Surdeg är ett utmärkt jäsningsmedel, vilket gör det lätt att man fokuserar på dess funktionalitet och att dess fantastiska smak ratas som självändamål. När Skåne härjades som värst av novembers traditionella regnblandade vinterstormar beslutade vi oss för att det var dags att experimentera med nya surdegsanvändningsområden. Surdegen betedde sig märkligt hela grötkoket igenom, den ömsom tjocknade och ömsom tunnades ut i ett märkligt mönster. Den bubblade vildsint för att plötsligt bli alldeles slät, nästintill spegelblank. Den färdiga surdegsgröten var sällsamt god. Den syrliga rågsmaken kompletterades perfekt med ett kardemummakryddat lingon- och äppelmos samt ett örtte med kumminsmak.

Några dagar senare började vi fundera över rönnbär. Jag hade tidigare under hösten fyllt frysen med rönnbär och undrade nu vad jag skulle ta mig till med dem. Efter att ha googlat mig fram till diverse rönnbärsfakta, inklusive svaret på frågan om vad som egentligen är poängen med berättelsen om rävens uttalande om nämnda bär fann jag slutligen ett recept på finlandssvensk rönnbärsgröt. Jag gjorde ett jättekok, det verkade inte vara en gröt menad för mesiga småportioner. Den blev vackert rosaskimrande och smakade gott med lite rårörssocker och sojamjölk.

Här kunde vi konstatera att ett nytt mönster tillfälligt uppträtt i vår grötkokning, men det krävdes en tredje sorts sur gröt för att fullborda strukturen. Vi hade under hösten gått alltmer emot att försöka skapa treenigheter i vår matlagning och ville nu inte förorsaka någon skevhet i denna symmetri. Vanda slängde ihop en gröt av turkisk yoghurt och grahamsmjöl som smakade fylligt, men ändå inte, och var genomsyrad av en ganska vass, men ändå mild, syrlighet. Yoghurtgröten åts med en smörklick och en kopp svart kaffe.

Nedan kan du ta del av novembers sura grötrecept. Både salta och söta gröter är ju vanligt förekommande, men om ni har tips på beska grötrecept är vi tacksamma om ni hör av er med dem!

Surdegsgröt

2 dl rågmjöl
vatten
salt

Blanda 1 dl rågmjöl med 2 dl ljummet vatten och låt stå i rumstemperatur 24-48 timmar. Koka upp surdegen och tillsätt resten av rågmjölet. Späd med vatten till önskad konsistens. Smaka av med salt. För en surare gröt, lägg allt rågmjölet i blöt från början. Detta ger dock en starkt frän surdegssmak.

Rönnbärsgröt

2 liter vatten
½ liter rönnbär
2 äpplen eller skal därav
3 dl rågmjöl
ev. lite potatismjöl eller maizena

Skölj bären och koka sedan med äpplen, tills vattnet fått tillräckligt med syra (svårt att avgöra,  men jag lät de koka ca en timme). Sila från bären och koka upp bärsaften på nytt. Rågmjölet ivispas kraftigt. Gröten får koka 1-1 ½ timme. Red av med potatismjöl vid behov (gröten är väldigt lös, men tillsätter man bara en matsked stelnar den tillräckligt då den svalnar av. Serveras kall.

Yoghurtgröt

2 dl turkisk yoghurt
2 dl vatten
1 dl grahamsgryn
salt

Koka ihop vatten och yoghurt. Vispa ner grahamsgrynen och låt sjuda några minuter. Smaka av med salt.

/jana

Let’s face it… att göra maten mer kalorisnål är ju inte längre någon större konst… man behöver ju inte direkt vara någon raketforskare för att “superslimma” maten genom bl a sötningsmedel, lättkesella och dylikt. Lätt att snöa in på det här. Men hur får man maten god och nyttig utan att kunna använda en lång rad typiska matvaror man är van vid?

