I fjellet på Østlandet har de kunnet boltre seg på ski i noen uker. Nå viser Kong vinter seg i fjellet her vest også.

Vi hadde tendenser til snø i fjellet her vest i oktober, men mildværet tok knekken på den.

De siste dagene har det endelig begynt å dette ned litt hvitt fra himmelen igjen og det er lov å håpe på at det det snart er en skiheis i nærheten som begynner å gå.

Les og: Mens vi venter!

I Myrkdalen har de hatt 30 cm med snø oppe i høyden på 800-1000 meter siden oktober, men helt nede har det vært grønt. De siste dagene har det kommet mersnø og meldingene lover mer fremover.

Nederst i anlegget er det fremdeles tynt, men på toppen av stolheisen ligger det nå ca 60 cm med snø og oppe i Kari Traa-heisen ligger det enda mer.

Myrkdalen satser på å få noen heiser i gang til helgen 5 og 6. desember.

Les og:

I Eikedalen har det og vært litt snø i oktober som forsvant igjen. Nå har et nytt tynt lag med “melis” drysset over Eikedalen og det er lov å håpe på en bra sesong i vinter.

- Vi vil sette i gang snøkanonene i Eikedalen denne helgen og satser på å kunne åpne i midten av desember,  sier daglig leder Fredrik Tønjum.

Vet inte om det har med vädret, åldern, tiden eller de progressiva att göra men jag känner mig överfallen av julen – julöverfallen. Pratade med Måsen (ja den här Måsen kan verkligen prata..) och fick reda på att det är första advent nu i helgen. Hade någon frågat mig så hade jag svarat att det nog är om ett par tre veckor. I förrgår trodde jag att det var igår och sa att i morgon hade vi styrgruppsmöte, men det var ju idag, det vill säga då var det övermorgon. Idag tror jag att första advent är om flera veckor och får reda på att det är nu till helgen.

Bara konstatera att jag går fel och att det verkar vara en galopperande felinställning. I förrgår för fort, idag för sakta. Affärerna började julpynta för ett par månader sedan, tror att det var det som fick mig att tappa begreppen.

Vill du veta mer om julen så kan du kolla ‘Jul i Sverige‘ där står det gôrmycket om julen. Om du bara måste ha en Dear Deer – väggkrok i form av ett julaktigt rådjur så klicka här. Gillar du hundar, då ska du ta en sväng förbi den här bloggen där får du tips om julpynt med hundmotiv. Lite julpynt med personlighet kanske? Odla.nu har lite tips om hur du kan använda växter för att göra lite mer personligt julpynt.

Flirtkule-gris!

När jag var liten så gjorde vi julpynt av flirtkulor. Bland annat Lilon.se säljer flirtkulor. Om du undrar vad en flirkula är så kan Nationalencyklopedien tala om det för dig – här hittar du förklaringen, att man brukar kasta dem på varandra var nytt för mig också… När jag susat runt på nätet och tittat på julpynt så såg jag också att den riktigt händige planerar långt i förväg och sår sina egna julgranar, dé du! Kan tänka mig att stoppa korv och göra kalvsylta, men gränsen går nog vid att så julgranen.

Nu ska jag ta och titta på lite semesterbilder från sköna sommardagar för att återfå blansen i tillvaron!

Herregud, jag insåg precis att det är julafton om mindre än en månad. Det känns hur konstigt som helst. I år blir första julen jag inte firar med min familj och släkt. Jag har verkligen firat varje år med dem så det kommer bli lite konstigt. Har ni varit i samma sits nångång, brutit traditioner rakt av? Varför gjorde ni det? Hur kändes det?

Blev alldeles sugen på att handla julklappar nyss. Tycker inte om köphetsen bara för antalet paket och sånt, men att hitta personliga saker att ge är fint. Dessutom är jag en sucker för att slå in julklappar, pyssla och skriva julklappsrim men går miste om det lite då jag inte har tid att rimma och fixa innan vi flyttar men ska lämna klappar här. Som tur är har jag den perfekta lösningen.

