acto en la historia de Eragon y su dragona Saphira. Mientras que los primeros libros se sienten llenos de aventuras y descubrir nuevas tierras.,Brisingr se siente más directo. Su principal preocupación es solucionar problemas  y atar cabos, dominado por las espectativas que la misma trama fue creando. En sí este  tercer capítulo cierra muchos cabos sueltos y abre algunos sólo para dar muestras de cómo ha de ser el final

Eragon ha jurado servir a Nasuada, jefa máxima de la rebelión; debe seguir su entrenamiento con los elfos, y está bajo las órdenes de los enanos, debido a que es parte del clan. En sí, entre tantos juramentos y huecos en la historia que se necesitan llenar, Brisingr es una novela CASI completamente predecible en el sentido que la novela está obligada a desarrollarse hacia donde te ha apuntado desde dos libros atrás.

A groso modo, Brisingir trata de cómo es que Galbatorix cada vez se ha hecho más fuerte, el linaje de Eragon y Murtagh, el  final del entrenamiento de Eragon, el destino de la venganza contra los Ra’Zac,  las acciones de Nasuada para intentar liberar Alagaesia y el papel de Roran con los Varden.

En sí el libro toma un tono más obscuro; sanguinario, por no ir más lejos. Es notorio desde los primeros capítulos que Paolini intentó alejarse de la literatura para niños con un método fácil: incluir violencia y tornar más oscura la trama, sin desarrollar los personajes.  Las escenas de acción son del todo satisfactorias, aunque a veces no es creíble que un personaje sea tan poderoso de la noche a la mañana. Aunque si uno se traga el hecho de que es capaz de creer todo lo que aparece en el libro, tales exageraciones serán del agrado. Eso sí, hay capítulos enteros dedicados a política y a diálogos que bien pudieron quitarse sin mayor problema, pero son tan largos y tan aburridos que hubiera preferido saltarlos por completo al leer Brisingr.

Resumiendo, Brisingr ya no es un libro de aventura donde la sensación de viajar y descubrir nuevos lugares imperaba, va más hacia el cuento épico del héroe que tiene que batallar contra el mal. Es mucho más activo que su predecesor, Eldest, y por mucho, el más violento de toda la saga.   La narración está mejor hecha y ya no se siente como tres historias cortadas y pegadas a la fuerza en un libro; tiene fluidez entre cada historia. Las secciones de diálogo y política son un bodrio, pero por fortuna no son muchas. A veces intenta  ensalzar a los personajes, pero falla en su intento, haciéndolos superhumanos. Recomendable sólo si se ha seguido la serie; pero es  un excelente prólogo para el final de este relato.

Det går inte säga annat än att det är riktigt tråkigt. Så många människor som drabbas utav denna kris som i sin tur genererar arbetslöshet. Då pratar vi inte om enskilda personer, utan familjer som far illa åt.

Arbetslösheten är stor världen över, det går inte att göra så mycket åt den om man är ensam. När en sån här kris sker, drabbar den inte bara dig, utan skolor, företag, vården och allt som gör att vi går runt i vår vardag.

Jag sitter och läser på Aftonbladet om arbestlösheten samt chatten med  Pernilla Åström och Mirja Jonson. Jag ville själv vara delaktig, fråga dem varför de inte tänker på att kanske flytta dit jobben finns, kanske utomlands? Tyvärr har jag ännu inte fått något svar. Efter att ha läst flera utav frågorna som ställts i chatten och svaren de har gett läsarna, blir jag lite små förvånad. Dom här två tjejerna säger att de är villiga att jobba som städare, men de är inte villiga att acceptera de förslag som folket ger dom via chatten. En utav frågorna de fick var om de hade sökt jobb på McDonalds, svaret var såklart nej. En annan person föreslog att de kunde utbilda sig till väktare eftersom det behövs folk till det och att vara tjej kan underlätta i och med att de är sällsynta inom det yrket. Svaret till det var ett nej, för att de ansåg sig inte vara väktare. Enligt Pernilla och Mirja, har de sökt över 100 jobb utan någon framgång. Jag förstår att man vill ha sitt liv, jobbet man drömt om, men man måste börja någonstans för att jobba sig uppåt, något jag också skrev i chatten, men gissa vad – no answer. Man kan inte förvänta sig att få drömjobbet så där på en gång, speciellt om man är 26 år och varit arbetslös i 10 utav dem, om ens CV inte är så där maffigt, ja då måste man börja någonstans.

Arbetslösheten suger om  man får säga det på det viset. Det kommer aldrig någonsin vara roligt att söka jobb, speciellt när det inte är det jobbet man vill ha. Har man inga studier och ingen arbetslivserfarenhet, så kan man inte förvänta sig så väldans mycket. Fötterna på jorden och ett stort lycka till till Pernilla och Mirja. Hoppas att ni hittar något och att ni kan få börja leva som ni vill.

Monserrat

Link: http://www.aftonbladet.se/nyheter/sverigeutanjobb/article6134698.ab

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6135636.ab

Den 5 och 6 november föll domar som visar på att det är lagligt för landstingen att diskriminera kvinnor i samkönade relationer som vill skaffa barn. Nu krävs kamp för kravet om fri insemination för alla kvinnor.

Den 5 november kom en dom i hovrätten över Skåne och Blekinge där man fastslog att region Skåne gjorde rätt då man nekade ett samkönat par att överlåta ett antal inseminationsförsök från den ena kvinnan till den andra. Det innebär att det är fritt fram för regionen att diskriminera hälften av kvinnor som lever i samkönade relationer genom att bara tillåta att en av kvinnorna insemineras.
Det specifika fallet handlade om ett kvinnligt par där den ena parten genomgått ett par misslyckade inseminationsförsök. När kvinnan sedan fyllde 40 år, vilket innebar att hon inte fick genomgå fler försök, ville hon då ge sina återstående försök till sin partner. Men detta är alltså inte tillåtet eftersom homosexuella par ska ha samma rättigheter som heterosexuella, och när ett olikkönat par får hjälp med insemination är det endast en utav parterna som får behandling, av ganska uppenbara orsaker.

Domen den 6 november var i Umeå tingsrätt där man ger landstinget rätt att kräva att kvinnor som vill skaffa barn tillsammans betalar de första inseminationsförsöken själva, vilket inte krävs av olikkönade par. Umeås försvar är att homosexualitet inte är någon sjukdom och att barnlösheten därmed är självvald och ska då inte finansieras av landstinget.

– Det är en självklarhet att alla kvinnor ska ha samma rätt till behandling, oavsett om de lever tillsammans med en man eller en kvinna, säger Sören Juvas som är förbundsordförande för RFSL i deras pressmeddelande.
RFSL kräver att folkhälsominister Maria Larsson (KD) agerar för att stoppa diskrimineringen och ge alla kvinnor rätt till lika fertilitetsbehandling, oavsett om de lever tillsammans med en man eller en kvinna. Det innebär bland annat gemensamma regler för alla landsting och att landets fertilitetskliniker utbildas i hbt-frågor. RFSL kräver också att den landstingsfinansierade fertilitetsbehandlingen inkluderas i vårdgarantin.
Detta är krav som även HBT-socialisterna står bakom, med tillägget att fri insemination även ska gälla för ensamstående kvinnor. Men för att få igenom dessa krav krävs mer än tilltro till att homofoba KD ska agera. Vad som krävs är ett återupplivande av den kämpande hbt-rörelsen och ett avskaffande av heteronormen med medföljande homofobi.

