Vilken helg! Det har verkligen varit fullt upp heeela helgen. Började redan i fredags med förberedelser inför lördagens 6-års kalas – presenter, bakning, ballonger etc. Detta i kombination med att sambo C hade julfest på jobbet o var således inte att räkna med och barnen skulle hämtas tidigt och sonen hade innebandymatch. Tack och lov för morfar som gladeligen ställde upp medan jag handlade, sonen fick samåka med en klasskamrat som spelar i samma lag. Jag och barnen hade sedan fredagsmys med tacos och idol.

Lördagen började med en sväng på stan för att handla det sista inför kalaset. Den blivande sexåringen följde med samt moster och lillkusin. Dottern hade fått öronhåltagning i present av moster och medan dom var och gjorde det fick jag dels egentid med lillkillen samt handlat det sista. Sen var det dags… KALAS! Dottern och hennes inbjudna klasskamrater hade jättekul, några förberedda lekar genomfördes vilka var väldigt uppskattade – bland annat så gick dom en reflexbana ute för att finna skatten… Naturligtvis var skatten den obligatoriska godispåsen Helt utmattad gjorde jag en tidig kväll och myste i sängen tillsammans med barnen.

Även idag fortsatte firandet av dottern – släkt och vänner var här på kombinerad födelsedags-/adventsfika. Jättetrevligt! Det som grämer mig är att jag inte fått upp adventsljusstakarna. Hmmm… men klockan är bara middagstid så ännu finns det tid kvar!

Nä, nu ska det ätas och sen ska jag faktiskt värma mig lite glögg och njuta av lugnet och alla fina minnen från helgen. Båda mina småtroll börjar bli såååå stora… tiden går för fort! Det gäller att ta vara på nuet, vet att det låter klyschigt men det är något som jag tror alla skulle behöva göra oftare. Det är så lätt att hela tiden blicka framåt “nu i veckan… till jul då ska… i vår så… när jag gått ner i vikt… till semestern….” etc. Känns det igen? Ikväll ska jag vara här och nu – julmusik på, varm glögg i en kopp, en knastrande brasa och sen bara andas!

Vad gör du ikväll?

Det engelska ordet för “längtan” är “longing“.
Och längtar är precis vad jag gör just nu, efter flera saker.

solen
mina vänner
kärleken
sommaren
studenten
självständighet
glädje
värme

Det är svårt att rangordna, på någon nivå är de nog likställda, eller inte. I alla fall så tryggas jag lite av Carrie Underwoods nya album, det är avkopplande och lugnande när jag nu känner mig som mest stressad. Det är så mycket jag ska göra nästa vecka. Så himla mycket…

Men jag kan inte bara pausa och vila en sekund, jag har inte hjärta att svika ett löfte så.

Ikväll är det “Julgodis” på tonår, så det blir tufft att hålla händerna i styr. Mitt godis/chipsförbud tillåter mig inte… Just i denna sekunden ångrar jag att jag lovade mig själv att inte äta sånt förrän jag har tagit studenten.

För tjugo år sedan var Sverige ett trevligare land, folk var snällare mot varandra,  även främlingar betraktades med värme. Nu har landet blivit otrevligt, girigt, inhumant och kallt.

Vi lever tillsammans här och nu, varför är pengar viktigare än kärlek? Dags att vända om och börja på nytt. Murens fall förstörde mycket som byggts upp under en väldigt lång tid. Nu är vi tillbaka i det normala tillståndet, det som alltid regerat i världen, utom en kort medmänsklig period på ca 100 år då människor visade solidaritet med varandra och levde för andras förbättring.

Egoism har mycket med uppfostran att göra, att lära sig att känna med en annan människa är inget som är självklart längre. Nya barn endast med sitt eget bästa i tanken produceras på löpande band just nu.

Arga bitska kvinnor berättar hur vi ska ha det, eller “vi” ska inte ha någonting rättare sagt, “vi” skall inte finnas längre. Gemenskap är fel, tillsammans är fel. JAG är den rätte. Varför? Inse att vi lever ihop, det går inte att leva själv, det går inte att kontrollera allt själv.

KRAM ALLA!

