Helgens läsning blir juridisk, med kurslitteratur och däribland stycken ur lagboken.
Jag försöker för tillfället skriva en “låtsas” utredning till en kurs jag läser.
Det är ett föräldrapar som inte är gifta men ska separera och de har gått till tingsrätten för att få hjälp med att avgöra vem utav dem som ska ha vårdnaden om deras 13åriga dotter. Tingsrätten vill i sin tur att socialsekreteraren (“jag”) ska pröva vårdnadsfrågan. En jobbig utmaning men samtidigt intressant och givande. Känner mig bara så omotiverad pga annat i livet. När jag lämnat in tentan måste jag unna mig något trevligt.

Detta är i alla fall en utav de bästa böcker jag läst under min utbildning:

Alla borde ha en lagbok hemma. Eller en sammanfattad bok med de mest väsentliga rättigheterna/skyldigheterna. Min är två år gammal nu, but I still love it like it was yesterday we met!

Kuriosa: Enligt SVENSK LAG är otrohet förbjudet inom ett äktenskap, det finns dock ingen påföljd för det, dvs det är inte brottsbelagt vad jag vet. Det slog mig igår när jag läste i Äktenskapsbalken;

1:2 § ”Makar skall visa varandra trohet och hänsyn.”

Michael Alonzo har skrivit en bok med namnet Ge aldrig upp som handlar om hans kamp för att kunna få träffa sin son Marino.

Boken är baserad på dagboksanteckningar och beskriver en värld som det sällan berättas om. En värld där mamman är den som slåss, är aggressiv och gör allt för att sabotera umgänget mellan far och son. Kan inte hon styra och bestämma så ska hon förstöra och härska med myndigheter som per automatik tror på allt hon säger och gör.

Alonzo är ordförande i en förening som heter Pappa-Barn. Deras vision tycker man ju skulle vara en självklarhet men så är det inte idag:

Att barn har rätt till båda sina föräldrar samt att pappor och mammor behandlas som likvärdiga föräldrar av socialtjänsten, rättsväsendet och politiker i frågor gällande vårdnad, umgänge och boende för sina barn.

Han pratar om skammen att anmäla och berätta att det är hon som slår.

Jag tror att polisen skulle tycka att jag var larvig och borde klara av att lösa det här själv, inom familjen. Att jag borde slå näven i bordet och säga ifrån. Jag tror inte att de fattar att då skulle hon få ett raseriutbrott, slå sönder lägenheten, bli farlig för Marino, mig och till och med sig själv.

Alonzo säger i boken att när det handlar om barn och vårdnaden så är systemet omvänt könsdiskriminerande. Han gör kopplingar till den “hårda delen” av livet där männen nu mer och mer tvingas att lämna ifrån sig makten. Nu är det samma sak för kvinnorna när det gäller den känslomässiga delen och då framförallt äganderätten till barnen. Han tror att vi kommer att få höra lika dumma argument och fördomar från kvinnor som vi män använt för att hålla kvinnor borta från männens tidigare revir.

I mitt stilla sinne så drömmer jag om att alla pappor vore som Alonzo. Kärleken, hängivenheten och engagemanget för sitt barn känns äkta och jag som pappa själv kan verkligen känna den smärta och kamp när han gör allt för att få träffa sin son.

Jag kan bara gå till mig själv och jag tackar mitt ex av hela mitt hjärta att det för henne varit självklart att våra barn även skulle få bo hos sin pappa. För hade hon velat annorlunda så hade jag inte haft en chans. Det är jag ganska säker på efter att ha läst Alonzos bok och då speciellt tisdagen den 10 augusti sidorna 146-148.

Läs även andra bloggares åsikter om Ge aldrig upp, Michael Alonzo, Pappa-Barn, bokrecension, vårdnadstvist, litteratur, intressant?

Det har hänt mycket i sommar, jag har blivit pappa igen. Det är inte så lite det. Visserligen är jag pappa sedan innan, men detta är annorlunda. När jag fick Jesper fick jag knappt vara med under graviditeten och när han väl föts träffade jag honom bara sporadiskt de första månaderna. Och när jag väl fick träffa honom lite mer var det ändå inte så ofta. Man han därför heller aldrig få in någon rutin. När man väl hade honom var man mest nervös och oerfaren.