Sanna Tefke

När nyförlösta hemgång efter sex timmar dök upp i Örnsköldsvik trodde jag det var ett mycket dåligt skämt. Det var det inte. Korkade besparingsidéer har tyvärr en exeptionell god spridningsförmåga och nu är det här, här i Göteborg.  6 timmar, tack och hej. Hur det ska lösas, tja det vet man inte…SvD

Hur tror man egentligen att en förlosning går till? Hur det känns i kropp och i själ. Underlivet är, hmm hur ska man säga… det känns, mer eller lite mindre . Ofta mer. Amning tar tid, likaså att landa i ett hormonellt kaos.  Sömnen är ofta minst sagt eftersatt.  Vem vill föda barn, vem vill födas och vem vill arbeta som barnmorska med deadline på 6 timmar?

Statens och landstingens trix och fix kring att föda barn är en never ending story. Nu fortsätter krångelverket kring arbetsoförmåga och graviditet. Arbetsförmågeutredningen lämnade idag ett minst sagt märkligt förslag:

Kims kommentar: Här är ett inlägg insänt från en sjuksyrra som vill vara anonym, det är intressant ur flera synvinklar, dels för att det visar på vilka svårigheter och möjligheter det finns för arbetsplatskamp inom vården och dels för att det visar på hur sårbar vården är när den drivs med vinstintresse. Läs och begrunda:

Influensavården i Skåne hotas av personalflykt
Lagom till att influensapandemin beräknas öka i intensitet och patienter vårdas i såväl respirator och med ECMO-behandling pga komplikationer av influensa H1N1 har infektionsklinikens ledning ansökt om att få dra ner vårdplatser på infektionsklinikens avd 1, Umas avdelning för epedimiberedskap. Anledningen till detta är en längre tids problem som lett till att 4 av 19 sjuksköterskor på dagtid nu gemensamt säger upp sig och därmed klarar inte avdelningen att bemanna upp samtliga vårdplatser. Detta är ett resultat av en lång tids problem som lett till en ohållbar psykosocial arbetssituation som akut försämrats i och med senaste tiden nedskärningar. Det har hållits ett flertal möten mellan personal och arbetsledning, avvikelser och arbetsskadeanmälningar skrivs, dock utan åtgärd. Detta har skapat en frustration över situationen som nu lett till att ett flertal sjuksköterskor sagt upp sig och de flesta kvarvarande aktivt söker nya jobb. Problemen har funnits sedan i alla fall år 2000 enligt konsultrapport från företaget “Cap Gemini Ernst & Young” och år 2005 gick 5 av sjuksköterskorna organiserade i fackförbundet syndikalisterna ut i strejk mot vad de kallade “brist på respekt från arbetsledningen och dålig arbetsmiljö”. Ett problem som eskalerat och nu hotar att påverka influensaberedskapen i Skåne.

Infektionsklinikens avdelning 1 har 18 vårdplatser fördelade på 8 enkelrum och 5 dubbelrum. Vi ansvarar i huvudsak för patienter med akuta infektionssjukdomar och patienter med isoleringskrävande sjukdomar som MRSA, ESBL, TB mfl och nu då Influensa A, H1N1. Gällande patienter med resistenta bakterier så läggs de in hos oss oavsett diagnos dvs det kan röra sig om ortopediska patienter, kirurgiska patienter, patienter som vårdats utomlands tex efter bilolyckor mm vilket ställer höga krav på flexibilitet. De isoleringskrävande patienterna ökar stadigt i antal vilket i sin tur ställer ökande krav på personalen.

I nuläget är det “bara” tre patienter som intensivvårdas pga. influensa, dvs. med respirator och i ett fall med ECMO-behandling i Lund. Dock är antalet misstänkta fall stort och de enkelrum vi har räcker inte långt, vi kan ju samtidigt inte placera ut våra smittsamma MRSA-patienter på övriga sjukhuset. Ökar antalet smittade kommer vi att tömma våra övriga rum och isolera konstaterade influensapatienter två och två på dubbelrum. En platsbrist som nu hotas ytterligare av att personalflykt.

Avdelningen har länge präglats av en strukturlöshet och en frånvaro av tydlig arbetsledning. Sedan år 2000 har positionen som avdelningsföreståndare innehafts av flera vikarier och t.o.m. under en period stått tom. Efter strejken 2005 och efterföljande möten/diskussioner om de då befintliga problemen fick den dåvarande avdelningsföreståndaren “bära hundhuvudet” och avsluta sin tjänst i förtid. Därefter anställdes vår nuvarande avdelningsföreståndare som försökt att ta sig an uppgiften. Personalen har på eget initiativ lagt ner stort engagemang för att lösa situationen och bl.a. arbetat fram arbetsbeskrivningar för att genom tydliggörande av ansvarsområden minska friktionen mellan arbetsgrupperna.

Jag vet inte hur problemen uppkommit men de har fortsatt att finnas kvar och även ökat pga. att vårdchefen inte stöttat upp avdelningsföreståndarna eller intagit ledarskapet när avdelningsföreståndartjänsten varit tom och att hon nonchalerar de befintliga och påtalade problemen. Vårdchefen nekar till att engagera sig personligen genom att inte vilja närvara på avdelningen för att därigenom kunna lyssna på personalen och delta i diskussionerna på avdelningsmöten om hur vi ska kunna komma till rätta. Något vi specifikt har önskat och framfört ett flertal ggr och som redan år 2000 upplevdes som ett problem enligt konsultrapporten från “Cap Gemini Ernst & Young”. Det har lett till ett frånvarande ledarskap som gjort att informella ledare kunnat växa till sig och skapat en negativ avdelningskultur. En stor del av personalen inom såväl sjuksköterskegruppen som undersköterskegruppen upplever frånvaro av dialog och inflytande vilket bl.a. framgår av den “Spring-life”-undersökning som gjordes 2008. För att avdelningsföreståndaren ska kunna ha tillräcklig pondus för att hantera de ingrodda problemen krävs att klinikledningen aktivt deltar i arbetet.

Situationen har under en längre tid upplevts som ohållbar och när sjukhuschefen lade fram förslag på att arbeta varannan helg var måttet rågat. Denna gång är det fyra sjuksköterskor som slutar. Två fast anställda sjuksköterskor och två vikarier som väljer att inte förlänga sina tjänster. Pga av det rådande anställningsstoppet kommer de flesta av oss att söka anställning i Norge. Det som är lite speciellt just nu är att det är anställningsstopp och pågående pandemi. Ett anställningsstopp som innebär att våra tjänster ej tillsatts. Därigenom skapas en underbemanning som hotar att i en ökad grad förvärra de problem som redan finns och skapa ytterligare sjukskrivningar och uppsägningar.

/Den anonyma syrran

Mer om influensan:
ab1234 svd1 dn1 ex12 svd3

Läs även andra bloggares åsikter om hälsa, uppsägningar, vården, arbetsförhållanden, svininfluensan

Från Konfliktportalen.se: Jinge skriver Rödgrönt vallöfte om Vaccinfabrik?, Anders_S skriver Bankväsendet – Stockholms Enskilda Bank, L. O. Kristoffer Ejnermark skriver Israelförsvararnas illusionära guldgruva, vsfstockholm skriver Rapport från filmkväll med sting.

