I forrige måned tog gastro en række københavnske vinbarer under kærlig behandling, og til trods for en anselig volumen af leverforstørrende research røg et par vinbar-agtige traktørsteder under den vinøse radar.

Vinos Los Andes er endnu et eksempel på konstruktionen importør/vinbutik/vinbar. Alle vinene er argentinske, og de forhandles i detail og udskænkes hver dag fra kl. 14 til 20 og til 22 fredag og lørdag i butikken, der også rummer et lokale til smagninger og middagsarrangementer. Du kan vælge mellem 20 forskellige vine på glas mellem 45 og 65 kr. Etablissementet er at finde på adressen Amagerbrogade 18 i København. Videre til hjørnet af Stefansgade nr. 9 på Nørrebro, hvor Liese og Niklaus Sonne ved juletid sidste år udvidede aktiviteterne i deres firma VinInvest A/S med både åbne og lukkede vinarrangementer i nogle lokaler, som går under den meget relevante arbejdstitel Vinbaren i Stefansgade. Kældrene under den prøvede Nørrebro-asfalt rummer 15-20.000 flasker, der tilhører private samlere, hvoraf nogle er interesseret i at sælge det, de ikke selv kan sætte til livs. Det hjælper vinbaren dem med. Der har været åbent for offentligheden torsdag og fredag fra 16 til 22.30 siden april. I det tidsrum kan man købe enkelte glas eller små skiftende vinmenuer, og hvis man lægger 100 kr. til opvaskeren, kan to mennesker medbringe deres egen mad, evt. fra et af gadens talrige take-away-steder. Endelig skal vi tilbage over kanalen til Islands Brygge, som sandelig også har en vinbar. Den hedder Nose Wise med undertitlen ”Bryggens vin og kaffe”, og slår sine stilfulde folder i den lille Vestmannagade 4, blot en veltrænet spytklat fra Langebro. Her serveres et nydeligt udvalg af økologiske vine per glas og flaske til at skylle indholdet af et pænt lille spisekort ned med. I løbet af sommeren har Nose Wise udvidet fra 30 til 60 siddepladser indendørs i nr. 4, som har åbent fra kl. 8 om morgen til 19 om aftenen, kl. 20 om fredagen. I løbet af efteråret forventes endnu en afdeling at stå klar, nemlig i Vestmannagade 3 lige på den anden side af gaden, hvor man regner med at kunne holde åbent til kl. 23.

Hovedstaden oplever disse år et veritabelt vinbar-boom. Fra folkelige feststuer til smånørdede feinschmecker-barer. Fælles for etablissementerne er kærligheden til vin. Temaer, muligheder og fortolkninger er legio. gastro har sendt forhærdet vinbarrotte Rasmus Holmgård på vinbar i København

Da jeg i begyndelsen af 2002 havde min første vagt bag baren på vincaféen Bibendum i Nansensgade, var der kun tre andre vinbarer i København. Det var navnkundige Vinbaren i Dr. Tværgade, Bistro Bacchus i Viktoriagade og Pegasus i Mysundegade. I Bredgade havde Le Sommelier allerede slået sine velformede folder i en årrække, men selvom stedet en overgang kaldte sig for ”vinbar”, har ”restaurant” vist altid været en mere rammende betegnelse. Men ingen var i tvivl om, at alverdens konceptvinkort, BYO, +100-kalkulering, glasvis servering og i det hele taget en folkeliggørelse af det at drikke god vin i byen lå og ulmede lystigt på talrige kreative restauratørers tegnebrædder.

Imponerende opbud

Siden er trenden brut ud i den mest lysende lue, noget københavnsk vinøre kunne have ønsket sig. Godt nok er Vinbaren blevet til en cocktailbar, og Pegasus til en ølbar, men i omegnen af en snes andre vinbarer pryder nu gadebilledet i en af Europas mest gastronomilivlige hovedstæder. Årene med tropisk økonomisk klima har skubbet den folkelige præference fra prutpilsner over lokale mikrobryg og søndenækvatoriale rødvine til stadigt lettere og mere delikate og elegante vine af divergerende herkomst. Den likvidgastronomiske eventyrlyst har været proportional med svinelæderets vellevned, og interessen har katalyseret livskraften hos, hvad der i dag er et imponerende opbud af muligheder for dig, der har lyst til et godt glas ude i det vinøse bylandskab.

Tyk og tynd, høj og lav

De følgende sider indeholder præsentationer af de seks vinbarer, som jeg lige nu synes er de mest interessante – af meget forskellige årsager. At de alle seks er blandt byens nyeste indslag på vinbarscenen, er selvfølgelig en medvirkende faktor til min interesse, men samtidig repræsenterer de valgte steder en betragtelig stilmæssig variation, der udfordrer grænserne for min forståelse af, hvad en vinbar er og skal kunne. En enkelt relevant vinbarkonceptuel satellit får kun følgende selvstændige omtale, idet Sabotøren (www.sabotøren.dk) på Nørrebro venligt men bestemt har frabedt sig at figurere i artiklen. Sabotøren er byens uden konkurrence mindste vinbar, hvis 10 pladser ifølge indehaver Maria Gill er forbeholdt kerneklientellet i nærmiljøet. Ønsket om ikke at blive nævnt blev ytret under ”appel til min menneskelighed”, og jeg håber, Maria vil tilgive mig, at hensynet til gastros nysgerrige læsere i denne sammenhæng vejer tungere. Men jeg skal gerne strække mig så langt som til at fraråde enhver at besøge den politisk bevidste, røgfyldte og økologiske vinbar, Sabotøren, hvor døren ifølge hjemmesiden ellers ”er åben for tyk og tynd, høj og lav”.

De udvalgte vinbarer

Rubrik 1

Terroiristen

Underrubrik

Kenderkræs for bionørder

Brødtekst

Formelt. Terroiristen, baren med Københavns mest tungevridende titel, ejes og drives af Stefan Jensen, som siden 2000 har handlet med vin. Først i virksomheden Winebrokers og siden i Winewise, der i dag varetager importfunktionen for Terroiristen. Terroiristen åbnede i 2008 i en af Nørrebros mest dynamiske og spændende gader, hvor den med sin småflippede og dogmatiske nichetematik faktisk passer som Hans i Grethe til det lokale næringsliv.

Jeg er glad for. Tematikken indikeres allerede af vinbarens titel, og som den veloplyste læser vil vide, så er moderne terroirisme uløseligt forbundet med – nej, ikke Al-Qaeda – idealet om naturlig og minimalinterventionistisk vinproduktion. Som sådan byder Terroiristen på nogle originale, udfordrende, lærerige og også godt gammeldags lækre vinoplevelser med de naturlige vine, ikke mindst med vine fra Slovenien og Friuli, som er husets specialitet. Stefan er en entusiastisk og vidende vært. Alle barens cirka 100 vine serveres glasvis i velvalgt krystal, og du kan supplere det våde med et udvalg af italienske antipasti til rimelige priser.

