Nu har Mr Hund fått sitt, han var inte så nöjd med promenaden han heller ska ni veta! Nej, sånt evinnerligt regnande gör ju ingen glad – men jo då, jag klädde på mig ordentligt! En kopp gott jordgubbste efteråt gjorde ju livet lite lättare och trevligare.

Men det är inte utan att man längtar till varmare breddgrader, som här till exempel. Här var jag 2003 eller möjligen om det var 2004, minnet är bra men kort. Varmt och gott att bada i, vattnet som kommer nerforsande är nämligen varmt och kommer från en varm källa lite längre upp längs sluttningen. Sluttningen var för övrigt en vulkan och vi befann oss på Azorerna.

Och ja just det… nu hittar ni mej här ja

Das ist der Koko Head. Ein Berg auf Hawaii, der wie alle Berge auf Hawaii ein ehemaliger Vulkankrater ist. Koko Head ist 232 Meter hoch. Hawaiianer finden das hoch. Deutsche würden so etwas zu Hause nicht einmal „Berg“ nennen.

An der steilsten Stelle des Berges befinden sich Treppen, die zum Gipfel des Koko Kraters führen.

Naja, oder so etwas ähnliches wie Treppen jedenfalls.

Bis zum Gipfel sind es genau 1048 Stufen.

Das sind so viele, dass man nach öfter mal Pause machen muss.

Und irgendwo bei der Hälfte überlegt man sich wieder umzudrehen.

Aber nichts da, weiter geht’s! Schließlich erwartet einen am Gipfel ein herrlicher 360 Grad Ausblick über den ganzen Südostteil der Insel… einschließlich Regenbogen…

Außerdem kann man dumme Fotos machen…

… und allen Leuten einen gehörigen Schrecken einjagen. Dabei steht man ganz relaxt auf einem Felsabsatz.

Man hat auch einen herrlichen Blick auf Hawaii Kai und die anderen „Berge“,

und kann auf den Sonnenuntergang warten.

Der Rückweg fällt viel leichter: Es geht ja BERGAB!

…sodass man auch einen Blick für die Details hat.

Nur das nach Hause kommen gestaltet sich schwierig, da der letzte Bus um fünf Uhr weg ist. Glücklich, wer ein Fahrrad hat.

Denn ansonsten läuft man drei Stunden durch die Dunkelheit auf der Suche nach einer Buslinie, dir IRGENDWIE in Richtung Honolulu unterwegs ist.

Java-Vulkan Tour

Wie auf Teneriffa ist auch die Vegetation auf La Palma sehr abwechslungsreich.

Wo: La Palma
Wann: Oktober 2009
Kamera: Fuji FinePix S7000

Heute stand mal wieder ein Nationalpark auf dem Programm. Aber wohl einer der spektakulärsten, die man sich vorstellen kann. Wo sonst hat man eine so gute Möglichkeit, auf einem aktiven Vulkan zu wandern. Und zwar nicht nur auf einem aktiven, sondern auf einem, der gerade am Ausbrechen ist!!!
Zuerst bin ich zu verschiedenen Ausblickspunkten am Kraterrand gefahren. Man konnte in den Krater hereinschauen und sah die riesigen Mengen an Gas, die er ausstöst. Auch wenn der Wind die Gase von uns weggeweht hat, war der Gestank an manchen Stellen fast nicht auszuhalten…
Auf dem Weg entlang des Kraterrands gab es Schwefelfelder und dampfende Felsen und löscher zu sehen. An einer Stelle konnte man sogar durch einen Tunnel durchlaufen, durch den die Lava bei einem früheren Ausbruch unterirdisch in den Ozean geflossen ist.

Danach bin ich in den Südosten der Insel weitergefahren. In dem dortigen Bezirk wohnen fast ausschließlich Hippies, man fühlte sich echt einige Jahrzehnte zurückversetzt! Mit einem habe ich mich kurz über den Sinn des Lebens unterhalten, das war sehr interessant! Im Südosten gab es dann auch noch ganz versteckt einen kleinen Strand mit schwarzen Sand. Man muss an einer bestimmten Stelle am Straßendrand parken und dann eine kleine felsige Klippe herunterklettern, um dorthin zu gelangen. Wahrscheinlich ist der Strand auch dehalb fast ausschließlich von Nudisten (natürlich alles Hippies) besucht, die dort an einer Stelle auch Musik gemacht und getanzt haben. Muss man einfach selbst gesehen haben!

