Fuente: elpais.com

¡Hola a todos!

Cuentan que Messi e Ibrahimovic tienen muchas, muchas ganas de jugar el Clásico contra el Real Madrid después de que sus compañeros dieran un recital frente al Inter de Milán sin contar con ellos. El Barça también es mágico con los cracks mediáticos en el banquillo y, al parecer, eso pica. También aseguran en Madrid que Cristiano Ronaldo anda como loco por saltar al Estadi después de tantas semanas en el dique seco por la lesión del tobillo  y con la cuenta pendiente de la final de Roma (igual el Barça le tiene algo comida la cabeza a este chaval). Bien. Perfecto. Será uno de los Barça-Madrid más apasionantes de los últimos años.

PRONÓSTICO Particularmente, veo un 3-1 y así he apostado en la porra del trabajo y en la mini-porra con mi colega Xosé. El Real Madrid tiene grandes jugadores pero aún está desorientado como colectivo. Manuel Pellegrini no ha impuesto una idea de juego; la ‘Vieja Guardia’ -Raúl, Guti- siguen siendo un problema y sigue dependiendo en exceso de la brillantez de Kaká, CR9 o Benzema… Por contra, el Barça ha demostrado que funciona como un bloque con y sin sus estrellas y, lo más importante, tiene un plan, un estilo. No solo eso: cuenta con los jugadores que necesita para aplicarlo gracias a Xavi, Iniesta, Busquets y compañía. Dicho esto: Los primeros minutos pueden ser decisivos pues el Real llega como líder -sin la presión de ganar- y picado -saben que, hasta hoy, no ha jugado una castaña-. ¿Qué mejor lugar que el Camp Nou para demostrar que el Nuevo Imperio Galáctico va en serio?

EL BARÇA Pese a todo, sigo apostando por el Barça. No ha perdido un ápice de su ambición pese a los cinco títulos consecutivos, ni de calidad -al contrario- con el trueque Ibrahimovic-Eto’o. Es más maduro como bloque y Josep Guardiola y el núcleo duro forman una piña tienen muy claro hacia dónde quieren ir. Primer objetivo, noquear al Real en el Clásico; próxima estación, Abu Dhabi y sumar, con el Mundial de Clubs, el sexto título del 2009. Algo que ningún club ha conseguido antes. Sobre el terreno de juego se medirán hasta ocho aspirantes al FIFA World Player y los 28 que jugarán saben que todo el mundo futbolístico estará pendiente de ellos. El que gane podrá presumir durante unos días -hasta el siguiente partido- de ser el mejor del mundo. Y nadie, nadie, renuncia a una cosa así.

LA HISTORIA DE BAYTAR DIX Los más viejos del lugar ya sabéis de qué va. Para los recién llegados a este rincón de la red: Este blog arrancó casi por obligación -un postgrado- y se ha convertido en devoción -mejor dicho, adicción-. En él, además de daros el tostón con mis ‘derias’ sobre fútbol, música, política o la crisis del periodismo, fui volcando por entregas una historia que no he conseguido publicar -una chorrada más- que transcurre durante la semana previa a un Barça-Madrid. Así que, para el que le apetezca y se atreva, os enlazo con el apartado del blog en el que está colgado ‘La Historia de Baytar Dix’. Es largo, pero tenéis todo el tiempo del mundo porque ahí va a estar.

¡Hasta luego!

Fy, så svenskt…troligen rasistiskt.

Jag har ofta, och långt innan jag gick med i Sverigedemokraterna, funderat över det faktum att det anses fint i Sverige att vara “osvensk”, eller “så där härligt osvensk” som det ofta brukar heta. Till exempel när Zlatan Imbrahimovic trixar med trasan. Eller när Olof Palme var som mest briljant i debatten. Eller när någon svensk filmstjärna slår sig fram i Hollywood. I motsats till denna berömvärda osvenskhet finns det trista, tungfotade och stelbent hämmade svenska.

Den 15 november läste jag i Aftonbladet en artikel av den entusiastiske privathistorikern och författaren Herman Lindqvist, som satte ord på det jag i all min hopplöst svenska tristess gått omkring och funderat på. I sin betraktelse går Lindqvist under rubriken “I Sverige är det fint att vara osvensk” till rätta med denna mentalitet och framhåller inledningsvis: “2009. Den omvända nationalismen odlas i Sverige. Här uppfattas det som en komplimang om någon säger att man är ’så härligt osvensk’. Motsvarande uttryck vore otänkbart i till exempel USA, Frankrike och Japan.”

Jag fortsätter citera Herman Lindqvist:

“I Sverige frodas en unik svensk variant av nationalism – den omvända nationalismen. De som hyllar denna linje kan kallas svenskförnekarna. De finns huvudsakligen på vänsterkanten och bland socialliberalerna. Eftersom personer med den inställningen styr de största svenska opinionsorganen är det deras åsikt som för tillfället är den politiskt mest korrekta. De tar avstånd från det som kan kallas svenskt. De kan kokettera med sin ickesvenskhet genom att säga att de aldrig hejar på det svenska landslaget i fotboll därför att laget spelar sådan tråkfotboll.”

De arroganta svenskhetsfienderna, menar Lindqvist, pekar gärna finger åt “den överväldigande majoritet av svenska folket som är född och uppväxt i Sverige, som har svenska som modersmål, som har en hemkommun i ett landskap där de hör hemma och som de tycker är lite vackrare och finare än alla andra landskap, för där har deras förfäder bott i generationer.” Detta slags traditionella samhörighet med det förflutna är något som svenskhetsfienderna ständigt förlöjligar och fnyser åt eftersom de tänker i schabloner. Lindqvist igen:

“Denna stora svenska majoritet har olika politiska åsikter, de ser olika ut, de har olika religioner eller ingen religion alls, men de är sammanflätade i en historisk ödesgemenskap för de tillhör alla den unika svenska mixen, den vi kallar den svenska kulturen. Dit hör vi alla, även självförnekarna som i sin upphöjda avskildhet idiotförklarar alla som vågar ha en annan åsikt och till och med erkänna sin svenska patriotism.”

När dock svenskhetsfienderna reser utomlands, påpekar Lindqvist, förvandlas de:

“Den inbitne antisvensken blir alltså en högljudd och alltmer blågul ambassadör för Sverige i utlandet. Ju mer utland det främmande landet är, desto svenskare blir svensken.”

Herman Lindqvist tycker att det är på tiden att ändra attityd:

“Låt oss strunta i självförnekarsekten och ställa oss samma fråga som den franske ministern, fast vi frågar på svenska: Vad är det att vara svensk? Vilka är de svenska värderingarna?”

Läs hela Herman Linqvists artikel här:

http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/hermanlindqvist/article6125229.ab

Härligt osvensk?

En särskild fraktion av “självförnekarsekten” är den gruppering människor som anser att allt utländskt är bra och att följaktligen “invandrarna” aldrig kan ha fel. De som kritiserar den förda flykting- och invandringspolitiken eller avarter hos en grupp invandrare är hemska rasister och bör helst bultas sönder och samman tills de behagar rätta in sig i det svenskfientliga ledet. Till denna kategori hör tidningen Metros kolumnist Hillevi Wahl. Hon skrev den 10 november en krönika som är något i hästväg även för denna typ av rabiata bedömare. Under rubriceringen “Vi behöver hjälp mot den helsvenska idiotin” drar Wahl iväg på följande sätt:

“I förra veckan hamnade jag på en middag med en släkting  som plötsligt visade sig vara rasist.” Detta därför att släktingen i fråga hade uttryckt kritiska synpunkter mot invandrare, bland annat “Ja, man vet ju hur de är”, “De borde lära sig att anpassa sig” samt “De sitter bara på kaféer hela dagen.” Hillevi Wahl trodde att människor som dristar sig uttrycka åsikter av detta slag bara var “tecknade seriefigurer utan hjärna.”

Efter ett lovtal till invandrare i allmänhet brister Die Hillevi ut i följande panegyrik:

“De ger mina barn tillgång till språk och kulturer, de lägger världen framför deras fötter. Och jag är så oändligt tacksam för det. Men sådant biter inte på kunskapsfobiker. ‘De borde anpassa sig’, fnyste min släkting’. Jag visste inte om jag skulle skratta henne rakt i ansiktet eller bara dänga en stekpanna i huvudet på henne så hjärncellerna ramlade på rätt plats. Anpassa sig? Are you kidding me? Till vadå? Ska de bli som vi? Ska de klä sig i grått och beigt och försöka smälta in i väggen? Ska skriva arga lappar om luddet i torktumlaren? Börja titta i titthålet innan de vågar gå ut i trappen med soporna för att de är så jävla rädda för att träffa folk?”

Slutklämmen är magnifik i all sin generaliserande enfald:

“Nej, tack gode gud för att inte invandrarna sänker sig till vår låga nivå. Bring them in, säger jag bara. Vi behöver all hjälp vi kan få mot den helsvenska idiotin.”