Jeg er ked af. Med sit fokus på kantede biovine har Terroiristen anlagt en lettere elitær stil, der henvender sig til det rutinerede og kræsne vinpublikum. Det er fint nok, hvis man samtidig gør noget andet for de mere utrænede vinbargæster, men her halter Terroiristen en lille smule. De 3-4 gange jeg har besøgt baren, har der været meget tomt og stille og uden anden stemning, end den jeg selv kunne ryste ud af ærmet. Lidt højere musik og hyggeligere belysning ville gøre underværker.

Samlet indtryk. Terroiristen er et spændende og innovativt bidrag til den københavnske vinbarscene. Vinene og betjeningen er i top. Men der bør arbejdes lidt på at gøre baren hyggelig.

Terroiristen, Jægersborggade 52, 2200 Nørrebro, 22 68 45 05, www.terroiristen.dk

Rubrik 2

Tire Bouchon

Underrubrik

Klassisk fransk kælderhygge

Brødtekst

Formelt. Tire Bouchon, hvilket er fransk for proptrækker, er blevet til som et samarbejde mellem vinhandleren Corentin Bauer fra firmaet Vinea Nordic og Eric Vincent, indehaver af den efterhånden klassiske Pisserenden-restaurant l’Education Nationale, der ligger en veltrænet spytklat fra de to etager, som vinbaren har overtaget fra den tidligere stand-up-bule, KulCaféen.

Jeg er glad for. Atmosfæren på Tire Bouchon er lun, hyggelig og folkelig i et godt møde mellem traditionel parisisk bistro og urban dansk caféstemning. Der serveres et fornuftigt og dynamisk udvalg af vine på glas, primært fra Vinea Nordics glimrende, om end 100 % franske, portefølje, hvilket gør Tire Bouchon til lidt af en temavinbar. Men hvad gør det, når Frankrig lægger inspiratorisk ophav til så mange smukke vine og ditto madretter, af hvilke en snes stykker i veltilberedte, rustikke og nydeligt præsenterede udgaver serveres af Tire Bouchons opmærksomme betjening.

Jeg er ked af. Nogle få bagateller: Tire Bouchon har fået indkøbt nogle ret forfærdelige vinglas af mærket C&S, som det ikke lykkedes mig at tage en tår af, uden at der løb cirka lige så meget ned ad min hage. Heldigvis fik jeg et andet glas på forespørgsel. Jeg kunne givetvis også have fået et nyt bord, hvis jeg havde spurgt, men der var mange gæster, så jeg valgte at beholde min plads i ærgerlig nærhed af den tunge stank, som hver 10. minut undslap opvaskemaskinen. Ikke optimalt, når man gerne vil kunne smage sin vin. 

Samlet indtryk. Tire Bouchon er en dejlig, traditionel vinbar, der i sikker og smagfuld stil leverer varen til enhver frankofil vinelsker. Omfatter den præference ikke dig, bør du gå et andet sted hen.

Tire Bouchon, Teglgårdstræde 5, København K, 33 32 17 77, www.tire-bouchon.dk

Rubrik 3

R Vinbar

Underrubrik

Velreflekteret hipsterbar

Brødtekst

Formelt. R’et i R Vinbar står for Restaurationen, som etablissementet er en lille vinøs filial af. I forhold til den velkendte moderrestaurant nogle få skridt oppe ad gaden har indehaverne Lisbeth og Bo Jacobsen skåret konceptet helt ind til benet, og med sine enkle snacks og insisteren på hverken at servere øl eller drinks er R Vinbar lige nu Københavns mest veldefinerede og temafokuserede vinbar. 

Jeg er glad for. R Vinbar er moderne og pæn og med en stilren indretning, der med sin minimalistiske æstetik leverer fin support til det skarpe koncept. Der serveres omkring 30 vine på glas fra en indbydende, men også en smule konservativt kurateret liste. Det vender jeg tilbage til. Betjeningen er vidende, engageret og opmærksom, og vinene serveres med et lille nummerskilt med korresponderende ditto på vintavlen. Du kan desuden vælge en vinmenu på tre glas for kun 100 kr. Fedt, men sådan nogle små lækre detaljer.

Jeg er ked af. Det rene, smarte look fungerer godt, når mange mennesker mingler glade rundt, men det kan virke lidt koldt, når der ikke er så mange gæster. Der er ikke altid lige hyggeligt. Og så undrer det mig, at en vinbar, som kan vælge og vrage i sortimenterne hos 1600 danske vinimportører, ikke har flere oversøiske repræsentanter på glaskortet. Bevares, det er ikke mig, der drikker dem, men jeg kender rigtigt mange mennesker, som elsker australsk, chilensk, sydafrikansk, argentinsk etc. Burde der ikke være lidt mere til dem?

Samlet indtryk. Der er tænkt over tingene på denne stilfulde og gastronomisk hippe vinbar, der har masser at tilbyde den kræsne vinentusiast m/k. Decideret lun og folkelig er R Vinbar dog ikke.

R Vinbar, Gammel Mønt 14, København K, 33 14 94 98, www.restaurationen.dk

Rubrik 4

PatéPaté

Underrubrik

Stemningsfyldt folkefest

Brødtekst

Formelt. PatéPaté åbnede i sidste måned, hvor disse linjer for længst var gået i trykken. Det var derfor en smule præmaturt med en decideret anmeldelse af det seneste skud på stammen i Kenn Husteds vinbarimperium, som tillige omfatter Bibendum, Panzón og Falernum. Men da stedet med sine 120 pladser inde og lige så mange uden for på den hotte adresse i Kødbyen er Danmarks største vinbar, skal du ikke snydes for en omtale.

Jeg er glad for. Husteds vinbarer har altid været eksponent for netop den folkelige hygge og løsslupne feststemning, som jeg har savnet en smule på nogle af de andre vinbarer. Det vender jeg tilbage til. Betjeningen er afslappet, personlig og nærværende, hvilket for mig kompenserer fint for det faktum, at ikke alle tjenere er lige velbevandret udi vinens verden. PatéPaté er et interessant sammensurium af idéer og muligheder. En underholdende vinbar med et stort og varieret udbud af vine på glas (cirka 50). 