Jag känner behov för mera utmaningar i matvägen och är rätt så sugen på att få läre mig lite mer om det här med mat för alla de som inte tål diverse matvaror – altså inte bara genom en ev utbildning (om jag kommer in), men också genom att själv experimentera mig fram lite här.

Till en början har jag idag inhandlat följande kokbok:

Gott utan gluten, soja, laktos, vete, mjölk, ägg är skriven av 2 dietister och bjuder på över 300 recept på goda måltider (allt från grönsaker till godis) och ett helt kapitel om hur man bakar bullar, kakor och matbröd… Ja va spännande detta kan bli å se hur det funkar ihop med rawfood & superfood!

Det här får bli mitt första julklappstips till den som har “alla kokböcker som finns” (jag hade den ju heller inte)- lite mer info om boken finns att läsa hos  bl a hos Adlibris.

Ser fram till att snart få kavla upp ärmarna och få trylla lite mer med mat & kost – julbaket kan nog bli extra spännande i år – ja ungefär som lovat!

Tidigare relaterade inlägg:

Glutenfritt majsbröd

It was a stressful evening. I was standing in the kitchen preparing breakfast porridge for the next morning. The porridge was supposed to be carried with me via a morning pass of yoga, to the library where Vanda would meet up to help me eat the dish. In the most stressful moment of porridge cooking my phone called. I decided not to answer, in order to be able to fully concentrate on the porridge. Before going to bed I remembered the phonecall, it was apparently from my mother, but it was too late to call her back now. I called Vanda instead. She told me she had missed a call from our mother as well.

Switching on the phone after the yoga next morning I found the following message from my mother:

Det var jag som ringde. Har kommit på silldegröt. Det är eg römmegröt.

(It was me who called. I’ve found out herringporridge. It’s actually sour cream porridge.)

I saw, for my inner sight, how all the question marks around the almost mythical sildegrynsgrøt got straightened out to exclamation marks. Could my porridge sceptical mother really have stumbled upon the answer to the question about sildegrynsgrøt? Was there even an answer to the question about sildegrynsgrøt? I called her and asked her to explain herself. She told her story.

She had been reading the paper ”ICA Buffét”, when seeing a short text about Röding med flötgröt (Trout with cream porridge). Concluding that trout is a close relative of herring and that cream is a close relative of sourcream, and that Römmegröt (sour cream porridge) is a Norweigan national dish, she had seen all parts coming together and forming the picture of the norweigan sildegrynsgrøt. Although this conclusion, to me sounded far from correct, I was amazed by her engagement, and I started imagining how the idea of sildegrynsgrøt began to spread over the world, still without anyone knowing what sildegrynsgrøt actually is…

Here follows the recipe of Röding med flötgröt:

RÖDING MED FLÖTGRÖT

Röding
2 trouts
1 onion
½ leek

Flötgröt
4 dl whipping cream
½ dl wheat flour
1 dl water
salt

Boil 3 litres of water with 1 1/2 spoon salt. Cut the onion and the leek in big pieces. Let the fish and the vegetables cook in the water around 10 minutes. Boil the whipping cream around 7 minutes. Pour the flour into the cream, while whipping. Let boil slowly for 3-4 minutes. Thin with the water and add the salt. Serve the cream porridge with the trout, boiled potatoes and a slice of lemon.

Röding med flötgröt is by the way considered the national dish of the Swedish region Härjedalen.

/jana

If your name is Sibylla, then today is your day!

Weather continues to be really windy, really warm. In the 70s again today. But it is coming to an end. Western Kansas is in the 40s. There is heavy fog there also. Wish we could get a little fog here. Such a rare happening. Rain is to start around midnite with possible heavy rains tomorrow.

I have no plans today. Except to strive to be the best couch potato ever!! Rest of the week is busy.

Willie is working overtime sowing wheat. Wants to get as much done as possible before the rains hit. And then we hope it does not wash the seeds away.

Heard our new kittens today but have not seen them yet. Should be almost ready to venture out. Hope they are all little boys!!!

Violence is never the answer.