Hela inlägget här:

http://www.metro.se/2009/11/10/43146/vi-behover-hjalp-mot-den-helsvenska-i/

Die Hillvi borde kanske bo ett tag i – skall vi säga Somalia – för att få en mer detaljerad inblick i den härliga osvenskheten…

Ja, halleluja för hedersmord, överfallsvåldtäkter och militant islamism och andra kulturrelaterade företeelser som söderifrån kommande invandrare – naturligtvis mycket långt ifrån alla – har praktiskt taget monopol på. Det kan nämnas att sverigedemokraten Christian Westling anmält Hillevi Wahl för hets mot folkgrupp – svenskar måste ju rimligen också betraktas som en folkgrupp!

Nu skall det sägas att alla svenskar som vill framhäva sin osvenskhet inte är lika hätskt aggressiva som Hillevi Wahl. De kan till och med vara rätt sympatiska och välskrivande. Till den kategorin hör enligt min uppfattning Johan Hakelius, kolumnist på Aftonbladet och nyligen författare till boken Döda vita män, vilken avporträtterar 14 engelska kulturpersonligheter, de flesta ur kategorin excentrisk lantadel.

I sin krönika den 21 november ger Hakelius till och med Sverigedemokraterna en nedlåtande men dock klapp på huvudet genom att  konstatera att “Möjligen är inte alla vulgära dumskallar” och att det vore fel av massmedia att dra den slutsatsen. Man tackar för det lilla. Alltnog, Hakelius har valt att markera sin osvenskhet att klä sig som han tror att excentriska britter ur lantadelståndet gör: exempel i grällt storrutiga kavajkostymer och en rosa nejlika i knapphålet med matchande fluga till.

En något posörmässig last jag dock gärna unnar honom.

Som bekant finns också de svenska politiker som stoltserar med hur osvenska de är: Mona Sahlin som sagt att vi svenskar bara har töntiga traditioner som midsommar, eller Fredrik Reinfeldt, som skulle sälja sin pappa om han trodde det fick honom att framstå i politiskt korrekt dager, som menar att det rent svenska är barbari.

Slutligen kan ni genom att klicka på nedanstående länk se och höra hur jag debatterar etnicitet i media på Canal 7 med Kurdo Baksi och Anna Levin:

http://www.canal7.se/new/popup_arkiv.php?id=260

För mig personligen så har vi i år tre värdiga vinnare: Sara Sjöström, Anna Nordquist samt Helena Jonsson. Och vi kan vara säkra på att en av dessa tre flickor tar hem Bragdguldet? När det sedan gäller Jerringpriset så har priset för länge sedan förlorat all kredibilitet. Priset är ett enda stort jippo där den sötaste och/eller populäraste personen vinner, speciellt som man tävlar mot varandra under TV galan. Kanske tar Zlatan på nytt hem priset. Han är ju mycket mer känd än samtliga andra kandidater. Flickornas chans, och då speciellt Sjöströms, ligger i att de är söta, något som alltid går hem hemma i de svenska TV-sofforna. Susanna Kallur charmade ju som bekant till sig priset år 2006, och höll så när på att göra det igen året därpå. I år kan det därför mycket väl på nytt bli Zlatan som tar hem kristallskålen. Bedrövligt.

Antagligen är Sara Sjöström favorit till båda dessa priser, inte för att hon är mer värd att vinna än tex Anna Nordquist, utan för att hon troligen kommer att charma oss alla till att rösta på henne. För mig så är dock nu Nordquist den som mest förtjänar priset (Bragdguldet) eftersom golf är en världssport, och då hon nu även vunnit LPGA tourens största tävling vid sidan om dess majors så har hon nu befäst sin position som den mest värdiga vinnaren till SvDs pris. Men som sagt, vem som helst av de tre flickorna är värdiga att vinna dessa två pris. En allvarlig utmanare till Jerringpriset är nu Robin Söderling, och om han tar hem Masters i London på söndags, så kan vi nog vara säkra på att han tar segern även i Stockholm. Kanske tar han vid vinst i Masters rentav hem båda dessa priser, eftersom man har en tendens att premiera manliga idrotter över kvinnliga. Men inte ens en seger i London för Robin går att jämföra med Annas seger i LPGA mästerskapen. Endast en grandslam triumf är lika stor. Läs mer om Bragdguldet här hos “boven” (den som ofta får massa skäll efteråt) i dramat: SvD.

Well this was the kick that Lio Messi took to his mug during Saturday’s match against Bilbao. But that is not the injury Pep will be stressing about. Messi limped of in the second half, and now we hear it was because of a thigh problem . Apparently it is a grade one injury to his left adductor (that’s the muscle on the inside of your thigh). So it’s not a really serious injury, but now Pep faces a dilema on his hands: does he play Messi in the crucial Inter match and risk him aggrevating the injury; or does he rest him and do without one of his best players? The official site stated that Lio will not be ruled out of Tuesday’s game, and he is undergoing extensive tests to see what can be done about the injury.

One Barca Player who will most definitley be ruled out is Toure, who is still in pretty bad shape after been hit with the H1N1 virus. Rafa Marquez on the other hand has been cleared. After undergoing tests, fcbarcelona.cat confirmed that he does not have Swine Flu and may be match fit for Tuesday.

Some good news for Barca: Ibra has been recovering well and the Barca docs feel that he might even be ready by Tuesday (Yay!).

Why do I always type a little blurb here? It never really says anything; I just feel weird diving straight into the match results themselves without any preamble. It’s too… impersonal that way. So hello, hi, here we are, so let’s get down to it:

Calcio:

AS Roma Totti 3-1 Bari – Romanisti always repeat one thing when Er Pupone is sidelined: No Totti, no Party. But sometimes we get so caught up in our own negativity that we forget the flip-side of that equation: Totti = party. Er Capitano made his return today against Bari, back from over a month out after going into knee surgery earlier in the season. And just to remind us why we miss him when he’s gone, he scored a hattrick. In the first half hour. The first came on 7′ – a spot kick after Jean-François Gillet downed Mirko Vucinic in the area. Then, only 7 minutes later, Totti launched a searing free-kick into the back of the net to make it 2-0. On 28′, he scored a world-class – and seemingly impossible – goal, beating Bari’s defense, Gillet and firing an acute-angle shot into the far corner. Beauty. Roma did their usual thing in the second half, sitting comfortably back on their large lead and letting i Galletti tire themselves out. However, the visitors finally pulled one back when youngster Marco Andreolli nodded the ball into his own net on 73′. A bit of a blemish, but a pretty good party nonetheless. To Gillet’s credit, he was outstanding for most of the match (those stretches when Totti was not destroying his self esteem), as was Julio Sergio, who was very solid behind the Roman back four. Mirko Vucinic was phenomenal, back to his old self again, while the only real black spot for Roma was Nicolas Burdisso, who was an absolute horrorshow at right-back. Also, the own goal was unfortunate. But all in all, a very good party with Er Capitano back at the helm. I can’t wait until we get Danielino back – then we can really party.

Inter 3-1  Bologna – The Inter Offside webpage referred to this match as a ‘Mortadella Speedbump’ — that pretty much sums it up for me. The reigning champions probably felt as if they could simply stroll into the Stadio Dall’Ara and come back out with three easy points, and their hosts failed to prove them wrong. There was a bit of tension early in the match; Diego Milito put Inter ahead on 22′ off of a corner from Maicon, only for Marcelo Zalayeta to equalize within 60 seconds, smashing the ball past Julio Cesar and into the top corner. The next 20 minutes saw both teams get really into the game, but Mario Balotelli should have put his side ahead when he beat the Bologna backline and dummied ‘keeper Emiliano Viviano – only to waste enough time that Viviano was able to get up and rob him of his much belated shot. One could see Jose Mourinho rise from his bench, flailing in anger. However, Supermario was able to atone for his sins just before the half; another Maicon corner saw the young striker rise powerfully in the air and head home to make it 2-1 for the Nerazzurri. He picked up a knock in the process, however, and was subbed off for Samuel Eto’o, who made a rare start on the bench. The visitors would make their lead more comfortable midway through the second half, with Esteban Cambiasso, who was in excellent form, burying a left-foot strike on 72′. To be honest, the hosts never looked like they were going to get back into the game, and Inter cruised to a comfortable win over the Emiliani.

AC Milan 4-3 Cagliari – It was a bit of a rollercoaster ride in the San Siro this afternoon, but i Rossoneri came out on top. Clarence Seedorf gave the home side an early lead on 5′, but gli Isolani weren’t interested in falling behind and Alessandro Matri equalized just 3 minutes later. The visitors would take the lead on 30′ when Andrea Lazzari found himself completely unmarked at Milan’s back post and gave his side a 2-1 lead. This time though, it was Milan’s turn to come from behind, as Marco Borriello and Alexandre Pato bagged a pair of goals in quick succession to put their side up 3-2 by the 39th minute. Pato’s goal was particularly nice, a rocket-powered blast into the top shelf which sent the San Siro crowd into an uproar. Milan would further consolidate their lead after the break, with Ronaldinho stepping up to the spot after Borriello had been felled in the area and burying it, sending Federico Marchetti the wrong way. He seems to score all of his goals that way, doesn’t he? More on him later. Cagliari was able to reduce Milan’s lead to a single goal when Nenê beat Dida on 68′, but Milan would hold onto their rather precarious lead and edge their visitors 4-3 in what turned out to be an exciting goalfest. Now, Ronaldinho. He was quite possibly – I’d almost say easily – the man of the match; back to his Barcelona form and full of tricks and flicks. That he only got onto the scoresheet via PK is misleading, as he was the creative force behind Milan’s devastating offense all night. That being said, their defending was quite shoddy, and against a better team (no offense, Cagliari, I like you guys) they might have come away with a rather different result. That being said, an excellent high-scoring match to put il Diavolo into 3rd place. Who says Serie A is boring?