Igår var jag till sjukhuset.. för min sista behandling med cytostatika i droppform.. så nu kommer jag att varje tisdag fotografera mig.. för att visa hur mitt hår utvecklas veckovis under ett år… så ni får hålla tillgodo.. just nu är jag mer eller mindre flintis.. ett och annat litet vitt hår spretar iväg… men det är för lite att fotografera.. och de kommer inte att synas på kortet ändå… Första inlägget om hårväxt kommer v. 43.. håll tillgodo…

Sen pratade jag med min sköterska igår om att jag skulle på återbesök till min “kära” onkolog den 16.. istället för den 2 november.. och efter ett tag kom hon och frågade om jag efter behandlingen kunde stanna kvar och träffa onken.. vilket jag kunde.. eftersom onken inte är där på fredag.. och dessutom var det så att den tiden jag hade från början hade någon annan fått… och nästa tid var den 10 november.. och då är jag bevisligen inte anträffbar..

EPO sprutan slapp jag.. då mitt Hb var 116 och de vita blodkropparna var 3,6.. så det rör på sig åt rätt håll..

Så fick jag då träffa honom, min kära onkolog.. som idag faktiskt var mycket trevlig och faktiskt (kors i taket) inte svor en enda gång…

Min behandling i framtiden ser ut så här.. jag ska ta cytostatika i tablettform i 14 dagar.. sen har jag en vilovecka.. och så 14 dagar cyto igen.. dessa kommer jag att få i en 14-dagars dosett från sjukhuset (bild kommer när jag fått den).. och jag kommer att få ta blodprover för att se hur mina värden är.. det är så mycket man kan läsa av hur en kropp mår bara genom ett litet blodprov.. håret kommer som jag sa tidigare att växa ut.. men jag kommer att få lite andra biverkningar av denna cytostatika.. men inte alls i den omfattning som jag fått nu… men det är inte så konstig när de har kört in en massa idegran i kroppen på mig.. det kan ta död på den starkaste.. så inte konstigt att min kropp har förfallit så till den milda grad som den har..
Jag ska en gång i månaden åka till avdelning 73 och mina älskade cytotjejer.. för att få benstärkande…. och det lär jag få göra livet ut… men vad är väl det.. för jag väljer ju livet.. och inte döden.. och då är ett besök på sjukan ingenting i sammanhanget..

Det mest fantastiska är att jag får åka till Göteborg.. vilket jag var tvungen att fråga onken om först innan jag sa något till någon.. För jag visste inte om mina metastaser kunde strula till det för mig.. Jag fick ju kallelsen för en vecka sen.. men har inte velat läsa eftersom jag inte visste om jag var godkänd för det.. men jag har fått OK från onkologen.. så jag reser…

Vad ska jag då göra i Göteborg.. jo, jag ska besöka Sahlgrenska.. för den 10 november blir jag opererad…
Jag ska äntligen få mitt nya bröst.. kan ni förstå.. jag ska bli två tuttad.. efter att ha gått enbröstad sen den 14 augusti 2006.. så ska jag bli HEL.. Jag ska bli en hel kvinna.. jag ska inte gå omkring med ett bröst.. och en äcklig silicon imitation av mitt riktiga bröst… Jag ska bli HEL.. jag är så lycklig så tårarna trillar och tankarna var tvungna att stillas och jag landa i tanken på allt detta.. och jag kunde inte skriva det igår.. för då hade ni inte förstått någonting av mitt svammel.. men nu har jag landat.. men jag kan inte riktigt förstå att det är på gång.. att jag har fått en operationstid.. att jag ska bli hel.. att jag ska bli två tuttad igen… ni kan säkert läsa min lycka i texten.. Jippie-kay-ejji… Tjohoo.. och jag vet inte alla glädjeyttringar som fälldes igår.. och jag klarade även av att hoppa jämfota.. inte så högt men ändå.. jag klarade det…

Kan ni fatta.. jag ska bli hel…

Läs även andra bloggares åsikter om pysan, cytostatika, dropp, hår, utvecklas, veckovis, inlägg, onkolog, återbesök, bevisligen, EPO, Hb, vita blodkroppar, svor, behandling, tabletter, dosett, blodprov, värden, biverkningar, Idegran, benstärkande, död, livet ut, Göteborg, Sahlgrenska, operation, nytt bröst, enbröstad, två bröstad, hel, landa, tankar, glädjeyttringa, hoppa jämfota, fatta

Nu på måndag, alltså den 12:e oktober, så är det exakt 10 år sedan som syndikalisten Björn Söderberg mördades i sitt hem av nazister, och uppmaningar här och var, bl a på olika bloggar på internet, i form av upprop och annat inför måndagen har börjat spridas.

Tydligen så ska det på måndag på vissa håll i landet arrangeras manifestationer till hans ära, och visst, självklart ska man få hylla någon om man vill.

Men vem är det egentligen som man hyllar? Jo, en människa som har förstört en annan människas liv.

För det var just det som Björn Söderberg gjorde, han såg till att en person som lyssnade på s k vit makt-musik på sitt jobb fick sparken ifrån det, och inte nog med det, personen blev utesluten ur sitt fackförbund på grund utav detta.
Han skulle ha fått ett förtroendeuppdrag på sin arbetsplats, om det inte hade varit för Björn Söderberg.

Så det som ska hyllas på måndag är alltså raserandet av en annan människas liv.

Men allt det här ställer ju en utav de demokratiska spelreglerna i ett nytt ljus.

Ska man ha rätt att se till så att någon får sparken från sitt jobb och få någon utesluten ur sitt fackförbund på grund utav hans eller hennes musiksmak?

Har man rätt att förstöra en annan människas liv på grund utav vilken sorts musik som han eller hon gillar?

Ska man som arbetsgivare få säga upp någon på grund utav musiksmak?

Ska man som fackman ha rätt att få någon utesluten på utav musik?

Är sådana saker demokratiska? Nej, naturligtvis inte, lika lite demokratiskt är det utav en arbetskollega att rasera en annan kollegas liv. För det var just det som Björn Söderberg gjorde i och med hans agerande.

Om jag skulle lyssna på t ex progg på min arbetsplats, ska jag få hela mitt liv slaget i spillror då? Proggen är ju kommunistisk musik.

Är man automatiskt neger, oavsett hudfärg, om man gillar hiphop?

Vad är det som säger att killen vars liv Björn Söderberg raserade var nazist? Hade Söderberg frågat honom?

Varför ska man hylla en person som har raserat en annan människas liv? De som har tänkt att hylla Björn Söderberg kunde ju lika gärna ha hyllat hans mördare, det hade varit precis samma sak.

För både mördarna och Björn Söderberg raserade ju en annan människas liv. Han raserade livet för den person som fick sparken ifrån arbetet, som blev av med sitt förtroendeuppdrag och som blev utesluten ur sitt fackförbund.

Och vad Söderbergs mördare raserade behöver jag nog knappast nämna.

Men det var inte Söderbergs sak att, som den syndikalist som han var, springa och skvallra för kreti och pleti och därmed rasera mannens liv. Det hade företaget skött självt, han behövde inte leka Mr Fascist. Fast å andra sidan så lekte han inte, han var ju en fascist.
Det bevisade han själv genom sin handling.

