Nu har man så småt kunnet mærke krisen kradse en lille smule i lommeuldet det sidste stykke tid (måske fordi jeg bevidst ikke har gjort nogen aktiv indsats for, at forhindre det) men nu har en anden krise sat en mindre stopper for den finansielle: svineinfluenzaen! Den frygtede influenza har nemlig sat en effektiv stopper for adskillige undervisere og medarbejdere i de danske folkeskoler, og den slags må man jo forsøge at udnytte efter bedste evne, derfor har jeg ansøgt om et vikariat ved (bl.a.) Højene skole og gæt engang, hvem der skal være vikar?

Tack för alla rara kommentarer och gratulationer på tidigare inlägg, det värmer att så många bryr sig!

Idag var en bättre dag och gårdagens ilska är rätt glömd, tack o lov. Jag fick en lugn morgon och var hela dagen på det nya jobbet, på eftermiddagen fick jag börja ta emot samtal. Det är inte lätt, det är en del avancerade sökningar, en del luskande och fel osv.osv. Men de flesta samtal är bara att koppla till Lars Larsson eller ett nummer och då går det ju fort. Bästa samtalen är de som ringt fel, snabbt och enkelt. haha.

Jag ska dit på Torsdag e.m. och öva lite till sen ska jag få jobba på riktigt på Fredag e.m. Jag ser fram emot det, det ska bli kul att få jobba lite, tjäna lite pengar och bäst av allt: släppa japanskan en stund! Jag har haft så mycket annat att tänka på att japanskan blivit glömd en hel del. Men jag har gjort alla uppgifter jag ska så jag är inte efter än, men jag hoppas jag får lite tid i veckan till plugget ändå! Imorgon ska jag sitta så mycket jag hinner och ta alla nya uppgifter och prov så man får så mycket som möjligt överstökat!

Idag ringde de från Academic Work för att berätta att jag inte fått jobbet som telefonist. Nä, jag fick det! Ska dit på inlärning måndag e.m. och tisdag hela dagen. Wiiie!

Gick en promenad idag mellan lektionerna också med Angelica och Lucas. Det var ett tag sen vi umgåtts och idag kändes det som att det verkligen gått för lång tid sen sist. Jag tycker alltid vi har så mycket kul att prata om så tiden bara flyger. Hon gav mig också väldigt bra tips på smörgåstårta, så imorgon blir det jag som står i köket och svär över räkor och ägg. Någon som kommer och firar Andreas över en sjabbig smörgåstårta?

Jag som nyss klagade över att inte ha något att skriva. phew.
Jag var på arbetsintervju för vikariatet som växeltelefonist idag och jag ville bara berätta att det gick bra. Det var ingen riktig intervju, det var mest ett möte och om några dagar skulle de höra av sig. Under tiden skulle de se så att det fungerade för dom med mitt schema för skolan så att jag ändå fick jobba två-tre dagar i veckan. De var så trevliga och avslappnade och jag fick sitta med en av dom och titta på när hon tog emot några samtal så jag fick se hur systemet ser ut. Det ska nog inte bli för svårt att komma in i det! Bara de känner att det är värt att ha mig som vikarie då jag inte kan måndag fm. eller onsdagar.
Det skulle vara så roligt att få jobba lite och komma hemifrån, både jag och Andreas börjar känna av att vi är så nära inpå varandra hela dagarna.
Och nu är han extra butter eftersom jag får (han tror jag fått det fast de inte sagt det rakt ut) jobb på det första jobbet jag söker, som jag bara sökte på impuls och hittade av en ren slump. =)

Ernst Kirchsteigers “Sommar med Ernst” är slut för i år. Och Jonas Erikssons (till höger) vikariat är slut för i år. Två mer eller mindre sorgliga avsked på samma dag. Men vi ses igen.