__________________________

Rävens upplägg för en awesome jul

Min plan är att vänta till mellandagsrean, och shoppa då. Det kommer behövas både saker till lägenheten, till Rifa och till mig och Robin. Jag kommer sakna hela paketgrejen mycket i jul, inte för innehållet och det materiella värdet utan för känslan av att sitta i en hög med paket inslagna i julklappspapper och läsa på rimmen i smyg när föräldrarna inte ser.

Sen ska sakerna slås in, pysslas med och rimmas på, mata min konstnärssjäl lite så att säga, ni kanske har lagt märke till att jag gillar att rimma fult Så blir det en liten mini-julafton dagen efter med pepparkakor, glögg och paket. Det kommer bli jättefint.

__________________________

Julen 2006, vår gran.

jeg tror jeg forstår hvorfor noen mennesker mater duer, byenes fornemste skadedyr, spurver og måker.

men hvem kan fortelle meg hva som skjuler seg bak pupillene, de stumme svarte sirklene, som jeg aldri kan forstå et menneske gjennom.

skulle deres nakne sjel sitte gjemt i synsnerven?

Dette stykke vil jeg fortelle dere:

In other News.
Plante om fredslilje, henge opp fuktige klær. lukte på råten.
lese, lage, spise, prate, gråte, tåke, bråke stilt om vinteren.

I vacker vintermiljö

Anna Hedenrud

Ble Cafe Spesial, og et par andre steder, med Birgitte, Hamed, Eduardo og Gonzalo i dag.Mannen som jobber der lager verdens fineste, og beste, mocca.

Tror cafe-vandring er det eneste jeg liker å gjøre på vinteren. Bare sitte inne, med en mocca i hånden, og høre på regnet utenfor. Dessuten har jeg hysteriskt morsomme venner. Er faktisk gangsperr i fjeset etter å ha ledd i overkant mye!

Fikk du litt lyst på Moccaen min nå???

Fjoh, da er jeg nesten ferdig med leksemaratonet. Jeg satt noen timer i sofaen etter at jeg kom hjem fra skolen og bare sløvet, for “jeg har jo ikke mye lekser i dag”. Kanskje en idé å sjekke notatboken før man får den tanken. Etter noen timer finner jeg ut at jeg har både geografi- engelsk- og spansklekser. Sånn kan det gå.

Men nå er jeg ihvertfall endelig ferdig, og det er tydeligvis tid for fotballkamp-titting her i stuen. Manchester mot Zürich. Jeg kunne egentlig ikke brydd meg mindre med tanke på at det er Manchester, og fordi Liverpool har gått ut av Champions League.

Det eneste jeg mangler nå er å finne noen bilder til Stian og min sin spanskoppgave, en tidslinje.
Nå skal jeg spise enda en klementin og lage en kopp namnam kaffe.
Gleder du deg til vinter?

Idag har vi fått våra skoltröjor! Dom blev assnygga!

“VÅR KLASS ÄR INTE GJORD FÖR ATT HA ETT GEMENSAMT TRYCK”

Folk har frågat lite varför vi har fått dom redan, men det är ju helt enkelt för att vi beställde dom tidigare Och det är ju nu när det är kallt man vill ha dom

Nu måste jag öva lite till fysik-provet imorn! -.-

Hundar är inte hela världen, men de gör världen hel…

Knastrandet från stegen krossade andetagen. Snön tycktes falla från alla håll. Det var inte höst längre, heller inte snart jul, utan någonting mittemellan. Luften var klar och uppfriskande – det var den förvisso, men kylan som lade sig i strupen likt en snöboll dränkt i frusen is hade jag gärna bytt ut mot höstens förmultnande – på samma gång livgivande – andedräkt.

Jag skruvade upp musiken som vaggade i mina öron tills hela världen dränktes i tonerna, som likt snöflingor valsade då de föll genom luften ned mot marken. Där sedan, ibland allt det vita, satt jag mig ned på en kall parkbänk och såg upp mot himlen. En snökristall landade i mina ögon; däri formades då en droppe, likt en tår, som sakta dalade nedför kinden. Längst ned på hakan stannade den – hängde den kvar, och släppte inte taget. Trots att den kanske både ville och kunde.