I veckor har det regnat. Det blir bara mörkare och mörkare allt tidigare på dagen. Hela havet stormar i förhållandet. För att inte tala om det ständigt dåliga samvetet över att tiden inte räcker till… för barnen, studierna, släkt, vänner, träning eller ______ (fyll i valfritt ).Men ikväll fanns tid! Fikadejt med Kompis M och helt plötsligt uppstår ett lugn. Min andningspaus och batteriladdare. Det behövs just nu. Kände på cykelturen hem att den negativa stressen ännu en gång skrämts iväg på ett mer behagligt avstånd.

Hur gör du för att varva ned och ladda batterierna?

För ganska många veckor sedan kom en korridorgranne på att jag kanske kunde byta till ett lite större men framför allt ljusare rum, som ändå stod tomt… och då hade jag inte tid att ta tag i saken, men förra veckan, när det där stora jobbet var gjort, slängde jag iväg ett mejl till den som ordnar med flyttar inom arbetsplatsen. Hörde inte ett ljud, och hade just idag tänkt ringa den personen för att höra om mejlet kommit fram… och när jag kom in i korridoren, stod där en hög flyttkillar och den som ordnar. De hade redan tömt rummet som jag skulle få flytta in i… och undrade nu när jag ville flytta in. Vi enades om i morgon bitti, och jag satte igång med att rigga hyllor och flytta över de lätta sakerna… det kändes riktigt roligt. Annars är jag väl en aning över-flyttad, sett över de senaste åren… men jag har inte samlat på mig särskilt mycket på det nya jobbet, fick gå igenom och sortera och slänga lite papper, men annars var det enkelt att flytta.

Det blir trevligt med mer ljus, i denna tid av tungt, kompakt mörker… det är inte klokt hur mörkt det är. Regn i luften och på backen gör att allt ljus verkar sugas upp, som av ett svart hål…

Lunchade med A. Hon berättade det hon ville berätta om sin tillvaro, vilket inte var så mycket. Sedan undrade hon hur det gick för mig… det står ju inte stilla så länge i min tillvaro. När jag berättade om det senaste samtalet jag hade med exkollegan, blev hon direkt upprörd å mina vägnar över att han har mage att bara förutsätta att jag besvarar alla hans tankar och känslor… att han inte ens frågat. Men nu har jag alltså sagt till honom hur det är för mig, och han såg lite snopen ut när jag klargjorde att… det inte handlade om så mycket känslor, för min del, utan mer tankar. Logisk värdering, liksom… en bedömning av det jag visste och såg av hans kvaliteter, och ett konstaterande utifrån det att en man som har hans egenskaper ganska troligt skulle passa mig bra.

A är mer känslomänniska än jag. Hon blir förtjust i män hela tiden, fast hon är sambo. Men hon agerar inte på sina känslor… hon vet att de kommer och går, och hon skulle aldrig komma på tanken att berätta för sin sambo varenda gång som hon blir förtjust i någon. Så hon tycker att det var rejält hänsynslöst av exkollegan att berätta för sin fru om hans och mitt samtal… och hon blev riktigt sur när hon också förstod att han förmodligen har beskrivit situationen, för sin fru, som om det var jag som uttryckte mitt intresse för honom. Han verkar faktiskt tro att det är så det är… och att jag varit tydlig med att jag inte vill hamna emellan dem eller ha en “affär” med en gift man, att jag rakt av accepterar att situationen är som den är och inte vill göra något åt den, att jag sagt flera gånger att jag inte vill såra vare sig honom eller frun… och att jag inte gjort några ansatser till att ta kontakt med honom under de här veckorna när han har hållit sig undan, det verkar märkligt nog leda till, för hans del, att han lyckas göra sig paranoid och inbilla sig att han har några skäl till att vara rädd att jag ska invadera hans hem och skada hans barn… typ.

