jag kan inte förstå mig på dessa människor,
som påstår sig älska att uttrycka sig själva
genom ord och bild

vart är texten; bilderna tar all plats
vad betyder bilderna; de stirrar meningslöst

två rader av ingenting
ingenting annat än dravel om vad som hänt

är detta enkla, det jag köpt och hur jag ser ut
förklaringen av mitt jag
eller finns det något mer?

vad uttrycker två rader av intryck,
som knappt fastnar på hornhinnan
om den egna existensen?

är detta förklaringen till ert liv
är det så ni vill säga andra era önskningar;
berätta om er själva?

det enda jag ser
är ytlagret på mjölken;
skalet ni gömmer er bakom tycks tråkigare än kärnan
och inte på något sätt är detta intressant
eller värt att kallas, något annat än ytlighet:
fruktan för innehållet

Ännu en gång har skolfotografering resulterat i att man tagit bort “skavanker” på ett barn. I mina ögon är det inte “snällt och gulligt”  utan bara ett sätt att tala om för barnen att dom inte duger som dom är, att dom skulle kunna vara finare om dom inte hade dessa skavanker. I dagens samhälle så är det ytligt ändå så det räcker, barn och unga blir hela tiden matade att man måste se ut på ett visst sätt för att duga och allt fler unga mår dåligt över den press som finns i samhället ändå så detta behövs verkligen inte. Jag kan tänka mig att man kanske vill ta bort ett enormt blåöga eller om en tonåring vill ta bort en jättefinne, men det måste finnas måtta.  Vad är nästa steg måntro, att klistra ditt fejkade Adidas eller Versacemärken på kläderna så kläderna “duger” ? Det måste bli slut på den där ytliga fixeringen, det är dags att lära barn och unga att man duger som man är och sluta att vara så förbannat ytlig.

Varje år retuscherar man Maja 6 år och tar bort hennes födelsemärke

Agnes 9 år fick sina röda prickar retuscherade

SvD, AB, DN

Vi skulle mötas vid ringen på Stockholms C. Strax efter 5. Tokigt val plats eftersom vid den tiden är det sjukt mycket folk vid just den platsen. När jag kommer dit så börjar jag spana runt, kommer inte ihåg riktigt hur han såg ut på fotot på dejtingsidan, men så ser jag någon som kan vara han och tänker: hm, detta kan bli trevligt! I samma sekund är det någon som knackar mig på axeln och där står en jättekort kille, inte med samma glimt i ögonen som på bilden och jag fattar direkt att han är inget för mig. Ytligt av mig. Javisst.

Men bion var i alla fall bra.

Hur orkar kidsen? Idag syftar jag på Kissie, vad rör det henne om Blondinbella har sämre hy än henne? Jag kommer aldrig att vänja mig vid kritiken folk kastar ur sig. Jag är ingen perfekt människa och skulle aldrig få för mig påpeka någon annans fel på det sättet. Det är dessutom var och ens ensak hur man väljer att retuschera bilder och har man nu dålig hy och visar upp sig som man är ska man ha cred för det. Jag är också ytlig men det finns en gräns, det är insidan som räknas. Beröm kreativiteten istället för att kritisera utseende!

Dagens outfit: jag känner lite som en tönt, men samtidigt väldigt nöjd. Det var länge sen jag hade på mig något som var värt att ta kort på. Jag tänker mig att ett tecken på att jag mår bra, eller i alla fall är på väg uppåt, är att jag estetiserar.

Så ja, dagens outfit är i äkta underbara Clara-anda (och dessutom matchad med trasmattan). Allt är second hand, utom kappan som är ärvd från min mormor.

Dagen musik: Einstürzende neubauten (förlåt Emanuel, men jag tycker faktiskt att det är skitbra, även om det låter som moderna museet-personalen som hyrt in Rikard Wolff som sångare).

Dagens aktivitet: idag har jag varit med mina vänner. Det var roligt. Jag har nog underskattat den aktiviteten ganska rejält, faktiskt. Annars har jag inte varit i skolan.

Dagens känsla: halsont i kombination med glädje över det stundande höstlovet. Jag kommer behöva tid för att plugga igen allt jag missat under de veckor jag har tagit ut lovet i förväg.