Någonstans på vägen blir likväl vattnet till ånga eller is; till en liten snöstjärna, men innan detta hänger den kanske på någons haka och vägrar släppa taget. Någonstans mittemellan.

I starten af november i Danmark tror jeg ikke jeg så solen på noget tidspunkt og det regnede det meste at tiden. Jeg så derfor med glæde frem til at komme tilbage til varmen. Men blev dog slemt skuffet på det område, eftersom den Syriske vinter så småt var startet. Således var det faktisk koldere den første uge hernede end det Danmark jeg forlod. Med ca. 5-10 graders varme, kombineret med en kraftig vind, så med chill-factor føltes det som minus 10. Godt jeg havde husket min sweater, hvem havde troet man brugte det i en ørken?

Den sidste uges tid har det dog været 15 grader om dagen og solen har været fremme, så det føles som en god forårsdag derhjemme, med koldt i skyggen og varmt i solen. Der er jo ret øde i ørkenen og stort set ingen huse og vegetation til at holde på varmen fra om dagen.

Den kommende weekend er der Eid. Den første Eid, hvor jeg var på “road-trip” til Damaskus efter Ramadanen i september hed Eid-ul-Fitr der markerede afslutningen på fastemåneden. Den kommende Eid falder 70 dage efter Ramadan og markerer afslutningen på pilgrimsrejserne til Mekka.

Vi tager dog ikke til Mekka, men til Dubai, hvorfra jeg håber at have et par historier til bloggen næste uge.

Forresten har jeg de sidste mørke aftener rodet med endnu en blog. Denne om små historier og anekdoter ved at rejse generelt. Læs mere på http://www.chanze.dk/rejseanekdoter

Idag påpekade en kollega lite försynt att det bara är en månad kvar till julafton. Och samtidigt fick vi samtidigt den senaste kampanjen på jobbet med posten – full av pepparkaksgubbar och andra juliga meddelande.

Jag kan inte hjälpa det, men jag får lite ångest. Det är på tok för långt ifrån mina tankar att börja tänka jul, paket, glögg och annat. Jag menar, det är ju inte en endaste liten antydan till snö!

Idag skiner till och med solen från en härligt blå himmel och luften är hög och klar. Det är höstigt och krispigt och just nu lockar en promenad mest av allt.

Men inte kan jag se mig själv springa omkring bland affärerna och köpa julklappar, trängas med hundratals andra och gå på julskyltning. Den är för övrigt på söndag.

Brrr…

I starten af november i Danmark tror jeg ikke jeg så solen på noget tidspunkt og det regnede det meste at tiden. Jeg så derfor med glæde frem til at komme tilbage til varmen. Men blev dog slemt skuffet på det område, eftersom den Syriske vinter så småt var startet. Således var det faktisk koldere den første uge hernede end det Danmark jeg forlod. Med ca. 5-10 graders varme, kombineret med en kraftig vind, så med chill-factor føltes det som minus 10. Godt jeg havde husket min sweater, hvem havde troet man brugte det i en ørken?

Den sidste uges tid har det dog været 15 grader om dagen og solen har været fremme, så det føles som en god forårsdag derhjemme, med koldt i skyggen og varmt i solen. Om natten er det dog blevet nødvendigt for de fleste at tænde for varmen. Der er jo ret øde i ørkenen og stort set ingen huse og vegetation til at holde på varmen fra om dagen.

Den kommende weekend er der Eid. Den første Eid, hvor jeg var på “road-trip” til Damaskus efter Ramadanen i september hed Eid-ul-Fitr der markerede afslutningen på fastemåneden. Den kommende Eid falder 70 dage efter Ramadan og markerer afslutningen på pilgrimsrejserne til Mekka.