Björn Söderberg var en person som stod för värden som är totalt förkastliga, Syndikalisterna är ju knappast kända för att vara en demokratisk gruppering bl a med tanke på vad deras ungdomsförbund ägnar sig åt.

Att misshandla oliktänkande, förfölja dem för sina åsikters skull osv kallar inte jag för demokratiskt, och det tror jag inte att så många andra gör heller, ja, utom terroristiska vänsteridioter då förstås.

Syndikalisterna samarbetar ju med terrorgrupperingar som Antifascistisk Aktion, alltså AFA, vilket säger mycket om SAC:s “demokratiska” inställning, t ex deras ungdomsförbund samarbetar ju med dem.

Men tillbaka till Björn Söderberg.

I mina ögon finns det ingen anledning att minnas en sådan människa som han, utom för hans närmaste, hans anhöriga, hans vänner och hans bekanta då.

Men det är ju alldeles självklart det, det vore väl konstigt om de inte ville minnas honom.

Som sagt, DET är en helt annan sak.

Nu låter det kanske som om jag försvarar mordet på honom, om ni tror det så tror ni fel.
Men Björn Söderberg borde ha haft mer i skallen än han verkade ha, och inte arbeta emot åsiktsfrihet och yttrandefrihet, och därmed emot demokratin eftersom dessa två saker är några utav hörnstenarna i demokratin.

Men vad kan man begära av en inskränkt och antidemokratisk vänsterextremist?
Ja, säg det, i alla går det inte att kräva någonting som inte finns, t ex sunt förnuft, demokratiskt tänkande, samt respekt och acceptans för andra människor.

Dessa tokstollar borde lyssna på vad en man vid namn Sokrates (alla vet ju vem han är, utom möjligtvis vänsterextremisterna då) en gång i tiden sade.

Han sade följande: -Jag tycker inte om dina åsikter, men jag är beredd att slåss för din rätt att få uttrycka dem.

Någonting att tänka på för vänsterextremister kanske?

Men det klart, det förutsätter ju att de är demokrater. Och det är de inte, alltså går det inte.

I sitt inlägg “Välkommen Mr Borg, vi väntar på blommorna”, så tar Ett hjärta Rött upp Anders Borgs väder- och årstidsmetaforik, och gör en jämförelse med filmen Being There, eller Welcome, Mr Chance. Den med Peter Sellers i huvudrollen, om trädgårdsmästaren som upphöjs till statsman, trots att han aldrig varit utanför sin arbetsgivares trädgård utan, förutom från den klosterliknande trädgårdens mylla, endast inhämtat visdom genom att titta på TV. Det är en jämförelse som jag tycker det finns anledning att dröja vid.

Anders Borgs väder- och årstidsmetaforik är ju allom bekant och, vid närmare eftertanke, som hämtad ur en postilla eller bondepraktika från förr i världen.  Kanske har han låtit sig inspireras av filmen vem vet, det är ju trots allt ändå en satir som likt satirers vana är en förvrängning av en ursprunlig verklighetsiakttagelse, nämligen den att folk kan gå på lite vad som helst – bara det kläs i en lättbegriplig språkdräkt som alla kan relatera till. Efter regn kommer solsken ungefär. Ett slagkraftigt och landsfaderligt anlagt tonfall som kan tänkas attrahera det stora folkflertalet på ett lagom sloganbetonat sätt och på köpet i denna nyttotänkandets förlovade tid utvecklas till att bli ett politiskt brukbart personligt varumärke.

Men, med den ekonomiska politik från chicagoklosterskolans neoliberaler som Borg följer bokstavstroget, är det nu mer fimbulvinter, för att inte säga istid, som för evärderlig tid kommer att gälla. I vår Herres nyliberala hage finns nämligen stora portioner medveten cynism förBorgad. Varför jag finner det motiverat med en liten idéhistorisk exkursion.

Det löjligaste med den neo-liberala marknadsreligionen är ju att det förblir höljt i nån slags popigt nozick-dunkel att hela tänkandet liksom bara är ett näringsbefriat omkok på Adam Smith. En primitiv form av kapitalism som absolut vrider klockan långt tillbaka. I den finns inga sociala hänsyn överhuvudtaget. Och till det finns specifika teologiska orsaker.

Vad jag vill ha sagt är, att liksom beträffande de flesta idéer finns här ett religiöst ursprung, vilket är anledningen till att jag kallar neoliberalismen för en marknadsreligion. Adam Smith var ju övertygad presbyterian som hade gått i lära hos Francis Hutcheson . Den osynliga handen är där en tanke hämtad från Calvin, då vissa delar av den presbyterianska läran är calvinsk; bland annat alltså just den om den osynliga handen. 

Den osynliga handen är ju då förstås Guds hand, vilken hela tiden ser till, att det går väl för dem som är förutbestämda till frälsning på den helt och hållet fria marknaden – respektive att det går bokstavligt talat åt h-e för dem, som är förutbestämda till evig fördömelse (de i Utanförskapet skulle man kunna säga).

Ty Calvin hade ju, till skillnad från Luther, som enbart omfattade läran om enkel predestination, istället utarbetat en lära om dubbel predestination - som således inte bara gick ut på att vissa är utvalda av Gud till frälsning – utan att det också finns andra som Gud utvalt till fördömelse. Det är därför det enligt Adam Smith inte heller är någon mening att ingripa i det gudomliga skeendet, det sköter den osynliga handen (=Guds hand) alldeles av sig själv, därav laissez-faire.  För till saken hör, att den presbyterianska läran, som Adam Smith var nitisk anhängare av, tillika utmärker sig av en fullständigt orubblig tro på Bibelns och Guds absoluta auktoritet och suveränitet.

Så här skriver Mark C. Taylor i “Confidence games: money and markets in a world without redemption“:

“According to Calvin, providence is not merely general but extends to each event and every individual. From the beginning of time, the course of the world is predestined. Within this theological framework, there is no such thing as  fortune or chance because everything “is directed by God’s ever-present hand.”  God’s hand is not, of course, always visible; on the contrary, since God’s plan is
“secret,” “the true causes of events are hidden to us.” The hand of providence, in other words, is invisible. Calvin, then, is the first to suggest the image of the invisible hand, which Smith makes famous.”

Calvin’s doctrine of providence leads to an understanding of the world and life in it that differs significantly from Lutheranism.”

Calvin utarbetade således enligt denna sin tro om dubbel predestination (varje människa är alltså enligt honom förutbestämd till frälsning eller fördömelse) de fem trossatserna TULIP vilka lyder som följer:

“I. Total depravity – Människans totala fördärv, innebär att människan efter syndafallet är fullständigt fördärvad utan förmåga att vända sig till Gud.

II. Unconditional grace – Ovillkorlig utkorelse, innebär att Gud utvalt somliga till att bli frälsta utan hänseende till någon beskaffenhet hos dem.

III. Limited atonement – Begränsad försoning, innebär att Jesu försoningsdöd är begränsad till de utvalda. Kristus har enligt denna artikel inte dött för alla människor utan enbart för vissa.

IV. Irresistible grace – Oemotståndlig nåd, innebär att den utkorade människans vilja förändras till att glatt och villigt tro på Jesus till frälsning..