Surat Kabar Harian (SKH) Pos Kupang dan Gereja Masehi Injili di Timor (GMIT) memiliki hubungan sejarah. Hubungan ini dibangun diawal berdirinya Pos Kupang, tahun 1992 atau 16 tahun silam. Hubungan itu klop karena kedua lembaga ini memiliki misi yang sama, yakni menjadi corong untuk menyuarakan ‘suara kenabian.’

Adalah almarhum Julius Syaranamual, yang meyakinkan Damyan Godho, sekarang Pemimpin Umum SKH Pos Kupang, dan almarhum Valens Goa Doy, akan pentingnya mengajak GMIT terlibat sejak awal dalam membangun surat kabar harian pertama di Nusa Tenggara Timur, kala itu. Ketiga tokoh yang disebut disini adalah pendiri Koran yang kini bertiras di atas 20 ribu eksemplar ini.

Julius Syaranamual adalah sarjana teologi alumni STT Jakarta, yang juga dikenal sebagai wartawan dan sastrawan. Ia memimpin sebuah tim kecil menemui Ketua Sinode GMIT saat itu dijabat oleh Pendeta Dr. Benyamin Fobia. Kedua alumni STT Jakarta ini memiliki pikiran yang sama, bahwa Gereja wajib mendukung institusi yang hendak menyatakan keadilan dan kebenaran, serta menyuarakan kepentingan kaum yang mendapat perlakuan tidak adil. Kunjungan tim pendiri SKH Pos Kupang ini dilakukan sebagai bagian dari persiapan lahirnya Pos Kupang.

Dukungan GMIT atas berdirinya Pos Kupang diwujudkan dengan kesediaan GMIT menyediakan sejumlah orang untuk direkrut menjadi wartawan. GMIT akhirnya mengajukan lima orang untuk melayani di Pos Kupang dalam profesi sebagai seorang jurnalis. Yakni, Pendeta Eben Nuban Timo, Pendeta Yulius Lopo, Pendeta Mesakh AP Dethan, Ester Mariani Gah dan Paul Bolla.

Lima nama yang diajukan Sinode GMIT ke Pos Kupang ini adalah teman seangkatan vikariat. Hanya dua nama terakhir yang saat itu belum bersedia ditabiskan ke dalam jabatan pendeta setelah selesai menjalani masa vikariat. Ester menjalani masa vikariat di dua wilayah pelayanan, yakni di Oekabiti dan Alor. Sedangkan Paul Bolla menjalani masa vikariat di Klasis Lobalain, Rote di Jemaat Syalom Mokdale.

Dalam percakapan dikemudian hari, Pendeta Dr. Benyamin Fobia, menjelaskan alasannya mengijinkan para pendeta berkarya di luar gereja. Menurut Fobia, ke depan GMIT harus memikirkan menempatkan para pendeta tidak terbatas hanya sebagai pendeta teritorial saja yang generalis. GMIT juga wajib mempersiapkan pendeta-pendeta kategorial fungsional. GMIT sudah mulai memikirkan merekrut pendeta-pendeta untuk melayani umat dalam fungsi kategorial atau profesi. Sehingga kelak akan dikenal Pendeta khusus Rumah Sakit, Pendeta Anak, Pendeta Pemuda, Pendeta Kaum Perempuan, Pendeta Pelajar, Pendeta Kampus, dan sebagainya. Pentingnya pendeta-pendeta kategorial fungsional agar pelayanan bisa lebih fokus ke dalam permasalahan yang dihadapai setiap kategori.

Usai memberikan pelatihan kepada para calon wartawan, SKH Pos Kupang pun melakukan uji coba terbit. Mula-mula ujicoba terbit seminggu beberapa kali. Kemudian sejak 24 November 1992 dilakukan ujicoba terbit secara reguler. Tanggal 1 Desember akhirnya ditetapkan sebagai hari lahirnya SKH Pos Kupang. Penetapan tanggal itu ditandai dengan perayaan kecil-kecilan berupa pemotongan nasi tumpeng persis tanggal 1 Desember 1992.