A tyckte, precis som jag känner, att det var ordentligt oförskämt av exkollegan att nämna “Farlig förbindelse” i samma sammanhang som han pratade om “honom och mig”…

Tänk att maktkampen mellan könen verkar vara så fullständigt omöjlig att slippa ifrån…

Favorit-exkollegan ringde på eftermiddagen. Hon har varit sjuk ett tag, och ville kolla några saker för att komma ikapp med jobbet. Vi pratade en god stund, och mot slutet berättade jag för henne om mitt samtal med exkollegan. Hon reagerade likadant som A gjorde… tyckte att han betett sig fegt, och oschysst. Även om han velat skydda sig själv, och man kan förstå det, så var det taskigt att låta mig betala för något som han gjort… Sedan beklagade jag mig lite över att jag inte “får” umgås med några män som kompisar nuförtiden, för att alla är upptagna och för att det tydligen nuförtiden innebär att det är förbjudet att umgås med människor som inte kommer i par… och då undrade favorit-exkollegan om jag hade några planer för lördag kväll. För annars kunde jag följa med henne på en fest för en kompis, om jag ville… och jag blev alldeles rörd… visserligen tycker jag alldeles väldigt mycket om henne, och tror att hon tycker om mig också, men vi har inte umgåtts på fritiden. Och nu tänkte hon att jag kunde följa med henne på festen, och gå ut efteråt, för att kanske träffa på någon av de utrotningshotade singelmännen som bor där vi bor…

Hon har som sagt varit sjuk, och är inte helt frisk än, så hon skulle känna efter under veckan om hon trodde att hon skulle orka gå på festen. Så vi bestämde inget. Men tanken var så… underbart fin, så den lever jag länge på…

Och alldeles nyss upptäckte jag att en av de nuvarande kollegorna, som har en koppling till exkollegans svåger, ville bli “vän” med mig på det där nätcommunityt jag gick med i, i våras… Det är en oerhört rar kille, väldigt allmänbildad, engagerad, trevlig och intelligent. Har sådär osannolikt många vänner på det där communityt… har aldrig sett någon med fler vänner tidigare, faktiskt. Och väldigt ung – och väldigt gift… men ingift släkt med mig på håll, och det gör mig rörd att han ville knyta an med mig på det där communityt. Visserligen har jag så gott som alla hans kollegor som “vänner” där, vid det här laget, och de är kanontrevliga hela högen men jag skulle inte vilja påstå att jag känner dem, allihop…

Hittade två av mina kusiner på köpet.

I morgon bitti är det ett möte där jag ska redogöra för delar av mitt jobb, för att kanske få mer engagemang från andra inom det området. Sedan håller jag själv ett möte, där vi ska tänka ut hur vi ska fira vår enorma insats, och börja planera för det framtida jobbet. Och så är det kör i morgon, såvitt jag vet… Om jag orkar ska jag försöka göra yoga i morgon också. Vill gärna komma tillbaka till två gånger i veckan igen… om kroppen tycker att det är en bra idé.

Men nu blev det sängdags.

Det hela var som en varm hand på axeln, närmast feberstött, men med en låga i handflatan kraftigare än alla virus som kunde trängas i en och samma kropp. Längst ut på fingertopparna sköt den ut, elden, och det var den som födde leendet. Detta spred sig sedan vidare över ansiktet som en skogsbrand, färgade kinderna röda och tände ögonens glöd. Det vackraste, är att hon törs upprepa det och ändå hålla lågan brinnande, lika klart som innan. Hade orden plötsligt förlorat sin mening hade elden ändå inte slocknat, för tändstickans ansikte sken som solen under skymningsgången.

Vore det inte för dessa bränder skulle skogen inte växa. Då skulle jag långsamt dö.

… medvetet eller omedvetet. Orkar inte gräva djupare i det utan konstaterar helt enkelt att “veckans tanke” är någonting som inte blivit av den här veckan. Nya tag och ny inspiration, veckan som kommer ska speglas av:

Räck ut din hand och hjälp eller stötta någon som behöver det.

Låter lätt och självklart men granskar man det noga så ser man hur många är “snåla” med stöttning eller en hjälpande hand. I jobbet, i kön på mataffären, på bussen eller på restaurangen. Mitt fokus denna vecka ligger på att uppmärksamma situationer där jag kan handla annorlunda och på så sätt underlätta för någon annan. Men givetvis inte på bekostnad av min egen person, men det tror jag ni redan greppat!

Jag har bestämt mig… har du?