Go Seattle SoundersFC!!

Create your own visitor map!

Julie-Ann den 20/10/09                      Hemlängtan för Sverige!

If your name is Evald or Osvald, then today is your day!

Weather was very much cooler today. It got down to 39F and we had our first frost. I just froze in the house. At work the studio felt like the Ice Hotel! But we had no wind and lots of sun. All in all, very nice.

I worked this afternoon. got all my letters done and mailed to those whose membership is due. About closing time a group of 9 came in. They did not want a tour since it was near closing but I said that makes no difference. They were a delight and made my day!! They laughed at my jokes and asked lots of questions. They were interested in what I said. They made my day!!

I noticed at work in my office the new huge painting that was for sale was gone. Had it less than a week and it sold already!!! The price was $29,000. Probably sold for a bit less. I loved it.

I watched my futbol team’s game tonite when I got home. I found a live feed on the internet. What an awful feed that was!! Just blobs of colour. But it does not show here until 1am so it was better than nothing. It was a tense, action-filled game that we won!!! Will help make the play offs.

Willie continues to sow our wheat. I hope the rain stays away until he is done.

I think I am as done packing as I can be until morning. My pre-travel jitters are really bad this time. No idea why. I am going to Arizona tomorrow and then fly home on friday. There is a mall near our house there. And we might get massages while there. And eat at some great places.

I am not able to blogg while I am gone. There is not internet in our house there. I will mostly be on Twitter which goes to my FaceBook. I can check here and make comments as time allows. And the same on FaceBook. I can do all that on my Blackberry, plus get and receive my emails. That should ward off my withdrawl symptoms!!

-today- golden sunflowers / the guilded falling leaves in / golden autumn light-

Go Seattle SoundersFC!!

Create your own visitor map!

Julie-Ann den 03/10/09                      Hemlängtan för Sverige!

If your name is Love or Ludvig, then today is your day!

Weather was cooler with horrendous winds. Awful winds. I am freezing in the house. Nice and sunny but a nasty cold wind.

Today was Swedish group again. People were so late in coming I thought that Elly and I would be the only ones there!! We had a good turnout and a good program.

BUT. I am totally pi—ed off at our local paper. Last week we had a potluck brunch as a thank you to 3 members. In the minutes that go into the paper every week they totally cut out the honourees name and that we were thanking them. We are not allowed to ever use the words ‘thank you’ in our minutes. IF we want to thank anyone we are to BUY a thank you to go in the paper. How petty is that? We are a poor little group of mostly retired people. In no way can we afford to pay for anything much. Damn greedy fools.

I had to meet with my accountant. Trying to move my mutual funds from one place to another. Found out that my bank had taken over control of my funds. Idiots. Now they are losing my money all together. Had to write a letter to them asking for a check of all my monies and telling them where to send it.

I had lunch with Sally and then bought groceries. Trying to make sure Willie has food while I am gone.

Photos taken around Lindsborg and in the Bouquet Shoppe.

Willie is actually working the ground and will be sowing wheat soon. Jo is abandoned. Poor thing! She has now figured out that if she puts her right paw on the front door handle the door will start to open. Then she puts her left paw on the edge of the door and violá! Door open. Now when Willie leaves her inside when i am gone, he has to lock the door! That Jo! She is a clever one!!!

-today- golden sunflowers / the guilded falling leaves in / golden autumn light-

Go Seattle SoundersFC!!

Create your own visitor map!

Julie-Ann den 02/10/09                      Hemlängtan för Sverige!

This week I spoke with Marianna Wong from VETE based in North Ryde, NSW. The VETE program won Gold in the Specialist service /part of larger service award.

Q&A

1. Tell us a little about your program

Vocational Education Training & Employment (VETE) Service is funded by NSW Health to all the Area Health Services (AHS).  No prescribed model came with the funding, so each AHS designs its own service delivery. Northern Sydney Central Coast Area Health Service (NSCCAHS) has a unique approach to improve outcomes for mental health consumers in employment, education and social participation. 