Das Highlight folgte dann aber heute Abend. Einig Kilometer entfernt gint es eine Stelle, an der man glühende Lava sehen konnte. Über ein erkaltetes Lavafeld mit spitzen Steinen und tiefen Spalten ging es mit der Taschenlampe bewaffnet durch die Dunkelheit. Vorher wird man von etlichen Warnschildern auf die Gefahren und die Verhaltensregeln hingewiesen, ein letzter Stand verkauft noch Taschenlampen und Wasser. Der Anblick, der sich einem dann nach gut 20 Minuten Wanderungen über das Lavafeld zeigte, war einfach atemberaubend!! Zuerst ein langsam vor sich hinfliessender Lavastrom, der Büsche und Bäume in Flammen aufgehen ließ und an den man bis auf wenige Meter rankonnte, so dass man richtig die Hitze gespürt hat. Und dann eine Stelle, ab der die Lava etwas weiter entfernt unter immer wiederkehrenden Explosionen in den Pazifik fließt. Wow!!
Leider sind die Fotos auf Grund der Lichtverhältnisse und des nicht vorhandenen Zooms meines Iphones etwas bescheiden, aber ein paar Sachen kann mann hoffentlich erkennen.

Skrivkramp är enligt ordboken en fysisk åkomma, likt musarm. Musklerna krampar efter allt för långt och enformigt skrivande.  Men oftast används nog ordet i meningen skrivblockering, författaren lyckas inte komma vidare i skrivandet hur mycket han eller hon än vill.

Jag har råkat ut för detta många gånger. För mig är orsaken sällan idé torka, snarare tvärt om. Jag får för många Idéer och tänker för mycket. Resultatet blir att det jag får ned på papperet aldrig riktigt blir som jag tänkt mig och skrivkramp uppstår. Hur man tampas med detta problem är olika för var och en. För egen del har jag märkt att det underlättar om jag hela tiden försöker hålla en jämn balans mellan idén och själva skrivandet. Jag försöker hålla tankarna lite flytande tills jag kommit dithän att de ska formuleras i ord. Ett annat knep är att förhålla sig en aning likgiltig till texten i första utkastet. Man ska inte gräver ned sig i detaljer, strunta i om allt inte blir perfekt. Kör man fast kan man lämna den biten tills det blir dags att redigera texten.

I Skunk-skrivandet har jag på detta sätt undvikit skrivkramp. Men nu är utkastet på första boken färdigt, nu måste jag rätta till och skriva om alla dom där bitarna jag inte är nöjd med. Texten ska få sin slutliga form. Men det är lättare sagt än gjort. Jag har drabbats av något som är värre än skrivkramp, nämligen redigeringskramp!

Jag har gått igenom texten en första vända, rättat till småsaker, skrivit om korta stycken. Gjort vissa ändringar som jag visste att jag skulle behöva göra. En av huvudpersonerna har bytt namn, jag har skrivit om några scener och lite annat. Några har läst manuset och lämnat kommentarer.

Men texten känns inte på långa vägar färdig. Den måste kortas, det finns gott om onödiga partier och upprepningar som måste bort. Jag behöver finslipa dialoger, täppa till logiska luckor, lyfta fram vissa karaktärer och trycka undan andra. Jag vet vad som måste göras men det blir helt enkelt inte gjort. Många gånger hatar jag den där personen som skrev första utkastet, jag kan också känna stark avsky för den lättsamme typen som gick igenom texten första

vändan. Dom hade det så lätt för sig. Inga avgörande beslut, bara hoppa över dom mest problematiska partierna och nu är det jag som får ta hand om eländet.

Redigeringskramp!

Jag avskyr att redigera mina texter! Samtidigt är jag väldigt tacksam att jag får göra det.

Själva idén att finslipa en text tilltalar mig, det är roligt att vrida och vända på formuleringar och det är en av förutsättningarna för att det ska gå att skriva över huvud taget. Man kan inte förvänta sig att allt blir rätt på första försöket, man måste vara beredd att gå tillbaka och ändra. Och med tanke på hur första utkastet såg ut är jag glad att jag har den möjligheten.