Nu är det en annan grej. Jag har varit med under hela förlossningen och under de första veckorna i Elias liv.  Det var en lyx att han föddes i början av sommaren så att jag kunde passa på att ta semester efter mina 10 pappadagar. Jag har verkligen fått vara med under början av hans liv och verkligen knyta an. Synd bara att jag itne fått ha Jesper så mycket under sommaren som jag önskat, men det har å andra sidan betytt att jag fått mer tid att återhämta mig efter den dramatiska förändringen.

Jag skulle ha Jesper tre veckor denna sommaren, men det blev bara en. Hans mamma ångrade sig, och jag orkade inte bråka. Får hoppas att det löser sig till nästa sommar. Då är ju dessutom Elias lite större och behöver inte lika mycket uppmärksamhet (peppar peppar).  Men han har vuxit otroligt mycket bara under dessa få veckor. Nu följer han en med blicken och skrattar mycket. Han har dessutom redan vuxit ur två storlekar och vi har fått börja köpa större blöjor. Hoppas bara Jesper slutar med blöjor snart, men det är inte hoppfullt. Jobbigt med två blöjbarn. Men han har börjat intressera sig lite mer för toaletten efter att hans lossaskusin Viggo nyligen blivit blöjfri. Få se vad framtiden har att ge.

Ne, nu ska jag jobba vidare. Sitter här på Ringhals och  “slöa bort min tid”. 

På DN Debatt idag föreslår två riksdagspolitiker att man ska se över rättsordningen vid vårdnadstvister.

Dagens process tenderar att skärpa konflikten mellan föräldrarna eftersom en part måste argumentera varför man vill ha ensam vårdnad, varför man själv är mer lämpad än den andre och varför den andre är olämplig som vårdnadshavare.

Lite längre ner föreslår artikelförfattarna att medling och samarbetssamtal sätts in så tidigt som möjligt. De berättar att man i Australien arbetar aktivt med att öka samarbetet och förståelsen för den andre föräldern.

Som exempel på hur man arbetar med konfliktlösningen kan nämnas att en förälder som inte vill låta den andre föräldern träffa barnen, placeras i en samtalsgrupp tillsammans med åtminstone en annan förälder som inte tillåts träffa sina barn. Detta för att skapa förståelse och eftertanke hos respektive part.

När jag läser det här som på alla sätt låter så självklart bra (att man undrar varför man inte jobbar så här redan idag) då tänker jag på hur tonåringarna runt mig reagerar på vårdnadstvister i sina kompisars hem.

- Men föräldrarna är ju som barnungar. De pratar ju inte ens med varandra längre. Kan ingen säga till dem?

Jag kan bara instämma. Det vilar ett stort ansvar på de instanser som möter föräldrar i konflikt att med bestämd hand visa att konfliktens och smutskastningens väg inte är en framkomlig väg.

Ordningsvakten som misstänks för att ha skjutit greve Carl Piper och hans sambo får fortsätta sitta häktad efter beslut idag. Åklagaren säger också att misstanken mot exfrun kvarstår, även om det inte räcker för häktning. Jag tänkte på en sak som jag skrev i mitt senaste inlägg angående detta, i Expressen skrev man då att polisen hittat såväl vapen som ammunition och nycklar till en vespa nedgrävd på ordningsvaktens tomt. Denna uppgift har inte framkommit i någon annan media så vitt jag sett, alltså att det fanns nedgrävt på tomten.Stämmer den uppgiften då måntro ? Som jag skrev tidigare så tror jag att det kan bli svårt att få ex-frun åtalad för anstiftan även om hon nu skulle vara skyldig till det. Då krävs ju att det finns mail eller sms som bekräftar det, kanske samtalslistor, eller att den häktade anger henne. Några sms eller mail har man uppenbarligen inte hittat.  Men oavsett om hon är oskyldig eller inte så kommer hon ändå i mångas ögon att vara skyldig till någon form av inblandning.

Det har kommenterats här att greven var misstänkt för sexuella övergrepp mot yngsta dottern, detta är dock nedlagt. Det märkliga i det är ju att mamman inte under vare sig vårdnadsutredningen eller förhandlingen nämnde dessa misstankar med ett ord, utan denna anklagelse kom dagen efter att hon blivit ålagd att betala ut vite om hon hindrade greven från umgänge. Det är ju ett sammanträffande. Jag ser fortfarande henne som en instabil person som inte drar sig för mycket för att få sin vilja igenom, frågan är bara hur långt hon kan gå? Om man tittar på kommentaren jag fick som jag förmodar var från någon nära mamman, så känns det inte så långsökt att tankarna på mord funnits hos vissa i de kretsarna faktiskt….