Juventus 1-0 Udinese – Oh that’s right, Juventini say Serie A is boring. Because Juve is boring. I Bianconeri edged, well, i Bianconeri in Turin to keep their Scudetto hopes alive tonight. After the kickoff, it was all Juventus; Diego and Mauro Camoranesi both came close in the first quarter of an hour. After that though, the game went into a bit of a lull, and neither side looked dangerous (or did anything important) before the halftime break – unless you count a Udinese goal rightly disallowed for offside. After the restart, it was once again Juventus who set the pace, and this time it paid off. Summer signing Martin Cácares set up summer signing Fabio Grosso, who beat Samir Handanovic with ease to put the home side up 1-0 on 51′. Udinese fought hard throughout the remainder of the half, and both Handanovic and Gigi Buffon were called upon to make class saves, but ultimately the most exciting thing to happen before the fulltime whistle was Alessandro Del Piero’s appearance as a substitute. Juventino or not, you gotta love that guy.

Football:

A hattrick? No, that was just a warm-up.

Tottenham Hotspur 9-1 Wigan Athletic – Stop the press! What in God’s name do they put in the water in Tottenham? The Spurs recorded the second-biggest Premiership blowout in history at White Hart Lane over a hapless Wigan Athletic, with Jermain Defoe grabbing 5 himself in the second half. Peter Crouch opened the scoring for the home side on 9′, and believe it or not, that was it for the first half. Defoe got started right away after the break though, netting on 51′ and 54′, before Paul Scharner (who may have also pulled a Thierry Henry) pulled one back for the Latics to make it 3-1 on 57′. Defoe wasn’t done yet though, and to complete his hattrick restored the Spurs 3-goal margin just seconds later. Aaron Lennon got in on the action with a goal of his own on 64′, and then Jermain Defoe topped off his hattrick with a brace on 69′ and 87′. Chris Kirkland put the ball into his own net on 88′ to make it 8-1, and then Niko Kranjcar scored in the 4th minute of stoppage time to make the scoreline a whopping 9-1. To put this into perspective, didn’t table-toppers Chelsea lose to Wigan this season? Holy shit, dude.

Chelsea 4-0 Wolverhampton – Speaking of Chelsea, Carlo Ancelotti’s men took part in a rout of their own this weekend, though it seems rather paltry in comparison with their London neighbours’ rather excessive beatdown. The Wolves simply had no chance at Stamford Bridge, and with Florent Malouda opening the scoring with a 25-yard strike on 5′, it seemed a cricket score was imminent. Michael Essien furthered that notion, bagging a brace within a 10 minute span by finding the back of the Wolves’ net on 12′ and 22′. The visitors simply had no response to the dominant Chelsea play, and their ill-advised 2-5-3 formation left plenty of gaps for the Blues to exploit. The teams went into the half with the score 3-0, but not before Sylvain Ebanks-Blake forced a class save from Petr Cech. As the game progressed, Wolverhampton reverted to a more solid 4-4-2, it was not enough to stop Joe Cole from scoring his first Premiership goal in over a year, making the score 4-0. Another quite impressive blowout/shutout from Ancelotti’s men, but until they score 9 goals I think they’ll feel that their crosstown rivals have the upper hand. Then again, they’re leading the league, so who cares about the Spurs?

Liverpool 2-2- Manchester City – Every time a Koppite cries, and angel get its wings. Or so I’ve been led to believe. Either way, both the Reds and the Blues (no, no, other Reds. Other Blues too.) dropped points and further away from the top 4 with a 4-goal draw at Anfield on Saturday. Martin Skrtel gave the home side the lead on 50′, only for Emmanuel Adebayor and Stephen Ireland to respond on 69′ and 76′ respectively to give the Citizens a 2-1 lead. A loss at this stage in the competition would have meant disaster for the Scousers, but luckily Yossi Benayoun cut any Mancunian celebrations short by responding with a goal of his own on 77′ to equalize and make it 2-2. And 2-2 the score would remain. This result is neither a complete disaster for Mark Hughes or Rafa Benitez, but you gotta think that the two of them, and their grossly underperforming squads, have gotta be feeling a little uncomfortable right now.

Manchester Utd 3-0 Everton – As for the other Reds and Blues of Manchester and Liverpool, a draw was not in the cards. The Red Devils trounced the Toffeemakers at Old Trafford to stay within five points of Chelsea in the table. Darren Fletcher opened the scoring for the homeside on 35′ with a beautiful goal that has been compared (somewhat hyperbolically) to the work of Zinedine Zidane. After the half Michael Carrick and Luis Antonio Valencia would add a goal each, while David Moyes’ men could do little but keep the scoreline respectable. I gotta say, the Merseyside derby is going to be downright depressing this year…

Pictured: Arsenal player not fit for today's match.

Sunderland 1-0 Arsenal – Oh, Arsenal. The Gooners had gone over a dozen games without a loss, but as usual Arsene Wenger’s men got a little too close to the sun and their wings simply burned up. Also, they had a lot of injuries. The Londoners put in an unfocused and ramshackle performance against a determined Sunderland side who clearly wanted the result more. And they got it. Sunderland simply rode out wave after wave of potent Arsenal attacking play, though admittedly, it didn’t seem like the Gunners wanted to do much other than controlling the ball in midfield. On 71′, the home side finally got their chance and Darren Bent buried it to make the score 1-0 for the Black Cats. Wenger’s men had simply no will to get back into the game (perhaps their minds were occupied with thoughts of next week’s clash against Chelsea) and ultimately fell to a steely Sunderland side. This is the second time this year that the Black Cats have beaten a top 4 side – and this time it can’t even be blamed on a beach ball.

Futbol:

Real Madrid 1-0 Racing Santander – Well, Los Galacticos are still without their biggest star – Cristiano Ronaldo – and they’re still not playing as ‘Galacticos’ perhaps should, but they’re finally where Galacticos should be: on top. Gonzalo Higuaín provided the difference that Manuel Pellegrini’s men needed to take down mid-table residents Racing Santander, with a strike from close range on 22′. Both sides had second-half goals disallowed for offsides, with both Karim Benzema and Sergio Canales putting the ball into the back of the net only to be notified by the referee that they need not celebrate. As has been the norm this year, Madrid did not completely convince, but their narrow victory was nevertheless enough to see them go top of the table for the first time this season after Barcelona picked up a similarly unconvincing result in Bilbao.

Because Bear Country is more frightening than Basque Country.

Barcelona 1-1 Athletic Bilbao – Treble Champions they may be, but at times this season Barcelona have failed to look the part. They faltered again in their title race during this weekend’s trip to Basque Country. Though many of their starting 11, including Zlatan Ibrahimovic, were out with knocks, one could still expect Barcelona to produce a result against midtable opponents such as Bilbao. Early in the match, Los Leones put pressure on their visitors, peppering them with corners and free kicks, while Barca looked simply content to play on the counter. Soon however, Barca wrested control of possession from their hosts, and began to look like the side to score, though when it came to finishing they came up empty – at least in the first half. However, after the restart the Blaugrana got off on the right foot, with Daniel Alves running on to the end of a perfect throughball from Xavi and finding the back of Bilbao’s net. Athletic immediately responded by bringing Toquero into the game; a move that would prove very effective as the substitute would equalize for the home side within 10 minutes of coming onto the pitch, running onto a long ball and smashing it home. All that was left to do for Bilbao was to park the bus and ride out the waves of Barcelona attacks – which they did – in order to gain a point and drop the reigning champions down to second place. What has happened to Pep Guardiola’s men?

Fußball:

Bayern München 1-1 Bayer Leverkusen – Well, Die Roten haven’t sunk any further into their slump, but they haven’t de-slumped either, achieving a draw against league-leading Bayer Leverkusen at the Allianz-Arena this weekend. Mario Gomez and Stephan Kießling each netted for their respective sides early on in the match; both goals came within the first 15 minutes of play. Bayern started off energetically, with their aggressive attack leading to Mario Gomez’s opener on 8′, which he sidefooted in on an advantage play after Miroslav Klose was fouled. However, their visitors soon caught up to them in pace and were able to exploit the home side’s defensive weaknesses; Kießling easily beat the offside trap and slotted the ball coolly past Hans-Jörg Butt to make it all square on 14′. Each team had spells of pacy and bright looking attack, but neither could capitalize during those stretches; Leverkusen keeper Rene Adler saved his side time and time again with world class saves to prevent Bayern from getting out in front. Even Thomas Müller, who has so often been Bayern’s ace-in-the-hole this season proved ineffectual, and was subbed in the second half for Ivica Olic, returning from a lengthy injury layoff. The chances petered out towards the end of the game, and a 1-1 draw it would remain – a result that sees Bayer reclaim 1st and Bayern languish in 7th.