Men i praktiken är redigeringen en ren plåga. Alla dom där sakerna jag lämnade till senare måste fixas till nu. Handlingen ska cementeras och när

redigeringen är klar får jag inte gå tillbaka och ändra. Oavsett vilka problem som uppstår i nästa bok, eller boken som kommer där efter. Det är nog det som är svårast för min del, det slutgiltiga, idén jag hade blir inte bättre än så här. Detta är sista chansen att få till det som inte stämmer.
Jag vill att boken var klar, NU! Men samtidigt skulle jag vilja få ändra och fixa i det oändliga. Redigeringskrampen vrider om hjärnan och jag kommer ingen vart över huvudtaget.

Så vad har jag då gjort istället för att redigera texten?

Jo, jag har pysslat med yta och skapat in illusion av att boken är färdig för tryck. Jag har gjort ett omslag, layoutat innehållet i pocketformat för att se hur flödet på texten blir. Och jag har producerat en färdig bok. Det går faktiskt alldeles utmärkt att trycka och binda en pocketbok med saker som de flesta redan har hemma.

Jag gjorde layouten i inDesigne, skrev ut dubbelsidigt, skar ut sidorna i rätt stolek och limmade ihop det till en bok.
Man kan lätt tro att det är svårt att limbinda en pocket, men det är väldigt enkelt. Allt man behöver är trälim, två träklossar och en skruvtving (eller två).

Då man skrivit ut, skurit till och lagt ihop sidorna i rätt ordning klämmer man ihop dem så att bokryggen

sticker upp. Där smetar man på flera lager trälim. River och bearbetar ryggen en aning så att limmet går ned ordentligt. Sedan är det bara att låta limmet torka. Resultatet blir en förvånansvärt hållbar rygg. Därefter limmar man fast inlagan i ett lagom tillskuret omslag (helst utskrivet på kraftigare papper, minst 200 gram). Resultatet: en pocket som förhoppningsvis ser ganska proffsig ut.

Detta är så klart inget bra sätt att producera stora upplagor, främst eftersom varje bok tar lång tid att tillverka. Men det är oerhört tillfredsställande att hålla ett färdigt exemplar i handen. Och det blir också lättare att få testläsare om man har en riktig bok att erbjuda istället för livlösa utskrifter i A4-format. Vad gäller redigeringskrampen så lindras även den då man kan hålla och bläddra i en första version av boken, målet med arbetet blir mer konkret.

En annan metod för att ta fram egna böcker är print on demand. Den smidigaste varianten jag hittat är Vulkan.se. Här kan du ladda upp, trycka och även sälja dina böcker. Men som med all print on demand blir tryckkostnaden för varje exemplar ganska högt. Jag testade beställa ett exemplar av utkastet på Skunk och priset blev runt 175 kronor för en pocket på drygt 200 sidor. Nu väntar jag med spänning på att boken ska trilla ned i brevlådan. Skriver mer om den saken då jag sett resultatet.

Men tills dess kämpar jag vidare med min redigeringskramp och ta myrsteg i arbetet med texten. Det känns mer lockande att skriva vidare på bok nummer två. Det har jag också gjort, tio sidor hittills och fortsättningen börjar ta form. Men hur lockande det än må vara att skriva vidare måste jag skärpa mig och se till att bli klar med bok ett först. Annars står jag där med två böcker som ska redigeras, och en redigeringskramp som får svininfluensan att likna en lindrig höstförkylning.

“Und wie wir eben Menschen sind,
wir schlafen sämtlich auf Vulkanen.”
Johann Wolfgang von Goethe (1749-1832)

In der Nähe des Brunnens in der Nähe von Wassenach in der Eifel wurden früher römische Münzen gefunden, daher trägt er den Namen “Römerbrunnen”. Er weist vulkanische Aktivitäten auf, was sich durch aufsteigende Gase im oval eingefassten Brunnenbecken zeigt. Dadurch hat das Wasser auch einen starken Eisengehalt, was dem zum direkt daneben liegenden Bach fliessenden Wasser seine rostfarbene Färbung gibt.

I den här broschyren (pdf) kan du läsa mer om den skrivkurs som jag och Vulkan anordnar. Kursen består av sex inspirerande steg som tar dig från idé till en text du kan vara stolt över. Nästa kurs börjar den 16 november. Ladda ner och sprid, länka och blogga om. Du kan anmäla dig till info@vulkan.se. Ordinarie pris är 8500 kr, men under hela 2009 kostar det bara 5800 kr! Vilket fynd!

For lidt over en måned siden fik Siuna sig et marked, altså dvs. de har jo allerede en markedsgade med butikker, men det er et rigtigt marked, hvor der sælges lokale afgrøder fra de nærliggende landbrugshold omkring Siuna by.