V. Perseverence of the saints – De heligas bevarande, innebär att den som en gång kommit till tro kommer att bevaras i tron och kan inte falla av.  “

De fördömda däremot (de i Utanförskapet) har alltså ingen del i frälsningen – utan är predestinerade till undergång. Därav är det enligt Adam Smiths läror ingen mening att ingripa i det förutbestämda skeendet – utan man låter helt fromt laissez-faire råda på livets stora marknad, och så styr den osynliga handen (= Guds hand ) alldeles av sig själv. Som Calvin säger:

”In conformity, therefore, to the clear doctrine of the Scripture, we assert, that by an eternal and immutable counsel, God has once for all determined, both whom he would admit to salvation, and whom he would condemn to destruction”.

Så, jag håller med Ett hjärta Rött i så motto, att det är verkligt mossiga idéer, som ursprungligen ligger bakom den svenska ekonomiska politiken just nu, dock idéer om klart utstakad frälsning och fördömelse, och inte hämtade ur en tankarnas trädgård, där slumpvisa hugskott råder, utan alltså istället en där rosorna sticks selektivt så man kan bli förgiftad och dö, eftersom Anders Borg omvittnat omfattar Chicagoskolans tankar om ekonomisk politik, vilka är hämtade ur de neoliberala doktrinerna som har sin upprinnelse hos “the ardent Presbyterian” Adam Smith – skotte till på köpet. Och det vet vi ju alla – att skottar är snåla, eller hur?

Vad är det då som synliggör om en människa är förutbestämd till frälsning, eller fördömelse? Jo, det är enligt Calvins teologi vandeln. Därav jobblinjen. De som inte får något jobb – de i Utanförskapet – ja, det kan ni ju tänka er då vad orsaken är – deras eget fel. De har inte jobbat tillräckligt hårt – och visar på det sättet upp vilka de är, alltid varit och alltid kommer att förbli; De fördömda som är förutbestämda att gå under. För det har den osynliga handen redan bestämt. Och då lägger man inte sina smutsiga små fingrar emellan, med några hädiska keynesianska transfereringar, utan låter gudfruktigt försynen råda.

Läs: Modern History Sourcebook – John Calvin: On Double Predestination,

Se tidigare bloggposter: Slimmade organisationer, just-in-time och New Public Management,  Tomtar och troll spökar runt på hjärnkontoren,  Det ockulta högerspöket går igen,  Brainstorm på hjärnkontoren, Del II – Den sovande regeringen ZZ

 Läs även: Expressen – Anders Borg ville skippa demokratin,  DN1,   AB1,   AB2,  DN – Regeringen måste ändra sig om papperslösas sjukvård,  SVD1,  AB2,  DN3,  DN4,  DN – Klaus måste skriva under,  Expressen,  AB – Kapitalismen måste avskaffas,  Veckans Affärer – Pontus blogg: Grattis, Anders Borg,  SVD – Bättre än så här blir det inte

Bloggar: Papaonline,  Stefan Stenudd – Parodi på demokrati,  Roger Jönsson,  Kaj Raving – Nybro: Skattesänkningar kostar,  Mad World – Så blir det när skatten sänks,   Aurora – Nytt nytt,    Hos Petra,    Ipse Coqita,   Jonssons funderingar – Är sjukhus alltid bra?,  (nej, det är klart det är ju bättre om kvinnor börjar dö i barnsäng, så blir det ju riktigt som det var förr i tiden eller?), törnebohm.com – Vården knäar,   Aftonbladets blogg – Fotbollsfrun: Dagens idioti,

I helgen var slöjdgeneralen från Malmöfestivalen i Stockholm och blev brutalt nedslagen, hamnade på akuten och fick efter mycket om och men limmat jacket i huvudet. Detta upprörde mig och Sofie så till den milda grad att vi bestämde oss för att pynta utanför hans hem inför hans hemkomst. Efter att ha rekat platsen, racerbroderat tyglapparna och sytt fast dem på sina stolpar så såg det ut såhär:

Det finns två portingångar till hans lägenhet och vi visste inte vilken han skulle ta så vi fick sätta en vid varje ingång.

Fredag 14. August 2009 kom vi kjørende med bil fra Tyinkrysset inn mot Fondsbu, der mellom skyene dukket Falketind majestetisk opp. En topp som blir betegnet som en av de flotteste og mest spektakulære toppene i Jotunheimen. Endelig var det vår tur til å bestige den 2068 meter høye toppen som har blitt en av de største klassikerne i Jotunheimen.

Det er noen topper som bør inngå som pensum for toppturentusiaster og bør prioriteres. Falketind er en av disse. Ikke fordi toppen er spesielt vanskelig å bestige, ei heller fordi utsikten fra toppen er super unik, men fordi hele turen gir en mektig totalopplevelse.

Jeg har tidligere hatt positive erfaringer med å bruke guider på turer i inn og utland de siste årene og ønsket også å bruke guide på turen opp til Falketind. Fondsbu har en avtale med Jostedalen Breførelag om guiding i området. I og med at jeg har vært på kurs og turer med breførelaget tidligere var jeg spent på hvem som ville være vår guide. Gleden ble derfor stor når Tshering fra Nepal dukket opp på Fondsbu kvelden før for kort info om turen. Tshering er en relativ liten kar med godt humør og som er svært behagelig å være sammen med. Han er en av Nepals beste guider, jobber i Norge om sommeren og har vært på Mont Everest 6 ganger i sitt 31 årige liv. Betryggende!

Vi kjørte ut fra Fondsbu kl. 0800 lørdag morgen. Etter en kort biltur parkerte vi ved veibommen ved grensen til Nasjonalparken ved Koldedalsvatnet. Det var oppholdsvær og på vei inn hadde vi en spektakulær utsikt over Uranostind og Falketind.

På parkeringsplassen møtte vi 3 andre karer, far og to sønner som også skulle være med opp.

Etter ca. en kilometer til fots på veien skar vi opp lia nordvestover opp til Falkbreen. Vi krysset Falkbreen og gikk videre nordvestover og holdt vestsiden av  dalen til vi nådde breen (Stølsnosbreen) nordøst for Stølsnostind. Videre gikk vi opp breen nordøst for Stølsnostind med Falketind på vår venstre side. Vi fulgte breen til vi kom over kanten ca. 500 meter øst for Stølsnostind. Stigningen var bratt. Videre gikk vi nedpå breen mellom Stølsnostind og Falketind og fulgte denne breen bort til foten av toppen. (ca. 100 høydemetre under topp-punktet).

Vi gikk med Stegjern og i tau på breen på vei opp. Spesielt Stølsnosbreen har flere store sprekker.

Den siste stigningen opp mot topp-punktet var svært glatt med mye løs stein og var utfordrende.

PÅ veien opp ble været dårligere med tåke, vind og snø og dermed dårlig sikt. Vi nådde toppen ca. kl. 14.00 (4,5 timer fra bilen).

Toppen er luftig, men det er god plass. Her var det ikke noe poeng å være lenge. Vi tok noen raske bilder og satte kursen nedover.

Ruten tilbake var mer spektakulær en turen opp.

For å spare tid valgte Tshering å rappellere ned fra Stølsnosbreen og ned på Falkbreen  (ca. 100 høydemetere. 2 taulengder).

Det ligger fast sikring på toppen (4-5 slynger). Velger du denne ruten uten guide bør du ha god klatreerfaring.