Jeg er ked af. Skal der være abefest på en vinbar? Hvis man går på vinbar for at nyde et virkeligt godt glas vin, lære noget nyt og koncentrere sig om en delikat oplevelse, så er svaret nej. Her kommer førnævnte vinbarer ofte til kort ud på de små timer, hvor luften er tæt af folk og festudstødning. Og så er maden på Husteds vinbarer som regel lige så rustik og upræcis som møblementet, hvilket ikke klinger vanvittigt godt med vinkortets stigende fokus på økologi og lette, sprøde vine.

Samlet indtryk. Et levende, sydende, folkeligt vincirkus med bred appeal og ditto vinkort. Delikatesseforretning, restaurant, bar, selskabslokale og terrasse i ét. Lettere forvirrende. Men festligt!  

PatéPaté, Slagterboderne 1, Vesterbro, 39 69 55 57, www.patepate.dk

Rubrik 5

Nimb Vinotek

Underrubrik

Lækkert og velpoleret

Brødtekst

Formelt. Åbnede i 2008 som en del af Løgismoses ambitiøse og (over)modige satsning på at retablere Tivolis historiske kulinariske højborg, og blev i foråret 2009 overtaget af Tivoli. Vinbaren ligger i husets stemningsfulde og rustikt indrettede kælder. Kristian Ploug Jørgensen er vinotekchefen, som assisteres af celeb-sommelier Jacob Kocemba fra restaurant Herman ovenpå i at udvælge vinene til kortet.

Jeg er glad for. Det store kælderrum med det grove møblement indbyder til afslappet vinkalas, men afslører også stedets seriøsitet med de imponerende vinkøleskabe, som udgør væggene i begge sider af lokalet. Lækkert. Glaskortet er ikke prangende, men fint sat sammen, og Kristian Ploug, som har været til stede alle de tre gange, jeg har besøgt Nimb Vinotek, vejleder kyndigt i den eventuelle kombination med barens aldeles udsøgte snackerier. Løgismoses røgede laks er sublim.

Jeg er ked af. Ikke særligt meget. Det er endnu ikke lykkedes mig at dumpe ind på et fyldt og feststemt Nimb Vinotek, som lever lidt af en skyggetilværelse på sin turistadresse over for Hovedbanegården. Det er synd, for der er masser at komme efter – også for lokale gourmeter.

Samlet indtryk. Behagelige og elegante omgivelser til en veltilrettelagt all-round-vinbaroplevelse af høj kvalitet. Men det er bedst, hvis du selv tager dit selskab med. Der er plads til 90.

Nimb Vinotek, Bernstorffsgade 5, Vesterbro, 88 70 00 50, www.nimb.dk

Rubrik 6

The Wine Room

Underrubrik

Kønsløs vinautomat

Brødtekst

Formelt. The Wine Room ligger i stueetagen af det norsk ejede Hotel Twentyseven lige om hjørnet fra Københavns Rådhus. Hotel Twentyseven har 200 værelser og ikke færre end fire tilstræbt smarte konceptbarer til at imødekomme behovet hos hotellets gæster, vildfarne turister og andre sagesløse forbipasserende.

Jeg er glad for. At jeg besøgte The Wine Room i embedes medfør. Men så er det også sagt. Vinbaren består i al sin enkelthed af en række flasker i et fuldautomatisk køleskab med elektrificeret skænkefunktion ved indsættelse af et værdikort, som skal indkøbes i receptionen. Det er en teknik, der vinder frem mange steder i byen, og som jeg derfor synes, det er relevant at omtale. Ikke mindst i disse tider, hvor alle prædiker om at konkurrere på personlighed, nærvær og oplevelse. Hvad fanden skal jeg så med en automat?

Jeg er ked af. At der ikke var nogen til at fortælle om vinene. At den vin, jeg langt om længe fik skænket, var oxideret efter otte dage i åben tilstand (retfærdigvis skal nævnes, at en sød ansat på eget initiativ åbnede en ny og velsmagende flaske). At automatens omgivelser ligner forsiden af et ILVA-katalog fra 1995, komplet med de mest campede dekorationer på borde, vægge, reoler, you name it. De 30-40 vine var for så vidt velvalgte og rimeligt prissatte, men hvad hjælper det, hvis de er oxiderede, og der ingen er til at tjekke det?

Samlet indtryk. The Wine Room er københavnsk vinbarkulturs svar på russisk roulette. Den førerløse vinautomat er i hvert fald både for usikker, upersonlig, kønsløs og stemningsforladt til mig.

The Wine Room, Løngangstræde 27, København K, 70 27 56 27, www.hotel27.dk

De andre vinbarer

Rubrik

Flere nævneværdige vinbarer

Bibendum

Stort vinkort, heraf 50 på glas. Enkelt køkken. Rustik, lun og afslappet indretning. Ditto betjening.

Nansensgade 45, København K, 33 33 07 74, www.vincafeen.dk

Bistro Bacchus

Ærkefransk vinudvalg og stemning. Dynamisk og velvalgt glasliste. Enkelt bistrokøkken.

Viktoriagade 8, kælderen, Vesterbro, 33 22 67 97

El Tapeo

Spansk vin- og tapasbar i hjertet af det gamle København. 24 spanske vine på glas + fint sherrykort.

Peder Hvitfeldts Stræde 15, København K, 33 93 11 66, www.eltapeo.dk

Falernum

Samme vinkort, stil og ejer som Bibendum, dog lidt bedre køkken, der er åbent fra kl. 08 til 22.

Værnedamsvej 16, Vesterbro, 33 22 30 89, www.falernum.dk

Il Senso

+30 italienske vine på glas, primært egen import, og omfattende flaskekort. Enkelt antipastokøkken.

Gothersgade 87, København K, 33 12 87 19, www.ilsenso.dk

Kaffeplantagen og vin

Mere kaffe- end vinbar, men den lille vinliste er pæn og velkurateret og tilbyder seks vine på glas.

Classensgade 11, Østerbro, 32 11 41 14, www.kaffeplantagen.dk

Le Figaro

Samme ejer, vinkort og æstetiske ideal som Bistro Bacchus. Fin udeservering om sommeren.

Willemoesgade 31, Østerbro, 35 38 78 00

Malbeck

Stilfuld vinbar med stringent fokus på Argentina. Dynamisk glasliste. Snackagtig tapasservering.

Istedgade Istedgade 61, Vesterbro, 33 31 19 70, www.malbeck.dk

Panzón

Samme vinkort, stil og ejer som Bibendum. Også her lidt bedre køkken. 11 meter bar + vinudsalg.

Rosenvænget Allé 6, Østerbro, 35 38 98 00, www.panzon.dk

Tango & Vinos

Danseglad argentinsk vinbar. Begrænset vinudvalg af egen import. Enkelt snack- og tapaskøkken.