VETE Consultants are located with clinical teams on a daily basis, working on the frontline providing outreach service to consumers.  These Consultants have all been recruited outside of the Health Department.  They have had extensive experience working in federal funded vocational rehabilitation service, assisting people with various disabilities to return to work.  NSCCAHS adopts a partnership approach with external service providers.  The success of this program depended on the collaboration of these providers at multiple levels.

 2. What was the inspiration for the program

 The inspiration for the program came from my personal experience of seeing an all too common situation of consumers being referred to service providers who are unable to provide services suitable for their needs, or consumers failing to navigate the complicated referral pathways, and as a result falling through the many cracks of employment services. 

By recruiting consultants who have worked in federal employment agencies, has brought the knowledge and experience that is lacking within mental health service.  Secondly, injecting the funding entirely to the frontline ensures that consumers get direct assistance, not another layer of bureaucracy or assessment to go through.  The development of the NSCCAHS VETE Service Model was based on practicality and the objective of maximizing the number of consumers that can be reached.

 3. Can you give me an example of how you know the program is working – an anecdote

From the time service delivery commenced at NSCCAHS, Vocational Outcomes Codes were developed and added to the database used by the mental health service, to capture outcomes of VETE interventions.  In the two financial years of 2007 – 2009 with 4 full-time VETE Consultants, over 1000 consumers were seen. Of the 825 consumers who have completed vocational interventions, 525 (63.64%) obtained positive outcomes, defined as either obtaining employment, completed / enrolled at TAFE/University, linked with employment service providers, engaged in volunteer work, improved vocational skills / resources, or increased social participation. 

The number of individuals who received assistance and reported an improvement of their situation was encouraging, proving that we have been successful in helping consumers.  A satisfaction survey 9 months into the program confirmed that we were on the right track in our service delivery and directions.

4. Looking into the future what is planned? What are the next steps for the program?

A clinician and consumer satisfaction survey is planned for October 2009, to ensure high quality service that addresses consumer needs.  Another plan is to share the success of NSCCAHS VETE Model with other Area Health Services, to persuade others of the importance of frontline services, and that employment is only one of the positive outcomes for consumers but not the only one. 

NSCCAHS VETE Service has been named Finalist of the 2009 NSW Health Awards, to be announced on 30/10/09.  It is hoped that with this recognition together with the TheMHS Gold Achievement Award, NSCCAHS VETE Model would be acknowledged and adopted by other Area Health Services, so that consumers in other locations could benefit from the direct support as well.

5. What do you see as the challenges and opportunities working in the mental health sector today

The challenge working in the mental health sector today is that funding needs to be directed towards ongoing service delivery, not another “pilot project” that concludes with a summary report and then ceases to exist.  There are many opportunities in the mental health sector, such as building partnerships with other service providers to pool resources and workforce together, to support each other in the holistic approach for the benefit of consumers.

 6.What was your preferred session at the conference and why?

My preferred session at the conference was S35 Workshop: Policy Planning and Action – How do we reform mental health services?  I found this session beneficial because the panel speakers were very experienced in the area.  It was encouraging to see the practical aspects of using policy to lead reform, and that it is possible to get results at the frontline, not just ideology.

Senaste veckorna tillbringade jag tio dagar i Stockholm. Hos en av dem jag bodde hos blev jag bjuden på gröt till frukost.
”Det känns lite nervöst att laga gröt till dig” sa han. ”Lite som att dansa med Michael Jackson”.
Gröten var lagad på havregryn, salt och vatten i rimliga proportioner och utmärkte sig egentligen inte på något sätt.