Vi var 6 personer i gruppen og det ble en del venting for å komme ned. Med snø og vind ble dette en relativ kald fornøyelse.

Vi kom oss ned på Falkbreen og gikk i tau nedover breen til vi nådde brekanten. Etter rask gange i ura ned mot Koldedalsvatnet nådde vi bilen 8,5 timer etter at vi forlot den.

KORT OM FALKETIND
Falketind er sterkt knyttet til Aasmund Olavsson Vinje da det var han som ga navnet til Falketind. Det var under en tur i Koldedalen han så at toppen som den gang het Koldetind lignet på hode til en falk. I et av hans dikt beskrev han toppen på denne måten.
”Den svarte tind med nebben sin i bukt er falken lik som voggar seg til flukt; i bringen kvite flekk er spetta inn; og difor vert han kalla Falketind”

Idag har jag inte varit lika virrig som igår men ändå lyckades jag glömma att lämna in pappren på kommunkontoret i stan för andra dagen i rad… Ska vi starta nån slags betting här om huruvida jag kommer att komma ihåg det imorrn? :-p

Idag så hade jag det där mötet med vården som jag inte såg fram emot igår eftersom jag fick veta det så sent och via sms-påminnelse från dem. Men jag måste säga att trots att jag hade ont i magen när jag gick dit så kom jag därifrån med lätta steg.

För mig så är det jättesvårt att vara ärlig, helt ärlig, om hur jag mår för jag är en sån som inte vill vara till besvär eller uppfattas som kinkig eller gnällig. Så därför är det så himla värdefullt för mig att få träffa personer inom vården som förstår och tror på det man säger…

Mötet idag kändes jättebra, jag fick väldigt bra bemötande och tycker att vi kom fram till bra saker också och jag ska få en del hjälp som jag tycker känns jättebra. Jag som annars har så lätt att vara negativ och tycka att det är ingen idé att hoppas det kommer ändå skita sig, känner mig faktiskt ganska positiv idag när det gäller det här

Att jag sen var riktigt nöjd med dagens outfit gör inte saken sämre heller, det är sällan jag känner mig så där riktigt fin men idag gjorde jag det och jag fick faktiskt flera komplimanger vilket gjorde mig ännu gladare

Så här har jag sett ut idag, klänningen kommer från ett märke som heter RoseBud With Love och koftan kommer från Lindex.

/ Sarah

Den svenska TS-vården (könskorrigerande behandlingar för transsexuella såsom hormonbehandling, kirurgi och röstträning) påstås vara gratis. Men som vi alla vet: there are no free lunches.

För det första är inte gratis detsamma som att något är gemensamt finansierat med skattemedel. Det innebär inte att någon annan betalar för någons vård, utan att vi alla betalar för det tillsammans genom skatter och momser. Dessutom finns alltid en egenavgift på all medicin och alla läkarbesök tills en kommer upp i så höga nivåer att en får frikort för ett tag framåt tills en får börja betala igen.

För det andra betalar transsexuella i Sverige också med sitt humankapital, med sin tid och sitt tålamod i en minst två år lång psykosocial, psykiatrisk och kroppslig utredning, när de i ett annat land hade kunnat skaffa kirurgi och hormoner från dag ett utan att staten lägger sig i. Och utan att behöva konformera med könsroller som för alla andra kvinnor och män varit otvungna sedan 1950-talet.

I Sverige kan en inte ens välja att gå någon annan väg på grund av vårdmonopolet som gör att en måste gå genom utredningen för att kunna få könskorrigerande behandling. Och den vården kan endast erhållas om en både uppfyller diagnoskirterierna för transsexualism och anses kunna klara av en könskorrigerande behandling psykiskt.

Det krävs att en patient ska vara psykiskt stabil för att kunna få könskorrigerande behandling. Jag skulle vilja poängtera att transsexualism ofta är en källa till psykisk ohälsa och att de könskorrigerande behandlingarna just finns till för att det har visat sig att en korrigering av kroppen gör att patienten mår bättre psykiskt. Därför förstår jag inte riktigt argumentationen om att en person skulle kunna må för dåligt för att kunna få könskorrigerande behandling. Som om den skulle må bättre med en kropp som inte överensstämmer med sitt genus?

Jag har en vän som betalat med sitt fantastiska humankapital i tre år nu till olika utredningar. Först hos en där han bor där han inte fick diagnosen (inte för att han inte uppfyller diagnoskriterierna för transsexualism utan för att han anses vara okommunicerbar). Därefter sökte han till ett annat utredningsteam för att få en sk. second opinion, som ju ska vara fristående från den första eftersom det som i alla mänskliga relationer kan uppstå komplikationer på grund av personkemin, eller snarare bristen på den. Men han fick ingen fristående bedömning. Det andra utredningsteamet jobbar tätt med det första teamet och läste hans journaler och litade på det första teamets utlåtande om sin patient. I Sverige idag är det alltså omöjligt att få en second opinion eftersom teamen inte längre är fristående från varandra.

Så nu finns det en transsexuell patient som anses vara transsexuell även av utredningsteamen, men som anses vara för krånglig för att kunna ges adekvat vård. De har inte heller föreslagit honom annan typ av vård som skulle kunna råda bot på hans uppfattade krånglighet utan bara kastat ut honom i samhället för att klara sig själv. För mig är det en självklarhet att det inte ska spela någon roll hur krånglig, jobbig, korkad, enerverande, naiv eller irriterande en patient än är. Den ska alltid ha rätt till den vård som är bäst för den. En liknande subjektiv bedömning skulle aldrig komma på fråga i någon annan typ av vård, såsom exempelvis tandvård. “Ja, du har hål i tänderna, men jag tycker inte att du är en tillräckligt fin människa för att jag ska känna för att laga dem”. Kanske utredarna har blivit vana vid att bli så väl bemötta av sin maktlösa och kuvade patientgrupp att de glömt bort vem som var till för vem?

Min vän är speciell. Ja. Jag tycker att han är underbar för att han inte sväljer vilken bullshit som helst. Han är nyfiken och vill gärna förstå varför han blir frågad olika saker och varför folk tycker som de gör, och det är inte personligt mot någon utan det är så han är med alla. Jag blir utvecklad i hans sällskap, för jag måste vara säker på att jag verkligen tycker som jag säger.

Men nu är han efter att ha betalat i tre år med sig själv tillbaka på ruta ett. Kirurgi i Serbien…? Testosteron beställd från internet? Dyrt och farligt. Han är ett mötkertal utanför systemen trots att han ville göra det “som man ska”. Och sedan då? Ska han fortsätta att vara folkbokförd som fel kön för alltid? Bli ifrågasatt på flygplatser resten av livet om det är hans pass.

Tack svenska vårdmonopolet. Här har ni verkligen hjälpt en individ. Som han själv sa igår: en patient försvinner inte från samhället bara för att han försvinner från era korridorer. Trodde ni verkligen att ni hjälpte honom?

Okunskapen hos politiska partier om transfrågor och bristen på koll på vilka politiska behov som finns i Sverige idag har föranlett att jag skriver denna snabba önskelista som kan annekteras av vilken HBT-grupp som helst, oavsett politisk färg.

1. Skilj den medicinska transitionen från det juridiska könsbytet. Kroppen ska inte bestämma någons rätt att ha rätt genus registrerat juridiskt.

