Någon gång mellan ett och två i natt vaknade jag av att ett billarm gick igång. Några sekunder senare gick ett larm till igång. Min spontana tanke var: “Men kan dom inte leka någon annanstans? När jag blir miljonär ska jag bygga en ungdomsgård!” En mycket kort stund senare small det första skottet av…och ett till…och ett till. Nu var min spontana tanke: “Men vad i HELVETE håller de på med?! Håll ner huvudet Klopps, gå INTE fram till fönstret. Du vill inte dö!” Så jag låg kvar i sängen. Plötsligt började det blinka. Min tanke förvandlades genast till: “….jaaaahaaaa??” Efter moget övervägande gick jag fram till fönstret och vinklade upp persiennen. Det första jag ser är ett enormt rökmoln och sen en rasande eld från en bil som står ca 15 meter och två våningar ner från mitt fönster. Brandkår och polis var redan på plats, samt flertalet grannar som stod på andra sidan gatan, under mitt fönster, på balkonger och i fönster.

Jag kände genast att jag behövde tala med någon. De enda jag kom på som var vakna var mina kollegor i växeln, så jag ringde dit. Ida svarade och jag kraxade fram: “Hej Ida, det är Martina. Det BRINNER!”. Stackars Ida blev helt chockad och trodde det brann inne i min lägenhet, men jag lugnade henne snabbt och berättade att det var utanför fönstret. Vi pratade en stund, fram tills de fått död på elden och jag blivit lite lugnare. Ibland är det tur att det finns en sjukhusväxel. Man kan ha den till mycket. Hihi! Tack Ida för du lekte psykolog mitt i natten.

Jag försökte somna om men det gick inget vidare bra, så jag gick upp och drack en yoghurt-shot. Sen gick jag och hämtade mitt täcke och la mig på soffan och tittade på poker på MTV. Efter tio minuter slocknade jag av ren tristess. Poker är mycket sövande! Jag sov en stund och vaknade strax innan fem av att klockan ringde. Dags att stiga upp och bege sig till jobbet…och lösa av min psykolog så hon fick gå hem och sova.

Vilken jävla natt!

Nu läser jag i GP detta. De har verkligen varit flitiga i natt må jag säga.

Tack tjejer för en rolig eftermiddag…trots att jag förmodligen inte kommer kunna röra mig imorgon. Kan knappt röra mig nu. Det gör så fasansfullt ont i höften. Jag får göra som mamma gör när hon ska hämta något från källaren. Hon väntar tills hon har kommit på tillräckligt många saker hon behöver från källaren, så hon kan hämta allt samtidigt och slipper gå fler gånger. HAHA!

Flickorna i växeln

Choo Choo är ett roligt spel där man ska köra ett tåg som ska utföra olika uppdrag i fiende land. Man ska åka och plocka upp olika saker och sedan ta sig ut. De första nivåerna är ganska enkla att klara av men det blir snabbt svårare. Man ska också skjuta på fiender samtidigt som man kör sitt lok. Ibland kommer det tanks som är lite svårare att skjuta ner. I spelet finns det många växlar som man ska ställa in på rätt sätt så att man åker åt rätt håll, det kan vara lite förvillande när man märker att man bara åker runt runt. Spelet har en bra grafik och ljud och är ett riktigt bra spel.

Choo Choo

Här jobbar jag...men inte idag

Som jag befarade var det ganska skönt att ha sovmorgon den 6/5. Jag fick veta senare att under dagen hade växeln tagit emot 11.700 samtal. Och de flesta samtalen hade kommit mellan 8-12. Självklart kraschade växeln…eller i alla fall något i växeln. Här kan vi se klippet från TV4 Nyheterna där min chef förklarar hur något sådant här kan hända. Jag tycker dock den här förklaringen kommer himla många dagar för sent?

Jag sitter här i mitt hörn och myser med min filt. Det enda som är bra med flytten till Göteborg är att man kan sitta invirad i en filt och jobba utan att fundera på om det ser fånigt ut eller inte. Det är inte en jävel som bryr sig. Underbart!