Markedet er blevet støttet af den nationale landbrugsorganisation UNAG og er oprettet for at gøre op med dyrere varer hentet fra Managua og kørt herud og solgt, så folk i Siuna kan købe billigere varer og bønderne kan tjene mere ved at sælge direkte til forbrugeren i stedet for at sælge til mellemhandleren, der så og sige tager rø…. på dem og får varerne for en slik.

Det marked skulle vi da også besøge og støtte op om i lørdags, og det viste sig at være især kvinderne som var kommet til byen for at sælge varerne. Udvalget var ikke prangende, men man kunne få diverse frugter og grønt, brød/kager og så den typiske ost cuajada, som alle spiser og fløde. Der er meget kvæg herude, så ost og fløde er altid ved hånden. Vi er nu ikke så vilde med nogen af delene, men men så købte vi noget frugt og noget hjemmelavet syltetøj. Det hele er meget billigere end at købe i butikkerne, så der ligger fordelen selvfølgelig.

Ellers er der lige røget et par andre billeder med i svinget fra en tur til Volcan Masaya og her fra Siuna om Jacobs håndværktøjsprojekt.

Indonesien Lombok, Rinjani Vulkan – Körperfunktionstest

18.06.2009

die Zusammenfassung für jungs:

2100 höhenmeter auf 8 km in 5 stunden.

Alles noch gängig, alles noch machbar, muss ich aber nicht jeden tag haben!

Ok, ohne sabine bin ich auf dem weg den vulkan rinjani zu besteigen. Der ist gerade aktiv und das ist er nur alle 5 jahre….am vortag haben wir auf gili trawangan rumgefragt. Geht das, wie geht das und was kostet das? Ergebnis: die tour wird nur in zwei tagen angeboten. Morgens von gili trawangan nach lombok, hin zum vulkan, rauf auf den vulkan. Uebernachten. Naechsten morgen wieder runter, mit dem auto zur fähre und zurueck nach gili trawangan. Schweren herzens entscheidet sich sabine den trekk nicht zu machen. Die aussicht auf 2100 hoehenmeter machen nach nepal nicht gerade mut. Dazu kommt, dass ein teil des trekks aus „natürlichen“ treppen besteht. Also buche ich alleine.

Morgens um 7 geht’s los. Von einer anderen gili sollen am hafen noch 2 personen dazu stossen. Am hafen nimmt mich abdullah vom reisebüro in empfang. Die anderen beiden seien schon los und am fusse des vulkans würden alle auf mich warten. Insgesamt wären wir 7 leute. Ok. Also rauf auf sein moped und 2 km zu einem restaurant gefahren. Hier wartet ein typ der trekking agentur. ok. Ob ich frühstücken möchte? Ich frage all inclusive, richtig? Antwort: ja schon, aber nicht hier sondern erst ab dem fusse des vulkans. Na dann mal los. Zwei typen der trekking agentur fahren mich in einem auto zum startpunkt, ein hostal am fusse des vulkans. Das dauert wieder ne stunde. So gegen 9 Uhr sind wir da. Wo sind eigentlich die anderen? Auf nachfrage erfahre ich dass die schon um 7.30 los sind. Ist ja schliesslich ein langer trekk und man braucht so 6 bis 7 stunden da hoch….ok. Erstmal frühstücken, all inclusive. Nach einer leckeren portion nasi goreng – hauptsache carbs – geht’s dann gegen 10 uhr mit einem „guide“ los. Noch 15 minuten laufen, eintragen im nationalparkbüro. Mein guide entpuppt sich in wahrheit als porter der gruppe und hat auf mich gewartet so dass ich nicht alleine gehen muss.

Erste etappe, start auf 600 m. Endlich auf dem trekk. Nicht so steil dafür schweinewarm. Dschungel. Die anderen haben 3 stunden vorsprung. Ob das noch zum deutschen tagessieg reichen wird? Unterwegs kommen mir jede menge leute entgegen – auf dem abstieg. Die sehen ganz schoen fertig aus. Aber auch ganz schoen gluecklich. Muss sich also lohnen.