Werder Bremen 6-0 SC Freiburg – Poor Freiburg. On more than a few occasions this season they have found themselvesin situations where they are simply out of their depth. The home side suffered a humbling defeat to Die Grün-Weißen in their own Badenova-Stadion, falling 6-0 in an all-out slaughter. Hugo Almeida opened the scoring for the visitors on 33′, Marko Marin added a second on 55′, Almeida doubled his money on 57′, Mesut Özil netted on 67′, Naldo on 73′ and substitute Markus Rosenberg made it 6-0 with 8 minutes left to play. Freiburg once again made a case for having the worst defense in the Bundesliga (they have the highest number of goals against; 30) and sit 13th in the league table, while this victory propels Werder Bremen to second, just a point behind leaders Bayer Leverkusen. I guess the English aren’t the only ones who know how to have a good blowout!

Idag omvaldes Jan Björklund som folkpartiets partiledare. Tidigare än omvalet hade han tid för sitt långa tal och det började han med att försvara svenska truppers närvaro i Afghanistan och kritik emot vänsterpartiets krav på tillbakadragande av trupperna. Han talade om att det skulle finnas stor risk för talibanernas återtag av makten om de internationella trupperna drar sig tillbaka. Han fortsatte sitt tal med ett hyllningstal till USA som demokratins räddare, vid tre tillfällen och att EU ska bli stark makt inte för att bli ett alternativ till USA utan en samarbetspartner till det. Han gick på Göran Hägglunds spår i att kritisera “kulturvänstern” som han menade var mer vänster än intellektuell och kulturell.

Hans tal bestod främst av 10 punkter:

1. Skattesänkningar och löneskillnader: – Stora skattesänkningar och ökade löneskillnader i samhället med motiveringen att ansvar och utbildning ska löna sig, att det är bra att det finns löneskillnader. Han tog exemplet att en sjuksköterska med längre utbildningstid än en undersköterska ska ha högre lön än undersköterskan för att hon/han har högre ansvar och högre utbildning, en undersköterska i sin tur ska ha högre lön än ett vårdbiträde p.g.a högre utbildning och högre ansvar. Sverige tjänar på större löneskillnader tyckte Jan Björklund.
2. Globalisering: – Nej till närodlade matprodukter med angrepp på miljöpartiet som en fiende till u-länder som, enligt Björklund, är direktberoende av handel med Sverige och andra i-länder. Han tyckte att det var en form av protektionism som omhuldades i “ädla argument” och att det i själva verket var närodlat-förespråkarnas mening att kapa handelsbandet med u-länder och därmed släcka deras hopp om förbättrade livssituationer. Björklund menade att det behövdes mer avregleringar av handeln, utan att nämna att det skulle vara rena lotten för de starkaste som utgörs av de rika länderna, började han tycka synd om de fattiga och att de är så beroende av de rika vilket de även fortsättningsvis ska vara. Det var lite konstigt för en partiledare som ofta fördömer alla som är omtänksamma och kallar dem för “tycker-synd-ommare”.
3. Skolpolitik: – Förstatligande av skolor. Göran Persson angreps för att ha kommunaliserat den svenska skolan för 20 år sedan och att det är viktigt att nu återförstatliga skolan för jämlik kvalité. Jan Björklund tyckte att kommunaliseringen av skolan hade medfört att skolan och eleverna resultat hade blivit sämre. Högre krav på kommuner och friskolor efterlystes. Flerskaligt betygssystem som nästa år kommer att föreslås av regeringen att bli lag försvarades av Jan Björklund i talet. Han talade om att läraryrket behöver få högre status för att kunna förbättra skolan.
4. Jämställdhet: – Jan Björklund talade om att den liberala feminismen och  jämställdhetspolitiken skiljer sig från vänstern i att liberalerna inte vill se problemen i grupper och strukturer utan enskilda individer. Han kritiserade vänsterns talan om normer och strukturer samt lovprisade Nyamko Sabuni. Björklund talade om liberala kvinnors vikt i den svenska historien och att de har gjort mycket stora skillnader. Han försvarade hushållsnära tjänsterna och tyckte att det skulle vara ett steg mot ett jämställt samhälle. Jan Björklund betonade folkpartiets kamp om att göra den offentliga sektorn marknadsbaserad så att det ska gå att tjäna på “i den kvinnligt dominerade sektorn”.
5. Klimat och energi: – Människan måste utnyttja naturresurser och det måste ske på ett sätt så att det ska räcka till kommande generationen. Ja till kärnkraft! var också en av de viktigaste delarna av Jan Björklunds tal och han såg på kärnkraften som en lösning på miljöproblemet. Här dömde han ut både Peter Eriksson som energiminister, Lars Ohly som näringsminister och Mona Sahlin som statsminister som han tyckte fegade ur i energifrågan. De rödgrönas eventuella avvecklingen av kärnkraften vid ev. valseger ansågs av Jan Björklund som ett stort hot mot miljön.
6. Integrationspolitiken: – Jan Björklund försökte vinna billiga poänger genom att hänvisa till vissa kända namn som bl.a. Zlatan Ibrahimovic och Nyamko Sabuni men misslyckades med båda när han kom med tabben att Zlatan var uppvuxen på Balkan och glömde var Nyamko kom ifrån när han efter lite tvivel nämnde Afrika. Han talade om att anhöriginvandring samt asylansökan med familjeanknytning ska ha som krav på att personen kan försörja sig själv och familjen som kommer samt att man ordnar bostad åt dem. Gällande oroligheterna i förorter kallade han det ett stort integrationsmisslyckande och efterlyste åtgärder och polisen ska kunna ingripa även hänsynslöst vid behov. Han dömde ut den socialdemokratiska integrationspolitiken som “alltför omhändertagande”. Björklund lovprisade Nyamko Sabunis skifte av integrationsansvaret från socialstyrelsen till arbetsförmedlingen, något som han kallade för “perspektivskifte”.
7. Vård och omsorg: – Gällande äldreomsorgen tyckte Jan Björklund att en make eller maka ska kunna följa med och bo med sin maka/make i en äldreboende om han/hon så önskar, om man har levt stor del av sitt liv tillsammans och vill göra det även i slutskedet av livet ska man kunna göra det.
8. Socialförsäkringar: – Med erkännandet att regeringens avgiftshöjningar 2007 ledde till att en halvmiljon människor i Sverige lämnade arbetslöshetsförsäkringen men Björklund tyckte att det ändå fanns en halvmiljon oförsäkrade i Sverige innan maktskiftet. Utan att nämna några åtgärdsförslag talade han om att “det är dags att alla svenskar blir försäkrade”.
9. Euro: – Enligt Björklund tyckte att euro-samarbetet visade sig starkt under finanskristiden och att det är beklagligt att Sverige inte har varit med i samarbetet. Han nämnde Estland som är på väg att ansöka om att bli inkluderat i euro-samarbetet men han talade inget om Litauen som hade sin valuta bunden till euro och som tvingades devalvera sin valuta för att rädda sin ekonomi, om ens rädda.
10. Företagsklimat: – Mer fokus på kompetens och en gedigen arbetsrätt men om ett företag riskerar att få försämrad ekonomisk situation ska de kunna sparka de som är “mindre kompetenta”. Turordningsreglerna ska luckras upp. Jan Björklund talade om att den svenska arbetsrätten måste “moderniseras och liberaliseras”. Jan Björklund efterlyste därmed reformeringen av LAS(lagen om anställningsskydd).

Jan Björklunds tal innehöll mycket tydligt ideologiska inslag, inte minst när han uppenbart genom att nämna vid många tillfällen, stoltserade med den liberaliseringsvåg som normalt kallas för “nyliberalisering” som har genomsyrat samhället under de två senaste decennierna. Med tanke på att han flagrant ogillade försäkrings- och stödsystemen som byggts upp under de socialdemokratiska regeringarna och att han samtidigt efterlyste mer avreglering, inte minst i att döma ut närodlade matprodukter som äkta argument av protektionism. Det som där var klart var också att Jan Björklund stack ut bland ledarna i att inte nämna sig någon miljökämpe utan istället fokusera på avregleringen av handeln. Björklund talade om vikten av att införa euro samt att kärnkraft ska antas vara en viktig del av den framtida energiförsörjningen.