Nåt jävla fel är det på denna värld eller är det bara jag som tycker det. Tänk om bloggtoppen bestod av riktiga tänkare, folk som blev hyllade för sitt intellekt. Att det skrevs om religion, politik, samhället, vardagsbetraktelser som inte bara handlade om ytlighet.  Istället ser vi som bloggtoppens NO 1 en tjej som kallar sig för Kissie. Hade aldrig tidigare hört talas om henne och innan jag surfade in på hennes blogg visste jag vad det handlade om. Det första jag ser är en ful och smal tjej med uppförstorade läppar. Inlägget kretsade om hennes botoxfyllda äckliga läppar. Är detta vad folk läser om? No 2 på bloggtoppen är den lika ytliga tjejen BlondinBella som nu färgat om sitt hår och ändrat namn på bloggen till sitt vanliga Isabella Löwengrip. Jag är chockad hur låg nivå vårat samhälle  IQ sjunkit och förmodligen kommer det fortsätta vara så här till något drastiskt händer och människor börjar koppla saker och ting i sina huvuden. Jag tycker synd om människor som verkligen gillar dessa bloggar. De kunde vara så mycket mer smartare och hjälpa till att öka samhällets kunskapsbank. Ingen av dem kommer någonsin uppfinna. Vi har gått tillbaka i utvecklingen, de uppfinningar som finns i dag brukas flitigt av dessa latmaskar, såsom flyg och även verktyget dator som lyfter fram Kissie och BlondinBella.

En önskan om nästa års blogg topplista: MiljöLena NO 1 för att hon skriver om hur vi ska leva miljömedvetet. NO 2 på listan kommer Missie som med sin angagemang att hjälpa utsatta människor bakar bullar och skänker dem lite lycka i sina liv. NO 3 är självklart JAG som bara flummar på med mitt politiska dravel som egentligen många anser vara tråkigt men troget läser.

Ska jag bli kär vid första ögonkastet av en bild på personen är det nu. Lindsay Lohan återspeglar i princip allt jag finner attraktivt hos kvinnor, både utseendemässigt och annat..

Aldrig har fasad och yta varit viktigare än idag. På bloggar, Facebook, Twitter, överallt visar vi upp den bästa sidan av oss själva. Vi shoppar märkeskläder och stylar våra hem som aldrig förr. Plastikoperationerna ökar starkt trots lågkonjunkturen. Våra svaga sidor ventileras bara på tu man hand med våra närmaste vänner. Varför är det så?

Louise Hamilton skriver i sin bok ”Möt media” hur individualiseringen är en följd av informationssamhället. I jordbrukssamhället levde vi i en gemenskap grundad i familjen, släkten och lokalsamhället. I industrisamhället var gemenskapen grundad på intressen, som nationer, företag eller organisationer. Idag lever vi i något slags cocktailparty-gemenskap där var och en singlar runt i universum som en ensam atom och själv måste skapa sin hemvist och identitet. I den världen är det personliga uttrycket viktigt. Vad du gör, var du bor och hur du klär dig visar vem du är. Med starka varumärken som signalerar tydliga värderingar kan du skapa en tydlig personlighet.

Så Anna Anka är inte bara en tidningsanka – hon är helt rätt i tiden.

I samma bok finns ett kapitel om Corporate Storytelling, som handlar om Greys kampanj för teliaaktien. Det är alltid lika spännande att se sina kampanjer bli skolboksexempel på marknadsföring. Under året har även Greys kampanjer för Manpower och Folkpartiet skrivits in i (reklam-)historien. Blir det din kampanj som sätter nästa avtryck för framtiden?

/Cecilia Linde

Såg ett par skor i Luis Witlonbutiken på Sturegallrian
Kände bara i mitt inre ett pulserade.. ett begär
Dom måste jag bara ha..
Det är det senaste i skoväg och ett måste för en Fasschionista.
Ett par Kakakalops i svart skinn och kostar bara 15.978 kr

Gick förbi Helga Vong butiken och såg den mest bedårande
Chiffongblus hänga där…
Den pratade med mig… ja det gjorde den
“Jag är som gjord för dig… Kooom
Jag är lätt som en smekande vind.. på din kropp… kooom”
Jo, jag kunde ju inte motstå…
Gå och köp… sa Fasschionistan inom mig..
En blus kallad Wervong i koboltblått kostade bara 4.500 kr
Som hittat…

Åhhh… sen såg jag den
Min kropp började darra… kunde inte tro att det är sant.
En väska… fatta.. av självaste Donuts Versace
En väska kallad BotoxiRestylan.. av Krokoskinn..
Åhh… nu är min absoluta lycka gjord.
Den var på REA 15.000 kostade den nu
Tidigare så var det 17.000 .. Ett Fynd!!

Fint blont hår har jag också.. med extensions
från stans hippaste frisör… Bosby
Han färga mina bryn också och gjorde den snygga
med nopp och vaxstyling
Naglarna har jag fått gjorda i StudioStureplaneå.
Så snyggt… så hemskt snygg jag är om naglarna nu.

