Nederland koos Pim Fortuyn, Portugal koos Salazar – wie zouden de Russen gaan kiezen?

Jawel, de internet-verkiezing van de grootste Rus aller tijden – Imya Rossia, de Naam van Rusland – is begonnen. En inderdaad: Stalin ís kandidaat. Poetin overigens niet (hij zou waarschijnlijk gewonnen hebben).

Eveneens kandidaat zijn Lenin, en Iwan de Verschrikkelijke en diverse andere tsaren (Nicolaas II, Alexander II, Peter de Grote, Catharina de Grote). En Chroesjtsjev, en Jeltsin, en twee Sovjet-maarschalken uit de Tweede Wereldoorlog.

Maar er zijn dus veel echt goede kandidaten bij deze Russische verkiezing! Tolstoj, Dostojevskij en Poesjkin zijn natuurlijk van de partij, maar ook Gagarin, Sacharov, Mendelejev, Tsjaikovskij. En veldmaarschalk Koetoesov (die van de slag bij Borodino, en Oorlog en Vrede).

Die Sovjetmaarschalken zijn interessant: De een is Konstantin Rokossovskij: hij werd in 1937 als onderdeel van Stalins grote zuiveringen beschuldigd van verraad, gemarteld (“resulting in nine missing teeth, three cracked ribs, the removal of his fingernails, and three mock shooting ceremonies”), in de gevangenis gegooid - en in 1940 weer doodleuk door dezelfde Stalin in ere hersteld waarna hij Moskou – en Stalingrad, in de gelijknamige slag - van de ondergang redde.

De andere maarschalk, Georgij Zjoekov, is ook niet de minste (hij viel met het Rode Leger in 1945 Berlijn binnen), maar dan misschien net wat dubieuzer omdat hij in Warschau in 1943 aan de overkant van de rivier halt hield totdat de Nazis de daar uitgebroken opstand hadden neergeslagen en de stad met de grond gelijk gemaakt. Dat gebeurde op uitdrukkelijke orders van Stalin, en wat Zjoekov er zelf van vond staat ter discussie, maar het lijkt me toch een vlekje.

Drama dus! Heroïek en menselijk lijden! En als dat op zich al niet Russisch genoeg is, dan is daar om het helemaal af te maken de verkiezing zelf: je kunt in elk geval zo vaak stemmen als je wilt. De bewering dat de uitslag van tevoren al vast lag, berust echter op vuige roddels van buitenlandse inlichtingendiensten waaraan Omtersaaist geen enkel geloof wenst te hechten.

Stand op dit moment: De “bard” Vladimir Vysotskij op 1, Stalin op 2.

Jag läser en intressant artikel i SvD om punken i Kina och blir ganska förvånad, det verkar som de kinesiska punkarna inte är politiska som sina motsvarigheter i väst och punkrörelsen är dominerad av medelklassen.

Men allt är kanske inte som det ser ut? Ibland får jag intrycket av att vi här i frihetens land inte alltid förstår oss på att läsa mellan raderna. Så när Ulrika K Engström frågar punkaren Lu Chen “Kina är fortfarande en enpartistat, hur politiska vågar ni vara i era texter?” så svarar han:

“–Vi älskar kinesisk politik. Vi älskar vår regering. Kinesiska ledare låter oss leva ett bra liv, ledarna är jättebra, säger Lu Chen och stirrar på mig över bordet. Så tar han ett degknyte med sina ätpinnar, doppar det i en liten skål med vinäger och stoppar det i munnen och jag tänker att jag än en gång har träffat en person som inte ifrågasätter, utan sväljer den officiella verklighetsbild som regeringen serverar. Än en gång har censuren fungerat.

–Länge leve Sverige, säger Lu Chen för att lätta upp stämningen.”

Vad ska jag säga? Min ironi-radar går i alla fall på högvarv. Jag kan naturligtvis inte svära på att han är ironisk, men det är så jag läser det. Men det handlar inte heller bara om att läsa mellan raderna, utan också om hur och vilka frågor man ställer.