Alle 1,5 – 2 km gibt’s nen stuetzpunkt bestehend aus einer oder zwei kleinen huetten mit kochgelegenheit. Am zweiten stuetzpunkt machen wir 5 minuten pause. Ich bin noch richtig fit und habe die hoffnung die anderen beim mittagessen einzuholen. Ausserdem kriege ich auch hunger. Gibt aber nur orangenkekse. Und ich hasse orange in jeder form von gebäck. Zwischen der zweiten und dritten huette wird’s kernig. Sehr steil. Hier haenge ich den porter ab. Der hat sowieso freunde getroffen und geht mit denen. Die dritte huette ist mittagshuette. Mittlerweile sind wir auf 1500 m. Noch 1200 mehr. Hier treffen wir auf die anderen porter unserer gruppe. Die anderen sind mit guide 15 minuten vor unserer ankunft los.

Weiter, immer weiter. Die vierte huette liegt auf 2000 m. Kurz zuvor endet der dschungel. Nun gibt’s nur noch vereinzelt bäume und büsche. Das erlaubt einen ersten blick auf den kraterrand. Wow! An der vierten huette, mittlerweile ist es kurz nach 2, treffe ich auf meine gruppe. Zwei engländer, zwei australiererinnen und zwei franzosen. 5 minuten nach meiner ankunft machen wir uns auf zum endspurt. Uff! Die letzten 700 meter geht’s steil bergauf, zudem wird das terrain immer rutschiger. Nix is mit deutschem tagessieg. Ich krieche und hechel den anderen ordentlich hinterher. Der guide gibt mir seinen gehstock. Sonst muss ich krabbeln. Wenn ich den mund aufmache habe ich angst mein herz hüpft raus. Mir wird leicht schlecht. Dafür kommt der kraterrand näher und näher, das donnern der eruptionen wird lauter und lauter….

zwei minuten nach den anderen erreiche ich sehr fertig den kraterrand. Und werde für alle mühen reich belohnt. Ein kratersee von ca. 3 – 4 km durchmesser, mittendrin erhebt sich ein kleiner neuer vulkan und aus diesem raucht und faucht es. Drehe ich mich um sehe ich bis zur kueste, in der ferne sind die gilis zu erahnen. Aus der wolkendecke lugt der mount agung auf bali. Boah!!!! Während guide und die porter unsere zelte aufbauen und das abendessen zubereiten, geniessen wir den sonnenuntergang über den wolken auf 2700 m höhe. Der absolute killer!

und wenn die ganzen blöden plug ins mal mitspielen würden wäre hier jetzt ein you tube link. vielleicht später….:)

tadaaaa hier ist der link: http://www.youtube.com/watch?v=Xt6Tjnz0XrU

Nach dem abendessen – es gibt übrigens nasi goreng – wird es empfindlich kühl, geht gen 7 grad. Guide und porter schlafen übrigens draussen auf kartonagen, barfuss! Wir alle geniessen noch ein wenig das unglaublich beeindruckende schöne naturschauspiel und gehen in unsere zelte. Ich schlafe komplett angezogen, inkl. Sweater und windjacke. Eine unruhige nacht wird begleitet von dauerndem donnern und fauchen des rinjani.

Am nächsten morgen geniessen wir bei einem kaffee oder tee den sonnenaufgang. Nebelschwaden ziehen durch den krater. Ich fühle mich wie in herr der ringe. Eine horde angreifender orks aus dem krater hätte mich nicht gewundert.

Wo immer ein fleckchen ebene erde ist stehen andere zelte. Und nanu, ich entdecke ein ca. 8 Jahre altes kind. Was macht das denn da? Eine holländische familie mit guide und portern. Ich frage den vater wie der kleine denn hier raufgekommen ist. Antwort: in zwei tagen. Es ist also doch möglich zwischendrin zu übernachten. Sabine wird sich darüber sehr ärgern. Aber mal so richtig. Denn eigentlich war es sie die auf den vulkan wollte und nicht ich.

Nach dem frühstück – ich brauche nicht zu erwähnen was es gibt – machen wir uns zügig an den abstieg. 4 stunden sind dafür angesetzt. Am anfang geht es flott, dann fällt unsere gruppe auseinander weil das eine oz girl arg schwaechelt und sich übergeben muss. Schnell finden wir raus dass sie dehydriert ist. Oh mann, wie kann man das trinken vergessen?