Sen har jag fått en tid till liposugning av min mage.
Där mitt eget lipo tas sen till mina vackra läppar.
Tuttarna är säkert dom snyggaste nu..
Fasta och fina.. klyftan är som det bör sig hos en Fasschionista
Det är nog ingen som märker att dom inte riktigt är mina.
Jag känner det där pirret nu
för snart ska jag gå ut och ta en drink på Stureplan.
Mina knän skakar… hjärtat den skenar.
Jag måste lyckas sen… att närma mig dom dom betyder någonting.

Sist jag försökte så bekräftade dom bara
att jag inte är vatten värd…
Jag är ful och tjock jag vägde ju 55 kilo så dom hade nog rätt.
Nu väger jag 49 kilo och jag känner mig lite smal nu
Efter en diet på gurka och fetaost en liten bit varje dag
Så närmar jag mitt mål… 40-42 kilo.
Snart måste jag duga. Det är där hos innegänget jag måste vara.
Det är där dom rätta är… dom som är värda någonting.
Jag vill vara som dom.. inte en grå råtta som inte syns
eller inte betyder någonting
Varför föddes jag i denna kropp…  Jag är ju så ful
Men inte länge till =)

Lånade pengar på banken…det var det värt
Till naglarna tog jag ett SMS lån… lätt som en plätt.
Vi tar det som kommer sen… det ordnar sig.
Jag kanske blir upptäckt när jag står där och ta en drink.
Att fotomodella är min dröm… resa, tjäna pengar
Var med dom vackra folket.. få tillhöra dom som betyder någonting.
Äta Brunch på stan och ta en eftermiddags drink.
Någon måste ju se mig då… Måste ju… är ju en av dom snart.
Åhh… tänk om Svenne Stolpe såg mig…
Guuud han är så jävla snygg.. Stureplans snyggaste…
Jag dööör om han tittar på mig…

Men först måste jag göra mig så jag duger…
Jag vill vara någon… vara vacker och betydelsefull.
Just nu gör jag inte det.

Min lillasyster har ju en ful beatlesfrisyr som jag hånade för någon månad sedan, det är en typisk sån frisyr man skäms för när man blir äldre, hävdar jag.

Hursomhelst; när min vän Hilda kollade på min datorskärm lite snabbt så hade jag den här bilden uppe.

“Vad är det där för konstig bild på mig du har där där jag äter något”, undrade hon. Hehe. He. He.

Nu har hon dock klippt sig, istället för beatlesfrisyren så har hon numera en decimeter längre hår på ena sidan huvudet, så hon ser ut som någon slags kulturtant(speciellt som hon brukar gå omkring med örhängen gjorda av kretskort och jesusplåster). Hon är fin, Hilda.

Många av oss tjejer känner att det är förjävligt att vi måste ha en viss vikt, se ut på visst sätt för att männen ska vilja ha oss, att de ens ska se oss.

Vi noppar ögonbryn, rakar oss lite här och där, smetar på makeup, letar efter de kläder som ska få bort de där extrakilona vi lagt på oss för vi vet ju att män inte gillar överviktiga.
Eller så hittar vi kläder som lägger på oss några kilon, för vi vet att män inte vill ha skelett. Och sen sitter vi och klagar över att män är så jäkla ytliga, att de bara närmar sig de “snygga” tjejerna, de tjejer som passar in i en skönhetsmall.
Vi klagar på att vi minsann vill kunna se ut som vi vill och ändå bli uppskattade. Sen går vi ut på krogen, efter att fixat till oss i timmar innan.

Då kommer det fram en lång, mörk karl med muskler på alla rätta ställen. Han är jäkligt trevlig att titta på och han får mer än gärna stå kvar och prata. kanske kan bli något där.

Sen kommer det fram en lönnfet, kort man som definitivt borde skaffa sig både en tupé och klädsmak.
Kan han inte bara gå härifrån, fattar han inte att jag inte vill att han ska stå här. De snygga karlarna kan ju tro att vi är här tillsammans.
Försvinn. Fan fattar han inte att jag är way out of his leauge…. Lite högre krav har jag faktiskt, jag är ju inte desperat..

Men det är för jävligt att det bara är vi kvinnor som ständigt matas med att vi måste se ut på ett visst sätt för att få uppmärksamhet och bli accepterade.

Indie måste vara den absolut lamaste subkulturen som finns. Jag vet inte hur det var “från början” men mitt generella intryck är att det enda kulturen handlar om är att vara full, snygg och dissa andra indiekids för att de bara bryr sig om att vara just fulla och snygga.