Herluf Trolles gade 9, København K, 33 32 81 16, www.tangoyvinos.dk

Villa Vino

Imponerende 54 vine på glas med god geografisk variation. Enkelt snackkøkken. Pæn indretning.

Mikkel Bryggers Gade 11, København K, 33 32 17 33, www.villavino.dk

Faktaboks 1

Rubrik

Nej, vi har ikke glemt

Brødtekst

Berntsens Ballade, Mice dj & cocktail bar (tidl. Katz Øl & Vinbar), Vinbaren, Le Sommelier, Umami, Fabio Wine & Cheesebar, OVSA, Casa d’Antino, Tapasbaren, Pegasus og Österreich, som alle lugter en lille smule af vinbar, selvom andre betegnelser nok er mere rammende. Herunder de mindre sexede ”restaurant” og ”vinbutik”, som de fleste af ovenstående da også abonnerer på ganske frivilligt.

Faktaboks 2

Rubrik

Rasmus Holmgård

Brødtekst

Født 1977. Freelancejournalist med speciale i vin og gastronomi. Tidligere vinimportør, kok og tjener, herunder et par år bag baren på Bibendum. Fuldtidsskribent og –foredragsholder siden 2004.

Faktaboks 3

Rubrik

Hvad er en vinbar?

Brødtekst

En vinbar er et sted, hvor du kan opleve nogle spændende vine, uden at det kræver, at du bænker dig til en middag, eller at du investerer husholdningsbudgettet i hele flasker af de valgte dråber. En vinbar har dermed et vist fokus på glasvis servering af vin. I hvilket omfang køkkenet er prioriteret er principielt underordnet, så længe du er velkommen til at nøjes med et enkelt glas eller to. Endelig er en vinbar et etablissement, som har åbent om aftenen og i weekenden for dermed overhovedet at kvalificere til betegnelsen ”bar”.

Jeg var i det 1. arrondissement på freelanceopgave forleden, og igen faldt det mig ind, hvor kedeligt kvarteret egentlig er. Det lyder måske nok lidt hovent, for 1. arrondissement er jo selve hjertet af Paris, og selvfølgelig er der masser af lækre butikker i rue Saint-Honoré, hvor man kan brænde en hel masse penge af på kort tid. Men der er ikke meget lokalliv. Af den simple grund, at 1. arrondissement – ligesom det 8. – er et udpræget forretningsområde. 

Halvdelen af alle Paris’ advokater, konsulenthuse og finansinstitutter har adresse inden for en radius af én kilometer. Til gengæld bor der ikke mange almindelige mennesker. Hvilket betyder, at der er masser af leben og velklædte forretningsmænd om dagen og ret stille og livløst om aftenen. 

Men selvfølgelig er der stadig små hyggelige lommer. Som nu vinbaren Le Rubis. Den opdagede jeg for et par år siden, og lige siden har den været et af mine faste vandhuller. Så selvfølgelig styrede jeg  lige derhen, da jeg forleden var færdig med min reportage.

Le Rubis blev åbnet i 1934, og siden er der ikke blevet lavet ret meget om. Ejeren, Albert Prat, har ganske vist kun haft stedet i 27 år, men han er af den formening, at alting var bedre i gamle dage. Så mens resten af kvarteret omkring rue Saint Honoré er fyldt med overstylede designer-barer, så er Rubis intakt som i 50’erne, hvor den sidst fik en overhaling.

Her er halve gardiner til gaden, en slidt zink, formicaborde og røde læderstole. Et godt glas Brouilly koster 1,70 euros, et glas Sancerre 1,50 euros og en lille kir på syv centiliter 1,60.

På førstesalen er der servering, og dagens ret er den samme fra ugedag til ugedag: Varme pølser om mandagen, kalvehoved om tirsdagen, linser med flæsk om onsdagen. Torsdag serveres enten farserede grisefødder eller andouillette. Det sidste er en indmadspølse og – lad det være sagt med det samme - uspiselig for alle end franskmænd. Fredag står den på skank.

Men clou’et på Le Rubis er og bliver fyraftenvinen. Når forretningerne lukker, og pariserne stimler sammen ved vintønderne ude på fortovet. Gerne med husets rillette-sylte som akkompagnement til Beaujolais’en. Den nåede jeg desværre ikke forleden. Jeg tog bare en hurtig espresso i baren. Men stemningen var stadig god, og de to kogekoner bag ved disken stadig lige effektive.

Le Rubis, 10, rue du Marché- Saint-Honoré, 1. arr. Tel. 01 42 61 03 34. Ǻben mandag til fredag fra 7 til 22, lørdag fra 9 til 15.30. Metro: Tuileries eller Pyramides

Når jeg bodde i Barcelona bodde jeg i området Gracia. Det er litt som en blanding av møllenberg og buran i Trondheim, og folkene som bor der er stort sett lokale. Mange av dem er radikale husokkupanter, men det er likevel et godt ansett område i Barcelona. Gracia er også fult av små barer og restauranter av både høy og lav kvalitet. D.O i calle (gate) Verdi er en av de med høy kvalitet.

D.O er en vinbar med luksustapas. Det er relativt enkelt, men moderne innredet. De har et godt utvalg av viner på glass, meny på katalansk, men en hyggelig betjening som kan hjelpe deg å forstå dette snedige språket. Prismessig snakker vi vel midtsjiktet, dvs. alt i fra 3-9 euro for en tapasrett og ca 3-4 euro for et godt glass vin. Når jeg sier luksustapas mener jeg at du kan bestille deg et liten lammecarre eller en foie gras burger. Maten er svært bra og jeg anbefaler alle å stikke innom denne plassen å gi den en sjanse.

D.O er nok ikke en plass du finner i noen reiseguide, selv  om du egentlig burde kunne gjort det. Vinbaren ligger i calle Verdi 35, rett ved siden av kinoen, og du kan ringe dem på telefon 93 218 96 73. De har ofte åpent (til og med på søndager). Nærmeste metro er Fontana (grønn linje), men Joanic (gul linje) er ikke langt unna det heller.

View Larger Map

Inte helt tokiga de där bären.

En härlig blandning

Veckans ekolåda har landat och det är lika kul varje gång att gå igenom innehållet!
Rödbetorna skall bli en god soppa, salladen skall bli sallad, broccolin kokas och ätas som den är med lite örtsalt och margarin till nån grönsaksbiff, vaxbönorna kokas och ätas rakt av med pepparrotsmargarin. Men majsen? Tips?

Rödbetssoppa med pepparrotscreme och nybakt bröd

Till efterrätt i veckan bjuds denna kolapaj med röda vinbär som jag bakade för ett par dagar sedan. God!
Recept finns här. Ut å plocka!