När jag kom hem igen frågade folk vad jag hade gjort i Stockholm, och jag insåg att jag hade ägnat tio av mina tio dagar där åt att promenera i skogen. Att det var vad jag valt att lägga all tid på när jag besökt huvudstaden är bara en av många indikationer på att det är något fel på Skåne. Sista kvällen i Stockholm plockade jag nästan fem liter blåbär, med bärplockare. När jag kom hem satt jag uppe till klockan fyra på morgonen och rensade dem, i en allt mer förtvivlad kamp mot tiden –skulle jag hinna frysa in dem innan de ruttnade allihop? Tillslut blev jag ändå klar och morgonen därpå kokade jag blåbärsgröt enligt följande recept:

1 dl axas grynblandning
2 dl vatten
1/2 rivet äpple
1/2 dl blåbär
salt

Den ölliknande vätskan i ölglaset bakom blåbärsgröten är inte öl utan äppeljuice utspädd med mineralvatten. Jag har aldrig prövat att dricka öl till gröt, däremot har jag ätit gröt kokt på öl.

/vanda

Eftersom jag inte lagt in bilder på bloggen på ett tag nu så kommer här flera på en gång. Alla bilderna jag visar här är redigerade. Jag använder bara Photoshop Elements 6.0 - alltså inget fancy. Det mesta finns där ändå.

Den här bilden krävde ganska mycket redigering. Den var från början i princip helt svart. Jag har tagit fram det som gömde sig i mörkret av fotografiet och ändrat färger, jobbat på at jämna ut prickigheten som skapas med mörka kort samt ökat fokus på bubblorna genom att göra hörnen lite mörkare. Jag älskar barnabenen i den här bilden.

Bilden är klippt och redigerad lite ljusare. Det är min vackra brorson som förundras av hur vattnet format om sanden då den runnit ut i havet.

Jag hittade det bara så! Hm hmm… Det blev en söt bild i alla fall. Hoppas att ni också tycker om den.

En lite skämtsam idé som jag fick. Ganska slarvigt redigerad.

Jag hoppas att man kan se huvudmotivet tydligt på bilden. Bilden har fått lite starkare färg och kontrast. Jag har även ökat belysningen genom en egenfunnen metod. Jag vet inte om det är vete eller råg eller vad. Kanske någon som kan se skillnaden?

Y no es por eso, que haya dejado de quererte un solo dia, que estoy contigo aunque estes lejos de mi vida…

antes del libro cerrar, quisiera contarte que no me gusto su final.

Y sentirte aún tan cerca,
y volverte a imaginar,
y repetir cada día
¡que te amo cada vez más!

Rosas vuelan por los aires,
tu perfume me penetra,
inundando mis pulmones
y alterando mi conciencia.

¡Vuela, amor, vete muy lejos!
¡No quiero volverte a ver!
Pues no sabes lo que duele
amar sin que pueda ser.

No quiero recibir flores,
no quiero más recordar,
sólo deseo esconderme,
dormir en la oscuridad.

Quiero soñar con ser libre,
con reír y no llorar,
con ser yo la que se exilie
de esta absurda realidad.

Man behöver inte sakna spannmål i Egypten. Den nationella stoltheten i matväg, Koshary, består till exempel av en fullständigt ohelig blandning av ris och åtminstone ett par sorters pasta. Rätten piffas upp med hjälp av svarta linser och, om man har tur, några bitar rostad lök.

För några dagar sedan serverades jag följande måltid: Ris mixat med nudlar, kokt potatis samt en soppa på matkorn och vatten. Till detta serverades bröd.

Detta till trots har jag inte heller här träffat en enda person som har hört talats om gröt. Det närmsta jag stött på i den vägen är en vagt grötliknande efterrätt, till största delen bestående av mjölk och en enorm mängd socker, det är allt.

/vanda

Har funderat ett tag på att testa en vetesurdeg med oliver och i det här andra försöket skickar jag i lite mer vatten och skippar honungen
 
780 gram vetemjöl special
540 gram vatten (lite mer än tidigare, 40 grader)
8 gram jäst
290 gram av vetesurdegen
30 gram salt
30-40 gram svarta oliver (efter att de kärnats ur)
 
1. I morse livade jag upp vetesurdegen genom att slå ut hälften, fylla upp med 100 gram 40-gradigt vatten och 1 gram vetemjöl (special, det fick duga)
 
2. Blandade ut jästen i vattnet och slog i det, mjölet och surdegen i hushållsassistenten. Låg fart i början och sen medelsnabbt. Får snurra runt i cirka 5 minuter så den blir helt slät och fin.
 