Hursomhelst; igår var jag på väg hem från stan med en vän och träffade en indiebrud. Hon hade varit på någon cool klubb och gjort någon cool grej, men det hade inte varit roligt alls, snarare ångestladdat, eftersom det fann så många “spända indiekids” där. Ingen avslappnad stämning. Dissiga och dryga hade de varit också. Sen fortsatta hon dissa allt på ett sätt som tydligt signalerade att hon minsann var bättre som var mörk och svår, helt utan humoristiska undertoner.

Men hon missade ju hela grejen med att hon var precis likadan själv. Det kan ju  mycket väl hände att hon vantrivdes i sin kultur men så enkelt är det att för att “vara någon” bland indiefolk så krävs ett visst engagemang i form av att gå på rätt ställen, ha rätt kläder och göra rätt saker, annars hamnar man helt enkelt inte där. Det är så förbannat drygt med folk som uppenbarligen innehar en upphöjd position inom en subkultur, och för den sakens skull måste dissa “packet”. Kanske handlar det om att man har insett vilken skit det är, men jag är mer inne på spåret att dissandet ligger i subkulturens och framförallt indiekuturen själ. Man måste helt enkelt hata världen för att vara någon, och den som hatar(/uttrycker hat mot)världen mest vinner.

När folk hatar folk för att de är som dem fast ett steg längre ner på den herarkiska trappan så är det bara löjligt. Speciellt när det herarkiska trappan i det här fallet inte behandlar några andra kvalitéer än utseende, klädsel och ställen man hänger på. Mitt generella intryck är att även folk som ingen tycker om kan vara högt upp i herarkin, hur nu det är möjligt. Ett faktum är i alla fall att det är ytliga kvalitéer som är den enskilt mest avgörande faktorn. Alltså; folk som lyckats bättre med sin ytlighet hatar folk för att de är ytliga på ett så dåligt sätt, på något annat vis kan jag inte tolka det hela.

Kan inte alla indiefjantar bara sluta dissa varandra och inse att de är samma skrot och korn allihopa, då skulle jag kunna tänka mig att ha en aning högre respekt för dem (inte för att jag tror det är intresserade av den, jag har ju trots allt inte ätstörningar).

Uppdatering: jag har rättat stavfelen i det här inlägget eftersom min pojkvän mycket ofint kommenterade dem(att stava inbördes med två n var tydligen ett stavfel av kosmisk kaliber, enligt honom). Eftersom jag tänkte att han inte skulle behöva skämmas för sin flickvän så gjorde jag den stora uppoffringen att rätta det. *bitter*

Det är allmänt vedertaget att plastikoperationer är en extra hemsk form av ytlighet. Om man har plastikopererat sig är man minsann djävulen själv, och står för fruktansvärda osunda och onaturliga ideal.

Vad som däremot kommer undan är folk som bantar, folk som framhäver sin kropp med hjälp av kläder, folk som sminkar sig och folk som äter 50 olika frukter, bär och grönsaker om dagen för att de är bra för utseendet. Så länge man inte ligger under kniven är allt okej.

Om jag hade haft så mycket pengar att tillgå så skulle jag operera bort mina värsta skavanker. Det är inget jag prioriterar högt och det är inget jag strävar efter men jag skulle hellre operera bort mitt överflödiga fett än att banta bort det. En operation kräver mindre tid och engagemang än att banta och skadar dessutom systemet mindre än vad okynnes- eller jojobantning gör(det beror givetvis på vilken metod man väljer, men det finns tekniker att tillgå som är väldigt snälla).

En osund fixering vid sin yta innebär för mig att man, just det, är fixerad vid den. Om man ständigt går omkring och tänker på sitt utseende och låter det styra ens humör i alltför stor utsträckning så är det osunt. Om man har ångest över att man är tjock eller ful så är det osunt, samma sak om man måste gå upp en halvtimme tidigare varje morgon för att täcka alla finnar. Helt enkelt: om ens känslor inför ens utseende påverkar en mycket i det vardagliga livet så är det dåligt.

Jag anser inte att en person som opererar sig automatiskt är överdrivet fixerad. Man kan vara nöjd med sig själv och ändå vilja förbättra. För det är ju ganska givet att man hellre är snygg än ful eller hellre riktigt snygg än halvsnygg.

Ytlighet är fullt rimligt, folk bryr sig nämligen om hur du ser ut, tjocka personer anses sämre än smala, fula sämre än snygga. Man måste givetvis förstå att det finns andra kvalitéer som också är viktiga, men att bry sig om sitt utseende är verkligen inte orimligt någonstans. Det är inte heller orimligt att ta till de metoder som finns för att förbättra det, och om man har råd med plastikoperation är det helt okej. Så länge man inte skadar sig i jakten på det perfekta utseendet, som man gör om man hårdbantar istället för att operera*, så är det okej.