Sakta men säkert blir det mörkare allt tidigare på dagen. Att mysa framför öppna spisen med en god bok är något jag längtar till. Men idag är det full rulle! Först städa, sen lussebak med barnen och till kvällen kommer goda vänner för en glöggprovning – ska bli så trevligt! Jag vet att det kommer finnas tid för mys och lugn och ro framför öppna spisen… under tiden…

Ettersom bursdagen min nærmer seg med stormskritt, (noe jeg vet vi alle gleder oss stort over!) vil jeg gjerne dele mine innerste ønsker med dere slik at dere når dere måtte ønske før den fjerde desember kan løpe inn i en og annen og kanskje begge butikker for å kjøpe til meg de vakreste dupeditter. Neida, jeg bare tuller med dere, jeg krever ikke så mye (jeg har lært at man ikke skal gjøre det, for da får man aldri de fine tingene)

Foruten om mine ville fantasier bestående av gamle caraveller, reiser til Peru og et hus bygget av bøker, har også jeg noen elskverdige ønsker som passer inn i deres budsjett. (Legg merke til at jeg sier dere på en sånn reklamete måte, gaver til Maiken får plass i alles budsjetter, det være seg mine venner eller fiender! Opsops, jeg krever ingen ting)

Her er den etterlengtede lista, og hadde jeg krevd mye ville jeg vel ha skrevet noe som at dere for all del må gjøre deres ytterste for å tilfredsstille mine ønsker. Men jeg skriver ikke slikt, så her kommer den, like lang og bred som alltid.

Overraskelser jeg ikke engang visste jeg ønsket meg!

Danseskøyter i størrelse trettiniiii? (førtii?) Jeg bør kanskje ha ullsokker i dem, så jeg satser på 40!

LP-spiller (jeg har noen plater, men ikke noe redskap å spille dem av med)

Lite og kraftig musikkanlegg da mitt gamle ble ødelagt på halloween. (goddamnit) (som kan kobles til LP)

Ekstern harddisk med masse plass! (kjære mac går så tregt nå at jeg kan lage middag mens jeg venter på at sidene laster, aghe!)

Think tank rotation 360 (kamerasekk så jeg slipper å ende opp skakk og fordi jeg liker Lars Monsen-imaget vel)

Bøker som virkelig er verd å lese. giveittome!!

Min nyeste forelskelse er Lush-butikken (finnes på innsiden av ByPorten) hvor jeg har begynt å gå nesten daglige runder rundt og rundt og rundt og rundt og langs med såper, shampoer, knitrende badebomber og lotions som dufter kryddernellik, ekte vanilje, fruktpastiller, solbær, sjasmin og honning. Det er kvalmende og jeg spyr av ren skjær lykke. Åh, så fint : ) Her er noen av de få såpene eller shampoene eller lotioene eller julesakene jeg kikker litt ekstra på! Luktemania! Pluss at jeg har en luktekåt kjæreste som sikkert blir superfornøyd!

Honey, I Washed The Kids: http://www.lushnorge.no/index.php?nr=90&case=4&id=37&idkategori=37&startrow=12

Snowfairy (søt, kvalm og fin og flott): http://www.lushnorge.no/index.php?nr=90&case=4&id=506&idkategori=99&startrow=12

Fordi bruspulver er gøy og godt, og den ultimate ekstase må være å ta et bruspulverbad!: http://www.lushnorge.no/index.php?nr=90&case=4&id=498&idkategori=97&startrow=

Å bo langt fra en marsipanbakende pappa betyr ikke at man ikke kan lukte som marsipan for det: http://www.lushnorge.no/index.php?nr=90&case=4&id=510&idkategori=99&startrow=12

Balsam!: http://www.lushnorge.no/index.php?nr=90&case=4&id=253&idkategori=43&startrow=

Ordentlig vanilje! : http://www.lushnorge.no/index.php?nr=90&case=4&id=485&idkategori=37&startrow=

I should Coco: http://www.lushnorge.no/index.php?nr=90&case=4&id=38&idkategori=37&startrow=12

Termos!

Gløgg

Kjærlighet!

Snø!

Gavekort på snøhulebygging, snølyktbygging, snøballkrig, aking, aghabagha, vinter nå Jeg blir gæærn. Vilter. Juletider gjør meg sukkersøt og forferdelig irriterende for alle andre enn meg selv (og det er ikke engang første desember, fyskam!). Jeg må gå å roe meg ned med såpetester fra Lush, tror jeg. Nå. Alle på en gang.

Alt! Bursdag! Jul! Flott!