Vi tager dog ikke til Mekka, men til Dubai, hvorfra jeg håber at have et par historier til bloggen næste uge.

Forresten har jeg de sidste mørke aftener rodet med endnu en blog. Denne om små historier og anekdoter ved at rejse generelt. Læs mere på http://www.chanze.dk/rejseanekdoter

Snacka om mysko väder egentligen. I oktober var det minusgrader och svinkallt och nu i november, när man lagom inhandlat vinterkläder och skor och tagit på sig dem, ja då är det helt plötsligt flera plusgrader och varmt ute. Förutom mörkret så är det svårt att tro att vi går mot juletid. En månad till julafton idag förresten.

Jek kan ikke skjønne hvordan enkelte tør å gå ute nå uten refleks. Vi var vitne til to nestenulykker på veien til skolen i dag tidlig. En dame med svart kåpe, svarte støvletter og mørkt hår krysset veien, i fotgjengerfeltet, i en av gatene like ved skolen hvor det fra før er dårlig sikt og ikke lys. Bilen som kom måtte bråbremse for å ikke kjøre henne ned. Damen ble selvfølgelig veldig sint og skjelte ut sjåføren etter noter, men ble ganske stille da sjåføren fikk sagt at kanskje det hadde vært lurt å bruke refleks…..

Det koster så utrolig lite å bruke refleks, og ikke minst det kan redde livet ditt.

Jeg er oppvokst på bygda, og der er det ikke like mye gatelys som i Oslo, og jeg husker vi ikke fikk lov å gå ut før mamma eller pappa hadde sjekket at refleksen var der den skulle. På enkelte jakker sydde mamma på ekstra refleksbånd bare for å være på den sikre siden! Siden jeg er oppvokst med foreldre som er refleksomane har overført noe av dette til Lillemann. Lillemann har en refleks i hver lomme, de påsydde på sekken og et par ekstra limt på på sidene av sekken. Jeg har en i hver lomme og en hengende på veska. Storemann er det værre med, men jeg har nå klart å få satt på noen få reflekser på han også!

Moralen er vel egentlig ganske enkel!

BRUK REFLEKS!!!!!

Det regner og regner. Jeg synes det er fantastisk med regn, for da kan jeg kose meg inne  med en god bok, te og masse sterinlys. En god unskyldning til å gjøre ingenting… Jeg synes det er litt morsomt å se folk løpe i nærmest panikk til bussen, men paraplyen vrenger seg og kaffen velter ut av koppen. De er så redde for å bli litt våt på jakka og håret før de skal sitte åtte timer på kontoret. Jeg elsker å gå i regnet og bli litt bløt, da er det ekstra fint å komme på kontoret. Har ikke så veldig lang vei å gå, det har vel kanskje litt å si det og…

1S

Nej denna vinterns nyhet föll mig inte i smaken. Någon krydda gjorde att det kändes som att jag åt sill. Någon uttryckte sig som så att chokladen var bra för man åt inte upp hela på en gång och då räckte den längen.

Nej den behöver jag inte köpa igen.

Ge ditt eget betyg och lämna gärna en komentar!

BT på nett skriver om bakefeber i byen etter at noen har rasert og ødelagt hele byens julestolthet. Som en utflytta “bergenser” vet jeg hvor viktig pepperkakebyen er, og senest ifjor var jeg meg stort og smått i min familie og hentet litt førjulssteming i pepperkakebyen. Et obligatorisk besøk for veldig mange bergensere. Og for meg noe av det som gjør Bergen til Bergen.

Pepperkakebyen en lørdag i desember 2008. En varm barnehånd i min, pepperkake i den andre hånden og store mengder entusiasme og juleglede. 

Den aller fineste ifølge den lille fotografen som fant sin favoritt i pepperkaken.

Og for å gjøre det godt igjen!!

 Ta et stykk pepperkakehus, snop og melis

en god venn

 og vips, et nytt bidrag til pepperkakebyen!!

Är det vinter nu?