I jämförelse med moderaternas landsdagar där miljöpolitiken och miljövänlighet, åtminstone i tal, var en viktig del av partiledarens tal fanns inga sådana inslag i Björklunds. Även gällande reformeringen av LAS beslutade de moderata landsdagarna att inte talade om uppluckring av lagen om anställningsskydd, något som skiljer dem från Jan Björklund. De ovanstående förslagen som för det mesta är typiskt högerorieterade och de områden som skilde Jan Björklund från resten av de borgerliga partierna handlade om att Jan Björklunds förslag var mer högra än de andra, speciellt i försäkringsfrågor samt skattesänkningar där han utan någon tvekan talade om att det måste finnas stora löneskillnader mellan människornas samt att skatterna måste sänkas för att ge fler incitament att jobba mer och ta egna initiativ. Mats Knutsson kallar det för “borgerlig kannibalism“. För folkpartiet kommer integrationsproblematiken att bli det kommande valet stora fråga, en viktig fråga men tveksamt om folkpartiets politik leder till några inkluderingar. Enligt Henrik Brors på DN handlar det om att folkpartiet är nu efter nya väljare och det är säkerligen till höger om moderaterna som partiet tänker söka sig till nu när moderaterna på tal har accepterat en del av de socialdemokratiska reformerna.

Jan Björklunds hyllning av USA som demokratins räddare samt att EU ska få allt större makt på bekostnad av medlemsländerna handlar om folkpartiets klassiska linje i utrikespolitiken och förskräckandet av folket genom att ta upp Sovjetunionen som exempel på socialismen kommer aldrig att upphöra även om USA har fört så många imperialistiska krig och invaderat olika länder runt om i världen, mördat miljontals människor för att ha kontroll över deras naturtillgångar, är inget som gör Jan Björklund påmind om den amerikanska grymheten.

Eric Abidal and Rafa Marquez are both on the brink of signing new contracts with Barcelona.

Victor Valdes is hoping Ronaldo is fit for “el clasico” next week. The Barca No. 1 said: “The big players have to always play in the big games, and personally, I’ve always liked playing against the great.”

Xavi has expressed how pleased he is with coach Guardiola: “He is committed, meticulous, enthusiastic person. He has such a tremendous conviction in his belief and the ability to transmit all of his energy to you.” He went on to describe Pep and how he works: “He is very calm to be honest. He does not push too many things on you, his emphasis is on encouraging the players to enjoy themselves on the pitch and making the most of the privileged lives that we have.”

Meanwhile Bojan spoke about the past 3 years with the Bara first team. He revealed that he’s not the same person he was 3 years ago, that he’s learnt a lot and developed as a player and a person.When asked about the lack of playing oppertunities (he hasn’t featured in Barca’s last 3 matches)he said that he’s not worried as Barca are involved in a lot of matches and playing oppertunities will come his way.

Other Barca Babies – Thiago and dos Santos will be offered new deals with the Catalan giants. Both of the youngsters contracts run out at the end of the season , and Guardiola is keen to tie them both to the club for a few more years.

And finally, Zlatan Ibrahimovic’s agent has declared that Zla’s long term future at the club is not guarenteed, hinting at a possible return to Inter before he finishes his career.

Gewoon, omdat voetbal ook kunst kan zijn.

(en een commentator daar behoorlijk van onder de indruk kan raken)

Guldbollen-vinnare vid fyra tillfällen och kommer troligtvis få guldbollen nån gång till. Zlatan Ibrahimovic ÄR fotboll och den som inte inser det bör hålla sig borta från fotboll.

Aveva solleticato lo stupore di tutti, la mancata convocazione in Nazionale di Zlatan Ibrahimovic da parte del tecnico esordiente

Låt mig först säga att landslaget inte behöver Zlatan Ibrahimovic. Fotboll är ett lagspel och vi har tillräckligt med duktiga anfallare som kan ta hans plats, något de gör med glädje och något som de känner stor stolthet inför. Zlatans senaste utspel, att inte vilja spela mer för sitt hemland, påminner mig om när Michael Laudrup tackade nej till det danska landslaget – ett landslag som strax därefter slog hela Europa med häpnad när man vann EM i Göteborg. Vi vet därför alla att en ensam storstjärna varken gör till eller från, speciellt om han inte, som i Zlatans fall, verkar bry sig om landslaget. Jag tror även att det kan bli lättare för Erik Hamrén att leda laget utan Zlatan, för han slipper då oroa sig över att förnärma lagets stora diva.

När det gäller andra svenska spelare som tackat mej till landslagsspel så är det speciellt Torbjörn Nilsson man tänker på, och att inte Laban Arnesson lyckades lösa problemet förrän alltför sent blev i slutändan avgörande för den missade biljetten till Mexiko VM 1986. Sverige hade då ett superlag, kanske sitt bästa lag någonsin. Att vi missade Mexiko VM var en katastrof. För mig så var Torbjörn en långt mycket bättre spelare än Zlatan, och om vi haft någon av hans kaliber i Blågult idag, så hade vi nu varit klara för Sydafrika.

Ibras ego är helt enkelt för stort för Blågult. Visst har han en ung familj att tänka på, men det har även många andra fotbollsspelare. Kommer osökt att tänka på hur Tobias Hysén avbröt sin semester i somras när han plötsligt fick en förfrågan om han ville vara med i truppen mot Malta. Han var inte ens garanterad spel! Det är sådana takter vi vill se hos våra landslagskillar. Zlatan har nu skämt ut sig. Det är nu plötsligt upp till honom när och om han ska vara med i Blågult. Oförskämt. Fotbollskarriären är kort, och snart är den över. Det gäller därför för honom att ge något tillbaka till alla de svenska fans som älskar honom, för det är dessa fans som gett honom det liv i lyx och sus och dus som han och hans familj nu avnjuter. Fy skäms på dig Zlatan. Läs mer här (SvD) och här (DN).

A couple of very big (in my not-so-humble opinion, at least) matches went down this weekend, with some producing more exciting results than others. This week there was a double countdown to what I thought were two of the biggest Red v. Blue matches this year. In England we had arguably the two largest Premiership contenders in Chelsea and Manchester United going head-to-head, while in Italy Scudetto favourites Internazionale went testa-alla-testa with my beloved (but struggling terribly) AS Roma.

Football:

Arsenal 4-1 Wolverhampton – Sure, Chelsea and United are probably the two favourites in the Premiership race this season, but I’m not fool enough to dismiss Arsenal as also-rans just yet. For one thing, the Gunners are on a hot streak of 13 unbeaten matches in all competitions. For another thing, one of those matches consisted of something of an Arsenal youth squad (but then again, aren’t all their squads youth squads?) defeating admittedly-struggling Liverpool in Carling Cup play. On the other hand, this weekends performance in particular wasn’t all that impressive, and it might be more appropriate to say that Wolverhampton lost the match rather than saying Arsenal won it. The Molineux Stadium offered the Wolves no security, as the visitors went up 3-0 before the end of the first half, with 2 of those goals being put into the Wolves’ own net by their defenders Ronald Zubar and Joey Craddock. Cesc Fàbregas would provide the third. Andrei Arshavin added his name to the scoresheet in the second half, and Joey Craddock somewhat atoned for his errors by scoring a consolation goal (in Arsenal’s net, this time) in the 89th minute. Along with the result of the Chelsea-United match this afternoon, this win in Wolverhampton sees Arsenal climb to second in the League table.

Perhaps one day Drogba will follow the footsteps of Vinnie Jones to Hollywood.

Chelsea 1-0 Manchester Utd A fairly controversial match – but then again, it was always going to be. There’s bound to be a million gripes from United fanboys about the various ‘injustices’ committed against them today, so if you’re a Blues fan gloat with caution, because you’re likely to receive a long series of whines in response. Let me say a few things: Darren Fletcher’s foul was not a foul, Drogba should probably retire and become an actor, and Jonny Evans is a little punk. Many tempers flared during the match, and it seemed as if a full-out brawl was imminent at points, but alas they kept their heads and all that came of it was a flurry of yellow cards. It was nevertheless dramatic, though, with such highlights as the constant battle between Didier Drogba and Wes Brown providing (me, at least) with much entertainment. It would be Mr. Chelsea himself, John Terry, who would make the difference between the two sides, heading in what I believe was the only goal United have conceded from a set piece this year on 76′. I suppose that earns him a man of the match nod, but other contenders include Wayne Rooney, Nicolas Anelka and Michael Essien, who all gave 110% and played hard-nosed games (must’ve eaten their Toast’n'Butta this morning). Though Drogba’s theatrics were shameful, and he may have hauled down Wes Brown in the build-up to Chelsea’s goal, I have to call out Jonny Evans here, for his kung-fu kick to the chest of Drogba and then his tackle on Ricardo Carvalho long after the whistle. Horrific performance for the youngster; he should consider himself lucky that he wasn’t sent off. A win that sees Chelsea sitting 5 points clear atop the EPL table, and which should boost their morale for weeks to come. As for United; well I’m sure we’ll hear all about how they feel.

Manchester City 3-3 Burnley – Bad news all over Manchester this weekend, it seems. City have been struggling for weeks now, and had drawn their 4 previous fixtures. Well, make it five, Citizens. Newly-promoted Burnley are notoriously shoddy away from home, yet a late goal helped them to steal a point at the City of Manchester Stadium in a 6-goal draw. Burnley in fact took an early 2-0 lead over their hosts after Graham Alexander converted a spot kick and Steven Fletcher found the back of the net. City fought back, and goals from Shaun Wright-Phillips, Kolo Toure and Craig Bellamy saw them take control of the game by the 56th minute. However, they were unable to keep hold of that control and on 87′ Burnley substitute Kevin McDonald scored to bring his side level for once and for all. I’m sure Burnley won’t be happy to have given up that initial 2-0 lead, but all in all, this is a result which should leave Owen Coyle pleased and Mark Hughes with his head in his hands.