Cecilia Gyllenhammar har skrivit en artikel på Newsmill där hon svarar på denna fråga från Newsmill : “Polisen misstänker att en bitter vårdnadstvist ligger bakom skoten mot greven i Gamla stan. Tingsrätten dömde 2007 till adelsmannens fördel.Fungerar den svenska vårdnadslagstiftningen  - eller missgynnar den mammor som är oroliga för sina barn?”

Cecilia tycker att mammor ska kunna hålla barnen från sina fäder bara på känslan att de inte har det bra där, och att de inte ska straffas för att de undanhållit sina barn deras rätt till sin pappa. Undrar om Cecilia anser att fäderna har samma rätt? Jag tänker på tex lille Thor vars far kidnappade sin son och på sin hemsida menar att han gjorde det för att han var rädd att mamma Mia inte skulle ta väl hand om honom, och så radar han upp en massa negativa sidor hos Mia. Mias inställning till det hela har vi läst om på bloggar och i media, hon anser att det är pappan som är boven i dramat. Var det rätt av Thosr pappa att kidnappa honom för att han hade denna känsla? Eller är det mamma Mia som har rätt att ta Thor från sin pappa? Alltså om vi bortser från dokument och bara går på känslor.

Cecilia menar också att en mamma inte ska mista vårdnaden “bara” för att hon saboterar umgänget. Jag tycker det är helt riktigt att en förälder som tar ifrån barnen deras  rätt till bägge föräldrarna inte agerar för barnens bästa och därför inte ska ges möjlighet att begå brott mot barnens rättigheter. Detta förutsatt att föräldern inte kan påvisa att den andre missköter barnet på något sätt. Det är ganska tydligt ibland att det handlar om rent sabotage. Bitterhet, hämndlysnad, avundsjuka, svartsjuka är ofta ingredienser i vårdnadstvister. Kvinnor har en “fördel” som männen inte har, dom kan alltid säga att dom misstänker att barnen är utsatt för sexuella övergrepp, då är man tvungen att utreda detta och under tiden så kan man inte utsätta barnen för pappan med de eventuella pedofila dragen. I de fall där kvinnor drar till med detta för att vinna vårdnaden (när det inte är sant) , så bidrar de också till att de barn som verkligen blir utsatt hamnar i en knivigare situation.

Cecilia säger också: “Det finns säkert en hel del schyssta socialsekreterare men formen, att en myndighetsperson blandar sig i din relation till dina barn, är djupt obehaglig och skrämmande. Den mest manipulativa, den skickliga som inte brusar upp, blir vinnaren och barnen kommer i kläm.” Jag vet inte hur hon tänker här, ska den förälder som lyckas gömma sina barn först få vårdnaden eller hur ska dessa tvister lösas till barnens bästa om ingen utomstående utreder sannolikheten i vissa påståenden ? Att den som är lugn och stabil kan ses som lämpligare än den som gapar och skriker ser jag inte som märkligt heller. Det innebär inte att man nödvändigtvis måste vara manipulativ. Det hon har rätt i är att barnen alltid kommer i kläm när föräldrarna strider. En annan tragisk sak är också att vårdnadstvister ofta drar ut extremt länge i tid, och under denna tid så får inte barnen någon stabilitet. Där kan jag tycka att det skulle vara ett krav på att det ska gå betydligt fortare att avgöra ärendena. Sen är jag övertygad om att i fall föräldrarna såg lite mindre till sig själv och lite mer till barnens bästa så skulle många slippa beblanda sig med myndigheterna, för det är märkligt så många föräldrar som helt plötsligt blir totalt olämpliga vid en separation mellan föräldrarna. Mamman/pappan har varit en bra förälder ända fram till det att man flyttar isär, sedan förvandlas de helt plötsligt till monster. Mitt svar är nej, mammorna missgynnas inte, däremot tror jag en massa fäder gör det……