<3

Å. Må ikke glemme jernpiller! Og penger. Alle sier man må ønske seg penger.

Penger.

.

.

.

Men danseskøyter, sånn mest av alt.

Jag tänkte berätta om min allra finaste kompis M. Jag är så glad över att vi hittat varandra på universitetet. Utan M skulle vardagen vara rätt så grå och slätstruken. Min kompis M är berest; hon har jobbat som volontär, backpacking i asien och sydamerika. Sommarjobbar hon så är det hos en bonde i Schweiz. Ja ni förstår? M är väldigt kreativ, förutom att hon målar och fotar så är hennes kreativitet något som blir väldigt tydlig i samtal. Det fullkomligen sprutar idéer, M gillar diskussioner, att vrida och vända på saker och ting och hon är öppen för nya intryck. M är otroligt mån om alla, hon sprider ett lugn och en känsla av trygghet där hon befinner sig. I våra diskussioner öppnas nya världar, vi inspireras och utvecklas tillsammans. Vi bollar etiska frågor och livsfrågor, genus och jämställdhet, värderingar och sociokulturella ramar etc.

Vi kanske till ytan skiljer oss mycket åt – det skiljer 9 år, två barn, villa, husdjur, bakgrund, erfarenheter – listan kan göras lång men jag har lärt mig något som jag tycker är viktigt. Du kan aldrig veta vem personen framför dig är, det kan vara en ny vän som blir en del av din egna utveckling som människa. Vi slutar aldrig att sträva efter utveckling/kunskap/”att veta mer” och skulle jag göra det är det dags att kasta in handduken!

Idag har jag fått en hel del gjort. Jag har lämnat in ett arbete, typ 36 timmar innan deadline. Jag är imponerad! I vanliga fall brukar jag sitta timmarna innan och stressa mig färdig med vad det än är jag håller på med. Men icket denna gången. Stor applåd till lilla mig! Sen har jag läst ljuva lagtexter och markerat ut viktiga paragrafer jag har glömt markera ut tidigare. Allting handlar om repetition inför tentan. Man måste kunna hitta rätt lagstöd snabbt när man väl sitter där och skriver tentan. Frågorna är ofta galet omfattande och då gäller det att ha huvudet på skaft och att hitta fort i litteraturen.

Lika mycket som Rödräv skriver om sina flyttkartonger kommer jag att skriva om min tenta den här veckan. Det är det som är aktuellt i mitt liv just nu och det är kring tentan mer eller mindre alla mina tankar rör sig, på gott och ont. Jag längtar tills fredag, jag vill bara få tentan skriven, avklarad – oavsett hur det än går. Men det är klart det kommer att gå bra, jag är ju ordbajsaren… Eller hur? Kan det gå annat än bra? Neeeej! Får det gå på något annat sätt än bra? Eh, NEJ!

Är det någon som kan klandra mig för att många utav mina tankar svävar iväg till det här nedan? Sol, bad, VÄRME, god mat, billiga öl och såklart, massor av shopping! Åhh… Nu? Spola fram tiden? Pretty please? Nähä, ni menar alltså att jag först måste skriva den här tentan, sen gå i skolan i ytterligare tre veckor för att SEEEN få åka iväg… Suck, okej då.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

I’m still wondering..

Människor kurar ihop sig som små bollar, huvudet nere bland axlarna, näsor instoppade under mössor, och kalla fingrar som knyts i nävarna. Huttrande och med kisande, trötta ögon. Det är grått, hela perspektivet är som om kameran ställts in på funktionen SvartVitt, permanent.

Sen mitt i allt det där, så skrattar ändå någon. Ett par ståendes vid busshållplatsen i gråheten, kurandes, hoppandes lite upp och ner för att hålla värmen. Med skrattet så höjs huvuden ur axlarna, och några knutna nävar slappnar för ett ögonblick av.

Mera skratt åt folket?

Mamma.. Du vet att jag ibland klagar på att du ringer mig varje varje och åter varje dag…

Men det är faktiskt en av anledningarna till att jag älskar dig så otroligt mycket! Du finns alltid där,du bryr dig,du tänker på mig och mina barn,du engagerar dig och jag vet att jag alltid kan komma hem till dig och pappa närsomhelst och att ni alltid står där med dörren öppen.