Kolapaj med röda vinbär

Här kommer en sammanfattning så att alla radiolyssnare och läsare här på sidan lättare kan hitta till bären som nämndes i programmet. Tips, bilder, recept och lite odlingsråd.

Vinbär – är de bär som mognar allra först här i min trädgård. Snabbast ut är de vita, skira ljusgröna blommor lika försiktiga som den tidiga sommaren. Vackra vita hängen med bär som passar så bra att dekorera med. De vita är ingen egen sort utan har uppkommit genom en mutation av de röda vinbären (Ribes rubrum) och är lite mildare i smaken än sina färgstarkare systrar. Därefter signalerar de röda strax att de är redo att skördas och sist kommer de svarta. Stor Klas heter mina (Ribes nigrum) mognar sent men ger i gengäld jättefina stora bär.

Under 1500 – talet så flyttades vilda plantor in till trädgårdarna, då hade man upptäckt de ganska så oansenliga och syrliga bären. Under 1600- talet så började man brygga vin på dem och kanske namnet på vinbärssläktet kommer därav. De svarta kallas ju också för Nordens druvor.

Här kan ni hitta recept och annat trevligt om vinbär:

Kolapaj med sommarens vinbär

Svartvinbärsgelé med lavendel och naturell

Stor – Klas och kokoskakan

Svartvinbärskaka under grönt täcke Det var den här goda kakan jag hade med mig till studion och som vi avsmakade under sändningen.

Krusbär – är min fyrbenta väns favoritgodis. Hennes känsliga nos säger när det är dags att börja plocka. De sötaste och största duger dock. En annan som har framhållit bärets förträfflighet var Carl, Jonas, Love Almqvist. Han satt borta i Amerika drömde och diktade efter sin långa resa jorden runt då de kända uttrycket kom på pränt ” Sverige endast svenska krusbär har”.

Ett mycket populärt och omtyckt bär under hela 1800-talet fram till dess att krusbärsmjöldaggen drog in. Då fick många äldre odlingar röjas bort och handel förbjöds ändå in på 1930-talet.
En trolig anledning till att bären uppskattades så mycket var att det gick att förvara dem under vintern utan en massa lyxigt socker. Man fyllde på med kallt vatten över de omogna bären i en glasburk och ställde dem sedan svalt.

Här kan ni hitta recept och annat trevligt om krusbär:

Krusbärsmarmelad med stjärnanis

Krusbärschutney

Björnbär – är en typisk Bohuslänning för mig. När jag är på besök hos släkten söderut så är det ett kärt återkommande med varma björnbär till glassen.
Den går även bra att odla hos oss här i Värmland. En södervägg så att den slingrande busken får gassa sig i solen in i september-oktober gör att den kan hinna med att ge mogna bär. Kom ihåg att ta ner grenarna inför vintern och täck med granris.
Har man olika sorter kan man få en lång och härlig skördeperiod på flera månader. Busken har rara rosa blommor och svarta bär som ger en djup arom och diskret sötma.

Här kan ni hitta recept och annat trevligt om björnbär:

Mandelmusslor med frisk fyllning och björnbär

Vit Chockladmousse med björnbärstopping

Pannacotta med havtornstäcke och björnbär

Hallonheesecake med röda vinbär – syrlig ostkaka på klassisk digestivebotten med gräddad philadelphiafyllning smaksatt med vanilj, garnerad med hallon och röda vinbär samt skimrande hallongelé.

Det här är en uppgraderad version av min gamla favorit bland cheesecakes: halloncheesecake, som jag tidigare blandat annat serverat på min födelsedag. Nu lade jag till hela hallon och syrliga goda röda vinbär ovanpå och uteslöt citron. Sist gjorde jag en jordgubbscheesecake med mandelmassabotten och Linda föredrar digestive så jag tänkte att den här blir bra och så uteslöt jag citronskalet i som Lena gärna vill slippa. Jag tyckte det blev ljuvligt, men det är ibland svårt att veta om de andra verkligen tycker det är gott eller om de är för artiga. Linda tyckte att den var lite för syrlig, så gillar man inte syrligt så får mer socker tillsättas i hallongelén. Det ska jag tänka på nästa gång jag bjuder dem. Men jag fördedrar den så här med de härligt syrliga röda vinbären med syrliga hallon under en lite sötare hallongelé. Jag vet att jag föredrar mer syrligt än andra.. Tim tyckte inte alls om den. Bra att han säger vad han tycker! Gott tecken är att Lena åt en bit till frukost stående vid diskbänken!

Vacker blev den i alla fall och en passande födelsedagstårta..!

1 tårta – 10 bitar

Ingredienser
Pajdeg
50 g smör
8 digestivekex

Fyllning
400 g philadelphiaost
2 st ägg
1 dl florsocker
2 tsk vaniljsocker

Hallongelé
300 g hallon, frysta funkar
1 dl socker
2 blad gelatin

Garnering
200 g hallon
125 g vinbär

Beskrivning
Sätt ugnen på 200°. Smält smöret och stöt kexen i en mortel. Blanda smöret med kexsmulorna till en smulig massa.

Strö ut smulorna jämnt i en rund bakform med löstagbar kant som mäter cirka 25 cm i diameter. Platta ut dem till en jämntjock botten. Grädda botten i mitten av ugnen i 6-7 minuter. Sänk därefter värmen till 175.

Blanda samman philadelphiaost, ägg, florsocker och vaniljsocker till en slät smet. Häll smeten i formen och ställ åter in i nedre delen av ugnen. Grädda kakan i 30-35 minuter. Ta ut kakan och låt den svalna. Förvara därefter kylskåpskallt.

Lägg gelatinbladen i kallt vatten i 5 minuter.

Sjud hallonen i en kastrull en stund tills de avgivit sin saft. Häll upp och passera den varma massan genom en sil med hjälp av en sked. Tillsätt sockret och sjud upp massan. Ta kastrullen från värmen, krama ur gelatinbladen och tillsätt dem. Rör om tills gelatinet smält. Ställ åt sidan tills lagen svalnat något.

Garnera kakan med hallon och vinbär. Om hallon är frysta ska de tinas innan och välj helst hela hallon. Häll sakta över hallongelén så att varenda bär blir täckt av den. Ställ in i kylskåp och låt stå tills gelén stelnat.

Skär loss kakan ur formen, då gelén lätt fastnar. Ta försiktigt loss den löstagbara kanten och skär i tårtbitar.

mat, recept, halloncheesecake, cheesecake, hallon, röda vinbär, efterrätt, dessert.