Expressen skriver i dag att den ordningsvakt som är misstänkt för att ha skjutit greve Carl Piper och hans sambo hade grävt ner vapen, ammunition och nycklar till den gula vespa som användes,  i sin trädgård. Då känns det som att han sitter riktigt i klistret, okej om folk gräver ner sina vapen, men ett par nycklar till en vespa?  Han ska också ha varit förtjust i ex-frun och köpt presenter till hennes barn. Det kan ju vara så att exet beklagat sig över att greven förgripit sig på barnen/barnet (detta har ju varit på tapeten men avfärdats helt )  och hur jobbigt hon hade det med honom, och vakten tagit saken i egna händer. Personal på stället där vakten jobbar säger att barnens mormor var där ännu oftare än exet, så hon kan ju ha beklagat sig eller lejt honom lika väl som exet då om man ska gå efter den teorin.

Dessutom visste ordningsvakten var greven brukade felparkera i  Gamla Stan, han visste att greven skulle på möte på dotterns skola och ungefär vilken tid. Sannolikheten att exet bara råkat slänga ur sig att ” Klockan 14.00 i morgon ska greven på möte på den och den skolan, och han brukar alltid felparkera på XX-gatan” kan väl ses som minimal? Nej jag ger mig den på att exet eller exets mamma har något finger med i spelet. Sen kan det ju finnas olika varianter på det också. Dom kan ha beklagat sig allmänt till vakten, dom kan ha utnyttjat honom om det var så att han var förtjust i exet och antytt att hennes och barnens liv var ett helvete pga greven, men någonstans och på något sätt har de bidragit är jag övertygad om.

Lite mysko är det att allt var så klantigt genomfört, besöket hos greven dagarna innan av mannen med peruk  där han uppenbarligen inte gjorde mycket för att dölja ansiktet och regnummret på mc-plåten. Att stå i timmar och vänta mitt på ljusan dag för att sedan fippla till det och skjuta vilt. Det känns inte som speciellt väl genomtänkt ändå, det finns ju en massa andra sätt där upptäckten skulle vara betydligt mindre och resultatet kunnat bli det dom ville (förutsätter att gärningsmannen ville se en eller bägge döda). Med tanke på besöket hos greven så var det ju ingen impulshandling heller, så endera är skytten urbota korkad eller väldigt s juk och begriper inte bättre.

Jag är helt emot att dömma folk som inte är dömda. Oftast har jag dock en åsikt. I fallet med den skjutne greven har jag en åsikt. Jag tror att exfrun är inblandad. Jag tror det efter att ha läst hela vårdnadstvistutredningen. Jag tror det för att min make också har barn med en kvinna som många gånger beter/betett sig likadant. Nu är inte maken eller jag skjutna, men för några år sedan berättade hon för mig om en man hon träffat och som erbjudit sig att ordna fram några som kunde “plocka” min man. Hon hade dragit sig ur då. Trevligt.

För att återgå till greven och hans exfru. Jag ser hur saker blir värre och värre för henne. Hur hon upplever världen runt om som mer och mer hotfull. Det som började med att hon inte ville lämna sina barn i från sig urartar ganska snabbt till att hon överöser förskolelärare, vänner och myndigheter med skit om barnens far. För mycket. Där hon tror att hon vinner folk förlorar hon. Varför? För att hon – likt makens ex – går till överdrift. Det blir för mycket och den information dessa personer får stämmer inte alls med den verklighet de ser.

Hon anmäler honom för incest och sprider det även kraftigt bland vänner och bekanta. Bara för någon dag sedan hörde jag en bekant till kvinnan som sa “han knullade barnen och hade det varit mina ungar hade jag knäppt honom själv utan att tveka”

Jag hade också knäppt den man som hade gjort något sådant mot mina barn. Men det märkliga är att hon inte knäpper honom – om hon är skyldig så har hon i stället sökt upp någon som ska göra det. Det som är ännu mycket mer märkligt är att hon i vårdnadstvisten inte tar upp att han skulle ha sex med barnen. Det hade jag nog känt var rätt väsentlig information i en vårdnadstvist. Tvärtom säger hon vid flera tillfällen att hon inte har några problem med att exmaken ska umgås med barnen utan skyller på att det är barnen själva som inte vill det. Något maken och andra personer i deras närhet helt motsäger sig.