Auf dem letzten drittel spielen meine knie nicht mehr mit. Es ist zwar nicht mehr steil aber ich kann mich nur noch mit zwei stöcken fortbewegen. Jedes band, jede sehen in meinen knien zerrt und reisst. Und so komme ich wieder ein wenig nach den anderen an. Nach einem kurzen mittagessen geht’s zurück zum hafen, wo uns der saucoolste reggaekäptn durch verdammt unruhige see zurück nach gili trawangan bringt. Humpelnd schleppe ich mich an land wo ich nach wenigen metern sabine bei kaffee und kuchen entdecke. „oh gott, wie siehst du denn aus?“ entfährt es ihr. Hat mich also nicht hübscher gemacht. Aber körperfunktionstest bestanden. So schnell brauche ich das nicht wieder aber gelohnt hat es sich allemal. Immerhin bin ich noch so fit dass abends mit dem fahrrad zum sundowner in den norden der insel fahren.

Ein tag relaxation, dann time to go back to bali.

Vulkan Lady Advanced Elasticated Wrist Support, One Size Review

Feature

• One size fits all support to help aid weak, injured or swollen wrists
• Features a thumb loop, designed to secure the support in place
• Universal design to fit both left or right wrist
• Unique fuchsia colour- everyone will know you are doing your bit!

Overview
Vulkan Lady Advanced Elasticated Wrist Support. Ideal support for any wrist problems or swelling. A great quality wrist support to help with strains or swelling. If you buy a Pink Advanced Elastic support and 25% of the price will go to help fund Breakthrough Breast Cancer�s crucial research, campaigning and education work, bringing us all one step closer to a future free from the fear of breast cancer.

Oct 10, 2009 18:00:05

Aussicht vom Diamond Head auf Waikiki

Er ist DAS Wahrzeichen Hawaiis schlechthin: Der Diamond Head.

Der Diamond Head ist ein erloschener Vulkan, der sich östlich von Honolulu erhebt. Sein Krater kann erklommen werden und bietet am höchsten Punkt eine bezaubernde Aussicht auf Waikiki und das Umland.  Eigentlich ist es eine Schande, dass wir fast zwei Monate gebraucht haben, um den Diamond Head zu erwandern. Aber letzten Samstag dann endlich: Flipflops wurden gegen das einzige Paar feste Schuhe, das ich hier besitze, eingetauscht, eine Wasserflasche eingepackt und losgewandert.

Leider hatten wir nicht daran gedacht, dass mittags um 12 nicht die allergünstigste Bergwander-Zeit ist, weshalb der eineinhalb stündige Aufstieg schon eine schweißtreibende Angelegenheit war. Der touristisch gut ausgebaute Weg führt im Inneren des Kraters entlang, der mit  trockenen Büschchen, vertrocknetem Gras bewachsen ist.

Aber die drei Schweißtropfen rentieren sich bei der Aussicht allemal.

I det siste har det blitt mykje reising rundt, og me har sett mykje av både natur, menneske og Røde Kors-aktivitetar av ymse slag. Medan eg framleis har ok Internett-tilgang tenkte eg å legge ut ein del bilete for å gje eit innblikk i kva me har opplevd.

Først ut er vårt besøk til nabo- og grensebyane Gisenyi (Rwanda) og Goma (Demokratiske Republikken Kongo, DRC). I sistnemnte besøkte me observatoriet som overvåkar aktiviteten i vulkanane i området, som stadig utgjer ein trussel for folk som bur der.

Utsikt frå vulkanobservatoriet i Goma, mot Nyiragongo, som i 2002 hadde eit digert utbrudd. Meir enn 100.000 menneske mista heimane sine, medan rundt 45 mista livet. Det står som regel alltid ei sky av gass ut frå den aktive vulkanen. Fotograf: Sigri Aurora Stokke Nilsen.

fekk omvisning inne på observatoriet og innblikk i korleis overvåkinga foregår- her satelittbilete over endringar i jordoverflata i tida rundt utbrotet i 2002. Finansieringa står forøvrig EU for.

Seismografisk overvåking: på bildet øverst blir Sigri vist ei utskrift av tidlegare aktivitet, medan nedst viser dei rette strekane at aktiviteten ved vårt besøk var låg.

Plansje som viser diagram av lavastraumen i 2002 i oransje øvst til høgre, og satelittbilete av øydelagde byområde (i svart) nede til høgre. Nedst til venstre eit glimt av den stadig aktive lavastraumen i vulkanen sitt krater.