Futbol:

The dangerous duo nearly gave Los Blancos a run for their money.

Real Madrid 3-2 Atlético Madrid – Well, El Clásico never fails to disappoint. Even in a season where Atléti has struggled so badly that they have been forced to make a change in management, against Los Blancos they always bring their all. It seemed at first that Real would simply stroll to a Clásico win this season, after Kaká gave his side the lead on 5′, with Marcelo and Higuaín adding their names to the scoresheet on 24′ and 64′, respectively. However, Los Colchoneros would battle back late in the second half after Sergio Ramos was given his marching orders on 66′; a frenzied 2 minutes would see Diego Forlán and Sergio Agüero pull two goals back for their side with 10 minutes left to play. Manuel Pellegrini’s men would ultimately be able to hold off their crosstown rivals, but Quique Sánchez Flores can at least take heart from his side’s spirited fightback. An exciting Clásico, to say the least.

Barcelona 4-2 Mallorca – Samuel Eto’o commented this week that if he had not been bound by his duties to Inter, he would have traveled to the Camp Nou to see his ex-sides face off against one another – he would have sat directly at the centre line so as to not betray his allegiance to one over the other. I gotta say, Sammy, from a Romanista’s point of view, I wish you’d gone. But I digress. Barcelona youngster Pedro gave his side an early lead on 10′, only for Mallorca’s Nunes to equalize from a corner kick just under 10 minutes later. Pedro wasn’t finished yet, though and on 39′ restored the lead to his side, smashing home the third rebound after Mallorca keeper Aouate denied teammates Thierry Henry and Sergi Busquets. The two would get their chance just a few moments later, when Busquets sent in a cross for Henry, who beat Aouate with a diving header to make it 3-1. Lionel Messi was introduced after the break to further increase Barca’s tally – he would eventually, but he would take his time, and it would only be from the spot after teammate Ibrahimovic was brought down in the area. Mallorca sub Alhassane Keita would earn one back for his side late into stoppage time, but ultimately it was too little too late and Barcelona would cruise to an easy victory.

Fußball:

Bayern München 1-1 Schalke 04 – Bayern have been demoralized over and over again the past two weeks, and were perhaps unenthused to face the stiff challenge of Schalke this weekend. Schalke sit above Die Roten in the standings, and looked to pressure the home side early, forcing them into rash challenges and using their wingers to cause Bayern problems on the break. Both sides traded chances in the early stages of the match, but ultimately it would be Bayern who would get ahead first, with a little bit of luck. On 31′ Holger Badstuber lofted in a long ball to Miroslav Klose, whose headed effort deflected off of Kevin Kuranyi and landed at the feet of Daniel van Buyten, who duly buried it. However, Joel Matip, making his debut for Die Königsblauen, was able to cancel out the home side’s advantage with a strike of his own on 43′. The teams would go into the half level, and when they came back it was all Bayern – Louis van Gaal’s men poured forward and for the better part of the half had their visitors pinned in their own end. However, no matter what Bayern did, they were unable to find the back of the net, and both van Gaal and Felix Magath’s sides would come away from the game with a point. Bayern need to get themselves out of this current slump if they are to have any chance of keeping alive their hopes of European and domestic conquest.

Calcio:

AS Roma 1-1 Inter – I think I’ll tackle this one in its own article.

Mauro Camoranesi makes the difference for Juventus once again.

Juventus 5-2 Atalanta – It seems that when Mauro Camoranesi is on form, so is La Vecchia Signora. Forget Brazilians and expensive summer signings (and those that are one and the same); the success of Ciro Ferrara’s squad depends on the performance of the Italian international, who has been with i Bianconeri since 2002. In the case of yesterday’s game, it was Camoranesi’s brace which opened up the scoring in a 5-2 drubbing of Atalanta. Felipe Melo, Diego and David Trezeguet would account for the other 3 goals on Juventus’s part, while Valdes and Fabio Ceravolo pulled back 2 for the home side. This is a very positive result for Juve; while Atalanta generally climb to midtable at the best of times, they are nonetheless notoriously difficult to defeat at home. With Inter tying Roma and yesterday’s drubbing in Bergamo, Juve move to 5 points off of first place.

AC Milan 2-1 SS Lazio – I give Davide Ballardini until the end of the month. After the horrendous loss to Villareal in Europa League play on Thursday, Lazio needed some kind of result to break them out of a long, long losing streak. Admittedly, this revived AC Milan team are not the easiest team to achieve it against, but if they are going to do it anywhere, it would be in their Roma’s house, the Stadio Olimpico. As it can plainly be seen, they did not achieve said result. Thiago Silva and Alexandre Pato both found the Lazio net with first-half goals to dash whatever hopes could still be held in the Curva Nord even before the halftime whistle. However, Lazio were handed a lifeline when Thiago Silva deflected the ball into his own net after some deft play by Mauro Zarate. After that own-goal, gli Aquilotti seriously threatened to equalize, with Tommaso Rocchi and Mauro Zarate both coming close to restoring parity. In the end though, AC Milan would grab a valuable 3 points, while Lazio return to their fortress of solitude media silence to ponder what continues to go wrong.

Fiorentina 1-0 Udinese – It took them 84 minutes, but la Viola were able to to squeak by midtable side Udinese with some help from a Juan Manuel Vargas strike. It was  night of missed chances for both sides; a race to the finish where both teams were misfiring on all cylinders. Fiorentina had the bulk of the chances, with 14 shots and 5 on target, compared to Udinese’s 7 and 2. However, only one of those shots would make a difference tonight at the Stadio Friuli, and it would be Vargas’ set-piece shot. That shot earned i Gigliati a victory which sees them only 1 point behind AC Milan in the standings, sitting comfortably in 4th place.

El Barça se ha complicado mucho la vida. Su empate a cero en Kazan, en medio del frío polar ruso y la telaraña creada por el Rubin ha enredado un poco más el grupo. Los hombres de Guardiola no supieron nunca abordar esa encerrona que una vez más le volvió a plantear Berdyyev. Y cuando encontraron alguna rendija les faltó puntería. Porque por fútbol, ocasiones y ganas la victoría mereció ser blaugrana, aunque Europa no entiende de romanticismo ni sentimientos.

En Europa no se puede perdonar y el Barça lo hizo hoy. No es la primera vez en la que los culés juegan en el alambre y aunque todavía dependen de sí mismos para pasar a Octavos. Aunque Guardiola no quiere medias tintas y tras el partido ha reconocido que “si no ganamos los seis puntos no merecemos pasar a la siguiente ronda”.

El Barça intentó calentarse ante los -7 grados bajo cero fiel a su estilo. Sin alterar el guión tiró de paciencia y tranquilidad para controlar el partido y al rival desde el inicio. El Rubin también fue fiel al suyo. Sus diez jugadores de campo se amurallaron en torno al portero Ryzhikov para defender con uñas y dientes sus territorios. Sin embargo, todo pudo saltar por los aires a los tres minutos. Ahí estuvo el partido y quien sabe si el pase a Cuartos. Fue un fallo en el centro del campo de Semak, el balón lo robó Iniesta quien sirvió en bandeja de plata el gol a Zlatan Ibrahimovic. El sueco sólo frente al portero lo superó ajustando tanto su disparo que terminó golpeando en el palo.

Ese imprevisto metió aún más el miedo en el cuerpo a los rusos, que no dudaron en redoblar su apuesta defensiva. El 75% de posesión culé en estos primeros minutos reflejan claramente un dominio que impedia al Rubin pasar de su propio campo. Tampoco lo intentaban con mucho ahínco. Se limitaban a tapar los caminos al Barça, quien no se volvió a acercar por las inmediaciones de Ryzhikov hasta el minuto 20. Fue Xavi tras un magistral control orientado quien intentó una vaselina que se marchó por encima del larguero por poco.

Luego sería Messi muy participativo toda la noche pero encogido ante la ferocidad climática y del rival, quien perdonara la vida a los rusos. Ibra hizo de islote para controlar un balón y cedérselo a Messi quien llega en carrera desde atrás pero se enreda innecesariamente en varios regates para que el balón termine en las manos del portero.

Eran los mejores minutos culés, aunque su afán por meterse hasta la cocina anulaba sus posibilidades. Keita y el argentino volvieron a perdonar poco después. Aunque la ocasión más clara antes del descanso sería rusa. En un contragolpe diabólico, los rusos salieron de la madriguera en busca de su presa. Casi lo consiguen. Ryanzantsev se plantó en las barbas de Valdés y le lanzó un latigazo al palo corto que el portero catalán atajo como un felino.

A continuación sería Iniesta quien viera el gol de cerca. En una jugada nacida en el laboratorio Guardiola el manchego se quedó solo ante el portero aunque una vez más la inspiración y las musas estaban heladas. Poco más hubo antes del descanso. El partido prácticamente murió ahí porque el paso por los vestuarios fue una terapia anestesiaste. El Barça continuó con su dominio, esteril y paciente, pero sin efectividad ni pegada de cara al marco rival. Incluso el Rubin comenzó a estirarse viendo que el campeón no remataba. Burkharov se convirtió en ese tiempo en el hombre más incisivo del ejército ruso. En una Valdés y en otra Puyol salvaron al equipo azulgrana de un castigo mayor, quizá justo ante tan poca efectividad.