För en månad sedan förordnade myndigheterna att greven skulle få vårdnaden av barnen och att de skulle bo hos honom. Redan då hade hon gått för långt…

Jag har blivit väldigt berörd av det här fallet av två anledningar. Jag gick i samma klass som exfrun genom hela grundskolan och känner sådan sorg över att hon har hamnat i sådan här härva.

Det andra skälet är för att hennes sätt att uttala sig, tror sig få göra vad hon vill och andra ageranden är så otroligt likt det Camilla gör mot min make.
Jag skulle önska att det här skulle vara en läxa för henne. Att även Camilla skulle förstå att man inte kan göra vad man vill med sina barn och falska anklagelser inte gör saken bättre.

Tingsrätten skriver på ett ställe så här och det kanske man borde skicka lite vidare till andra föräldrar som inte har förstått sitt föräldraansvar.

Barn har rätt till umgänge med en förälder de inte bor med. Föräldrarna har ett gemensamt ansvar för att barnets umgänge med den förälder som barnet inte bor med tillgodoses så långt som möjligt. Häri ligger en skyldighet för den förälder som barnet bor hos att aktivt se till att sedan umgänge kommer till stånd.

I går fick jag en kommentar under ett av mina “Greve-inlägg” från användaren “Life” som löd så här:
“Innan man är så snabb på att döma, så kanske man ska tänka ett varv till.
För din, och omvärldens, information har Greve Carl Piper dokumenterade psykopatiska tendenser och är dessutom skäligen misstänkt för utnyttjande av minderåring, dvs våldtäkt på sin egen dotter. Den yngsta. Dessutom finns det otal ögonvittnesskildringar på hur han har uppfört sig aggressivt och hotfullt mot både modern och döttrarna, även i offentliga sammanhang. En gång flydde döttrarna hals över huvud till grannen för att slippa undan sin pappa.
Om det var mina barn, och om pedofiljäveln pga av kontakter och pengar lyckats vinna vårdnadstvisten, skulle jag också sätta en kula i pannan på honom, och dra. Man gör vad som helst för att rädda sina barn.
Synd att gärningsmannen var så kass på att pricka.”

Min tanke är att denna Life är bekant med mamman (grevens ex-fru) och har hört hennes version om varför greven inte ska ha kontakt med sina barn. Dock kan jag tycka att det är lite skrämmande med tonfallet. De allra flesta i samhället avskyr pedofiler, så det är inte konstigt, Det är inte heller konstigt att man gör allt för att skydda sin barn men hela kommentaren osar ett extremt hat utöver det vanliga. Jag ställde givetvis motfrågor till kommentaren, men har inte fått några svar. Tror man verkligen att någon kan betala för att vinna en vårdnadstvist? Den våldtäkt Life pratar om är tydligen avfärdad av såväl polis som socialtjänst, och på dagis har man endast märkt att flickan blivit glad när pappan (greven) kommit och hälsat på eller för att hämta dottern. Och som jag skrev tidigare så är det inte märkligt om ex-fruns vänner pratar på detta sätt, att misstänka att även ex-frun gör det och att då polisen misstänker att hon är kapabel till att leja någon.

Men som sagt, detta kan vända fort, hon kan släppas i morgon och avfärdas, eller man kan hitta något som binder henne till detta. Men uppenbart är att det finns en bild bland ex-frun och hennes vänner att greven är en psykopatisk, våldsam man med pedofila tankar, och anser man att detta är en sanning så finns nog anledning att hata honom och vilja skydda barnen, och vad gör man inte för att skydda sina barn som sagt….

Nya turer i Greve-dramat. En ordningsvakt är gripen misstänkt på sannolika skäl för att ha skjutit Carl Piper och hans gravida sambo Kajsa. Ex-frun är fortfarande anhållen och misstankarna har stärkts efter förhör med henne. Man misstänker alltså då att ex-frun lejt denna dörrvakt att skjuta hennes ex och hans fästmö. Med tanke på den infekterade vårdnadstvist som varit där det nu sägs att socialtjänsten gjort en utredning och kommit fram till att greven är den som är mest lämpad att ha barnen boende hos sig, så låter det inte som en orimlig tanke för mig att exet flippade ur. Hon har under ett par år gjort allt för att stoppa umgänget och styra hur allt ska se ut, hon tycks ha ägnat en stor del av sin tid till att få barnen på sin sida, också slutar det med att man anser att hon saboterar umgänget med pappan och hon anses plötsligt inte se till barnens bästa, utan man anser att greven är den mest stabile föräldern. Exets mamma tycks ha hjälpt sin dotter att sabotera umgänget också genom att sitta på barnens skola och vakta så inte greven skulle kunna hämt dom som bestämt. Det verkar alltså vara en något instabil familj.