Belum lama SKH Pos Kupang terbit, Pendeta Eben Nuban Timo yang saat itu ditarik dari pelayanannya di Amanatun Selatan, mengundurkan diri. Eben curhat ke Pendeta Dr. Fobia, bahwa ia kurang cocok sebagai wartawan, sekaligus meminta ijin untuk sekolah lagi. Suami dari Pendeta Ningsih de Fretes ini kemudian mempersiapkan diri kursus bahasa di Jakarta, kemudian tahun berikutnya berangkat ke Kampen, Belanda yang kelak memberinya gelar doktor.

Ester Mariani tak lama kemudian menyusul Pendeta Eben. Ia mengundurkan diri dari Pos Kupang untuk mengambil program Magister di Universitas Kristen Satya Wacana, Salatiga. Setelah kuliahnya selesai ia menjadi salah satu pengajar di almamaternya itu. Yang terakhir mengundurkan diri adalah Pendeta Mesakh AP Dethan, yang saat ini sedang menimba ilmu di Jerman, untuk program doktor.

Dua aset GMIT yang masih bertahan di Pos Kupang adalah Pendeta Yulius Lopo dan Paul Bolla. Selama menjalani profesi wartawan, salah satu tugas tetap adalah melakukan liputan rutin setiap dilaksanakan Sidang Majelis Sinode (SMS) GMIT. Setiap kali dilaksanakan SMS GMIT atau sidang program tahunan, Sinode GMIT membiayai seluruh akomodasi jurnalis Pos Kupang, sedangkan Pos Kupang menyediakan ruang (space) khusus pada halaman koran. Dengan demikian warga GMIT bisa mengikuti dinamikan persidangan SMS GMIT melalui SKH Pos Kupang.

Tahun 1999, Paul Bolla mengundurkan diri dari Pos Kupang, dan bersama teman-teman mendirikan harian baru bernama “NTT Ekspres.” Koran baru ini melanjutkan tradisi menyediakan halaman khusus setiap dilaksanakan SMS GMIT. Setelah NTT Ekspres tutup, Paul Bolla menjadi Konsultan Media di PT PLN (Persero) Wilayah Nusa Tenggara Timur, sejak tahun 2003 hingga sekarang.

Tinggallah Pendeta Yulius Lopo, satu-satunya aset GMIT yang tetap di Pos Kupang. Sekitar tahun 1999, barulah Yulisu Lopo ditarik untuk bertugas di Kupang. Ia memulai tugas di Sumba Barat sejak tahun 1993. Tahun 1994 Yulius Lopo dimutasi ke Alor hingga tahun 1999. Pos Kupang kemudian mengijinkan asetnya ini direkrut Kompas Grup untuk ditempatkan sebagai wartawan Timika Pos di Timika, Papua. Hingga kini Yulius Lopo tidak lagi menjadi bagian dari Timika Pos yang sudah tutup. Ia pindah ke Jayapura dan bergabung dengan stasiun Top TV Papua. Inilah asset terakhir GMIT di Pos Kupang.

Tanggal 1 Desember lalu, SKH Pos Kupang, telah berusia 16 tahun. GMIT telah menjadi bagian daru perjalanan sejarah sosok koran harian dengan oplah terbesar saat ini. GMIT melalui lembaga Sinode, pernah menyumbangkan orang-orang terbaiknya dalam membesarkan Pos Kupang. Sebaliknya Pos Kupang telah mengambil peran besar dalam sejarah pelayanan GMIT dalam menyebarkan informasi, baik secara umum maupun secara spesifik yang berkaitan langsung dengan kepentingan umat dan gereja. Di dalam peran itu terdapat hal-hal khusus yang berkatan dengan kepentingan GMIT.