Synet som møtte oss då me kryssa grensa tilbake til Rwanda, angivelig eit av landa i Afrika med lågast korrupsjon og med størst økonomisk vekst. Til venstre i biletet FN-soldatar frå India plasserte i Kongo. Det internasjonale nærveret i Kongo er enormt, inkludert hordar av bistandsarbeidarar og –køyrety. Kjensla av å komme ’heim’ meldte seg hos oss begge då me kom attende til Rwanda!

Nyiragongo sett frå grensebyen Gisenyi i Rwanda, også i faresonen ved eit vulkanutbrot. I 2002, derimot, gjekk mesteparten av lavaen ut over Goma. Til høgre i biletet kan berekunstane til Rwandiske kvinner skimtast. Balansen og nakkestyrken er tidvis heilt utruleg.

Plansje med oversikt over fargekodar ved vulkansk aktivitet, plassert ved Røde Kors-huset i Gisenyi (kan skimtast i bakgrunnen). Det gule flagget i høgre hjørne indikerer ein auka men ikkje dramatisk aktivitet. Varslingstid ved eit utbrot er venta å vere minimum eit par dagar, så folk skal normalt sett ha tid til å evakuere.

Rett før me drog attende vart me gjort oppmerksomme på at røyken opplyst av den aktive lavastraumen faktisk var synleg om natta – og det var eit mektig syn! Dette fenomenet eksisterer kun to andre stader på jorda- i Etiopia og i Antarktis.

Fascinerande å sjå ein aktiv vulkan så nært, og rart å føle på kroppen den store økonomiske skilnaden på den andre sida av grensa. Det var også fint å sjå korleis Røde Kors stadig tilpasser seg og arbeider ut i frå behova i forskjellige område rundt omkring i verda. Meir om det fylgjer når eg får tid til å skrive meir.

Jag skickade in en mensanekdot från Sudan till Vulkans  “The Blood Bible” – tävling för en massa månader sedan

Idag fick jag reda på att jag vunnit!

Vad vann jag?

Bindor från libresse och ett exemplar av boken, som jag alltså varit med om att skriva.

Är det inte väldigt typiskt att när jag faktiskt vinner något så vinner jag bindor när jag är gravid (= inte har mens;)?

Men det var kul!

Köp eller provläs “The Blood Bible” här.

Nu är den här! Boken med mig på omslaget. Det är Unni Drougges debutbok, “Jag, jag, jag!” som nu finns i en fräsch nyutgåva, tillsammans med alla hennes andra böcker. Unni gav ut alla sina böcker själv, och nu finns dom på Vulkan! Jag tycker att alla böcker blev skitsnygga, om jag får säga det själv.

Jan Ainali, jag och Linda Skugge

Nu har PediaPress, de som gör de officiella Wikipediaböckerna, sagt ja till Vulkan. se som den första nationella partnern. Vi är alltså före såväl amerikanare och fransmän som italienare. Det här är en funktion som kommer att visas under bokmässan. Pressmeddelandet skickades ut idag och finns i sin helhet på Vulkans webbplats. Linda Skugge gör där en intressant jämförelse mellan Vulkan och Wikipedia. Missa inte!

För den som inte orkar klicka på länken ovan kan jag berätta att de officiella Wikipediaböckerna skapar man själv genom att klicka på ett par knappar med markören. Inget sånt där jobbigt skrivande alltså…

Jag har tidigare nämnt att jag kommer att hålla en del föreläsningar under Bok- & Biblioteksmässan. Här är mitt schema, som det ser ut för tillfället:

• torsdag 14.30 “Så fungerar Wikipedia” Biblioteksscenen (E-hallen)
• lördag 13.30 “Så här redigerar du på Wikipedia” Grafiska torget (G-hallen)
• lördag 15.00 “Hur vet man att uppgifter på Wikipedia är sanna?” Grafiska torget (G-hallen)
• söndag 13.30 “Hur vet man att uppgifter på Wikipedia är sanna?” Grafiska torget (G-hallen)
• söndag 15.00 “Så här redigerar du på Wikipedia” Grafiska torget (G-hallen)

Dessutom kommer jag att vara på Vulkans scen (i V-hallen) ett par gånger under mässan. Vulkan är som du säkert känner till Linda Skugges print-on-demand-förlag. Där kommer jag dels tala om den svenska funktionen för Wikipedia som vi kommer att annonsera snart (ssssch…), dels om den här skrivkursen som du gärna får anmäla dig till redan nu genom att maila till info@vulkan.se. Och du får naturligtvis gärna komma och besöka mina föreläsningar. Det sägs att det kommer att likna torgmöten mer än föreläsningar. Kommer jag att klara det?

