‘Nuno’ Felted Shawl by Vart

Lithuanian born designer Vaida Petreikiené or Vaida P to you and me…..is rocking the world of felt.

Her handmade sculptural designs are as much wearable art as they are a fashion statement. A perfect example being this dramatic charcoal grey scarf which is completely  hand-felted using a traditional wet felting technique. Made from 100% Merino wool and embellished with 100% pure silk thread with a silk ponge  lining this is a versatile spectacular addition to any wardrobe hat values hand crafted original design. Each of her pieces are unique ,individually made ‘one offs’ , and are made to order through her  online store VART.

www.vart.lt

Och jag har sett något alldeles fantastiskt. Och jag kan inte berätta om det. Åhh…

Första dagen på praktikskolan idag och hittills har jag fått i uppgift att hålla i lektionerna på onsdag och torsdag med min handledare som back-up och på fredag är tanken att jag ska vicka själv eftersom hon är ledig. Läskigt. Är en sån här temavecka på skolan så jag kommer att ha samma klass och ämne hela dagarna så det gör ju att det känns mer lugnt. På eftermiddagen idag har jag varit med klassen ut på läger och lekt lekar. Sen fick jag åka polisbil hem. Ha ha. Det är alltså sånt här man gör som lärare. Soft soft.

Efter att bara ha legat på sofflocket hela dagen och varken diskat eller tvättat som jag hade tänkt och dessutom slutat vara täppt och snorig tyckte jag att vi behövde lite motion. Så nu kom vi (jag och Ronja alltså, det är ingen annan som hurtar med mig) precis in från en liten joggingrunda. Inga distanser att skryta med men tempot kändes bra och andningen funkade. Synd bara att det är så mörkt. Vågar inte springa i skogen eftersom det inte är upplyst och marken är ganska ojämn och jag har en tendens att snubbla. Lyfter väl inte ordentligt på fötterna kan jag tänka mig. Alltså, jag brukar snubbla när jag går också, så det är inte bara när jag springer. Så ni vet. Hej klantsrsel.

Idag har vi (Ronja och jag) varit ute och sprungit på första gången på hundra år. Eller sen jag började bli sjuk. Det är jättelängesedan. Det var skönt att röra på sig men jag snorar och hostar och har svårt att andas fortfarande. Men jag tog det lugnt (eller, tog och tog, jag orkade inte annat). Och jag känner mig ändå nöjd även om jag tänker på hur det var sista gångerna innan jag blev sjuk och sprang runt och letade efter uppförsbackar. Inte helt friskt det heller. Fast på ett annat sätt. Men jag är nöjd. Det är bara att börja om igen och någon gång snart måste jag väl börja känna mig helt frisk igen.

Man kan inte låta bli att älska Maria Montazami. Mest korkad av de tre men också mest sympatisk. De andra två vet jag inte vad jag tycker om. Men vi får väl se vad som händer nästa avsnitt

Hade dåligt med batteri i mobilen igår när jag gick och lade mig men pallade inte sätta i den i laddaren eftersom den då ska ligga på andra sidan rummet. I morse typ två minuter efter jag slutat snooza gav den upp. När jag hade gått upp. Och var vaken. Inte nådigt med tur liksom. Den hade lika gärna inte kunnat ringa alls. Då blir det nog en bra dag idag.

Sitter med en kopp nybryggt kaffe från nytt paket och ska läsa klart räddaren i nöden. Livet = bra.

Lika bra att krypa ner i sängen igen. Tar med mig ett par böcker och läser tills jag somnar. Ska bli skönt.

Hade det riktigt mysigt igår, även om jag är rätt seg idag… Möttes upp hos Marcus och tog ett glas vin hemma hos honom innan vi bestämde oss var vi skulle äta. Tydligen hade jag gjort mig förtjänt av en middag ute, vilket jag aldrig tackar nej till. Vi bestämde oss för att grekiskt är gott men att vi skulle prova Greken på Hörnet istället för Dionysos som vi gått på många gånger förut. Maten var jättegod, och vinet var jättegott så vi bestämde oss för att dricka lite vin hemma också. Klockan fyra kom vi i säng (riktiga pladderkvarnar när vi väl kommer igång). Klockan åtta imorse ringde det på dörren. Hej flashback från när jag hade hantverkare rännandes här. Haha, som tur var i alla fall jag påklädd

Idag har jag sprungit längre än någonsin tidigare. Kom in i en så himla bra rytm, men det föll på ryggen. När den väl började göra ont slutade den liksom inte (inte som knäna, de domnar ju bort efter ett tag), så efter ett tag fick jag ge upp och gå hem. MEN, nu har jag alltså ett nytt rekord att slå, med lite tur inom en väldigt överskådlig framtid!

Nu ska jag till Farsta och bli bjuden på lunch av Emelie. Det är tur att man har vänner med jobb

går tillbaka till den gamla boggen istället: Daniellak.blogg.se

Okej, ett sista inlägg för idag. Det här med kvällspromenader. Jag har precis varit ute på en, men jag är lite kluven. Temperaturen på kvällen är ju helt underbar för promenader den här årstiden. Och det är nåt med lugnet som är himla skönt, trots att man möter minst lika många människor som när man promenerar på dagen (I Farsta strand promeneras det väldigt mycket, finns en underbar promenadvänlig stig längs med vattnet). MEN: (för det finns förstås ett sånt, varför skulle jag annars vara kluven?) myggor och alla dessa jävla KNOTT. Jag är inte förvånad att jag är mindre hungrig nu är när jag gick ut kan jag ju säga. Och så en grej till. Inte så att jag är rädd för nåt, för det är jag ju inte. Men jag tycker att det är läskigt att gå i skogen när det börjar bli mörkt. Trots att det finns människor i närheten. Och de asfalterade vägarna i närheten är ju inte så spännande att jag hellre skulle gå där. Så det är stigen som gäller om man ska ut.

Just nu är det väldigt skönt i alla fall, fast det kliar lite på benen.

Inte Farsta Strand men ganska likt. Tack google.