En fin utflykt med 2,5 låda röda vinbär som resultat

På Ålidhem i Umeå finns det nästintill oändligt med rödvinbärs-buskar kring Pedagoggränd. Åk dit och plocka!

Men vad ska en göra med alla röda vinbär? Här kommer lite tips!

- Rödvinbärsgelé. Recept finns i bl a den mycket bra kokboken Vår Kokbok som bör finnas i varje kök.
- Kaka med röda vinbär
- Kolapaj med rödvinbär
- Mormors tjeckiska miniårtor
- Vaniljugnspannkaka med röda vinbär

Saft på svarta vinbärsblad under tillverkning

Svartvinbär brukar vara lite svårare att hitta, och om en har oturen att hitta en redan plockad buske kan en alltid testa att göra en fräsch måltidsdryck på bladen istället! Här finns ett recept från P1’s program “Meny”och här finns ett annat recept från Rebeccas blogg.

Så var den här veckan snart slut. Bara fredag kvar.

Den här veckan har det mördats en massa folk som vanligt samt våldtagits en del tjejer. Vad i hela friden håller de på med? Jag tycker att man har fått läsa om mord och våldtäkter varenda dag de senaste månaderna. Är det något i luften eller vattnet som gör folk mer våldsbenägna just nu? Kan man kanske släppa ut något lugnande eller dämpande pulver i luften och vattnet?

Jamen, den här tjejen som våldtogs igår när hon och en kompis åkte och träffade en internetdejt. Då blir de mötta av fem 18-åringar. I hennes läge hade jag vänt på klacken och åkt hem. Om fem hormonstinna killar möter upp så kan man ju räkna ut med lilltån vad de är ute efter. Men oavsett så, om killarna märker att tjejen inte är med på noterna så ska de ge fan i henne. Sen skiter jag i hur mycket hormoner som springer omkring i kroppen på dem. Om de är så förbannat på så kan de använda fröken höger eller vänster, INTE våldta en tjej. Vi tjejer gillar INTE att man sätter på oss med våld. Vi tycker INTE om det, oavsett vad dessa sjuka porrfilmer påstår. Tjejerna i porrfilmer får betalt och är ofta drogade för att gå med på alla konstigheter som visas upp.

Så nu har jag gnällt av mig en del men jag lär säkert återkomma till ämnet.

Annars har det varit en strålande vacker dag här i Stockholm. Förutom jobbet så har jag ägnat mig lite trädgårdsskötsel. D.v.s. vattnat och plockat vissna blommor. Häromdagen så plockade jag och åt den första tomaten. Det är ju bara så gott med egenodlade, solvarma tomater.

Vinbären hos brorsan är mogna.

Rönnbären har också mognat rejält. Lite höstkänsla över det. Men jag röstar för att vi behåller sommaren ett tag till.

I fredags plockade vi av de vita vinbären de tycker jag har gett de finaste hängena i år. De röda har inte riktigt hängt med i år om man så säger, men de som var fick komma med in. Dessa sorter har nu förenats i den lilla damejangen.
Några buskar av de svarta har blitt till gelé, mannen gjorde en egen omgång, kokade mina med en knippa väldoftande lavendel. Vilken smakexplosion de svarta vinbären bjöd våra munnar på i sin koncentrerade form.
De röda runda som blev över fick toppa den gudomligt goda kolapajen. Syrligt och sött vilket systerskap.

Då var gräsklippningen avklarad ännu en gång. Jag tog på mig att klippa dikena och runt alla buskar och träd så fick broder snällt köra åkgräsklipparen. Min del går mycket fortare att klippa färdig så sen var det bara att vänta ut att han skulle klippa färdigt. Hann skruva fast plåttaket på vedhuset klart, käka vinbär (sura) och krusbär (goda), lyssna på lite podcasts, kika på lite filmtrailers, surfa på nätet, ja en hel del. Soft skulle man kort och gott kunna kalla det.

Idag när jag å chefen satt å stoppade i oss lite tårta (grattis i efterskott Zoran) demonstrerade jag en ny app jag laddat ner till iPhonen. Drunkalizer heter den och er en mycket enkel app. Man talar in en liten mening och den kan man sedan spela upp så att man låter mer eller mindre onykter. Mera än så behövs inte för att brista ut i skratt och tårarna gick inte att hålla emot. Appen är gratis så den kan varmt rekommenderas.

Koenigseggs köp av Saab verkar vara klart. Det ska tydligen presenteras under morgondagen och det låter ju väldigt spännande. Hoppas bara att man får fram stålar för att fortsätta driva det framåt. Tänka att det åter skulle bli svenskt. Undrar var Volvo kommer att sluta? Kina verkar ju fortfarande vara ett hett alternativ, men även svenska intressenter verkar finnas…

Utmed vattnet promenerar vi, längst bort i bild är Grenen.

Utsikt från fyrtornet.

A kilade bort mellan tälten och kom tillbaka en stund senare med frallor, nutella och yoghurt. På medhavda köket värmde vi vatten till kaffe och te och apelsinjuicen smakade gott  i den friska luften. Vi slår ihop vårt tält och promenerar på den vita sanden någon kilometer eller drygt det ut mot Grenen.

Vi stegar upp i fyren och beundrar utsikten innan vi köper oss en plats på traktorn för blandad valuta och åker sista biten ut, omkring 500 m, dit där haven möts. Vi tar av oss skorna och står med en fot i Skagerack och en i Kattegatt. Solen lyser genom tunna moln. Man blir glad av det man ser här.

Tre fötter i två hav.

Det är jag.

Vi promenerar tillbaka till campingen, där bilen står färdiglastad. Vi åker in till Skagen, samhället, och äter lunch. Alla husen är gula men laxen är rosa. Vi fortsätter mot Danmarks västkust. Jag har hittat en liten stjärna på kartan och vi siktar på den. Enligt legenden i kartboken ska det vara en vacker plats och det är det verkligen. Utsikten, molnens spel över himmelen, sällskapet, naturen, höjden, grönskan och mjölkörten  – och kakan, den hemmagjorda med vinbär och kokos..!

En liten färja tar oss mellan Thy och Mors. Här är hamnlägret, i vattnet trängs krabbor.

Kokoskaka med vinbär

3 dl vetemjöl
1½ dl kokosflingor
2 tsk bakpulver
150 g mjukt smör
2 dl socker
2 ägg
1 dl mjölk
ca 2 dl bär, svarta eller röda vinbär, till exempel

Smörj formen och strö den med kokos. Sätt ugnen på 175 grader. Blanda mjölk, kokos och bakpulver. Rör smör och socker poröst. Blanda i äggen. Tillsätt mjölblandningen och till sist mjölken. Bred ut smeten i formen. Grädda 10 minuter i nedre delen av ugnen. Lägg på bären och grädda ytterligare 30 minuter.