3. Låt den vila i 20 minuter. Passar under tiden på att ta ur den sista klutten vetesurdeg ur sin burk, diska burka och sen i med den igen tillsammans med 1 dl varmt vatten och 1 dl vetemjöl. Så får den stå framme till i natt, äta sig mätt och sen in i kylen till nästa bak.
 
4. Tog en halv liten burk Fontantas svarta oliver med kärnor och kärnade ur dem samt hackade dem grovt.
 
5. I med oliver, salt och honung i degen och igång med assistenten runt 5 minuter på stegrande hastighet. Mot slutet ska det gå på ganska hög hastighet.
 
6. Jag brukar jäsa runt ett par timmar och bara jag kommer ihåg så ser jag till att vika ihop degen någon gång första timmen. Man ska verkligen dra i den så den segar till sig. Underlättar med en skvätt olivolja på degen så fastnar den inte i fingrar och kanter.
 
7. När den är jäst – nånstans runt dubbel storlek – så häller jag försiktigt ur den på bakbordet (ordentligt med mjöl här!), delar den i två bitar, viker försiktigt in kanterna och lägger ner i jäskorgarna (massvis med mjöl! man vill inte att de fastnar).
 
8. Sen är det standard – jäs till dubbel storlek, in i ugnen på 250 grader första 10 minuterna, en skvätt vatten på en plåt i botten, ner till 220 grader resterande tid, när de fått fin färg är det in med köttermometern som gäller och när den visar runt 98-99 grader tar man ut underverket.
 
9. Voila. Nu återstår det att se hur de smakade. (update: de smakade kalas – inte så stora hål, men segt och lagom salt med en krispig skorpa)

Jag var på väg till Damaskus för att hälsa på Porridgehunter d.ä. Trots att jag tidigare rest en del och besökt många platser helt i avsaknad av det vi i västvärden refererar till som en ”Supermarket”, fick jag inte riktigt ordning på mina tankar när jag tidigt på morgonen gick mot busstationen, kånkandes min tunga packning. Det enda som vägde där i var min matsäcksgröt, samt de paket spannmål jag av min syster blivit ombedd att ta med. ”Jag åker”, tänkte jag, ”ifrån ett av de land i världen som måste ha sämst odlingsmöjligheter över huvud taget, allt är bara berg och oframkomlighet, kyla och mörker, till själva kulturens hemland. Till området runt Eufrat där den människostyrda sädesslagsodlingen för tusentals år sedan uppstod, med en väska fullproppad med just sädesslag. Det spelar ingen roll hur stor avsaknad av supermarkets de har i Syrien, detta måste ju ändå räknas till de lokalt producerade produkterna som man kan köpa ur stora säckar på marknaden.”

Men så visade sig inte vara fallet. Min systers teori är att då man fick kontroll över odlingen och plötsligt kunde välja att framställa vete, som i motsats till havre jäser, valde man att koncentrera sig enbart om detta mer luxuösa alternativ och har sedan dess har nöjt sig med brödet. (Se Porridgehunter d.ä.s andra, tredje och fjärde reserapporter för mer information om syrisk gröt.) Jag invände att dessa människor, precis som vi, väl ändå borde ha känt ett sug efter en varierad kost, blivit trött på sitt platta vetebröd och drömt om något hopkokt, något fylligt och mättande, men ingen av oss kom på någon annan förklaring. Klart och tydligt var i alla fall att det som fanns var vete. I de stora säckarna på marknaden såldes vete i olika former; bulgur, pasta och någon slags poopcorn-poppande chips. På restaurangerna var det enda spannmål som serverades det klassiska libabrödet, i vissa kiosker fanns importerat sticky rice att köpa. Jag märkte efter redan en dag att jag var tacksam över det kök jag kunde dela med min syster under vistelsen, som tillät oss laga vår egen frukost. Vi började varje morgon med klassisk havregrynsgröt, som avnjöts ihop med en färsk citrussallad. En dag då vi skulle upp tidigt för att ge oss av på en fyradagars-tur inåt landet, såg vi till att förbereda vår frukost redan kvällen innan, och tillagade en väldigt lyckad variant av rågröt. En fusion av våra svenska havregryn och de syriska färskvaror vi hade att tillgå.