Saat ini meskipun secara fisik lima wartawan utusan GMIT tidak lagi bekerja di Pos Kupang, tetapi komitmen moral Pos Kupang sebagaimana kesepakatan yang dibangun oleh almarhum Pendeta Benyamin Fobia, mantan Ketua Sinode GMIT dan Julius Syaranamual, mewakili Pos Kupang saat itu, tetaplah dipertahankan. Warna kebijakan redaksional Pos Kupang hingga sekarang tetap dalam rangka menyuarakan suara kenabian, misi yang bukan lagi menjadi monopoli fungsi para pendeta atau rahib.

Lalu bagaimana masa depan kerja sama SKH Pos Kupang dan Sinode GMIT? Salah satu gereja protestan dengan umat terbesar di Indonesia ini, saat ini dipimpin oleh salah seorang mantan wartawan Pos Kupang, Pendeta Dr. Eben Nuban Timo. Hubungan batin yang pernah ada, meskipun tidak lama, setidaknya bisa menjadi perekat untuk membangun suatu kerja sama yang bisa meningkatkan martabat manusia, khususnya bermanfaat bagi kedua lembaga. Universitas Kristen Artha Wacana, misalnya, pernah menempatkan mahasiswanya menjalani colegium pastoral (baca: kuliah kerja nyata/KKN) di Harian NTT Ekspres.

SKH Pos Kupang dan Sinode GMIT bisa duduk bersama berdiskusi untuk menemukan bentuk-bentuk kerja sama yang bermanfaat dalam rangka menyuarakan suara masyarakat Nusa Tenggara Timur. Pos Kupang bisa menjadi tempat para calon pendeta menjalani masa vikariat, misalnya. Pos Kupang bisa membantu para calon pendeta untuk mengasah karakter seorang jurnalis, yakni ketajaman dan kepekaan nurani atau keberanian membela yang tertindas.

Sebaliknya, Pos Kupang bisa menjadi saudara (Lukas 17:2) yang membongkar kasus-kasus penyelewengan keuangan di gereja-gereja, yang membuat pelayanan gereja berjalan di tempat. Selama ini mungkin saja Pos Kupang enggan membongkar penyelewengan kaum berjubah dana manajemen gereja. Sebab bukan tidak mungkin gereja justru menjadi sarang korupsi. “Perlindungan” ini bisa jadi mematikan suara kenabian, dan tidak menjadi saudara yang benar. Semoga.

*) paul bolla
Mantan Wartawan Pos Kupang 1992-1999

När jag tittade på termometern i morse så visade den 17 grader kallt. Jag trodde knappt mina ögon. Jisses, så kallt har vi inte haft här sen vi flyttade hit för 9 år sen! Inte som jag minns i alla fall. Det är en ovanligt kall vinter och med snö och allt. Inte illa för att vara västkusten. En sådan här dag är jag glad att jag jobbar inomhus.

Jag fick mail från min gamla chef.  Hon vill veta hur jag tänker eftersom hennes enhet behöver förstärkning nu och hon vill utlysa min tjänst som fasttjänst. Ja, hur tänker jag göra…

Jag funderade senast igår på att komma tillbaka. Det kändes så, att det är där jag hör hemma, där jag hade fått så mycket uppskattning och bekräftelse och löften om både mer pengar och så småningom en högre befattning. Och just igår styrde pengar mina tankar en hel del. Men som med så mycket annat – idag är en annan dag. Idag känns det väldigt skönt att kunna komma hem redan halv fem. Idag har jag fått jobbet här under kontroll så pass att det känns bra. Idag har jag fått en känsla om att det kan bli förändringar här som är av godo. Kanske är det inte alls meningen att jag ska slå mig till ro på ett ställe där jag mår superbra och trivs och har det tryggt utan att jag ska vara en del av en förändring som leder vidare, någonstans där jag inte varit tidigare i mitt liv. Troligen är det så – min rastlösa själ säger mig det.  Bara jag tar det lite lugnt så här i början…

Jag svarade min chef att jag troligen kommer vara kvar här. Troligen. Just nu lutar det åt det hållet. Pengar versus tid. Just nu vinner tiden.