Salgerhøj på Mors. Enda gången vi behövde regnställen.

Vi fortsätter till Søndervig och slår återigen upp tältet. Vi promenerar genom ett sommarstugeområde innan vi kommer ner till havet. Det dånar in! Vågorna är höga och solen är på väg att ta sig ett dopp. Molnen färgas till gult och rosa och alla nyanser därimellan. Vi grillar frikadeller och lägger dem mellan brön. Vi sitter här tills solen gått ner och värmen försvunnit.

Man fick liksom stanna och hämta andan när man nått över vallen och såg stranden där havet rullade in. Och har man en snygg kille kan man kolla på honom också.

Dånade.

Vi sover gott i tältet, utanför regnar det hela natten.

Har precis kommit hem från grannen. Det är inte långt att gå till henne men när jag och Jonathan började gå fick våra två katter för sig att de skulle följa med. Jag gick tillbaka med en katt under var arm och hystade in dem i köket men hann inte vända mig om och gå ut genom dörren innan den ena redan hade hunnit smita ut och då var det ju kört. Därför tog vi bilen de 400 metrarna till grannen. Vi fick hjälp att plocka av snälla grannen men efter två liter fick vi ge upp och fly. Det var så mycket knott. Överallt. I hårbotten, på armarna, på händerna, i ögonen, i munnen. Överallt! Så vi gav upp. För idag. Ska dit i morgon förmiddag och plocka mer.

Kram Ann

Fast inte sådär proppmätt utan precis lagom. Kycklingsalladen blev precis så underbart god som jag hade väntat mig. I mitt hungriga tillstånd hade iofs allt varit underbart gott.

Funderar på om jag ska ta och knalla över till grannen och plocka lite röda vinbär. Har tänkt att göra det hela veckan men det har inte varit väder och tid. Dessutom har jag knappt några burkar som passar till gelé. Skulle köpt sådana i fredags i stan men de var helt slut på Eko, de brukar ha perfekta burkar annars. Sedan glömde jag av burkproblemet så när grannen ringde igår och frågade om jag hade varit och plockat redan så tog jag upp mitt problem med för få burkar och då sa hon att hon hade ett gäng som jag kunde få. Kanon!

Himlen är blå och det ser ut att vara ganska skönt väder nu, det får nog bli lite kvällsplock av vinbär.

Ha det gott!
Kram Ann

En mycket, mycket, MYCKET liten snigel på kanten till bunken full med vinbär. Buskarna som var små pinnar för tre år sen dignar nu av bär och vi har plockat redigt i blåsten. Systemet här är att man gallrar och plockar på samma gång. De äldsta grenarna skärs av och placeras i knät på plockaren som sitter bekvämt i en stol och slipper få ryggskott. Så föryngrar vi buskarna samtidigt.

Men det blåser så mycket att man blir riktigt yr och det tjuter i öronen när man kommer inomhus.

Ikväll blir det bara en utomhusaktivitet till. Nämligen snigeljakt av ett otrevligare slag… Burr.

blev de till fikat idag

fyllning av röda vinbär o vaniljkräm *mums*

är de måndag …………. men som tidigare dagar så känns de inte som de

vakna vid halv 10 o var sååå trött att jag nästan mådde illa. men tvingade mig själv att gå upp ……….. måste försöka vända tillbaks dygnet lite ………. satte på en kanna kaffe o gick sen ut med vovvar ……….. när jag gick ut så var de faktiskt solsken o ganska fint men under promenadens gång så mulnade de på o blev bara mörkare o mörkare, jag hann nästan bara in så kom regnet ………… o de kom en rejäl skur oxå …… *suck*    alltså ytterliggare en dag med regn ………… hade mina funderingar på att åka till halmstad men vet verkligen inte ……….. ska prata med tjejerna när dom vaknar.

nä nu ska jag ta lite mer kaffe o se om de finns nåt gott att fixa till middag

de var ingen som hade lust att åka till halmstad. så typiskt o jag blir inte förvånad …………… tjejerna ska på bio o se nya filmen “harry potter” dom åt middag här hemma sen åkte vanessa o anton till gislaved. lite senare var pierre o hämtade martina o dom iväg till gislaved oxå. martina var hemma vid halv 12 o vanessa stannade hos anton.

jag gjorde inte så mycke ………….. vill göra så mycke men de blir bara inte av. men jag var ute mellan regnskurarna o plockade lite vinbär iallafall. gjorde en vinbärskaka med vaniljkräm som fyllning.

jag hade verkligen planerat för att lägga mig tidigt men kunde absolut inte sova så jag låg o läste, titta på tv o vid halv 3 tror jag att jag somnade ………

tänkte jag när jag skulle skriva de första som huvudrubrik ….. o då menar jag att jag sovit ensam inatt oxå …………… o kom då att tänka på låten “alone” med HEART ……………den är bara så superbra

har sovit alldeles för länge idag ………….vaknade starx innan 11 ……….. ändå var de inte så hemskt sent när jag gick o lade mig igår. tjejerna tog sena bussen till gislaved igår ……… så dom sover där, vet inte riktigt när dom kommer hem. de är verkligen tomt här hemma nu kan jag ju säge men men sommarlovet varar inte för evigt, snart har jag dom hemma igen …….varje dag o då kommer vi alla tre önska de var sommarlov igen

nä nu ska jag ordna middagen så att den är färdig när de passar tjejerna att komma hem …………. de blir pasta med hemgjord carbonara idag o vinbärskaka o vanlijsås till efterrätt …………. de duger säkert

hade tänkt att baka men de va hemskt va jag tänker mycke. får absolut inget vettigt gjort. vill verkligen men tiden bara flyger iväg o helt plötsligt är klockan typ åtta eller nio på kvällen o då går luften ur mig ……… nån vecka till sen måste jag verkligen ta mig i kragen …………. så här vill jag inte fortsätta.

de var bara martina som kom hem framåt eftermiddagen, hon kom med bussen vid 6-tiden ungefär ……….. hon var väl hemma med mig en eller två timmar sen ut igen. att hon bara orkar, fast sån var man väl själv i den åldern. sen kom hon hem igen o var hemma resten av kvällen. vi åt middag tillsammans lite senare.

jag satt framför tv:n eller här vid datan hela kvällen. gick o lade mig vid 1-tiden för att  ligga o läsa en stund. har blivit en riktig nattuggla   har börjat på en ny bok, “flickan under jorden”  o den är jättebra, inte så tjock heller som den som jag inte ännu har läst ut …….. den får vila lite ………. den är så tung att de är jobbigt att läsa den bara för de, men de är bra oxå ……………. :O)

Jag stod och rensade röda vinbär förut idag när jag plötsligt fick syn på en liten vinbärssnäcka bland bären. Jag plockade upp den med fingrar klibbiga av saft. Dess snäcka var kanske 1 centimeter i diameter och dess små antenner sträckte ut sig när den sakta kröp fram längs ovansidan på mitt pekfinger. Jag tittade på den. Jag vet inte om den såg mig. Men det slog mig hur fulländad den var. Helt perfekt, och mer komplicerad än någonting människan någonsin har skapat, eftersom den lever. Den var så oerhört vacker. Ändå var det bara en liten snäcka, som vilken snäcka som helst. Den såg för mina ögon likadan ut som alla andra sådana djur jag sett.