2. Skapa könsneutrala personnummer så att en inte blir outad som trans mot sin vilja när den ska söka jobb, resa etc.

3. Inför ett tredje juridiskt kön såsom i Australien för att även intergenders och intersexuella personer som inte definierar sig som män eller kvinnor ska kunna ha rätt till rätt kön.

4. Ändra Namnlag (1982:670) 43 §. Låt alla heta juridiskt det de heter. Lydelsen “Som förnamn får inte godkännas namn som kan väcka anstöt eller kan antas leda till obehag för den som skall bära det eller namn som av någon annan anledning uppenbarligen inte är lämpligt som förnamn” gör att inte ens vuxna personer tillåts att ta så kallade könskonträra namn. Det är överförmynderi, och PRV:s godtyckliga lista över könsneutrala namn är ett dåligt skämt.

5. Tillåt och reglera surrogatmödraskap i Sverige så att alla transidentifierade personer ska ha möjlighet att skaffa barn, samtidigt som det inte ska kosta tusen italienska skjortor och leda till att människor blir utnyttjade.

6. Förbjud tvångssterilisering, tvångskastrering och andra tvingande ingrepp på alla människor.

7. Tillåt alla transsexuella oavsett funktionalitet, medborgarskap och ålder (alltså även barn och äldre) att få den fysiska behandling som de behöver och önskar.

8. Tillåt alla transidentifierade personer att bestämma över sina egna kroppar och säga nej till att göra viss kirurgi dvs. tillåt en transkvinna att ha kvar sitt könsorgan i ursprungsskick om hon så vill utan att det ska påverka hennes diagnostisering eller möjlighet till nytt juridiskt kön, och tillåt en intergenderperson som har bröst att göra en mastektomi om hen vill utan att behöva ljuga sig igenom någon sexologisk utredning.

9. Ta bort sjukdomsstämpeln på transsexualism, den skapar stigma och gör att människor känner sig sjukare än vad de de facto är. Utforma ett system där vården fortfarande kan vara skattefinansierad, men utan att behöva klassas som psykisk sjukdom. Jämför med exempelvis behandling av patienter som råkat ut för en brännskada som bland annat ska behandlas med plastikkirurgi.

10. Inkludera allt som bryter mot heteronormen i rådande hets- och hatbrottslagstiftning. Det är inte sexualiteten som gör att människor slås ned, utan att någon upplever att en person beter sig på ett sätt som bryter mot deras ideal om hur män och kvinnor ska bete sig.

11. Inkludera utbildning om genus, normer, trans och mångfald i grundskoleundervisningen.

Det var min önskelista just nu, utan inbördes rangordning. Kommentera gärna om du har ändringar eller tillägg. Eller sno den till ditt parti.

Lycka till.

För det första så har det läckt ut nya kort på Patrick Swayze och han ser fräschare ut än på länge..

Måste även skriva om att Musikterapin på Radiumhemmet måste läggas ner.. för det har inte pengar till att driva det längre…

– Det är tråkigt att det alltid är kulturen i vården som försvinner när man måste spara, säger Birgitta Rapp

Hon säger också:

– Det måste finnas andra områden man kan spara på. Jag tycker att man ska tänka sig för innan man lägger ner de mjuka bitarna i vården. Det är viktigt att man tar emot hela människan och inte bara botar diagnostiskt, säger hon.

Hon forsätter:

– Är man svårt sjuk eller kanske döende är det viktigt att behålla livsmodet. Musik kan hjälpa dem att klara av att hantera det de står inför.

Cancervården i Stockholm måste spara 53 miljoner.. och lägger man då ner musikterapin så sparar man kanske in så mycket pengar att fler kan få behandling.. för det är så att alla landsting har inte musikterapi.. och jag som cancersjuk sen 4 år tillbaka visste inte ens att det fanns.. Vill jag har kultur så kan jag söka upp den själv.. och musik kan man alltid lyssna på radio, skivor och även på nätet… Så jag kan förstå att de lägger ner det som är minst viktigt.. för du överlever även om du inte får musikterapi…

Nu är vi där igen.. med de där små prickarna på huden som snabbt kan bli små elakingar om vi inte ser upp och håller ögonen på dem.. Jag och Den älskade maken satt och prata om det här en kväll.. och vi kom fram till att vi nordbor inte är vana vid så mycket sol.. det ska vara soligt från april till september.. och sen ska det vara mörker… men då åker vi nordbor x antal veckor till Thailand eller Spanien eller något annat ställe där solen lyser varmt och skönt.. och detta är inte vår hud van vid.. det ska inte vara sol då.. det ska vara mörker och vi ska vara påpälsade och detta vet våra kroppar om… för annars hade vi varit betydligt brunare än vad vi är.. och vi hade inte haft blåa ögon.. utan alla hade haft bruna… Så ska man åka utomlands så ska man göra det när huden är van vid solen.. och inte en Thailandsresa i mitten av december..

Det är brännskadorna som räknas. När det är trist väder hemma åker många utomlands – och chockar huden med intensivt stekande.
– Värst är utlandsresor på vintern, säger Mats Berg.

Jag måste också skriva om det här med läkningen av frakturer.. för de är ju så att detta kan vara en indikation på att man har skelettcancer.. speciellt om man bryter sig lätt.. och nu har de kommit fram till en bra bot.. som gör att benens stärks och att frakturer lättar läker.. kanon för idrottsmän.. men samtidigt bra för oss vanliga dödliga.. för vi kommer tillbaka till jobbet fortare.. även om det bara rör sig om två veckor.. så är ändå den tiden viktig i förhållandet till sjukskrivningen.. för vem vill vara sjukskriven länge.. kan man korta ner den så är ju alla glada.. (utom den stackars vikarien).. men det är en annan historia…

Jag läser Newsdesk och hittar det här:
Förebyggande behandling vid bröstcancer är kostnadseffektivt
Naturligtvis så är detta glädjande nyheter.. för det betyder två saker:

- Slutsatsen från denna studie är att nya effektiva skyddande läkemedel mot återfall vanligen är mycket kostnadseffektiva. Vi räddar fler liv samtidigt som vården även gör besparingar.

Det kan knappt bli bättre.. det ända som hade varit ännu mer glädjande var att de hade hittat orsaken och uppkomsten av cancer.. så man kan bota den helt…

Lyckan är något som vi har fått till låns.. ta hand om lånet så förökar det sig..

Läs även andra bloggares åsikter om pysan, Patrick Swayze, musikterapi, radiumhemmet, malignt melanom, hudcancer, nordbor, Thailand, prickar, hud, elaka, snälla, benbrott, läkning, frakturer, dödliga, bot, historia, räddar liv, vården, cancer, orsak, uppkomst, lycka

Som man kan läsa i DN idag så har man undersökt hur Lex Maria används. Och det är rätt skrämmande siffror man kommer fram till, och jag är som vanligt inte speciellt överraskad.

Landstingen struntar systematiskt i att följa lex Maria-lagstiftningen och anmäla allvarliga skador i vården, visar en granskning som DN gjort. Bara drygt en procent av fallen anmäls.

Det mest skrämmande är just att man i princip gör detta systematiskt. Jag förstår inte vad det är inom vården som gör att man tror att man inte har något ansvar för hur man behandlar folk? Jag har själv varit med om denna slags felbehandling.

Inte nog med detta så finns det även andra aspekter i vården där man åsidosätter patienter på ett systematiskt sätt.

