We find these charming yellow violets on moist wooded hillsides; these grew near the Trillium Trail in Fox Chapel.

Gray lists this as Viola scabriuscula; others as V. pubescens var. scabriuscula or V. eriocarpa. From Gray’s Manual of Botany: V. scabriuscula Schwein. (SMOOTH YELLOW V.) Similar to the preceding [V. pubescens], with which it intergrades ; the more pronounced forms have commonly 2-4 stems and 1-3 radical leaves from one rootstock, the stems shorter and more leafy, the leaves smaller and sparingly pubescent to glabrate, the time of flowering earlier ; flowers, capsules, and seeds as in the preceding [petals purple-veined, the lateral bearded ; sepals narrowly lanceolate, acute ; apetalous flowers abundant in summer on short peduncles ; capsules ovoid, glabrous or woolly ; seeds light brown, large, nearly 3 mm. long].  Moist thickets, often in heavy soil, e. Que. to L. Winnipeg, and southw.

Our most common violets are the violet-colored ones, but these white ones are often found in open woodlands. These grew in a woodland that was also liberally dotted with common blue violets and a scattering of yellow violets.

Blue Violet

Weber page 342

Information at Southwest Colorado Wildflowers

Information at Colorado Plant Database, CSU

Yellow Violet

Weber page 341
Information at the Denver Colorado Native Plant Society Site

Information at Colorado Plant Database, CSU

Varmt, varmt, vansinnigt hett!

Kan knappt ta mig ut och ändå har jag aldrig tidigare så länge jag kan minnas klarat mig undan så lindrigt denna svedande allergiklåda en vårsommar som denna. En kort tur utomhus medan Solen var skymd av svalkande moln gav mig en skymt av mycket som blommar.

I trädgården

Maskrosorna (Taraxacum spp., Asteraceae) blommar nu här och var, gullvivorna (Primula sp., Primulaceae) likaså, styvmorsviolerna (Viola tricolor, Violaceae) blommar i blålila band i gränslanden mellan mattor av gräs och skogar av snärjande växtlighet. Vitsipporna (Anemone nemorosa, Ranunculaceae) håller än i sig och jag såg ett bestånd av vad jag kallade skärsippor när jag såg dem, underbart spirande i rosa nyanser. Skogsnävan (Geranium sylvaticum, Geraniaceae) närmar sig blomning medan rödbläran (Silene dioica, Caryophyllaceae) fullt ut blommar, till och med daggkåpeblomstänglar (Alchemilla sp., Rosaceaes) kunde jag skymta i ett hörn kommande så snart i full blom, tistlarna (Asteraceae) är mäktiga i sina djupt granna färger och smärtinjagande spikar, rabarberbladen (Rheum rhabarbarum, Polygonaceae) växer sig allt större, harsyrans (Oxalis acetosella, Oxalidaceae) vitskärskåreblommor täcker kalhyggets mark, humleblomster (Geum rivale, Rosaceae) står enstaka utplacerade med sina undersköna blom, grobladens (Plantago major, Plantaginaceae) blad växt sig fullstora och kämparnävarna växer snart nog ut. Snödropparnas tid är över, men än finns skilla (Scilla sp., Hyacinthaceae), kulturspridda jordgubbeplantor (Fragaria × ananassa, Rosaceae) växer snabbt ifrån sina kusiner vad gäller bladens spann. Knappt finns ett endaste träd eller buske utan gröna blad eller barr. Ja, och blommande förgätmigej (Myosotis sp., Boraginaceae) därutöver.

Torkning?

Skördade så unga, späda blad av vallört (Symphytum sp., Boraginaceae), tussilago (Tussilago farfara, Asteraceae), smultron (Fragaria moschata, Rosaceae), daggkåpa, av daggkåpan tog jag ett fåtal blomskott också, av brännnässlorna (Urtica dioica, Urticaceae) toppskotten. Ska söka finna lämplig plats att torka dem på nu.

Hamrånge, middag, soligt och varmt.

I trädgården

Så många örter vars bruk jag delvis känner. Så många har börjat växa upp, så många har börjat blomma.

Av de jag vill sätta tänderna i nu är bland andra brännnässlor (Urtica dioica, Urticaceae), vallört (Symphytum sp., Boraginaceae), maskrosor (Taraxacum sp., Asteraceae), harsyra (Oxalis acetosella, Oxalidaceae). Och så, dem utöver, vinbär (Ribes spp., Grossulariaceae), kämpar (Plantago spp., Plantaginaceae) för te och annat.

Speciellt av intresse är vårens första harsyreblomma, blommande natt och dag (det vill säga styvmorsviol; Viola tricolor, Violaceae), kommande blomknopp av gullviva (Primula sp., Primulaceae) och ståndaktiga skogsfräkenskott (Equisetum sylvaticum, Equisetaceae). Annat jag såg på denna lilla tur var späda hallonblad (Rubus idaeus, Rosaceae), grönskande måra (troligen stormåra; Galium album, Rubiaceae), blommande våtarv (Stellaria media, Caryophyllaceae), blomknopp av humleört (det vill säga humleblomster; Geum rivale, Rosaceae) och eventuellt blad av både skogsnäva (Geranium sylvaticum, Geraniaceae) och rödblära (Silene dioica, Caryophyllaceae), mycket som får mig att tänka på midsommar. Ja, och en massa annat. Det mesta har jag ingen koll på för tillfället, men jag lär mig.

Har fortfarande inte tagit reda på om det är äkta eller uppländsk vallört; hur än deras namn bestämts är användningsområdena de samma.

Känner dessutom av allergi sedan några dagar, började i och med att jag började hjälpa till att ”vea”, hålla på med nästa vinters ved.