Jag sitter i en egen liten växel idag. Med bara psykiatrisk öppenvård. Det ringer inte överdrivet mycket. På en timma har jag väl haft kanske 10 samtal…om det ens är så många. Det är väldigt skönt att sitta här nere. Min kollega som lägger schema på denna plats och på två olika platser till i växeln sa att hon skulle lägga in mig på schemat på denna telefonen också. Skönt, jag trivs här. Det är psykpatienterna och jag mot övriga världen.

Pease!

Till växeln där jag arbetar ringer det dagligen personer som undrar vart deras anhöriga finns. Man får alltid ett slag i magen när det står ordet “avliden” längst upp. Visserligen behöver inte jag tala om det, men jag vet ändå vilket svar personen kommer få av sköterskan när denne kommer fram till avdelningen jag hänvisat till.

Till växeln där jag jobbar ringer det ibland en tant. Hon är senil. Vissa dagar ringer hon flera gånger till växeln. Varje gång får vi förklara för henne att hennes make har gått bort, för över ett år sedan. Jag har pratat med henne fem gånger idag. Varje gång fick jag hjärtklappning. De första gångerna skickade jag henne till en kollega, eftersom jag inte kände mig säker på om det verkligen var hon, men till slut vågade jag säga det till henne själv. Hon tar det väldigt bra, men det är ändå väldigt svårt att tala om det. Vi diskuterar en stund varje gång, men hon accepterar ändå till slut att han inte finns och säger ganska glatt “hejdå”. Min kollega fick ett lite roligt svar av henne en av gångerna hon berättade att maken var död; “Ja, men jag ska höra med min make, han vet nog om det är sant eller inte.”

Det måste vara hemskt att få reda på varje dag, ibland flera gånger, att ens make har dött. :´(

Idag fick vi äntligen våran efterlängtade tjursnopp som vi fick i julklapp. Det har tagit matte så här jädrans lång tid för att såga sär snoppen i 3 bitar. Men idag så hände det äntligen. På väg till garaget och sågen så var jag dock på väg att knycka hela biten själv =D, men matte snålis ville inte alls vara med på det. Här kommer i alla fall bilder på när vi tuggar och myser med våran tjursnopp =D

Jag kollar in gobiten =)

Ella snaskar som aldrig förr

Happy

Sen kommer en extra söt bild på mig där jag visar hur oemotståndlig jag är, alla tjejer faller för mig (snacka om självförtroende va?). Nääää sån är inte jag! Fast visst försöker jag charma, men matte säger att jag är världens snällaste, goaste, vänligaste litta troll. Försöker medla fred och hatar när Ella och Happy är sura på varandra, dom vill ju vara nr 1 hos mig bägge två och kan vara griniga på varandra. Ibland tar matte in Happy så att jag och Ella får leka av oss här på gården och snäll som jag är anpassar jag mig till hennes fart och fläkt. Matte står och skrattar och tycker att jag ser knepig ut när jag springer sakta. Sen när Happy kommer ut och Ella får gå in så gäller det att lägga i en högre växel. När Ika kommer så får man ta långa benet före, hon är ju så snabb den där så henne möter man ibland i kurvorna. Då har hon tagit ett extra varv =). Men kul är det, fast det är lite besvärligt nu när det är så mycket is. Så vi får ta det försiktigt. Nåväl! här kommer mitt charm kort. Vad säger du om det Doriz??

Häromdagen besökte vi våra vänner i växeln på Ljungby lasarett och där trivdes Matilda som fisken i vattnet! Allas odelade uppmärksamhet samt telefoner och datorer i mängder – kan det bli bättre?

Lilla telefonissan

Tema: Ärligt talat

1. Kan du tänka dig att bleka dina tänder?
   Ja absolut…kommer nog göra det någon igång i framtiden
2. Har du någon gång bjudit på en rätt som du sagt att du gjort själv men köpt den färdig?
   Nej det har jag inte, varför ska man göra det?  Jag skäms inte för att det inte är jag som har lagat maten
3. Har du någon gång fått för mycket växel tillbaka utan att säga till?
   Det har nog hänt någon gång!