Pero el partido terminó tal y como empezó. El último zarpazo fue para el Barça. La tuvo Titi Henry por partida doble recién salido del banquillo, pero demostró que tanto tiempo sentado le había dejado el trasero y los reflejos helados. Al galo también le falló la puntería. Y ahora todo se aprieta. El Barça es segundo de grupo con 5 puntos, los mismos que el Rubin y uno menos que el Inter que lo encabeza con 6. Todos tienen posibilidades y la próxima jornada se presenta decisiva para determinar si el maleficio del campeón sigue vigente. Un nuevo traspiés culé en casa frente al Inter ya sería definitivo.

2008 FIFA Men's World Footballer of the Year, Cristiano Ronaldo.

WOMEN: Nadine Angerer (Germany), Sonia Bompastor (France), Cristiane (Brazil), Inka Grings (Germany), Mana Iwabuchi (Japan), Simone Laudehr (Germany), Marta (Brazil), Birgit Prinz (Germany), Kelly Smith (England) and Abby Wambach (USA).

MEN: Michael Ballack (Germany), Gianluigi Buffon (Italy), Iker Casillas (Spain), Cristiano Ronaldo (Portugal), Diego (Brazil), Didier Drogba (Côte d’Ivoire), Michael Essien (Ghana), Samuel Eto’o (Cameroon), Steven Gerrard (England), Thierry Henry (France), Zlatan Ibrahimovic (Sweden), Andrés Iniesta (Spain), Kaká (Brazil), Frank Lampard (England), Luis Fabiano (Brazil), Lionel Messi (Argentina), Carles Puyol (Spain), Franck Ribéry (France), Wayne Rooney (England), John Terry (England), Fernando Torres (Spain), David Villa (Spain) and Xavi (Spain).

El mismo día que se ha hecho oficial la renovación de Carles Puyol con el club de su vida hasta el 2013, el capitán del Barça se ha enterado de que es uno de los 23 candidatos que optan a ser galardonado a final de año como mejor jugador del 2009. En esa lista, el Barça, con ‘Puyi’ a la cabeza, copa el número de candidatos con seis jugadores. Al ‘5′ culé se unen sus compañeros Xavi Hernández, Andrés Iniesta, Zlatan Ibrahimovic, Leo Messi y Thierry Henry para ratificar la histórica temporada del triplete.  Y es que el ‘Efecto Barça’ también ha ayudado para que España sea el país que cuente con mayor representación, con seis.

Puyol, nominado al FIFA World Player, se ha comprometido con el Barça de por vida

A pesar de ello, el principal favorito para llevarse el premio a su casa no es español. Las apuestas se centran en Leo Messi, la estrella argentina del FC Barcelona para suceder al crack portugués, Cristiano Ronaldo, que lo ganó el año pasado. Por títulos y por juego no habría dudas, Leo fue el mejor y su equipo también. El caso es que este premio otorgado por la FIFA es designado por los entrenadores y capitanes de todas las Federaciones de Fútbol y se mira algo más. Se mira la capacidad de liderazgo, la profesionalización y la entrega de los jugadores. En todo ello, posiblemente, también gane Messi.

Y es más que posible que en el podio de elegidos se cuele algún compañero del Barça, algún futbolista español. Porque hoy por hoy Xavi o Iniesta están en boca de todos como dos de los mejores centrocampistas del mundo. Justo al nivel que se ha situado la Selección Española y por extensión sus jugadores tras alzarse como Campeona de Europa en el inolvidable verano del 2008. España es, por segundo año consecutivo, el país que más jugadores aporta a esta lista. Iker Casillas, David Villa, Fernando Torres y los tres culés optan a ser el mejor jugador del mundo en este 2009. España se sitúa así por delante de Brasil que cuenta con tres candidatos (Kaká, Diego, Luis Fabiano) e Inglaterra con cuatro (Rooney, Frank Lampard, John Terry y Steven Gerrard).

Los culés copan la lista de nominados con seis candidatos

Mientras todos estemos pensando en el Gordo de Navidad, alguno de estos futbolistas se habrá alzado con el título de mejor futbolista del mundo. Y es que la 19º gala de la FIFA se celebrará el próximo 21 de diciembre en el centro de congresos Kongresshaus de Zúrich. Antes, a primeros de diciembre la lista de candidatos se reducirá a tan solo 5, con aquellos que hayan conseguido un mayor número de votos. Quizá entonces tengamos un poquito más claro quien sucede en el trono mundial a CR9.

Todos los candidatos:

Michael Ballack (GER), Gianluigi Buffon (ITA), Iker Casillas (ESP), Cristiano Ronaldo (POR), Diego (BRA), Didier Drogba (CIV), Michael Essien (GHA), Samuel Eto’o (CMR), Steven Gerrard (ING), Thierry Henry (FRA), Zlatan Ibrahimovic (SWE), Andrés Iniesta (ESP), Kaká (BRA), Frank Lampard (ING), Luis Fabiano (BRA), Lionel Messi (ARG), Carles Puyol (ESP), Franck Ribéry (FRA), Wayne Rooney (ING), John Terry (ING), Fernando Torres (ESP), David Villa (ESP) y Xavi (ESP).

The 23 nominees for FIFA World Player of the Year and 10 nominees for Women’s World Player of the Year have been announced by FIFA.

The five finalists for each award will be announced at the beginning of December with the winner being revealed on Dec. 21.

Cristiano Ronaldo won the honor last year and makes the list again.  All five finalists from 2008 are on the short list again this year (Ronaldo, Fernando Torres, Kaka, Xavi and Lionel Messi).

I’d have to give the edge to Messi this year as he played such a pivotal role in Barcelona’s treble last season.  Despite Argentina’s struggles in World Cup qualification, he’s always an incredibly dangerous threat.

On the women’s side, Brazil’s Marta has won the award three years running and I wouldn’t be surprised at all if she won it again.

From FIFA.com:

The following 23 men (in alphabetical order) are in contention for the title of FIFA World Player 2009;

Michael Ballack (Germany), Gianluigi Buffon (Italy), Iker Casillas (Spain), Cristiano Ronaldo (Portugal), Diego (Brazil), Didier Drogba (Côte d’Ivoire), Michael Essien (Ghana), Samuel Eto’o (Cameroon), Steven Gerrard (England), Thierry Henry (France), Zlatan Ibrahimovic (Sweden), Andrés Iniesta (Spain), Kaká (Brazil), Frank Lampard (England), Luis Fabiano (Brazil), Lionel Messi (Argentina), Carles Puyol (Spain), Franck Ribéry (France), Wayne Rooney (England), John Terry (England), Fernando Torres (Spain), David Villa (Spain) and Xavi (Spain).

The following ten women (in alphabetical order) are in contention for the title of FIFA Women’s World Player 2009;

Nadine Angerer (Germany), Sonia Bompastor (France), Cristiane (Brazil), Inka Grings (Germany), Mana Iwabuchi (Japan), Simone Laudehr (Germany), Marta (Brazil), Birgit Prinz (Germany), Kelly Smith (England) and Abby Wambach (USA).

La Liga is now in week 9. After the midweek break for Copa del Rey, many teams will be looking forward to getting back to work in the League. 

31 October 2009

Real Madrid – Getafe

Xerez – Sevilla

Osasuna – Barcelona

Athletic Bilbao – Atletico Madrid 

01 November 2009 

Mallorca – Racing

Villarreal – Tenerife

Espanyol – Valladolid

Zaragoza – Almeria

Malaga – Valencia

Deportivo – Sporting de Gijon 

Pep Guardiola’s men wil look to continue their domination at the top of the Primera Division. After what looked like their reserve side comfortbly overcame Cultural mid week in the Copa del Rey, the team immediately got back to work. Word has it that after returning from Leon on Thirsday morning, Guardiola had his squad taken to their training ground staright from the airport! Good news is that Henry is nearing fitness and may be included in the squad for this weekend. I am looking forward to his return, he hasn’t scored for Barca since March. Hopefully he will  return to his best! 

Real Madrid’s woes continue. CR9 is not likely to be fit for this weekend. After thier midweek humilation against the third tier side Alcorcon, fingers have been pointed to coach Manuel Pellegrini. Many say that if he can’t pull Madrid out of this, his job is up for grabs. The truth is that the Real Madrid team are in fact, not a team. They rely on CR9 too much and don’t gell very well. However, this weekend’s home match against Getafe is their’s for the taking.

 Los Che have finally gotten their start-stop kick off to the season under way. After drawing to Barca they swept aside Almeria. They seem to have finally gained some momentum in their quest for a European Spot. They were delivered a blow after recieving news that star man David Villa will be banned for 2 of their EUROPA Cup matches. Also constant interest and speculation about their players futures seem to dominate the headlines. Hopefullt they can put all this aside and continue to challenge Madrid and Barca.