Fotat genom köksfönstret

♦

Pappa, vad tror du om denna trefot till fågelmaten? Sambo ska hjälpa mig med det sista.

När jag ser barn leka på gatorna här i Wellington, eller hur deras föräldrar lyfter ut cykeln från kofferten så de kan cykla på gåvägarna i stan, tackar jag gudarna att jag fick växa upp där jag gjorde. I de värmländska skogarna. Man behövde inte oroa sig för tungt traffikerade vägar. Mamma och pappa behövde ine packa ner cykeln i kofferten och ta mig till ett ställe där jag kunde cykla. Vi behövde inte uppsöka badland eller köra bil i flera timmar för att ta oss till stranden på sommaren. Vi somnade inte till bullret av traffik utanför våra fönster, utan hellre från vindens sus i de stora häng björkarna utanför huset, ugglorna i skogen, rävens skrik, golv som knakade och väggar som susade.

Jag kan tänka tillbaka på min barndom med ett leende på läpparna.

Vår:

Min bror och ag och mina två bästa kompis och deras storasyskon gick in i skogen bakom huset, bort mot en glänta där det var alldeles vitt av vitsippor. De växte överallt! Skogen luktade av varma barrträd efter att den varma vårsolen värmt upp dem. Marken var mjuk igen efter att tjärlen släppt och i bakgrunden hördes små fåglarnas kvitter, bäckar som återigen porlade och någon som klippte gräset för första gången den året. Vi sprang igenom de vita, bländade vitsipporna, skrek våra vårskrik, precis som Ronja och sen började vi plocka famnarna fulla. Varje syskon par plockade så mycket de orkade för att kunna ge sina föräldrar den största bukett med vitsippor de någonsin sett. Detta var det bästa tecknet på att våren kommit. Det och tussilago i dikes kanten.

Efter att ha plockat famnarna fulla med vitsippor och överraskat våra föräldrar var det dags att rita hopp hagor på gatan utanför våra hus och hoppa glatt fram och tillbaka i våra seglar skor. Eller så lekte vi kurragömma med våra basket kängor. Jag minns de där skorna som om det vore igår. Jag hade en grej för mina seglar skor i många år. När backen var fri från snö, åkte seglar skorna på. Några år senare var det basket kängor som var i ropet, och inte kunde jag vara sämre än alla de andra i kvarteret.

Medan vi barn tog ut våra cyklar för första gången det året, satte sig granntanterna i varandras trädgårdar eller på balkongerna och drack kaffe och åt nybakade bullar utomhus för första gången det året. Samtidigt droppade det från taken, vinden kylde och barnen skrek av förtjusning.

Sommar:

Jag har gått igenom många skolavslutningar i mitt liv, men den jag minns bäst var nån gång i låg eller mellan stadiet. Min mor jobbade den dagen så det var bara min far, storasyster och storebror som deltog i sommarsånger, hurrarop och musik från barn som precis börjat spela ett instrument. Efter skolavslutningen for vi hem och åt en utmärkt pinoccio tårta som min syster lagat. Jag var så lycklig! Jag älskade när min far kom till skolavslutningar eller konserter som jag deltog i. Jag var så stolt och så lycklig och kände det som att hela världen, just den dagen, var perfekt!

Nästan vart annat år for min mamma, min bror och jag till Norrland för att hälsa på min gammel morbror. Vi for nästan precis efter skolavslutningen och tog tåget till Kalix. Det var ett spännande äventyr. Mamma hade packat med tunnbröd med ost, skinka och sallad och juice i trekantiga tetrapak. Ahlgrens Bilar fick vi till efterrätt och kanske också en choklad boll om vi hade tur. Detta var vår speciella rese mat. Och vi älskade det!

Semester i Kalix var alltid lika underbart. Vi fiskade med metspö, kastspö eller fångade små fisk med håvar. Vi badade i det kalla vattnet, klättrade på hällerna som vattnet finslipat så att de var alldeles lena. Vi hörde om berättelser från förr i tiden, när min gammel morbror ägt renar, när han jobbat på ett stort fartyg, om hur han bara gick i skolan i ett par år, eller hur min mor varit som barn. Det var en härlig uppväxt.