Jag har också funderat på kalasfrågan. Efter en mycket bra idé från prudie så har jag tillfrågat älsklingen om vi kunde skjuta fram kalaset lite och ta det i samband med Edits dop uppe i Norrland. Då borde det vara varmare och kanske kan vi hålla till utomhus eller i alla fall närapå. Idén är riktigt bra – vi får se om han nappar på den J Tack tjejen.

Här är jag igen, i skrivartagen, och funderar på vad för delikata uppgifter jag ska lägga ut i denna blogg.

Trist nog så handlar den just nu mycket och nästan bara om mitt liv som arbetslös. Men jag antar att det är det som är meningen med detta skrivande, att få skriva av sig om det som är aktuellt för mig just nu.

Jag har en hel del bollar i luften i vilket fall och är tacksam över min strukturerade sida så jag har koll på läget och vad som väntar.

På fredag är det dax för den femte intervjun. Det är ett vikariat på 10 månader. På måndag är det åter igen dax igen, intervju nr 3 jag var på i förra veckan, omgång 2. Detta innebär att jag äntligen gått vidare i en rekrytering och att jag denna gång får träffa företaget i hög person.

Igår ringde ytterligare en rekryterare gällande en tjänst jag inte sökt till. De hade hittat mitt CV på nätet och undrade ifall jag var intresserad. Tjänsten är mycket intressant och smidigt nog så hade vi intervjun över telefon. Visserligen var jag helt oförberedd men jag har vid det här laget börjat bli van att hantera alla frågor jag får. De kommer höra av sig under denna vecka och berätta om jag går vidare för ytterligare en intervju som kommer vara en gruppintervju!!? Huamej.

Sedan har vi den sista bollen. Intervju och rekryterare nr 4 som blev alldeles lyrisk när han träffade mig och som jag berättade om i tidigare inlägg. Han skulle komma med ett besked i början på denna vecka. Än så länge så har jag inte hört något och jag vet inte om det är ett bra eller dåligt tecken. Skulle jag gå vidare i denna rekrytering, vilket jag hoppas, så väntar ett personlighetstest, UC, koll om jag finns i något brottsregister samt bli drogtestad.

Många bollar i luften men än så länge så känns målet så ouppnåeligt.

/L

Stjärnor på is just nu med schlager-tema. Fasiken, jag är en riktig schlagerfantast.

Humöret är något bättre idag. Ett mörkt moln hade lagt sig över mitt sinne igår och ville inte bort.

Igår eftermiddag så fick jag ett samtal från en dam som vill träffa mig för en intervju. Jag ska träffa henne på fredag i nästa vecka. Femte intervjun och denna gång inga mellanhänder utan jag får träffa företaget direkt.

Det trista dock med denna tjänst är att det är ett vikariat på 10 månader. Tjänsten är mycket intressant och jag resonerade som så när jag sökte detta jobb att bättre ett tillfälligt jobb än inget alls. Så vi får se. Jag kommer få en hel del besked under nästa vecka.

Igår hade jag en mysig hemmakväll med min kära sambo. Vi tittade på den nya batman-filmen. Den är bra men vi tittade inte klart på den för att den var så fruktansvärt lång.

Halloween denna helg. Inget annorlunda för mig än andra helger som har passerat. Det som möjligtvis skilde denna helg åt från andra var två barn som plingade på vår dörr och ville ha vår uppmärksamhet dvs de var ute efter att få godis/ pengar. Jag hade två klubbor hemma som jag gav till dem och den ene muttrade litegrann för att han fick en klubba med lakritssmak och det tyckte han inte om.

Jag blev snuvad på mitt lördagsgodis men min sambo erbjöd mig sin lördagsklubba. *flin*

/L