Du kanske inte alltid kan hjälpa mig, men är det något jag vet så är det att du skulle göra allt du kan för att iaf försöka.

Din kärlek till mig,min syster,min pappa och mina barn är totalt villkorslös och det är en egenskap du har som jag verkligen beundrar dig för!

Jag vet att jag skulle kunna säga vad som helst till dig, och du skulle ändå aldrig döma mig ..Du är en helt fantastisk mamma!

Marie A… Vad skulle jag göra utan dig??? Jag vågar inte ens tänka efter!!

Du är faktiskt den människa som känner mig mest i hela världen!

Du är den jag ringer till om jag är ledsen, och den jag först hör av mig till om jag har en glad nyhet.

 Du stöttar mig i ur och skur men du tvekar aldrig för den delen att säga till mig om du tycker att jag är på väg att göra ett misstag. Du kan ge mig kritik,du vågar alltid säga vad du tycker och tänker och jag uppskattar dig så himla mycket för just de sakerna! Uppskattar…Det är ett så svagt ord för hur jag känner för dig .. För jag ÄLSKAR dig!!

Även fast du skulle ha privata problem, så ställer du ändå alltid upp och tröstar och stöttar mig i mina. Du är mer än en vän…Du är en del av min familj!

Magdalena I 27 år har du varit min vän…vi har varit med om så otroligt mycket tillsammans! Allt från att vid 7 års åldern ha schemalagda dagar där vi planerade in hur vi skulle ha vårat hår i skolan..minns du =) Måndag:Tofsar Tisdag:Fläta Onsdag: Löst hår..Löst hår=utsläppt hehe..etc..

Jag minns hur vi låg och pratade om rymden och blodkroppar när vi var 9 år,hur vi skrattade åt Basse din sporv..med din brända korv..vampyrernas natt,inspector Gadget..och sen när vi blev äldre och började prata om killar,kläder och musik. Du har hela tiden funnits i mitt liv som en jämngammal syster, och även fast vi är så otroligt olika så har du hela tiden funnits där för mig. Du är den smarta forskaren som hade periodiska systemet som affisch ovanför sängen,medan jag hade olika killar som jag bytte ut med jämna mellanrum. Är det något som alltid har existerat oss emellan så är det en respekt för varandras olikheter och det är något som följt mig genom hela livet. Du är nästintill Ateist och jag är spirituell,du är ganska tystlåten och jag pladdrar som bara den..Ja listan kan göras milslång… Men det viktigaste är ändå att jag VET att du alltid kommer att finnas i mitt liv och det är en helt underbar känsla.

“Babe” Ditt skratt och ditt smittande leende.. Din otroliga empati,din förmåga som fick mig att vilja våga och prova nya saker..Ditt härligt underbara och ibland komplexa tankesätt..Du stimulerade mig och du fick mig att ifrågasätta mig själv och det var både läskigt och helt fantastiskt på samma gång.

Du är precis som Marie en person som jag skulle kunna berätta allt för! Din karisma och din värme..Du har en unik gåva och jag vet inte ens hur jag ska beskriva den mer än att säga att det verkligen känns som att du SER mig..som att du liksom kommer in i mitt huvud och delar mina tankar.

Du är charmig,smart och en av de mest speciella människor jag någonsin mött.

Jag vet inte hur framtiden ser ut,men jag kommer alltid älska dig för de egenskaperna och du kommer alltid att ha en egen liten privat plats hos mig.

Annika… Du är en eldig,stark och spirituell kvinna och jag ser mycket av mig själv i dig..Du vågar ta för dig,du är drivande och företagsam,du räds inte för att säga vad du tycker, och du vågar alltid stå för det och det beundrar jag!

Du kommer med råd,du är charmig,impulsiv och lite “galen” och när jag är med dig så försvinner verkligen bara timmarna..Jag vet inte hur många gånger vi har suttit och bara pratat för att sen inse att det blivit natt och sen också hunnit bli morgon återigen.. Jag älskar verkligen våra kvällar.