Lu Chen hänvisar också till Daoismen, så för att använda ett citat om daoismen kanske man kan säga att den kinesiska punkens politik (eller a-politik) inte syns eller hörs – Dao kan inte höras. När det hörs är det inte Dao. Dao kan inte ses. När det ses är det inte Dao’.

En av mina personliga favoriter när det gäller att tala mellan raderna är inte en kinesisk punkare utan en rysk vissångare, nämligen Vladimir Vysotskij. En annan personlig favorit är den ironiske reparatören.

Ta och lyssna till Vargjakten av Vysotskij, om den handlar om en vargjakt eller något helt annat lämnar jag till lyssnaren att avgöra.

Vysotskij själv i en av sina sista framträdanden innan sin för tidiga död.

Fria Pro-Teatern version på svenska.

En nutida tolkare av Vysotskijs sånger som rekommenderas varmt är Dan Fägerquist, på hans myspace-sida kan se Dan sjunga Vargjakten live. Hans text skiljer sig för övrigt en smula från Fria Pros.

Intressant?

För den Kina-intresserade har Aufheben en serie om arbetarkampen i Kina.

Läs även andra bloggares åsikter om fägerquist, ironi, kina, politik, punk, svd, Vysotskij, censur, yttrandefrihet, musik

På konflikt är det flitigt: Marcusen, Vida Latina om konflikten mellan Colombia och Venezuela, både samhällsfeber och petter om SAP och klass, reciprocity om försäljningen av Scania, zwitterjon om Lilla Karachi.

VÅRD. I min lilla etta kan man ur högtalarna höra kanske Sveriges just nu bästa kille med gitarr. Inte nog med det, hans sjunger dessutom en av tidernas bästa poeter och trubadurer, den egensinnige Vladimir Vysotskij.

Om jag inte minns fel så uppträdde Dan Fägerquist på Ung Vänsters 100-årsjubileum i Uppsala (2003) och redan då var han grym. Nu hittar jag tillbaka till hans fantastiska tolkningar tack vare det i Sverige återuppväckta intresset för Vysotskij. Första gången jag stötte på Vysotskij i svensk tolkning var i början av nittiotalet, Tobias på min gymnasieskola hade en föreställning på Kulturkammaren. Redan då drabbades jag av kärlek till denna dissident, ordkonstnär och sanningsägare.

Man måste kanske höra många av de smått absurda texterna för att förstå storheten. På svenska gör sig musiken faktiskt riktigt bra. Andra som tolkat Vysotskij på svenska är Teater Upp Å Ner med tidigare v-riksdagsledamoten Tasso Stafilidis samt Fria Pro-teatern med Stefan Ringbom i spetsen som fortsätter sjunga Vysotskij.

På Dan Fägerquists hemsida kan du höra flera av hans tolkningar bland annat denna sjukt grymma sång!

PÅ SJUKHUSET
Förr när jag bodde hos min brorsa
ja då var livet bra.
Men nu bor jag i ett gipsskal
på ett sjukhus här i stan

Strunt i flickan, strunt i flaskan
strunt i världen som den var.
Han till höger dog i morse,
han till vänster finns knappt kvar.

Och så ropa han till vänster
mitt på dan när solen sken:
Hördu grabben, hördu grabben
dem har ta´t ditt ena ben!

Syster det är inte möjligt
nä det måste va nåt skämt.
Skär vi bort nåt är det fingrar;
det har doktorn sagt till mig.

Men han till vänster bråkar med mig
både bitida och sent.
Till och med i sömnen yrar han
hela tiden om mitt ben.

Du får aldrig mera stå upp,
du får aldrig se din fru.
Gosse om du kunde se dig själv från sidan nu.

Om jag hade kunnat krypa
skulle jag ha krupit ut.
Och så skuller jag ha slagit
han till vänster på hans trut.

Har jag två ben eller inte?
Han till höger var min vän.
Om han hade vart i livet
skulle han sagt sanningen.