Väl hemma i Värmland igen jag och min bästis ofta ner till badstranden, bara några minuter iväg med cykel. Där badade vi dagarna i ända. Ibland for vi med våra familjer till stränder längre bort, antingen med båt eller bil. Vi sov i tält och åt popcorn och berättade spökhistorier och lyssnade på Ronny & Ragge innan vi somnade i den varma sommar natten. Vi lekte dunken, kurragömma eller vita stenen med kvarterets alla barn. Pappa gjorde en vatten rutshkana i plast i våt trädgård som kvarterets alla barn förtjust for nerför. Vi grillade på kvällarna, vi hade midsommar fest och kräftskivor med grannarna. Vi åt egen odlade grönsaker. Vi for på små äventyr och lekte i den underbara trollskogen brevid vårat hus. Sommrarna var underbara, men alldeles för korta…

Höst:

Skolan började igen. Ofta med spänning. Nya ämnen, kanske en ny lärare, nya saker att lära, nya klasskamrater kanske ellr utflykter att se fram emot.

Vi lekte kurragömma i höstens alla löv eller hoppade i lövhögarna så att grannarna fick göra om sitt ryddings arbete. Vi lekte i regnet, satt inne och spleade spel, filmade oss själva och gjorde små musik videos. Vi såg på shlager festivalen som då hade en orkester oxå, vi diggade Carola och dansade till hennes vinnande låtar.

Hösten var en fin årstid…är en fin årstid, men den kändes alltid som en lång väntan. Väntan till vintern, till julen, och sen till vår och sommar igen…

Vinter:

När snön lagt ett beskydande täcke över vårat landskap, då kom pulkorna, bobben, skärtlapparna, skridskorna, skidorna och sparkarna ut från sina vrår. Vi for med våra pulkor, bobbar och skärtlappar nerför branta backar. Vi strevade uppför backarna och sen skrek av förtjusning nerför backarna igen. Vi gick till hockey rinken eller till den frusna sjön och trevade oss fram på våra ballerina skridskor. Vi åkte långfärds skidor och drack varm choklad och åt prickig korv smörgås på våra turer. Alla barn i området tog på morgonen fram sina sparkar och satte ihop dem till ett långt tåg. Sen for vi tillsammans nerför gatorna till busshållplatsen där vi väntade på att bussen skulle ta oss till skolan. Vi rullade enorma snöbollar upp för backen på vögen hem igen och byggde stora snögubbar i kvarteret.

Men bäst av allt var jullovet. När december gått med alla förberedelser i skolan och i hemmet. När man firat Lucia i alla skolor och kyrkor och knäcken hade kokats, lussekattorna och pepparkakorna bakats och glöggen inhandlats. När fjärde advent närmade sig och julen stod för dörren. Underbar julmat som spred sin doft i varje hus. Ljusen som brann både ute och inne, i ljusstake eller snölykta. Alla tomtar som gick från stuga till stuga och Kalle Anka som spelade på TV:n. Det var jul…

I mellandagarna brukade jag lägga pussel med min mor. Hon fick ofta ett pussel i julklapp. Min far gick runt i nya tofflor som han fick varje jul, min bror spelade nintendo eller tecknade och min syster kom på besök med sin lilla hund.

Sen nyår. Jag vet inte varför, men nyår har alltid känts vemodigt för mig. Man festar med god mat och dryck, umgås, skrattar, pratar minnen… Sen räknar man ner till tolvslaget och så är det plötsligt ett nytt år. Nya förhoppningar, nya drömmar, nya löften som ska uppfyllas… Men jag är alltid lika vemodig. Kanske är det för att man snart är ett år äldre, eller för att barndommen så snabbt for förbi. Eller för att man är rädd för det okända som det nya året har att erbjuda.

En sak är säker… Våren kommer snart igen. Sen sommaren, hösten och ett nytt nyår. Samma sak, varje år…