Eddy…Du är och kommer alltid vara en del av mig. Du är pappan till mina barn,du var min bästa vän,min själsfrände och mitt bollplank. Du kommer alltid ha en stor plats i mitt hjärta och jag kommer aldrig någonsin tillåta mig själv att glömma allt underbart vi varit med om. Du ställer alltid upp om du kan (Du ger mig  ju tom kärleksråd  )och vi delar så otroligt mycket mer än bara våra barn. Jag är så tacksam för de år vi varit tillsammans och jag är så tacksam för att vi har en så bra relation som separerade. Din vänskap är jätte viktig för mig och jag önskar dig verkligen all lycka med vad du än tar för dig!

Marie S… för 21 år sedan träffades vi för första gången och sen den dagen har vi varit vänner. Du är den mest spralliga,sköna och mysiga tjej jag känner. Jag vet inte hur många gånger du fått mig att typ nästan kissa på mig,hur många gånger vi  levt som de kollobarn vi var när vi först träffades… (trots det faktum att vi då varit över 30..haha.. )

Du,precis som jag kommer aldrig att bli för gammal för att bejaka barnet i dig…och då menar jag verkligen inte bara att du är någon man BARA kan skratta med..Utan du har ett djup och en förståelse för mycket,och jag vet att jag kan prata med dig om jag är olycklig och ledsen och du kommer då med tröst,en varm famn och tips om vad jag kan göra för att gå vidare. Du är en frisk fläkt i mitt liv och jag är så otroligt glad att vi hittade varandra på Bergängen!

Jenny… Min partypingla…Vad hade jag gjort alla helgkvällar som singel om jag inte haft dig? Du visade mig ett liv som jag inte upplevt tidigare, och du hjälpte mig komma ut i svängen när jag annars bara hade hamnat hemma och ensam. Att vi träffades i Rumänien måste ha varit förbestämt för tänk vilken tur att det hände! =) Du är charmig,rolig,en otroligt snäll förskolefröken och dessutom oerhört sexig Jag vet inte huuuuur många kvällar/nätter jag festat med dig de senaste åren..Hur många utekvällar och kryssningar vi spenderat tillsammans..Hur många fnitterstunder vi lyckats hinna med på toaletter runt om på stan…

Det enda jag vet är att det är något jag absolut inte vill sluta med! Du är grym tjejen..Glöm aldrig det! 

Syster A-K… Vi har haft våra dispyter och vi har krigat…vi har ordbajsat och jag har varit så otroligt trött på dig vissa perioder i min ungdom. Vi har sett på saker på så otroligt annorlunda sätt och jag har många gånger undrat hur det är möjligt att två systrar under samma tak fått så olika värderingar om saker etc.. Men sen vi blev äldre och klokare har vi äntligen funnit varandra som systrar men också som vänner och DET tycker jag är så himla roligt! 

Du har blommat upp de senaste åren och blivit en tjej som jag stolt kan kalla min syster. Du har blivit vuxen =) Du har blivit mer företagsam,mer givmild,mer förstående för andra individer och du utvecklas hela tiden framåt…. Du växer hela tiden mer och mer i mina ögon och jag uppmanar dig att aldrig sluta växa! Fortsätt åt samma håll för det klär dig min fina skönsjungande systeryster!

Mina systrar Eva och Shirin… Jag blir så glad när ni kallar mig för er storasyster..Det är en sån ära!!! Att få följa er,att få se er “växa upp” att få känna mig som en del av era familjer är en fantastisk gåva ni båda gett mig! Jag är så glad för era känslor och jag älskar verkligen att få vara er syster! Ni är båda så smarta,söta,fina och härliga och jag vet att ni båda kommer att lyckas så bra i livet med vad ni än tar för er! För ni är verkligen som mina systrar och jag kommer alltid med ett vakande öga följa er genom livet …Bara så att ni vet… så det så!

Tessan och Jellis… Ni är två tjejer som jag tyvärr träffar alldeles alldeles för lite,men som jag ändå av någon anledning känner så otroligt mycket för!

Det är som om att vi har ett band mellan oss som länkar oss samman. Ett band som gör att även fast vi skulle ses två gånger om året så skulle det ändå kännas som att vi sågs “igår” senast…  Ni är så trygga i er själva,och jag avundas ert “lugn”,ni är framåt,roliga men kan också vara väääääääldigt djupa och precis som jag är ni spirituella…Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det…men det känns som att det kanske är därifrån vi har fått vår “connection” … Men man kanske inte alltid behöver veta varför man känner som man känner ? Jag kan bara säga till er båda att jag faktiskt älskar er!