Två blodapelsiner, i bitar
En näve hackade dadlar
Syrliga gula russin
2 dl havregryn
Ca 4 dl färskkokt kamomillte

Blanda ihop alla ingredienser och sätt lock på kastrullen, färdigt att äta nästa morgon. (Garnera eventuellt med en jordgubbe.)

Minnet av detta levde vi gott på, då vi de kommande dagarna serverades hotellfrukostar bestående till stor del av vitt platt bröd och till liten del av något annat. Den tredje morgonen vaknade jag smått frusen, med värk i kroppen och helt utan matlust. Vi skulle snart ta en buss vidare mot Damaskus, men först av allt konfronterades vi med en frukostjakt. Hotellet serverade ingenting, denna dag då jag lätt kunnat tänka mig att enbart dricka lite te och tugga på en vit brödbit. Att gå ut kändes inte lockande, men min mamma stod redan i receptionen och pratade ivrigt med hotellägarens son när jag kom dit. Hon förklarade att han skulle visa oss var man fick tag på ”foul”, en rätt vi diskuterat de senaste dagarna. Jag hade läst i Lonely Planet, (en väldigt opålitlig guide…) att detta var en slags grötliknande frukosträtt tillagad av bönor, vilket gjort mig väldigt ivrig, men när jag frågat min syster om fenomenet svarade hon att foul var en speciell sorts bönor som tillagades på säkert femtio olika vis. Ofta när man använde ordet refererades till de snabbmatsvagnar där man kunde få en tallrik med kokta bönor av denna sort, samt skålar med kryddor runtom att dippa sina baljväxter i. Som dryck avnjöts buljongen foulbönorna kokat i. Vi blev alltså båda glatt överraskade då vår foulguide, bara precis runt hörnet från vårat hotell, kunde peka ut en liten servering med vaxdukar på borden. Genom fönstret såg vi två stora män med lika stora grytor framför sig, ståendes sleva upp något i rejäla tallrikar för syrierna där inne. Vi blev visade till ett bord och guiden i samarbete med försäljaren tog upp en beställning åt oss, en beställning vi inte riktigt förstod vad den bestod av. Snart fick vi alla fick var sin stor tallrik till bredden fylld med mosiga foulbönor. På toppen låg ett berg av kokta kikärtor, varpå de slevat över tahin och olivolja. Som tillbehör serverades rå lök, inlagd rättika och gurka, färska myntakvistar samt peperoni.

Vi fick alla varsin brödbit, men samtidigt var detta den första rätten (bortsett från linssoppa) där jag fått en sked att äta med, något man annars uteslöt då brödet normalt tjänade bestickrollen.
”Det måste vara det ultimata beviset på att detta ändå är en bön-gröt”, sa jag till min syster.
”Ja, och på att det skriker gröt- och baljväxtavsaknad om dig”, svarade hon, och hänvisade till det faktum att jag inte bara fått en sked att äta med, utan två.
Jag njöt, och hoppades innerligt att mitt dåliga mående inte berodde på en kommande magsjuka, då jag satte in på måltiden. Det smakade än mer fantastiskt än det såg ut att göra. Kryddningen bestod av lite salt och mängder citron. De pickles vi fått vid sidan av utgjorde en perfekt brytning med sin lite vassa sälta och ättiksyrlighet. Brödet fungerade bra för att neutralisera det hela.

Jag åt nästan allt, varpå jag sov gott under den fyra timmar långa bussresan.

/jana