Och när ska jag hinna shoppa efter böcker? Det vill jag veta.

Efter frukost i en av San Josés parker tillsammans med min tyska vän Rixa återförenas vi med tjugotvå andra volontärer på AFS huvudkontor.

Alla har vi olika erfarenheter från värdfamiljer och arbeten. Vi bor i olika delar av Costa Rica och vi kommer från olika delar av världen. Det finns med andra ord mycket att prata om.

Helgens ”Midstaycamp” inleds på ett halvtaskigt vandrarhem i San José. Nästa anhalt efter nästan fyra timmars bussresa är ett hotell strax intill Volcán Arenal.

Vulkanen Arenal är aktiv och hade senast utbrott år 2000, vilket ledde till två personers död. Vid vulkanens fot fördriver vi tiden med mycket bad i hotellets pool och mycket god mat. Dessvärre får vi aldrig någon skymt av lavan från vulkanen eftersom det är molnigt kring kratern.

På söndagsmorgon genomför vi ”Skytrek” (i princip det samma som canopy). Vi åker upp mot toppen av vulkanen och får se några vrålapor längs den 1250 meter långa liften. Fastsatt i en sele kasta vi oss därefter ut för sju olika metallvajrar. Den längsta är 750 meter, och det flyger en hel del fjärilar i magen.

Panoramavyn av sjön Laguna Arenal är otroligt vacker. Sjön är ursprungligen en konstgjord sjö, som konstruerades år 1974 för att förse landet med energi från vattenkraft. Idag är det den största sjön i Costa Rica.

Källa: See it Costa Rica, Fodor's travel (2007)

En gång var jag naiv och trodde alla om gott.
Innerst inne gör jag nog det fortfarande.
Men efter dig förlorade jag den där självklara tilliten. Du lärde mig den hårda vägen. Att människor inte alltid är de de utger sig för att vara. Att alla inte menar det dom säger, även när de är som allra mest övertygande.

Jag blev rädd för elden. Jag stängde ute människor. Jag skrattade och hånade dem som visade mig intresse, för jag visste ju hur det skulle bli. Att de inte menade det. Att jag lockar fram det sämsta hos människor och jag vill inte se era dåliga sidor.

Så kom han. Och var envis. Och jag var svag. Jag sänkte garden, jag släppte in honom.
För att han såg rakt igenom mig och jag behövde ingenting förklara. Han visste allt om svek och sorg och han såg saker hos mig som jag alltid önskat att andra ska se men som jag aldrig lyckats förklara.

Han var som en vulkan. Som ett åskväder. Som en skogsbrand.
Han var allt som du var och mycket mer. Han var så full av svek och lögn att han inte längre visste om det. Jag tror att han på riktigt fortfarande inte förstår. Att han tror att hela världen är emot honom.
Han tog det sista.
När jag efter så många år vågade lita på, och denne någon visste om det. Han visste att jag skulle gå sönder om han svek. Han visste att jag var allergisk mot lögnen. Han visste allt.

Det hindrade honom inte från att ta ifrån mig allt, det sista jag hade kvar.
Han var som ormen i paradiset, som lockade med len röst och lovade att allt kommer att bli bra.
Och när jag åt av äpplet förvandlades han till ett monster. Till Satan själv. När jag tagit den där tuggan som inte gav mig någon väg tillbaks, ingen väg ut, då visade han vem han var men vägrade erkänna det.

Han slog med ena handen och smekte med den andra.

Jag var så nära döden som jag aldrig varit förr.

Hur ska jag någonsin kunna lita på någon igen?
Hur ska jag någonsin kunna lita på mig själv?

Vulkan Lady Advanced Elasticated Ankle Support, Size LL Review

Feature

• Closed heel design for comfort during movement
• Ideal for weak ankles and slight strains of the tendons and ligaments
• Provides effective support and compression
• Unique antibacterial material ensures support stays odour free
• Unique fuchsia colour

Overview
Vulkan Lady Advanced Elasticated Ankle Support. Ideal for stress and strains on your ankle. Provides effective support and compression. Great support and compression from this Vulkan ankle support. If you buy a Pink Advanced Elastic support and 25% of the price will go to help fund Breakthrough Breast Cancers crucial research, campaigning and education work, bringing us all one step closer to a future free from the fear of breast cancer.

Sep 16, 2009 06:00:06

Link zur Originalquelle der NASA