Och vad har då ordningsvakten med det att göra kan man ju undra. Kanske han var vän med exet, kanske dom hade något ihop, kanske hon lejt honom bara. Det vore ju inte heller första gången en person fått en annan person att utföra vidriga saker genom att spela på känslor. Tragisk historia med en massa förlorare. Jag läste också att någon anmält socialtjänsten för att de inte låtit barnen vara med mormor när polisen anhöll mamman, jag tänkte samma sak först, men det börjar ju stå klart nu att mormor har en ganska stor del i denna vårdnadstvist också, och om den är motivet så kan det ju rent av vara farligt att låta ungarna vara där. Till en början så verkade det som att makarna Piper klarade av umgänget med barnen på ett utomordentligt sätt och samarbetade väldigt bra. Men det är ju inte ovanligt att samarbetena brakar samman när den ena parten (i detta fall greven) hittar en ny kärlek.  Ja det ska bli intressant att se hur detta slutar, men den teori polisen har nu åter fullkomligt rimlig i mina öron.

Vilken soppa med den skjutne greven och hans sambo. Först blir en känd medieprofil anhållen misstänkt för mord, medieprofilen är tydligen vän med grevens ex-fru. Profilen släpps och nu är ex-frun anhållen misstänkt för anstiftan till mordförsök. Sannerligen en vansinnig historia med många offer. Greven och ex-frun ligger i en infekterad vårdnadstvist och detta ska då vara motivet. Enligt gårdagens Realtid så ska greven också vara biologisk far till den kände medieprofilens dotter, vilket konstaterats efter ett DNA-test, och det skulle också vara ett motiv för medieprofilen, att greven försökte få vårdnaden om “hans” dotter. Detta vet jag inte om det stämmer, eller om Realtids Bernt Hermele var inne på Flashback och tog uppgifter från alla spekulationer som fanns där angående motiv och teorier. Det är ju ganska vanligt att media gör det, och faktum är att man på Flashback ofta ligger steget före medierna.

Så nu tror man alltså att greve Carl Pipers ex-fru är den som beställt ett mord på honom och eventuellt hans gravida sambo. Cecilia Beckroth har läst alla handlingarna i deras vårdnadstvist, och visar även upp den misstänkte ex-fruns Facebook-sida som hon tagit en skärmdump på, då ex-frun i går plockade bort sidan, åtminstone för allmän beskådan. Jag förmodar att Beckroth kommer att ha “fallet” under bevakning, och hon brukar var snabb med uppgifter på sin blogg. Detta är ju en tragisk händelse, som innehåller alla smaskiga detaljer man kan tänka sig. En greve och hans gravida sambo skjuts. Det är vårdnadstvister och otrohet (såvida realtids artikel skulle vara sann) inblandat. Skottlossningen inträffar i mysiga Gamla stan, mitt på ljusa dagen, helt öppet inför alla. De inblandade är kända personer men många kända vänner och kontakter. Men det finns också flera barn inblandade, och hur mycket dessa kommer att skadas av detta kan man ju bara spekulera i, men visst kommer de att skadas. Har detta skett enbart pga att två vuxna människor inte kan komma överens om de gemensamma barnen så är det bedrövligt.

AB 1, 2, Expressen , DN, SVD 1, 2

Här kommer ett inlägg som inte ligger mitt i bloggens grundtema, men som berör ett samhällsproblem som kan angripas med synsättet som jag försöker förmedla här på bloggen, d.v.s. att var och en tar ansvar för sina känslor, inte projicerar, utan handlar och försöker lösa problem utifrån en kärleksståndpunkt. Och ett problem som jag själv har råkat ut för, står mitt i, och inte ser slutet på, för min egen och mina barns del.

Bloggaren daddy tänker skicka tio frågor till alla riksdagsmän, som har göra med barns rättighet till sina pappor, och pappors rättigheter, och vad som faktiskt sker i samhället idag. Läs själva, och fundera på hur man kan göra för att lösa ett sådant samhällsproblem på ett konstruktivt (kärleksfullt!) sätt. Jag kommer att länka till riksdagsmännens svar, när de väl kommer in.