Världen är full av skönhet, och den kan fylla mig när som helst med en glädje som nästan känns som sorg. Är det lycka? Hänryckning? Jag har inga ord för den, jag förstår den inte ens…så det är meningslöst för mig att försöka beskriva den. Jag upplever den genom mina sinnen, när jag bryr mig om att fästa uppmärksamheten på något och ofelbart drabbas jag av insikten att det här är perfekt. Det kan vara en annan människa, en sång jag hör, en blomma jag ser eller en doft jag känner fast den inte borde vara där. Eller som idag, en vilsen vinbärssnäcka, långt hemifrån.

Varför blommar inte det där trädet trots att den utåt sett har allt den behöver? Inga förklaringar finns. Ingen förstår. Det är bara så det är. Precis som med allting annat vi inte förstår. Vi famlar efter resonemang och förklaringar, ord som kan ge oss något att klamra fast vid. Vi låter rädslan ta överhanden och glömmer att evigheten väntar bortom vartenda andetag, bortom tankarna som surrar i våra huvuden. Det går inte att räkna ut, resonera sig till eller bortse ifrån. Det går inte att förneka att det finns något som knyter oss samman med allt annat.

…Lycka till med att försöka övertyga mig om att Gud inte finns

P.S Jag är inte kristen, om någon trodde det… Men det är å andra sidan inte Gud heller

…because you will be served Argentinean style
Argentinsk Vinbar Tango y Vinos indreby presents a nite to remember

11 June 21:30. Copenhagen. Denmark

Han man ikke hørt BOSSA QUATRO har man en oplevelse til gode. Gruppen spiller brazilianske rytmer, med et autentisk medrivende beat, som emmer af energi, liv og alt andet end stilstand.

Lyden af fløjte og guitar sætter en helt speciel stemning, der leder tanken hen på de efterhånden klassiske indspilninger med Jobim, Stan Getz og Cannonball Adderley`s Bossa Sextet.

BOSSA QUATRO tager lytteren med på en rejse i stemninger og billeder igennem mesterlige standards af blandt andre Antonio Carlos Jobim, Joâo Donato og Carlos Lyra, Teco Cardoso, Lea Freire ect.

BOSSA QUATRO LINE UP:
Vagn Brandrup, Fløjte & Percussion.

Startede ud som trommeslager allerede i 50’erne med en stor kærlighed for cool og bebob. Igennem de sidste 10 år har han spillet Latinjazz, Bossa Nova og Samba- Siden 80’erne har han lade sig forføre af fløjten. Har spillet med mange kendte ind – og udenlanske kunstnere rundt omkring i Europa og på stort set alle danske klubber og festivaler. Nogle af de musikere han har arbejdet med er blandt andre: Lasse Gullin, Brew More, Hank Wall, Atli Bjørn, Bent Jædig, Tomas Franck, Jesper Thilo, Ted Curson, Ben Besiakov, Lars Clemmen, Jan Zum Vorde, Doug Raney, Romano Mussolino, og Frank Grasso.

Peter Lund, Guitarist & komponist.

Guitarist og solist – uddannet på Rytmisk Musikkonservatorium. Leder af egne grupper med blandt andre Morten Lund, Jesper Bodilsen, Erik Ørum og Severi Pyysalo (Finland). Spillet med Niels Jørgen Steen, Bob Rockwell, Jesper Riis, Jørgen Emborg, Kasper Vadsholt, Michael Axen, Christina Von Bulow, Hans Ulrik, Alex Riel, Nikolaj Hess, Jakob Christoffersen, Mads Vinding, Jesper Lundgaard, Randy Brecker, Stig Rossen og mange andre. ” Guitarist med fyrsteligt swing…” Skrev Fyns Stifttidende.

Anders Mørck, trommeslager.

Har modtaget undervisning af bl.a. Ed Thigpen, Aage Tanggaard, og Ian Froman (New York).
Har indspillet og spillet med Hugo Rasmussen Thomas Franck, Jacob Fischer, Søs Fenger, Sten Holgenov, Jacob Christoffersen, Christina Von Bulow, Jørgen Emborg, Bob Rockwell, Kjeld Lauritsen, Jesper Lundgaard, Jens Winther, Malene Mortensen og mang

Joel Illerhag, Bas.

Joel Illerhag studerer på Rytmiske Musikkonservatorium. Han har arbejdet som sideman i forskellige konstellationer med solister som eksempelvis Tomas Franck og Jens Winther.

Daniel Nacach, 5 th on the line to bust your brain cells with Argentinean grapes

Door 40,- dkk

http://www.tangoyvinos.dk
Or
www.malbecvin.dk
Visual person?

http://picasaweb.google.com/TangoyVinos/ArgentinskVinbarTangoYVinosArgentineanWineBarInCopenhagen#

Importing wines from home, Argentina. Serving it with our own style

Pictures?? Try our gallerys

Har man bärbuskar sedan tidigare är det ingen konst att skaffa nya. Det är bara att ta sticklingar av fjolårsveden på senvintern innan knopparna börjar svälla och busken fortfarande är i vila. Gör sticklingarna  ca 20 cm långa och klipp av dem en halv centimeter under ett knoppanlag. Sätt tre till fyra sticklingar i en nio centimeters kruka. Använd en inte alltför kraftig gödslad jord, gärna med lite extra torv. Planterar du dem med en gång får du ha krukan inomhus, gärna i ett svalt utrymme. Täck med plast för att minska uttorkningen. Vi vattnar mycket rikligt i våra underbevattningstråg.

När sticklingarna har rotat sig ordentligt fram på försommaren planterar man ut dem på rad i trädgårdslandet med en decimeters mellanrum. Nästa säsong är de redo att planteras ut på sin rätta plats. Klipp ner dem till en deciemeter om de inte har fler än tre grenar så skjuter de snabbt nya skott.

Sticklingar av svarta, vita och röda vinbär samt fläder och aronia