Anna E och Pillan… Tänk vilken tur att vi träffades i unga mammagruppen 1995…då hade man inte kunnat ana att vi nu 14 år senare skulle vara fyrbarnsföräldrar alla tre..hehe.. och vilka snygga såna också  Jag är så glad att vi fann varandra då, och att vi fortfarande har kontakt! Alla blöjbyten,amningar,kräkningar etc etc som vi har pratat om under åren…Alla ömma bröstvårtor,slappa muttor,humörsvängningar…vår brist eller överproduktion av sexlust..Ja..shit vilken tur jag haft som kunnat prata med er om allt sånt. Sen har vi ju haft så otroligt mycket mer än det…Ni är två helt fantastiska människor och jag är så glad att få vara delaktig i era olika liv.   Vi började som “mammor” men nu är vi mer som partytjejer..Det är himla kul att kunna “utvecklas” lite tvärtom gentemot många andra människor och extra kul är det att få göra det tillsammans med Er!..Puss mina sköna bönor!

Ja..och så ni alla andra underbara vänner som jag inte nämnt ännu…  Jag är så lyckligt lottad för att ni finns i mitt liv! Jag tror att tack vare det faktumet att vi alla har egenskaper som gör oss unika,så mår alla bra av att omringa sig med många olika sorters människor…Det gör jag iaf. och jag älskar det!! Jag älskar er helt enkelt!!!

Kyss J.

Nu är min gamla säng utkastad, och här hemma bor min nya i värmen. Många minnen utkastade och på returpunkten. Nostalgisk? Nej – faktiskt inte så värst.

Anledningar att fundera över tillvaron.

Kallt, mörkt, ruggigt, blött. Lite värme, någon?

När jag cyklade genom höstlöv häromdagen dök ett minne av den ovanligaste sorten upp i huvudet; min mamma som berättar något positivt om min far. Eller, snarare, om något de gjort tillsammans.

De hade plockat bokollon, för att stoppa i muffins. Ute på två kullar, som egentligen är gamla gravhögar. Det tog tid, tre, fyra timmar, men det var roligt. Mina föräldrar hade kul ihop och det var min mamma som berättade om det.

Att elda i järnspisen ger härlig värme och sprakandet förhöjer stämningen. Det är helt enkelt trivsamt. Som jag berättat tidigare har vi två järnspisar här i Universumet, No 527 från Skoglund & Olson och Nr 4 från Näfveqvarn. Vi njuter här men tar det även som något ganska självklart – här har funnits vedspis från det att huset stod färdigt omkring 1910.

Från min hemby har jag dock hört berättas om en gammal tant som vägrade järnspis då den var en nymodighet. Vägrade! Hon var van vid den öppna härden som gav matlagningsmöjlighet, gav värme, gav ljus… Järnspisen stänger ju in elden och belysning måste tas från annat håll. Den gamla kvinnan ville behålla alla tre fördelar som den öppna härden gav och som hon var van vid, även belysning. Numera förstår jag hur hon tänkte! Men här i Universumet njuter vi av vedeldning i järnspisarna, kakelugnen och i kaminen. Alla med instängda eldar…

Kaminen på bottenvåningen, som är viktigast som värmekälla, måste bytas ut inom ganska snar framtid då den har många år på nacken och ibland har eldats hårt. Vi funderar nu över vilken typ vi ska ha – en likadan från secondhandmarknaden (det kan ta lite tid att hitta den men det borde gå t ex på Blocket) eller en helt ny kamin. Och ska en eventuell ny ha glaslucka så man ser elden eller ej??? 

Skorstenskanalen som kaminen är kopplad till ska tätas och vilken kamin vi ska ha beror litegrann på rökkanalen. Till den kanalen är både kaminen och järnspisen på övervåningen kopplade. Om vi fortsätter med samma typ av kamin kan allt fortgå som alltid, annars bör vi ha separata kanaler vilket inte är helt lätt att ordna. Att låta järnspisen stryka på foten och bli ett oanvändbart objekt är inte att tänka på. Det vill vi inte alls.

vill komma in i värmen ……….

han är så go lilla Simba …….. följer alltid med dom stora kissarna ut men kommer snabbt tillbaka o vill in igen ………