Professor i rättsvetenskap Johanna Schiratzki har studerat resultatet av vårdnadstvister från hovrätten, och kommit fram till att det är en myt att domstolarna mest dömer till kvinnans fördel. Vårdnaden går helt enkelt till den förälder som tagit mest hand om barnet.

Aha. Så allt det där om att männen inte tar ut sin del av föräldraledigheten, att kvinnor tvingas ta ett orimligt stort ansvar för barnen, att kvinnor får lägre lön och sämre karriärmöjligheter eftersom det alltid är de som måste vabba och hämta från dagis och så vidare… det är alltså också en myt?

Lilla Thor 15 månader har kidnappats av sin pappa på alla hjärtans dag, från sin mamma Mia Danielsson i Usa . Pappan har flera gånger förbjudits att vistas i närheten av mamman och sonen, och har tydligen misshandlat mamman ett flertal gånger. Flera olika organisationer söker nu pojken, även UD och FBI letar. Pappan kommer tydligen från ett annat land då man är rädd att han ska ta honom till hemlandet. Sannolikheten att han ska finnas i Sverige är nog obefintlig men vi lägger ut ett foto ändå.

Ett annat kidnappningsfall som Aftonbladet borde ta upp igen  är pojkarna Valette, Frank 11 och Andre 9 , som kidnappades från sin pappa i Oktober 2008. Pappan George Pesor har haft vårdnaden om pojkarna i fem år och deras svenska mamma har fått träffa dom 2 gånger per år. Sista gången de besökte sin mamma Ann-Louise Valette så skickade hon inte tillbaka dom som det var bestämt. Så väl Tingsrätt som Hovrätt har ansett att pappan är den som är mest lämpad att ge pojkarna det de behöver. Mamman har anmält George för allehanda saker efter att han ville ta ut skilsmässa, men såväl svenska som Australiska myndigheter har kommit fram till att anmälningana inte är överensstämmande med verkligheten. Pojkarna själva har uttryckt sin vilja att få bo med pappan i Australien. Pojkarna saknas alltså fortfarande, och mamman är även efterlyst som jag förstår det av Interpol. Sannolikheten att de finns i Sverige bör väl vara stor som jag ser det. Har någon sett pojkarna?

Bilderna är hämtade på denna blogg som skriver om pojkarnas försvinnande

Andra bloggar som skrivit om pojkarna
Ann-Mari´s blogg

Ingrid Carlqvist

Förra hösten var jag sjukt deprimerad.

I början av sommaren var min flickvän otrogen och gjorde slut. Jag flyttade ut ur vårt gemensamma rum och sov på soffan hemma hos vänner resten av sommaren. Sommaren förlöpte i och för sig som vanligt med arbete, solande och glasätande på lastkajen tillsammans med sommarjobbare och ordinarie och ölhäng i solnedgången med vänner och bekanta.

Men efter ett tag så blev det för trångt hemma hos mina vänner och vi gick varandra på nerverna. Jag sökte lägenhet efter lägenhet och i augusti så fick jag till slut skriva på kontraktet till den jag bor i nu. Jag tänkte ändå flytta hem till mina föräldrar tills jag fick nyckeln till lägenheten men förbjöds av mina värdar och jag bodde tacksamt kvar hos dom i en månad till.

I den nya lägenheten var det tomt. Efter 2,5 år i kollektiv och inneboende hos vänner så var jag ovan att bo själv och katten hade tjejen behållt. Jag hade blivit förlängd på lagret och var ovan av att ha mitt gamla sommarjobb som riktigt jobb. Jag var van att som alla andra feriearbetare räkna dagarna tills vi slutade, nu fanns det inget slut på dom dagarna verkade det som.

Det blev mörkare och mörkare och i den kala lägenheten fanns det ingen teve, ingen dator och radion den gick sönder efter nån vecka. Jag kom hem efter jobbet, lagade mat och gick och la mig. Inte så sällan så tog jag långa bad för att ha nåt att göra. Jag tänkte på allt, på mitt liv och på framtiden. Det var inte speciellt roliga tankar. Desperat försökte jag räkna upp hur bra jag hade det. Hur mycket mer pengar jag tjänade än förut, hur skönt det var att ha en egen lägenhet, hur trevliga grannar och vänner jag hade. Jag påminde mig om alla one-night stands, strul och ragg singel-livet hade erbjudit och erbjöd i framtiden. Det hjälpte måttligt.