I Örebro så sätter t.ex Allmänpsykiatriska kliniken i system att ändra informationen för besök, bara för att slippa trycket ifrån vårdgarantin. Vad man gör är alltså att precis innan tiden för vårdgarantin går ut ändra informationen för besöket från t.ex “remiss” till “återbesök” på så sätt så går man förbi reglerna för vårdgarantin eftersom återbesök inte räknas under desamma. Detta kan man lätt kolla upp eftersom man själv har full rätt till att läsa alla anteckningar som gäller ens ärende. Dom på Allmänpsyk skulle naturligtvis inte dela med sig av denna information, men fråga på någon vårdcentral eller annan mottagning så blir det väldigt uppenbart.

Man är helt enkelt för fega för att ta ansvar inom vården idag!

Igjen… det føles jo som om jeg nettopp skrev et innlegg med den tittelen. Hum, tida flyr!

Alt er mye bedre igjen i dag, kanskje det bare var litt skurring i systemet? En restart-knapp hadde vært ganske nyttig på slike dager. Feil i følelsesfil, selvtillitsfil eller initiativtakingsprogrammet? Hit the reset-button!

Treg start i dag, men nå er det på tide med litt mat, og så skal vi ut på tuuur. Det blir godt! I morgen skal jeg innom et treningssenter for å forhøre meg om korttidsmedlemskap.

Edit (19:31):

Det ble en nesten 3t lang tur til Varden og tilbake igjen. Vi gikk lysløypa herfra og opp mot nordspissen av øya. Skuffelsen var stor da vi fant ut at der ikke var noen varde å finne, men at det bare het Varden, men det var hvertfall en fin tur i frisk luft og også friskt tempo!  Jeg fikk litt noia på vei opp da men; jeg fikk nemlig skikkelig hjertebank, noe som rett og slett var ganske skummelt Jeg har aldri kjent hjertet løpe løpsk på det viset, og ble rett og slett litt skremt.. Etterpå kjentes det hele litt pinlig, for det var vel bare formen som er dårligere enn først trodd. Resten av kroppen kjentes nemlig ikke verre “enn ellers”, litt tung i beina men ikke nok til å slite såpass med en liten stigning! Nok en grunn til å ikke ta treningspause med mindre man er absolutt nødt. Følte meg som en deltaker på Extreme Fatcamp :/

Etter å ha kommet hjem unnet vi oss både deilig leskende eplejuice, og kinamat til middag. Luksus Nå kjenner jeg at jeg er litt frysen, så jeg tror det er på tide å finne seg en kopp te, et teppe og godboka Håper dere finner på noe kos før vi igjen må gi oss i kast med en ny arbeidsuke!

GP rapporterade i söndags att oläsliga remisser skickats från mammografienheten på Sahlgrenska till vårdföretaget Unilabs, vilket nu Socialstyrelsen reagerar på. GP igår:

Enligt Jonas Andersson (FP), regionråd och ordförande i hälso- och sjukvårdsutskottet, har Sahlgrenskas mammografienhets förmåga att sköta sina uppgifter varit ifrågasatt och enheten kommer även fortsättningsvis att ha blickarna på sig.
- Bakgrunden till upphandlingen som genomfördes 1 april är den kritik som funnits, svårigheten man haft att erbjuda alla kvinnor tid till undersökning och diskussionen om borttappade remisser och så vidare.

Så slarvet med remisser var en orsak till att ni valde att lägga ut en stor del av mammografiverksamheten på ett privat vårdföretag?
- Ja, det var en av orsakerna. Sedan vet vi också att Sahlgrenska har haft svårt att bemanna sig tillräckligt, säger Jonas Andersson.
Avesina, det privata vårdföretag som fått ta över hälsokontrollerna från Sahlgrenska, har i sin tur fått stark kritik för bristande patientsäkerhet inom sin verksamhet i Stockholm.

Är ni inte rädda för att samma problem ska upprepas igen?
- Att Avesina misskött en verksamhet i Stockholm har inte bäring här. Vi utvärderar hur de klarar sitt uppdrag i Göteborg.

Alltså: mammografin fungerade inte på Sahlgrenska, varför man la ut verksamheten för upphandling. Vinnare blev ett företag som inte alls fungerat i Stockholm: Avesina, som nu fått en andra chans med skattebetalarnas pengar. Så får man se hur det går. Efteråt………….

- Marita –

Det finns en rad olika metoder för att förebygga och hantera mobbning i svenska skolor. Skolverket har granskat åtta av de vanligast förekommande programmen och presenterar resultatet i den här rapporten. Riktigt intressant läsning är min bedömning efter att nu bara ögnat genom materialet, men ska definitivt fördjupa mig i det sedan. En av de åtta är för övrigt SET, som vi i Grums valt att arbeta med.

Rapporten går inte ut på att kora ett vinnande program eller att utse bra och mindre bra metoder. Istället ligger fokus på att jämföra vad varje program erbjuder så att skolor och kommuner ska kunna välja rätt. God tanke!

Det har i flera veckor uppdagats problem med vården och det har debatterats vilt när nyhetsdrevet sattes i gång. Man kan dagligen läsa om problemen i vården och man börjar undra vad som händer med den svenska modellen och med våra skattepengar!?

Några saker som har tagits upp är att läkare får bonus för snabbare patientbesök, vilket är helt absurt när det gäller patientens säkerhet. I Stockholm får läkarna som arbetar på närakuterna 100 kr extra per patient om de är snabba och hinner med många patienter. Det leder till att läkarna inte tar patientens problem på rätt sätt, undersöker henne grundligt och kanske inte ställer rätt frågor bara för att begränsa läkarbesökets tid. Att vara girig och tjäna pengar på att göra ett snabbare men sämre arbete känns väldigt fel anser jag, framför allt när det gäller sjukvård och sin egen hälsa.

Under ett jourpass hinner en läkare vid Huddinge Sjukhus avverka flertalet patienter och efter den tolfte patienten får läkaren sin bonus. Arbetar man jour under en helg kan samma läkare tjäna runt 3.000 kr extra om man är snabb. På Aftonbladet kan man läsa att chefen på närakuten i Huddinge, Leon Sylverberg, tycker att den extra ersättningen stimulerar läkarna och minskar väntetiderna. Han påstår även att om man endast ger en fast ersättning finns det en risk att läkaren går på för låga varv. Gunnar Berglund är både distriktläkare och vice ordförande i Läkarförbundets Stockholmsförening är kritisk till systemet och påpekar att kvaliteten är viktigare än antalet patienter. Bakgrunden till bonussystemet är Vårdval Stockholm, som bygger på att vårdenheterna vill ha många och korta besök eftersom det gynnar enhetens ekonomi.

Man kan även läsa att läkare beställer färre prover för provtagningar och här får Praktikertjänst en riktig känga. Praktikertjänst har tjugo mottagningar runt om i Stockholm och deras läkare som arbetar privat på dessa mottagningar får ut mer lön då de inte behöver betala extra för provtagningarna, vilket riskerar patientens hälsa då de inte undersöker henne tillräckligt och grundligt. På DNs hemsida kan man läsa en hel debattserie som tar upp bonussystemet för läkarna. Visserligen är tanken god att minska kötiderna på mottagningarna, men kvaliteten måste ju ligga som högsta prioritet för patienterna.

//navigeramera