Bojkott av Aftonbladet efter dagens OTROLIGT otrevliga bemötande av gubbjäveln i växeln. Vad är det för pantskallar dom anställer till sin växel/reception? Det är deras ansikte utåt så man skulle ju kunna tänka sig att de skulle vilja ha någon som har iallafall lite socialkompetens. Eller? Uppenbarligen inte. Att aftonhoran håller låg standard på sitt innehåll det visste jag, men det ät åtminstone roande, att deras växel/receptions-personal håller lika låg standrad som innehållet det är inget mer än sorligt. Adjö Aftonhoran.

Listan på företag jag ska ringa för att fråga om spons* på är så lång att jag borde få ångest men fan, det här är verkligen skitroligt. Okej att jag är beredd på att få en massa nej och prata med skitnödiga människor men fan, jag har jobbat i växel i några år så jag tar inte sånt personligt längre.

Bara jag får översikt över saker kommer det att bli ungefär hur bra som helst, och jag funderar på vad jag kan fixa som folk inte väntade sig. Om jag fixar nått sånt.

För inte så länge sedan låg jag i sängen och funderade på om jag inte skulle tycka om att ha tre olika jobb, för då skulle jag inte bli lika rastlös och uttråkad: och hey, nu har jag ju det, och jag är faktiskt långt ifrån uttråkad!

Så nu önskar jag mig ett stort hus eller en stor lägenhet som är väldigt speciell och som har en egen innergård dit alla fönster,mot gården, är ens egna. Gärna sådär att man har en fet dubbel järndörr som ingång och så kommer man in på den här gården och man har tre våningar upp med egen lägenhet och sen är det öppet tak som man, om man vill, kan sätta tak eller glas över.
Så att när man kliver in i den där porten på sommaren eller vintern så är man inne fastän man är ute, så att man har växter ståendes där, och hängandes och speglar som egentligen hänger inne hos en själv fastän de hänger utomhus. Så om det kommer varma sommarnätter så kan man ligga inne i hängmatta på den där gården och sova, om man så vill, och vinterdagarna när snön faller så måste man öppna sin ytterdörr för att skotta ut lite snö eller så lägger man den på brunnen där mitt på gården och gör snögubbe(fast det här är Skåne, så mkt snö lär det inte falla)av det och ser till att köksdörren stängs ordentligt bakom en. Man täcker över sin cykel där i gången med en pressening som spindlarna envisas att vilja vara i tills man skakar bort dem och de springer upp på väggen och upp i skuggorna eller in bakom nån av växterna som jag därefter inte vågar gå nära på ett bra tag ifall spindeln ska hoppa fram och anfalla mig och….

Ja, jag måste ju påbörja det tänket nu när affirmationerna går så snabbt att få. Ännu bättre om man kan bo lite utanför stan i en sådana lägenhet och ha den gården PLUS skog alldeles nära och tystnaden och solen mot en av ytterväggarna så att man kan sätta upp trådar där och odla vindruvor eller kanske björnbär och ett stråk hallon och tomater.. En gammal butik/fabrik kanske, av modell mindre? Så länge det finns tre rum att bo i från början och allt är torrt och går att värma upp så kan man renovera resten allt etersom……

*Sponsorer alltså. Och snaaaart ska jag avslöja vad filmen handlar om och snaaaaart kommer en hemsida med bilder från filmnínspelningen för nästa helg kör vi igång. På riktigt. Man kan tycka jag borde vara stressad men jag blir mest fylld av en massa energi och ljus just nu och det kan bara vara positivt.
Stackars stackars H som är regissör då. Jag ska möta henne snart och se vad jag kan ta av hennes axlar. Kanske S vill ha ännu en liten arbetsuppgift, mer än att ragga sminkspons, sminka skådisarna och skapa våra visitkort och få J att göra sidan? *haha* Som om det inte räckte.

och jag gjorde det igen. Ett inlägg om sponsorer blev till längtan om boende. Jag är bra på det där.