TOP GOAL SCORERS

Zlatan Ibrahimovic (Barca)        7

David Villa (Valencia)               7

Pandiani (Osasuna)                   6

Lionel Messi (Barca)                 6

C. Ronaldo (Real Mardid)         5

Vi har varit i Barcelona, som sagt. Fint var det! Jag twittrade så klart om det till mina tre followers. Vilken show de fick, minut för minut. Ni trogna följare minns säkert särskilt hur Gurkan förutspådde Zlatans frisparkssuccé som den spågumma han är. “På kraft i bortre” sa han efter att ha rotat lite bland s.k. marjuhanafimpar; wienerkorvsbitar och ölmuggar nere vid sina fötter – de bildar ett mönster som är särskilt lämpat för framtidsförutspåelser nämligen – och på kraft, i det bortre hörnet pressar Zlatan “upp den”. 100km/h sade bladet senare. Hårt, konstaterade vi.

Vi badade i det svalkande havsvattnet. Vi himlade åt den nakna, jämnsolade och ansade mannen på mountainbiken, vi pratade med transorna, vi provade kläderna och vi drack drinkarna och den mycket mycket speciella, lite unkna, blandningen av Fanta lemon och billig öl som är en lokal specialité. Vi fasade över de andra turisternas brist på hyfs, fason, uttal och kulturellt kapital.

På kvällarna inspekterade vi nattklubbslivet i staden. Så här går en typisk förfest till när bröderna Karlsson är inblandade: Först talar man om livet, djupa saker, manlighetens ramar och om det är ok att läsa sci-fi. Man citerar låttexter för varandra, varvat med Anders och Måns-citat. Man blir osams om vilket år Wu Tangs första skiva kom ut (93!) och sedan, sedan KÖR man!

Man är då så himla stoked att allt kan hända. Man sätter på en skön låt, och så… Wiiiii!

Zobaczcie sami jak gra i strzela bramki Duma Katalonii w ostatnim swoim meczu. Brawo!!!

Ibra celebra el segundo gol del Barcelona

El Real Zaragoza cayó con estrepito en el Camp Nou, ante el que probablemente haya sido el mejor partido en lo que va de temporada. El Zaragoza no tenía el balón ni un segundo, el Barça monopolizaba el juego y disponía de ocasiones cada muy minutos, el Zaragoza no pudo hacer nada se encontró un Barça perfecto. Keita destacó con 3 goles y logró su  hat-trick como barcelonista.

Keita cabeceó el primer tanto en plancha en el área chica, Messi e Ibrahimovic habían desperdiciado hasta seis clarísimas opciones de gol, haciendo a Carrizo el protagonista principal del primer cuarto de hora. Y, a partir de ese momento, el Zaragoza se volatilizó por completo y surgió el clásico aluvión culé que acabó destrozando a un inconsistente adversario. Ibrahimovic dobló las manos de Carrizo con el segundo tanto en una falta directa y abrió la caja de los truenos sobre el arquero argentino, que no es la primera vez que se traga acciones de ese tipo.

El ciclón no se enfrió en el descanso y el Barcelona salió ansioso de más en la segunda mitad, como si nunca hubieran ganado un partido. Iniesta ya no se queja de dolor; Xavi ha superado con terapia su obsesión con Chico (del Almería); Messi ha olvidado su versión argentina y ha recuperado su mejor juego e Ibrahimovic celebra su estancia en España con pases, taconazos y goles.

De hecho, el sueco firmó el 4-0, su séptimo gol en la Liga, al rematar en el área pequeña una incursión por la banda del omnipresente Keita. Entonces el Zaragoza firmó el gol de la honrilla, por parte de Jorge López qué disparó a puerta desde el fuera del área y puso el 4 a 1.

Messi se reencontró con el gol dibujando una precisa vaselina ante Carrizo después de un pase de Iniesta. Si a Iniesta, Messi, Ibra o Messi encima le sumas jugadores como Keita, que cerró el marcador con otro cabezazo en la salida del córner, este equipo parece invencible.

El Zaragoza ha padecido hoy el renacer del mejor Barça, que ha demostrado que el ciclo continúa y que aún no se vislumbra el fin de un equipo trabajado y compensado que no se sacia de triunfos y títulos gracias a la psicología de su director de orquesta, Pep Guardiola, que hoy ha tirado de libreta para devolver a su equipo la grandeza que exhibió la pasada temporada por España y Europa.

Some really beautiful goals were scored this weekend, around the world. Although the Football Mansion has not seen every single goal scored, some quite incredible efforts would be needed to top Sampdoria’s Daniele Mannini’s first goal against Bologna on Saturday. Pazzini received a long ball at the 18 meter half-circle, but instead of putting the ball on the ground he chested it up, and in effect prolonged the cross to the corner of the 16 meter box with a wonderful touch with the inside of his foot. Thinking just as quickly, the completely unmarked Mannini volleyed the ball right into the nearest top corner. Stunning. A move that included three players without the ball hitting the ground, the goal ensured Samp went 2-0 up after only 16 minutes.

Pazzini had put the hosts ahead in the 8^th minute with a goal which is in itself worthy of a mention. As Cassano displayed some great technique to take a high ball past the defender with a single touch on the right wing, Pazzini was timing his run into the box to perfection. Cassano played a quick low ball towards the Bologna defender who was approaching the near post, where Pazzini arrived to magnificently tap the ball in in the small space between the defender and the goalkeeper. That gave Sampdoria an early lead, with Pazzini continuing his goal scoring form. The match was in reality won after Mannini’s 17^th minute goal. Switzerland international Reto Ziegler added a third in the 26^th minute with a low long shot. When Rossoblu captain Marco Di Vaio was red-carded in the 28^th minute, a quite catastrophic half hour for Bologna seemed to have reached its peak. However, Daniele Mannini proved his desire to confound opinions such as the Football Mansion’s comments of last week, that he could only provide a limited number of goals, and added a second goal to his tally of the day in the 32^nd minute. At that point it seemed that anything could happen, but the goal scoring dried up. Argentina-born-and-bred Italian striker Pablo Daniel Osvaldo pulled one back for Bologna in the 63^rd minute, which determined the end result.

Inter managed a rather comfortable 2-1 victory at home to Catania, which means they remain two points clear at the top of the Serie A. A contestant for goal of the weekend was scored in this match as well. Wesley Sneijder scored a nearly perfect free kick to make it 2-0 for Inter in the 31^st minute. The goal is another proof of the great contribution he has made to this Inter side in the early stages of the season. No more comments will be made about the departure of Zlatan if he keeps up this level of performances, regardless of Ibra’s goal scoring in Spain.

Some important results for the Serie A table happened elsewhere in Italy. Roma did not manage to put the ball in the net in a match that was littered with chances for them, causing them to grant Livorno their first win of this campaign. That happened on Livorno’s new coach Serse Cosmi’s first match in charge. Juventus managed a 1-0 win at Siena, whereas Fiorentina lost at home to Napoli. Cristian Maggio scored a near impossible close range tap-in between goalkeeper Frey and the post. He found the few millimetres of space to give also-new boss Walter Mazzarri a debut match win.

Liverpool’s 2-0 home win over Manchester United hardly qualifies as news anymore. In fact, it was probably the most watched event on the planet this weekend. In a week that earlier saw two other giants meet, Real Madrid and AC Milan, Manchester United sought to retake pole position in the Premier League, and to ensure their closest rivals remain far behind. In another clash of rivals West Ham sought to prove a point, and regain something reminiscent of form, against Arsenal at Upton Park. Arsenal did not need long to take the lead. In the 16^th minute Robin van Persie easily put his foot to the ball which Rob Green nearly gifted him after a cross. Ten minutes before half time, William Gallas put his head to a van Persie corner to double the lead. Comfortably in front, Arsenal played their game of nice short passing and great movement. West Ham were not impotent going forward however, particularly led by an inspired performance from Carlton Cole. In front of England manager Capello, Cole worked ceaselessly, battling to win the ball and pulling off some nice dribbling and clever movement. He was eventually rewarded for his hard work as he positioned himself to head in a rebound given by Arsenal stopper Vito Mannone. Hammers boss Gianfranco Zola put in substitute Alessandro Diamanti in the second half, who was a useful addition to an already capable attack. Diamanti converted a penalty in the 80^th minute to make West Ham draw level.

If Gianfranco Zola can make his players keep up this re-found form of their play of last year, the Hammers should be strolling out of the relegation zone and up the table.

Lastly, in an otherwise forgettable super-clasico encounter between River Plate and Boca Juniors in the Argentine top flight, Marcello Gallardo produced a piece of magic to give River the lead. A beautiful free kick, Gallardo curled the ball over the wall and into the top corner from 20 meters out. The lead was equalised by Martin Palermo later on. Ariel Ortega produced an equally impressive piece of acting performance, after he elbowed Julio Caceres in the neck. Caceres retaliated by slapping his hand on Ortega’s stomach, after which Ortega fell to the ground holding his face. Caceres was given a direct red, removing Boca’s advantage against already 10-man River. The match ended 1-1.