*Det förkommer äver psykisk skada när folk bryr sig för mycket om sin kosthållning. Att blanda ihop det man äter med hur bra man är som människa är vanligt, och i regel grunden i de flesta ätstörningar. I sådana fall ser jag hellre att de lägger sig under kniven.

Det var sjukt länge sedan jag skrev om kläder här, men nu gör jag det.

Idag har jag handlat och kolla in klänningen. Den är ju asbra. Totalt obärbar men otroligt fin. Jag blir helt varm i hjärtat. Dessutom får jag sånna där spetsiga tuttar i den, bara det är ju fantastiskt.

Slänger in en egobild när jag ändå håller på. Folk kan ju tro att jag är ful annars. Hemska tanke.

Varför sparka på den som redan ligger? Varför passa in bara när det går bra? En SANN VÄN STANNAR KVAR NÄR ALLA ANDRA HAR GÅTT! Vandra en mil i din medmänniskas mockasiner. Vad står det på din panna? Står det: “Jag älskar mej själv, vem älskar du”? Om det gör det så är du Mr, Mrs, Miss EGO!!! Livet kommer att lära dej, det du inte förstår idag.. Jag hatar ytlighet, falskhet…Den lyser igenom SÅÅÅÅÅ VÄL!!! När man går igenom mörka tunnlar, sjukdom, svek, smärta, ensamhet, kriser, då VÄXER MAN från ytlighet till DJUPHET!
Det vackraste hos en människa är hennes/hans barmhärtighet!

Du märker snabbt vem/vilka som är dina sanna vänner!

Men sluta att sparka på dem som redan ligger! Gör något för att hjälpa, lyfta dem upp istället. Det kallas EMPATI!!!!!!!!!Var en medmänniska! Sträck din hand till någon i nöd idag!

Det är en “bristvara”! Men sträck blicken från din egen navel längre bort, så ser du en medmänniska i nöd!

Jag efterlyser E M P A T I!!!!!!!!!

En sann vän är som en ängel och som vad vatten är för den törstande i öknen…

Det finns en speciell fotovinkel som går under namnet zå-här-ser-jag-ut-när-jag-suger-av-dig-vinkeln. Alla under 20 har någon gång i livet fotat sig ur den här vinkeln. Den är mest populär bland tjejer i 13-16 årsåldern, och då framförallt bland alternativa och fjortisar, eftersom de har ett stort behov av att exponera sig själva bildmässigt.

Grejen med vinkeln är att man tar en bild på sig själv ur fågelperspektiv. Man ser alltså ut som om man suger av någon, eftersom den personen då skulle ha sett en uppifrån. Folk tycker att den här vinkeln är snygg, och den döljer även dubbelhakor och liknande på ett väldigt effektivt sätt. Dessutom ser den lite djup och svår ut, speciellt om man har en fet snedlugg.

Grejen är dock att ingen ser bra ut i den här vinkeln. Det finns inte en enda person vars utseende lyfts fram av det här, i alla fall inte vad jag har sett. Det får bara alla att se precis likadana ut.

Kolla bara på mig. Jag ser varken ful eller snygg ut på bilden, det ser ju bara skittråkigt ut. Jag utropar härmed zå-här-ser-jag-ut-när-jag-suger-av-dig-vinkeln till världens lamaste fotovinkel någonsin. Den är för folk som inte vet att gör vad de nu kan göra av sitt utseende, utan helst av allt ser ut som alla andra. Skittråkigt och ängsligt. Jag ser fan hellre ut såhär på bild, för det är i alla fall roligt.

Jag har ett fint nymålat sovrum i en fin lägenhet.
Jag har en bra karl som läser “Nasse hittar en stol” för mig på morgonen.
Jag har vaccinerat mig trots att jag är livrädd för sprutor.
Jag har köpt en finfin klänning.
Jag har hyfsade chanser att komma in på den utbildning jag vill.
Jag har det “band” jag alltid längtat efter.

Jag skulle känna mig oerhört nöjd med mig själv om det inte vore för att jag också har TRE tentor och TVÅ inlämningsuppgifter denna månad, som jag inte alls har börjat plugga till.

Ända sen i påskas har jag haft som projekt att måla om i rummet, och nu är jag äntligen (så gott som) färdig. Det blev röda väggar med en schablonbård med kurbitsmotiv:

Och en stor väggmålning på den nyvita garderobsväggen:

Nu återstår bara lite spegelrenovering, sen är det helklart!