Jag besökte min mormor och lånade Maja Ekelöfs debutbok “Rapport från en Skurhink” som hon skrev i smyg på skrivmaskiner som stod i de kontor hon städade. Hade den skrivits idag hade det varit i bloggform tänkte jag och skrev ett långt brev till Maja om hur dåligt jag mådde och hur förjävligt livet känns.

Jag postade aldrig brevet och tänkte först lägga upp det här istället men orkade inte. Jag skrev dikter och tog foton. Allt verkade så dystert och tråkigt. På min födelsedag så söp jag mig så full att jag inte mindes vilka som hade kommit för att grattulera mig.

Till kvällsmaten så drack jag vin som blivit över från inflyttningsfesten. Det blev alltid en eller två öl eller några Dagens innan jag suckade och bestämde mig för att gå och lägga mig. Jag var lite rädd för att min profetia från juli samma år skulle bli sanning, men oroade mig inte nog mycket för att sluta dricka.

Jag skrev dikter. Bittra, dystra eller naivt längtande dikter, som alltid när jag inte mår bra alls.

Men det fanns ljus i slutet av tunneln. Jag köpte en dator där jag skrev ner mina dikter för att de inte skulle tappas bort, ritade bakgrundsbilder i Paint och lyssnade på musik. Jag vann “vårdnadstvisten” mellan mig och exet om vår katt och grät med honom spinnande i knäet när jag och farsan hade hämtat honom. En mycket god vän föreslog mitt i stormande vinter att vi skulle åka på en havsutflykt så snart det blev vår och jag blev stormförtjust. Hade ingen aning om att hon var lika förälskad i havet som jag.

Jag sken upp som en sol och överlevde vintern tack vare henne. Utflykten blev underbar, trots att det regnade och var kallt som satan.

Jobbet vande jag mig vid och jag trivdes på kvällskiftet (borttaget nu).
När jag ser tillbaka på hur jag mådde kan jag knappt förstå det. I våras så kändes det som att jag aldrig varit så lycklig som då.

Men nu vet ni i alla fall varför det är ett så stort glapp på blogginläggen här på vardagspussel från min sida under hösten 2007.

…

Intressant? <- Klicka där och låt fler läsa

Från konfliktgänget: Vida Latina, Autonoma Kärnan, Kim Müller 

Från Dagens Konflikt: Herman Geiijer, Martin Hofverberg

Korv, datorer och kläder är inte så svårt. Men hur skyltar man när det är hjälp i vårdnadstvister och separationer man säljer…?

Avtal, rättspraxis och underhållsbidrag är inte så lätta att illustrera på ett lockande sätt i skyltfönstret.

Och man kan ju inte låta det tvistande paret synas, så det hänger täta gardiner i fönstren.

Utom i ett.

Där skyltar man.

Med barnen.

Idén att inrätta ett lekrum för barnen, för att de ska slippa vara med när de vuxna gör upp, är kanske en bra tanke.

Men i skyltfönstret?

Osmakligheten äger rum på Södra Förstadsgatan i Malmö. Familjens jurist heter firman.

Jag råkade snubbla in på den här sorgliga berättelsen om en ovanligt infekterad vårdnadstvist. Den vanliga historien: föräldrarna kan inte hålla sams, de bråkar och slåss och beskyller varann för allt möjligt. En detalj är dock lite egendomlig:

Läkaren på Rikskvinnocentrum gjorde en anmälan till socialtjänsten om att Eriks dotter utsatts för sexuella övergrepp. Lisa hade berättat för läkaren att den då treåriga flickan ofta kliat sig i stjärten och sagt: “Så gör pappa”. Läkaren blev övertygad om att Erik gjort något gravt olämpligt, eftersom flickan inte kunde ha hittat på något liknande.

Vore inte en mycket rimligare tolkning denna: att treåringen sett pappa Erik klia sig själv i skrevet, och härmar beteendet? Om flickan hade börjat ta på andra människors stjärtar, med hänvisning till att pappa gör så, då hade jag blivit bekymrad.